tisdag 30 augusti 2011

Flyttkort

Jag är lite wild and crazy idag, så jag byter lya - denna blogg bor hädanefter på http://ord2.wordpress.com/ 


Hoppas få se dig där!


Men sedan bytte jag som synes tillbaka hit till blogger.

Säkerhetstänkande

Ett tips för bloggeranvändare: det går att göra en säkerhetskopia av din blogg. Gå in under "inställningar", "grundläggande". Överst står "bloggverktyg" och en länk till "exportera blogg". Gå dit och klicka på "hämta blogg". Nu laddas en kopia av din blogg ner till din dator. Skulle det sedan krångla med blogger kan bloggen återställas genom att gå till samma ställe och köra "importera blogg", man kan också slå ihop två bloggar man har, om jag har förstått det rätt. Vågar inte lova något men det är möjligt att man även kan flytta filen till en annan bloggtjänst ex. wordpress, men det vet jag inte säkert.

Om du öppnar filen i en webbläsare kommer det en massa obegriplig kod överst men rulla ner en bit så finns inläggen där, dock endast text utan formattering.

Den som faktiskt kan något om dessa saker är välkommen att rätta mig! Jag bara kom på den här grejen och tyckte det var bra att berätta.

lördag 27 augusti 2011

Småbabbel

Jag är verkligen ganska lättroad, men nu har jag för första gången tittat på Gäster med gester och efter 10 minuter är jag fortfarande inte det minsta underhållen. Så det lägger jag ner. Tur att smaken är som baken. Tror jag ska titta på Eva Dahlgren senare istället.

Gjorde en liten fuling och ringde Mannen och bad honom ta med mjölk och bröd när han kommer hem från jobbet imorgon bitti. Men nu ångrade jag mig och gick och handlade trots regnet, det var skönt att komma ut. Hittade stora goda plommon, köpta får duga när man inte har tillgång till hemodlade.

Är precis på gränsen till att ställa mig och baka, men nej, det får bli på dagtid. Sätta degen är en sak men sen ska åbäket jäsa.

Kanske är det sänkningen av en av medicinerna som börjar kännas av? Jag är inte speedad så det är ok (detta evinnerliga spanande efter bra och dåliga tecken), har bara lite mer energi än det vanliga soffpotatistillståndet.

Om jag (högst osannolikt) kom i den i största storlek skulle jag se ut som en vandrande reklampelare, hahaha, men oj vad jag gillar den, skulle passa mitt humör ikväll.

Activia

Just när jag trodde det var slut med åska satte den igång igen, höll på i flera timmar. Så jag har inte vågat mig ut ännu, men behöver mjölk och bröd så jag ska göra ett ryck.

Har dammat av det värsta, dammsugit, torkat golv, bytt lakan, tvättat, städat badrummet ordentligt (skrubbat väggarna i duschen och torkat alla rör och lister). Och sett på friidrott och kollat bloggar parallellt. Has hell frozen over?

Godmorgon

Nu har åskmolnen dragit förbi och luften känns andningsbar.

Jag gick upp kvart i sju för att säkerhetsväcka Mannen. Han är inte precis någon morgonmänniska. Innan någon tycker att jag är en förslavad stackars kvinna som släpas upp ur varma sängen helt i onödan för att serva min man med kaffe, så vet att det är högst frivilligt. Jag hjälper honom med det, han hjälper mig med så mycket annat.

Väcker tankar på andra tidiga morgnar. När jag pluggade och pendlade två timmars väg. Tänk vad man kan vänja sig vid. All sömnlöshet jag har levt med under åren, på något sätt höll det mig igång fast det slet. Nu håller jag på att omindoktrinera mig till att tro att sömn är bra, och det lyckas mer och mer. Jag tar t.o.m. sömntabletter ibland, det är ett rätt stort framsteg.

Shoppingcentret har fått en Desigual-butik. Hade jag varit 20 år yngre, 20 kg smalare och 20 000 kr rikare så hade jag handlat där. (Fast det är inte "min stil", min stil växlar från dag till dag.)

Sömn är bra (jo, sömn är bra!) men jag tror den här dagen har börjat nu.

Dunder

Det har åskat i över en timme. Blixtdunderregn. Bra, då slipper jag vattna pelargonerna. Dagen är blank, ännu inte intecknad. Finns en del "måsten" som svävar runt min skalle på drakvingar (den allestädes närvarande städningen, jag är tyvärr ingen pedant på just det området och det syns). Det enda jag verkligen vill ha - och kommer att ordna - är fräscha, manglade lakan.

torsdag 25 augusti 2011

Huvudskakning

Orkade inte med tv:n eller läsa, har kollat bloggar och fb och sånt en stund. Plötsligt blev jag alldeles skakig och huvudet kändes som ett kalejdoskop, tankarna skärvor som ständigt rörde sig. Det har lugnat sig nu, men jag är matt i kroppen och stirrig i knoppen. Jag måste nog sova, sova, sova för att komma igen.

Färdiggranskad

Mannen fick färdiggranska min lilla lägesrapport, och jag gick verkligen till läkarbesöket och tog med den. Det fungerar väldigt bra faktiskt, behövs inte så mycket frågor. Och så går det huvudsakliga ganska fort, vilket är bra om man träffar en läkare som vill hålla låda och upprepa allt minst två gånger... ;)

Enda förändringen blev att jag kan gå ner till 10 mg från 15 mg Abilify, och sedan lägga till 5 mg när jag vet att jag ska göra något stressigt eller känner att det är något lurt på gång. Det låter bra för mig, jag tror jag klarar av att reglera det själv. Och det är ju skönt att inte ta större doser än som behövs.

Så ja... nu är jag granskad för denna gång. Pust, stånk och stön.

Jag har hittat god alkoholfri öl, och nu köpte jag alkoholfritt bubbel för att testa. Kanske kan man bli renlevnadsmänniska? ;)

onsdag 24 augusti 2011

Objekt

Att jag hänger upp mig så på 20 minuter en torsdagseftermiddag. Tänker fram och tillbaka, fram och tillbaka. Vad ska sägas och vad ska inte sägas. Kom ihåg att värma upp handen innan jag hälsar. Kläderna... inte för skrikiga färger, då tror han kanske att jag är hypoman, inget lodigt som signalerar depression. (Suck, jag kan ju faktiskt bara klä mig som jag brukar klä mig varje dag just nu för det är rätt prydligt och sansat och det är ju det ärligaste, vad håller jag på med?) Men den där bedömningen... någon jag inte känner särskilt väl (har träffat honom 2 x 20 min) ska skriva ner vad han tycker om mitt innersta i ett officiellt dokument. En Auktoritet. Det kan sägas hur mycket som helst att patienten nu är en "kund" som "köper" tjänster från serviceorganisationen Psyk AB, men det är fortfarande inte jag som har receptblocket (eller nuförtiden, inloggningskoden).

Nej, jag tycker faktiskt inte att jag är paranoid. Det är berättigat att känna olust inför att bli bedömd som person, att ytligt och ofta subjektivt tyckande om mig förvandlas till Sanning för att det skrivs ner i en journal. Jag tror inte att läkaren är ute efter mig (denna läkare verkar hyfsat sympatisk) men så mycket kan gå fel i mänskliga möten.

Två val:
1) ringa återbud
2) börja skriva på en lägesrapport, det dokument jag ibland tagit med till planerade läkarsamtal där jag på en A4 strukturerat beskriver allt jag själv vill ha sagt om hur jag mår, hur mitt liv ser ut, mediciner osv.

Jag öppnar OpenOffice...

tisdag 23 augusti 2011

Nehej

Haha, det blev inget grävande i käften. Jag har tydligen några olika alternativ att välja på när det gäller den trasiga tanden, och tandis ville inte göra något innan jag bestämt mig (mycket en prisfråga). Nu ska han dessutom sluta, tyvärr, så han tyckte jag skulle ta alltihop med ersättaren. Så, nya friska tag den 9:e september.

Känner mig lite lummig efter all Stesoliden jag petade i mig innan, så idag blir det nog inte många knop.

Käftis

Vaknar och svårt att somna om, gruvar mig lite för tandläkarbesöket. Det är (förhoppningsvis) den sista större grej jag ska göra för den här behandlingsomgången, en rotfyllning. De verkar ha bra bedövningar nuförtiden och jag tror inte att det kommer att göra så ont, men det tar lång tid att göra. Måste ändå säga att jag har varit fantastiskt duktig som efter 12 år som rädd nu snart fixat hela käften, t.o.m. en utdragning. Jag kommer att grunda med Stesolid men jag kommer att kliva in på mottagningen kl 11. Det känns skönt att äntligen våga.




måndag 22 augusti 2011

Non-shop

En sån där konstig dag som verkar bortslösad, men ändå känns acceptabel. Sov 10 tim kemiskt, och det kändes bra. Klickade runt på datorn en stund, såg klart avsnittet av Medium som jag somnade från igår, plockade upp en bok, Jag är med bandet av Paula Des Barres, om hennes vilda liv som groupie med alla kändisar under 60-70-talen. Hon framstår som en evigt kåt romantiker, låter rätt nöjd med sin historia, ursäktar sig inte. Får se om jag läser ut boken.

Nåväl, sen ville jag ut, kunde ha ringt en kompis som sökte mig i förra veckan, men ibland spyr man på förtroenden och elände (har inget med henne som person att göra, och jag förstår om folk känner så när det gäller mig ibland). Jag åkte till shoppingcentrat istället. Spanade efter något jag visste var svårt, ett par mörkbruna byxor i min storlek, och när jag till slut hittade dem bestämde jag mig för att tänka på saken. Totalt bortkastad tid antar jag, men ibland är det just den bortkastade tiden som är värdefull.

Jag köpte grillat kycklinglår och vindruvor på vägen hem, och kände mig avslappnad och fri från tankar.

lördag 20 augusti 2011

Nöjdhet

Håret är fixat! Brunt men inte svartbrunt, ungefär samma färg som mina ögon. Det här kommer jag nog att trivas i (tills jag får nästa ryck och blonderar mig eller något). Tyvärr lägger jag av princip aldrig upp bilder på mig själv i bloggen så ni får bara gissa hur det ser ut.

Sprang på stan sen och gjorde av med pengar. En hel knippe reaplagg på Esprit, och en ögonbrynspenna, den jag har är det bara en stump kvar av. Måste ha ögonbryn nu när jag har mörkare hår. Väääldigt viktiga världsproblem.

Nu får jag ta det lugnt resten av månaden, och resten av idag också för den delen, för nu är jag slut. Slut slut.

Men ändå. Jag mår tamigsjutton bättre sedan jag bytte till Abilify. Det grå dimtäcket är inte lika tjockt, det är lättare att känna entusiasm och inte bara tänka på det. Förra gången jag tog Abilify krånglade sömnen, men nu funkar det så länge jag är hemma i min egen trygga säng. Och annars har jag bra sömntabletter, de kvällar jag har svårt att varva ner. Jag har högre dos litium nu än då, kanske hjälper det till att balansera. Även när jag sover dåligt blir jag inte hypoman, det tror jag också kan ha med litiumet att göra. Bra kombination tydligen. Gör det den ska också, håller borta de mest skruvade tankarna. (Sen är Abilify - till skillnad från vissa andra piller - för mig ingen erotikdödare ;))

Ibland hatar jag medicinerna men just idag är jag väldigt tacksam. Det är skönt att inte vara galen.

onsdag 17 augusti 2011

Om

Försvinner igen på ett par dagar. Har såsat omkring och vilat idag så det går nog bra, ska bli roligt.

Nya frisyren är jag nöjd med och när vi kommit hem igen ska här färgas om. Så fort jag har bestämt mig vill jag inte vänta en minut. Jag tycker om att ändra om mig även om det bara är flyktigt med kläder och hår. Tror inte att andra egentligen bryr sig så mycket om hur jag ser ut, men det är en rolig lek.

Lite nervös är jag ändå. Löjliga saker som vad jag ska packa - hallå, det är ett ombyte. Tänk om det regnar - men jag har ju nya fina regnstället! Tänk om jag inte orkar vara glad och trevlig - hallå igen, jag reser med Mannen, han kan allt om mina sinnesstämningar. Nej, egentligen vet jag att det kommer bli kul, jag bara larvar mig. Anspänningen från förra resan ligger delvis kvar. Först lite kemiskt understödd sömn, sedan ska jag ta mig an världen!

Tidsrymder

Det känns syndigt att gå upp kl 5, fast har man lagt sig kl 22 så är det ju faktiskt 7 timmars sömn (utan sömnpiller) så det är egentligen ok, 7-8 timmar behöver jag för att vara normalfungerande. Och jag kan alltid gå och lägga mig igen en stund senare. Men som vanligt är sömn ett laddat ämne. Tänker att om jag börjar kompromissa och gå upp fast jag kunde klämt in en timme till så kanske jag börjar gå upp tidigare och tidigare och minska sömntiden mer och mer. Har ju hänt förr... Fast när jag hälsade på min mamma nyss sov jag bara 4-5 timmar och gick ändå inte upp i varv, kanske kan det avhålla mig när skräckhistorier inte gör det, vetskapen om att dessa mediciner gör sitt jobb och jag får acceptera och anpassa mig efter det. Kanske en hjälp att sluta glorifiera (delar av) min sjukdom.

Ser plötsligt fram emot att gå till frisören idag. Vill ha det kortare i nacken tror jag, små förändringar som man oftast bara ser själv (för att omgivningen ska lägga märke till något krävs att man typ snaggar sig och färgar stubben kolsvart ;)) Apropå färg så tror jag att jag är färdig med ljusorangerött nu, något mörkare till hösten kanske? Ska inte göra något idag men snart...

När jag satt på tåget och snackade med min son spånade vi om hur vi skulle vilja ha det om man kunde välja på två piller: ett som fick tiden att gå snabbare och ett som gjorde den långsammare, vilket skulle vi välja? Han ville ha långsam-piller (sonen som pluggar hårt och har ett socialt liv tyckte att han önskade att han hann med mer). Jag ville ha snabb-piller (så att man fortare kunde ta sig igenom de jobbiga stunderna). Hur skulle ni välja? Man får bara en sorts piller som verkar en stund, inte jämt. Väljer man mer himmel eller mindre helvete?

tisdag 16 augusti 2011

Göromål

Har inte riktigt landat ännu. Sov iaf drygt åtta timmar utan sömnmeds så jag börjar väl slappna av igen. Vaknade också med min "avspänningshuvudvärk" som sätter sig i ena sidan av ansiktet när jag varvar ner. Det gör inte jätteont, jag står ut, bara lite störande.

Mannen börjar prata om att åka till Stockholm om två veckor. Skrämmande. Vi får se.

Och så är det alla smågrejer hela tiden. Blodprov idag, frisören imorgon, Ystad tor-fre, tandläkaren tis, psykläkaren tor. Blir trött bara av att titta på listan och vill gömma mig djupt i soffan. Men det kommer att kännas bra efter frisörbesöket, Ystad blir nog kul när vi väl kommit iväg, rotfyllning mindre kul men nu är det faktiskt nödvändigt. Och farbror sommardoktorn ska få en uppdatering och skriva recept. Jag får skärpa till mig lite helt enkelt. Andas. Inte tänka för mycket.

måndag 15 augusti 2011

Dumburk

Man hör ju ofta att man mår bättre om man inte tittar på tv. Att man gör en massa andra mer vettiga saker då.

Hmm, jag vet inte. Nu har jag inte sett en sekund på tv på en vecka och jag känner mig som vanligt. Väldigt trött förstås efter allt sällskapsliv, annars inget särskilt. Nästa gång får jag väl klarar mig utan dator, det har säkert större effekt.

lördag 13 augusti 2011

Efter

En bra bit över hundra bloggar i min feed, inte en chans att jag hinner ikapp. Får börja om. Inte ikväll.

Sitter nu på hotellet, elfte våningen men det går att öppna fönstret lite, skönt! Jag njuter av att vara ensam, även om jag haft stor glädje av att ha min äldsta son med på resan. Hemma hos min mamma är allt så artigt och ytligt, det blir rätt frustrerande i längden. Min son kände likadant och på hemresan satt vi hela vägen och pratade om allt möjligt, psykologi, världsproblem, saker som hänt tidigare i livet, riktiga samtal. Skönt!

Saknar Mannen mycket förstås. Väntar på att han ska ringa och säga godnatt innan jag kryper till kojs, fullproppad med sömnmediciner för nu måste jag äntligen sova ordentligt efter en vecka då jag snittat 5 tim vilket är alldeles för lite för mig.

Hotellfrukost imorgon! :)


Resenär

Jag har inte riktigt varit på humör för bloggande, det har varit så intensivt här. Gjort saker och umgåtts. En del väldigt trevligt som en skogsutflykt där jag druckit vatten direkt ur en källa (kallt och gott!) Många vackra vyer. Vi har ätit antingen god eller intressant mat. Jag har hållit mig till vatten tidigare i veckan men igår blev det vitt, mousserande, rött och sött vin (dock måttliga mängder av varje så jag är inte bakis idag). Sedan spöade jag skiten ur de övriga i TP.

Är grymt trött nu, det gör ont i hela kroppen av spänningar. Har vaknat, klarvaken, vid 4 varje morgon. Åtminstone har jag inte varvat upp trots det, medicinerna gör tydligen sitt jobb. Men det ska bli väldigt skönt med ett par dagar på egen hand i Göteborg nu, bo på hotell, gå själv på stan. Förhoppningsvis tar vi oss dit ner idag med tåget utan fler bombhot.

onsdag 10 augusti 2011

Rättighet?

Något man ser då och då i samband med tvister i bloggvärlden där någon skriver skarpa/elaka kommentarer är uttalanden som "men det råder faktiskt yttrandefrihet".

Nej, det gör det inte.

Yttrandefrihet räknas som en av de mänskliga rättigheterna enligt FN. Man ska få uttrycka sina åsikter utan att vara rädd för bestraffning eller censur. Men detta gäller förhållandet mellan en individ och staten. Staten ska inte hindra dig. Däremot gäller det inte mellan individer, där kan man göra personliga regler och överenskommelser. Ett företag kan t.ex. införa kontrakt som säger att man inte får avslöja företagshemligheter till konkurrenterna. Min blogg är min personliga dagbok på nätet, och här bestämmer jag. Jag kan censurera kommentarer hej vilt, jag kan stänga av kommentarsfunktionen helt om jag så önskar. Det är inte det minsta mänsklig rättighet att framföra ovälkomna åsikter i bloggkommentarer.

(Sedan finns det lagstadgade begränsningar i yttrandefriheten. Man får t.ex. inte avslöja statshemligheter eller hetsa mot folkgrupp.)

Jag har tack och lov inte själv haft problem med elakheter, enda gångerna jag raderat kommentarer är när jag själv råkat dubbelposta. ;) Och även om det skulle dyka upp skit skulle jag antagligen låta det stå kvar. Men bara för att jag inte bryr mig så mycket, inte för att jag tvekar om ifall det är rätt att radera.

Håhåjaja

Kom fram med tre timmars försening, och avslutade lång dag med allsångskväll. Lite corny men kul.

Idag blir det Järvzoo, lite frisk luft kommer inte att skada.

tisdag 9 augusti 2011

Explosivt

Sitter just nu sedan någon timme i Katrineholm, på väg mot Stockholm. Var det tänkt. Men här står vi. Det har förekommit bombhot i Gnesta som vi skulle passera på vägen, och allt är avspärrat... Precis sånt här som mitt resenojjiga jag fruktat. Nåja, vi har keso, bananer, knäckemackor, en massa godis och vatten, så vi lär överleva! Men sedan ska vi också vidare till Järvsö, och hur det blir med förbindelse dit återstår att se...

Skönt iallafall att ha sin lilla dator med sig och kunna kolla senaste nytt.

Nu ska jag gå till bistron och se om det finns kaffe kvar (tveksamt)

Kortrapport2

Kanondag igår. De allmänna kommunikationerna funkade, äldste sonen mötte vid stationen och efter att ha lämpat av packningen hos honom tog vi en thailunch, yngste sonen och hans sambo kom precis lagom. När vi kom hem igen rörde vi ihop en chokladkaka till senare, och sedan blev det givetvis brädspel, det hör liksom till. Notre Dame, och jag blev inte sist! Kvällens begivenhet var middag på en mysig fiskrestaurang, hur god mat som helst. Avslutat med tårta hemma. Jag hade köpt en rätt dyr väska åt honom i födelsedagspresent, visste inte exakt vad han ville ha så det var en chansning, men han storgillade den. Det är så roligt när man träffar rätt. :)

Jag borde inte sitta uppe nu, om en timme är det dags att stiga upp så vi hinner med tåget. Det är knepigt det där, jag har sovit fem timmar så jag är inte supertrött, men inte utsövd. Är bara svårt att varva ner när man är ute och far.

Mot Hälsingland!



måndag 8 augusti 2011

Kortrapport

På väg. Sitter på bussen med regnet slående mot rutorna. Jag har Mannens fina regnjacka med mig, utifall att.

Större delen av inlägget försvann. Började skriva om och det försvann igen. Men nu tror jag att jag upptäckte det, oavsikltig tryckning på ctrl+e Nytt tangentbord.

Framme om en timme. Är glad att jag bokade ett singelsäte i bussen och slipper sitta tryckt mot någon annan. Äter laktritsnappar, dricker ramlösa och mår bra.

söndag 7 augusti 2011

Hybris

Sitter här tre på natten och garvar häcken av mig. Men jag ska strax gå och lägga mig igen, är nog mest spänd inför resan, sitter och skriver packlista.

------------------------


Gick verkligen och lade mig och sov fyra timmar till, ett sömnsaldo på sju timmar som duger bra när man sover utan piller och har tusen saker att tänka på.

Tänk att jag lärde mig packlistor sent i livet, gud vad skönt det är för en rese-kontrollfreak. Annars kan jag ta saker med en klackspark men ska jag iväg någonstans känns det som jordens undergång om jag skulle ha råkat glömma något. Hahaha, det är ju inte som om man inte kan köpa en ny tandborste i Stockholm city...

lördag 6 augusti 2011

Apelsinskal

Jag är fascinerad över mig själv, hur bra jag sköter sömnen. Sitter inte uppe tre på morgonen. Lägger mig 22-23, upp 7-8. Känner efter varje kväll om jag tror att jag kommer att sova, kan liksom känna i kroppen att det går att slappna av. Om inte, tar jag sömnmedicin, vilken och hur mycket beror på hur det känns. Det känns verkligen bra att inte ta medicinen på slentrian eller känna sig psykologiskt beroende, men ändå ha möjligheten så sömnen inte spårar ur nu när jag bytt till Abilify. Men hittills har det känts ganska lugnt trots att jag gått upp till 15 mg. Sömnen är ett gigantiskt spöke för mig, så det är intressant att se att jag kan hålla det under (konstruktiv) kontroll.

Har köpt god marmelad, ekologisk, apelsin med fläderblom. Onödigt med mer socker men det skiter jag i, är så gott med en liten klick på ostmackan. Annars är det lite knepigt med maten när man är bortbjuden... hälsade på en kompis som gjorde en stor gryta och jag åt dubbelt så mycket som jag orkade bara för att hon fortsatte att äta. Plus efterrätt. Svårt att tacka nej till mat när folk har gjort sig besvär, mat är liksom ett tecken på kärlek från många och en ingrodd del i socialt umgänge. Jag kan inte ens skylla på att jag bantar för det gör jag inte, bara försöker tänka mig för så jag inte växer ännu mer. Men det är svårt när man är bland folk. Och jag tänker verkligen inte lägga av med allt som är gott, inte varje dag men någon gång ibland ska jag absolut ha en godispåse! Så där riktigt motiverad är jag inte.

Äh, skit i det. Jag mår ju rätt bra, det är därför jag orkar tänka på mindre viktiga saker, har inte all hjärnkraft inställd på frågan hur man överlever dagen!

Omättlig

Long time no blogg. I torsdags var jag rätt upptagen. När jag var i Malmö i måndags fyndade jag en stor skinnväska för lite pengar. Inte ens jag skulle köpa en väska för över tusen spänn men så var det rea på rean och plötsligt blev den överkomlig. Tänkte det skulle vara trevligt att ha något snyggare än en tygpåse när man måste bära med sig A4-papper o.dyl.

Nåväl, sedan gick tankarna från A4-papper till sånt man verkligen vill ha med sig, särskilt när man reser - en dator. Jag älskar min iphone men det är a pain in the ass med litiumdarriga fingrar att skriva längre meddelanden. Och det är ju mycket det jag vill göra - mail, bloggar, forum. Det tog mig ca 2 sekunder att bestämma mig för att köpa en billig netbook (får nog revidera det där påståendet om att jag inte skulle vara shoppinggalen just nu...) En ipad var aldrig aktuellt, vill ju ha tangentbord. Helst hade jag förstås velat ha en MacBook Air men 10 000 kr vs. 2 500... förnuftet segrade. Och denna lilla tiotummare klarar det jag vill ha när jag är på resande fot.

Så i torsdags skulle jag åka iväg och träffa en kompis i en annan del av Skåne, men vaknade pigg och nyter vid halv åtta så jag kom på att jag kunde göra slag i saken och åka till Elgiganten först (ja ja, det är säkert billigare att handla på nätet men jag orkade inte vänta). Mycket effektiv shopping. Jag undrar om inte elektronik är ännu mer roligt att köpa än kläder. ;) Ni vet, alla vill ha hårda paket...

Igår satt jag som man kunde tro hela dagen vid nykomlingen och konfigurerade och tränade på att använda touchpad och bara testade hur länge man kunde använda den innan batteriet gav upp (äkta batteritid, inte bara standby) vilket var runt 8 timmar, så mina ögon var fyrkantiga efter det.

 Ja, inte bara av materialistiska skäl men även annat så mår jag bra just nu. Ska bli jättekul att ge sig ut och åka på måndag, Gbg och sen Norrland (fast jag packar ned Stesolid utifall att).

onsdag 3 augusti 2011

Överdåd

Shopping av en massa småprylar idag. Blir mycket pengar när man slår ihop det, men so be it. Köpte saker att slå in storgrabbens present med, och lite annat för en present till en kompis. Ett bälte på rea istället för det som håller på att falla sönder. Och så 4 champagneglas. Jag har champagneglas, men jag slår sönder dem med jämna mellanrum (precis som jag slår sönder porslin) så jag tänkte som så att det kan vara bra att ha ett reservlager. Och de var nedsatta med 220 kr till nästan ingenting. Och hör ni hur jag rationaliserar det hela, egentligen är det bara så att de var snygga, jag ville ha. Får ställa undan några av de gamla glasen.

Men jag provade en sjuhelvetes massa kläder utan att köpa något, så äkta shoppinggalen är jag inte. Jag har kläder (i alla storlekar) så jag klarar mig.

Jag sket i att bry mig, festligheter på gång, och åt en massa (eller snarare som jag brukar äta) och på två dagar gick jag upp det jag gått ner på två veckor. Kul. Eller inte. Men jag ska åtminstone försöka sträva efter måttlighet, och hoppas att den Abilify jag just börjat med verkligen håller sig viktneutral. Jag har hört att det skiljer sig stort mellan individer, även om de flesta klarar sig undan större viktökning. Vid det här laget är jag fruktansvärt trött på fettomediciner!

tisdag 2 augusti 2011

Jord

Nu får ni hålla tummarna för mig för jag ska iväg på begravning nr 2. Kistbegravning, har jag aldrig varit på förut.

måndag 1 augusti 2011

Exorcism

Tog mig till Malmö. Malmö där jag tappade greppet i januari. Malmö där svarta skuggor från en annan dimension väntade med kniv och rep på ett anonymt hotellrum. Malmö där jag fick åka polisbil för första gången.

Jag kände starkt att jag måste ta Malmö tillbaka. Och idag var en bra dag, jag kände mig jordbunden, trygg. När jag rörde mig längs gatorna försvann skuggorna. Nu är det bara en vanlig stad.

Hemresa

En sång för en bloggvän:

söndag 31 juli 2011

Gullviva

Belåten. Ett ord jag kanske sällan använder. Idag, en känsla av välbehag i kroppen. Inget dramatiskt eller högljutt. Mer en gullviva än en solros. Men definitivt lysande gul.

Securitasalarmet slår på. Hypomani på g? Sömnbrist? Nej. Överdrivet snacksalig irl eller på nätet? Tror jag inte. Shoppingdrift? Nej. Googlar fixa idéer? Nej. Sprit? Nej. Röjer garderober? Nej. Vill ta tåget till Gävle och leta efter bocken? Nej.

Kanske är jag faktiskt bara belåten. :)

Latmask

Dag 4 på Abilify och det börjar kännas bra. Huvudet klarnar och jag känner mig mindre dämpad. Inget illamående. Inga skuggor. Förstår varför jag gillat denna medicin förut. Nu ska jag bara ta den enligt anvisningarna och hoppas på att litiumet håller emot så jag inte åker upp för långt mot skyn. (Och vara evinnerligt glad att jag bor i ett land med högkostnadsskydd för varje ask kostar 2500 kr!)

Funderade lite på vad jag vill göra idag och svaret är: ingenting. Sitta lite vid datorn, gå och köpa mjölk och frukt och bröd, läsa en veckotidning. Tvätta håret (jag tvättar det bara varannan-var tredje dag när det är färgat, annars blir det kruttorrt). Lyssna på musik! Skita i att jag är improduktiv! :)

lördag 30 juli 2011

Dagsverke

Besöket på muséet blev en hit. Jag kom lagom till visningen av två utställningar, vi var bara fyra resp. två personer plus en fin guide, så det kändes väldigt personligt.

Andra rum
Passion

Sedan bestämde jag mig för en helt bantningsfri dag och åt prinsessbakelse på ett fik som det ett tag gick utför med men nu verkar ha hämtat sig igen med lite nytänkande.

Så dök Mannen och hans brukare upp. Det var gubevars stadsfestival, komplett med langoskärror, Barbados reducerat till murriga basgångar som vibrerade i barstolarna hundratals meter bort. Och så då spyorna utanför Knutpunkten. Jag är inte så förtjust i stadsfestivaler... Men ok, fick i mig ett par glas vin och en planka (åratal sen sist) så kvällen var inte helt förstörd.

Nu sitter jag iallafall hemma i värmen och tittar ut på regnet, sämre kan man ha det!

Levnadskonstnär

Uppe med tuppen, men jag somnade vid tio igår kväll så det blev närmare åtta timmar ändå. Känner mig bra, riktigt bra, utan att det slår över. Illamående ett tag någon timme efter att ha tagit den nya medicinen, men så brukar det vara och det går över.

Tänker på att åka till större staden och gå på konstmuseet. Så skönt att gå alldeles själv i sin egen takt. Jag längtar efter beröring, intryck.

Men nu tror jag att jag går och lägger mig igen en stund först, klockan är ju bara åtta.

torsdag 28 juli 2011

Knäppsnygg

Ett styck läkarbesök överlevt. Sommardoktorn är inte allt för skräckinjagande och verkar ha bestämt sig för att han kan ta mig seriöst. Lyssnar och tar till sig, trots att han samtidigt är rätt snacksalig. Han tyckte min plan med Abilify och Nozinan var bra så nu kör jag på det. Dessutom - efter att ha kollat tidigare förskrivningar - skrev han ut en hel del benso så jag har så det räcker ett år. Tur att ens överdoseringsdagar är över. Skönt att ärligt kunna säga att en kan hantera det.

Åh, tänk att få känna sig pigg, inte så hungrig men ändå symptomfri. Hoppas hoppas.

Abilify 5 mg är ljusblå och 10 mg ljusrosa. Ett piller för varje bebis *sarkastiskt skratt* (Queerbebisar kan få 15 mgs gula)

Jag var förresten j-t snygg idag. Svart tight över-knä-kort klänning (skit i valkarna!), svart kofta med stor fejkpälskrage, tjocka svarta strumpbyxor och mina kära röda skor. Och mitt nyfärgade hår och röda naglar. Liiite overkill för ett läkarbesök ;) , jag fick mest för mig att leka lite. Gillar att klä upp mig men har så sällan tillfälle, så jag hittar på anledningar. Det lär åtminstone stå "välvårdad" i journalen, haha.

Nervpirrande

Sov gott inatt trots att jag är nervös inför läkarbesöket. Andra nätter när jag inte haft något alls på horisonten så har jag sovit uselt. Blir inte klok på detta. Men skitsamma, jag har ju uppfuckad kroppskemi.

Ytterligare en begravning, på tisdag, jag som knappt hämtat mig från den förra. Denna gång är det någon som jag åtminstone kände ytligt, släkt till Mannens barn. Hon var rejält gammal så det var väl ingen chock, men ändå. Tycker synd om hennes döttrar.

Imorgon är ett sånt där datum jag har snöat in på. Jag var lite fast på den 22:a också och se vad som hände då, så en aning oroligt är det. Jag vet logiskt sett att det är nonsens, bara hjärnspöken, men i hjärtat är jag osäker...

onsdag 27 juli 2011

Flygbalansen

Tjat om mediciner igen, den som är uttråkad får gärna blunda. De är en stor del av min vardag, hur mycket man än skulle vilja att det bara var att svälja pillren varje morgon och sedan glömma bort det, så påminns jag dagligen och stundligen om effekter och bieffekter i min egen kropp och sinne. De påverkar faktiskt vem jag är, hur politiskt inkorrekt det än är att säga så.

Och ja, nu kom jag på att jag glömt att ta dem i morse... men jag kom ihåg att betala räkningarna, alltid något.

Jag vill ha Abilify igen. Undrar om man kan få farbror sommardoktorn med på det? Vet inte om jag bara vill ändra för ändrandets skull... ibland undrar jag. Vad jag kan konstatera är att jag fungerar bättre med neuroleptika än helt utan. Den jag har nu blir jag fortfarande lite seg av, och sedan jag sänkte dosen har lite symptom krypt fram igen, men jag vill inte ha samma medicin i högre dos och få andra biverkningar. Abilify gör mig inte seg och jag går inte upp mer i vikt, däremot kan sömnen krångla. Kan jag få en tulipanaros, tack!

Dessa finingar såg jag tidigt i morse (alla bilder snodda från Wikipedia, Mannen hade problem med teleobjektivet):

Fiskgjuse
Rödbena
Kustsnäppa

måndag 25 juli 2011

Drogätande

Snacka om att mat är ett bra lugnande medel. :/ Jag blir så mentalt rastlös när jag inte tillåter mig själv att äta hur som helst (obs! jag svälter mig inte, bara äter mer sansat), mer rastlös än hungrig. Suget efter kaffe ökar också kopiöst, det känns som det enda sättet att hålla mig under kontroll utom att dyka ner i stesolidburken, vilket jag avstår från. Ett rätt intressant experiment egentligen.

Glad för att jag hittade equalizern i iTunes (inte för att jag har letat förut).

Mystifierad

Skoaffärerna dräller av klackskor, den egna mer skyhög än den andra. Men tittar man sig omkring på stan så går nästan alla i converse eller ballerinaskor eller platta sandaler. Vem köper klackskorna?

[sorteras under livets mysterier]

[och jag äger förstås mina röda skor]

Ironi

Just som jag har skrivit hur gott jag sover på mina sömntabletter när jag nu tar dem, så blir det en helt uppochner natt, bara vridit och vänt mig, tills jag gav efter vid fem och tog två stesolid. Så var det med den enkla lösningen.

Idag jobbar Mannen och jag ska gå runt i myskläder och bara vara. Se avsnitt jag missat av In Treatment på Svtplay, kanske börja titta på True Blood som jag fått av ena sonen. Ja, en tv-dag ska det bli, försvinna in i andra världar. Men först, gå in på nätbanken och räkna pengar, de ska räcka ända till Norrland.

Det går skralt med viktminskningen trots att jag minskat rejält på portioner och mindre skräp (och nej, jag lever inte på pasta och mackor). Jag tror min kropp vill väga 85, suck.

söndag 24 juli 2011

Flykt

Mer och mer sällskapsliv. Mannens tyska barnbarn (jo det finns ett sådant också) har varit här i staden med sin mamma. Jag smet undan fredag och lördag men idag kände jag mig manad. Det varade dock bara ett par timmar eftersom de skulle åka hem sedan. Jag känner mig ändå hjärndöd nu...

Har trots motstånd tagit sömnpiller de senaste två nätterna. Jag sover så gott på Nitrazepam, utom om jag är helt uppvarvad eller ångestagiterad förstås. Vaknar avslappnad och behaglig efter 9-10 timmar. Antagligen för att det är en bensodiazepin = ajabaja att ta varje kväll, kan ge tillvänjning och beroende. Ska träffa farbror sommardoktorn på torsdag, undrar om jag kan be honom om Nozinan? Jag har kommit fram till att det är bra om jag har något på lut när sömnen börjar krångla, dels för att jag som många bipolära är extra känslig för sömnstörningar, dels för att jag har en massa nojor runt sömn och lätt hittar ursäkter för att inte sova.

Tänk om det räckte med att konstatera att man är irrationell för att ändra sig...

Kommande vecka har jag lite inplanerat, ska kanske träffa en relativt nybliven kompis, ska till frisören och som sagt till läkaren. Veckan efter måste jag ha för mig själv, låta de snurrande tankarna komma till ro. Veckan efter det blir det verkligen full rulle, jag åker bort hela veckan. Roligt men ack så påfrestande. Ibland får man betala priset för att ha ett liv.

lördag 23 juli 2011

Tyst

Norge. Jag saknar ord.

fredag 22 juli 2011

Reklamnissar

Reklam i högerkanten av min gmail. "Vill du vara otrogen?" och "Skilsmässa online". Så j-a sorgligt.

Musgrått

Jag vet inte riktigt hur lyckat det här bantandet är. I natt drömde jag att jag vräkte i mig godis...

Laddar inför ett födelsedagsfirande idag, en av Mannens brukare fyller jämnt. En massa främmande människor som ska kallpratas med. Ser fram emot en roligare födelsedag, min äldste sons om ett par veckor. Bara jag och ungarna med deras tjejer, kan det bli bättre?

Ska jag göra något åt sovandet eller ej? Sömn är som den som läst min blogg vet en öm punkt. Nu sover jag visserligen massor totalt sett, men ryckigt, ligger vaken ett par timmar mitt i natten för att sedan vandra ut och in i drömmarnas värld fram till 10-11. Känner mig lite dimmig. Men sömnpiller är gift.

Lite tråkig känner jag mig. Medelålderskris? Tänker mer tillbaka än framåt, tänker på dagar med äventyr. Nu är jag för försiktig för äventyr. På ett sätt vill jag verkligen leva lugnt och stilla med min kära familj. Men på ett annat sätt känner jag mig blek och alltför anpassad. Borde vara lätt att hitta på något att piffa upp vardagen med, men jag kommer inte på något bra. Det mest spännande på senare år har varit besök på psyk när jag varit galen, och dit strävar jag inte. Just det, jag har varit galen ibland och det avviker ju lite från mainstream, men inte direkt konstruktivt. Alla människor verkar så kompetenta, eller åtminstone självklara. Jag känner mig som en grå liten förskrämd gammal luggsliten mus. Usch.

torsdag 21 juli 2011

Ljuspunkt

Träffade en kompis igår och det var supertrevligt. Hon är så glad och positiv, samtidigt som vi kan snacka om jobbiga saker (hon är också bipolär). Skönt att ha lite socialt umgänge som inte bara suger musten ur en. Hon är inspirerande, trots att hon är väldigt sjuk ibland så har hon pluggat nu ett år på universitetet och har framtidsplaner. Vi bor en bit ifrån varandra men ska nog snart ses igen.

Fick ett papper från psykvården om att jag snart ska kallas till en intervju inför bipolärgruppen jag ev. ska gå i denna höst. Jag visste inte att man skulle intervjuas innan, det låter hemskans seriöst. Men det är kanske bra att de som går i gruppen är motiverade. Nåväl, det är trevligt att se att planen inte var bortglömd, jag är rätt paranoid med att tro att vården inte ska komma ihåg mig, att folk klickar i fel ruta på datorn och lägger papper i fel hög. Jag vet inte varför jag är så pessimistisk, det är sällan sånt har hänt mig. Kanske utgår jag bara från mig själv och hur jag klantar till det ibland! ;)

Idag ska jag verkligen bara slappa. Kanske gå ner till en bokhandel och se om de har någon söt Willow Tree figur till kompisen ovan (jag fick en fin ljuslykta av henne). Imorgon är det full fart på det artiga umgängeslivet igen så det gäller att ladda!

onsdag 20 juli 2011

Nattdjur

Sömnmönstret är uppåt väggarna. Det tar plötsligt en timme eller två att somna, istället för fem minuter, och ibland vaknar jag till på natten, som i natt. Men ofta somnar jag också om frampå morgonkvisten och sover gott till tio-elva. Det är medicinförändringen, gud så skönt att alltid kunna skylla på sånt. ;)

Är trött på min kroppshydda som bara byggs ut med fler rum. Nu ska jag, så länge jag orkar, tänka mig lite för. Mer lagoma portioner och så. Någon fullskalig bantning ger jag mig inte in på. Bara det att jag bestämt mig för att vara lite försiktig gör att jag tänker mer på mat och alltså känner mer att jag är hungrig, rätt värdelös situation. Ska inte börja leta kalorivärdet på gurka. Men jag är fet enl. BMI så det är inte enbart ett lyxproblem. Skulle inte vara något vidare att dra på sig diabetes också. Suck. För fem år sedan var jag normalviktig. Att det ska vara så j-a svårt.

Mycket klagande på sistone. Jag är lite halvdyster ibland, fast inte riktigt låg. Ska träffa en kompis idag, gå på en födelsedagsfest hos en av Mannens brukare på fredag, och så är det släkttjosan i helgen. Det är lite för mycket umgängesliv på sommaren. Är ändå inte alls så illa som det skulle kunna vara, jag har ju Mannen som alltid finns där och stöttar!

Nu känner jag ändå ett visst välbehag sprida sig i kroppen. Jag mår bra när jag vaknar kl 3. Ska väcka Mannen om 1,5 timme och sedan kanske somna om i den stora lyx jag har, att inte behöva passa tider på morgonen. :)

söndag 17 juli 2011

Svagis

Jag är helt matt efter en dags släktumgänge. Fina människor, härliga ungar, men jag-orkar-inte. Efter en halvtimme vill jag bara hem. Undrar om jag ser drogad ut när jag stirrar rakt ut i luften? Får verkligen spänna mina mentala muskler för att hänga med i konversationen och förstå vad som händer. Fyra timmar pressade jag mig, sedan kändes det som om jag skulle svimma och snälla Mannen körde mig hem (han körde sen tillbaka och fortsatte i flera timmar till). De "vanliga människorna", hur gör de? För resten av gänget orkade uppenbarligen.

Och jag minns ju en tid när jag också orkade. Kanske var jag aldrig helt "normal" på alla sätt, men sammankomster och fester var inget problem. Inte dessa stormvågor som sköljer över mig och hotar att dra ut mig på djupt vatten. Inte dimma jag måste ångestfyllt treva mig igenom. Inga vassa klippor som mörbultar mina fötter. Ett vanligt matbord med vanliga potatisgratänger och vanlig konversation om vanliga saker. En trygghet jag har tappat.

Bloggarna... jag vill hänga med, kommentera, bry mig om. Det är en stor glädje. Men just nu är det stopp. Stopp stopp stopp. Nåväl, jag kommer igen, det gör jag alltid.

torsdag 14 juli 2011

Råkan

 Varning: självskadande


Skakig inuti. Bara att skrapa lite på ytan så vips finns de där, gamla handlingsmönster, ångest. Av konsekvenserna, en natt på akuten, inte kunna bada mer denna sommar, Mannens besvikelse, så är det värsta att jag skulle ha klivit in genom den mörka porten igen och kanske inte velat sluta. För fortfarande lockar det och drar. Att känna sig stark och fruktansvärd och missanpassad, inte anpassad, inte till lags. Kostsamma sekunder men minnet verkar aldrig flagna. Att ta sin kropp i sina egna händer, inte med en vacker fjärilstatuering eller piercing i guld, utan just så brutalt, banalt som känslan. Envar sin egen Frankenstein, livgivande händer, mördarhänder. Ångestdämpning är bara förnamnet. Ibland är det lika väl ångestskapande, ångesten i att flyta med tvångets flod utan att veta var man hamnar. Ibland rena extasen, som sex och kokain och huliganslagsmål och annat som folk gladeligen ödelägger sina liv för.

Aldrig mer. Sorgen är stor och obegriplig. Hon har blivit friskare, hur kan hon vara ledsen? Men är det en sjukdom? Eller är det en gåva i svartskimrande fjäderdräkt?

Bänkpress

Det blev en lång dag, jobbigare än jag trodde. I kyrkan satt jag och tänkte på hur det skulle ha varit om vi begravt något av mina barn eller Mannen. Under samlingen efteråt trodde jag att jag skulle krypa ur skinnet. Kände ju inte en enda person där och även om jag kan kallprata så tycker jag inte om det.

Nu känns det lite orättvist mot Mannen att klaga, han ska inte ha dåligt samvete, det var helt mitt eget val att följa med. Men jag ska tänka mig för innan jag går på begravning igen.

Höll på att tappa kollen sent på kvällen, Mannen var ute en stund och det hade kunnat sluta lite hursomhelst, men han kom hem mycket tidigare än jag trodde och fick stopp på mig. Fy f-n, det hade kunnat sluta med en natt i ett dystert väntrum, det sista vi behövde. Idag tror jag att jag är på banan igen. Bara väldigt, väldigt trött i huvudet.

onsdag 13 juli 2011

Morgongåva

På något sätt känns det skönt att vara vaken. Av gammal vana tror jag. Det är lättare att relatera till hon som sitter uppe i soluppgången än hon som sover 12 timmar, fast det senare kanske är nyttigare för mig? Även om det också väcker tankar som inte är så bra så gör det välbekanta något med mig, en sorts lättnadens suck över att fortfarande vara jag.

Det sagt så ska jag försöka lägga mig en stund igen, det lär bli en lång dag.

Sorgmantel

Klarvaken sedan 04.00, minns inte när det hände sist. Lite nervös inför begravningen tror jag. Kände ju inte den döda. Min man jobbade hos henne ibland och fäste sig vid henne. Hon var inte så gammal men mycket, mycket sjuk, så gott som totalförlamad och med smärtor, så på ett sätt känns det skönt att hon får slippa lida mer, men det är ju synd om föräldrarna.

Sedan den sociala biten känns lite jobbigt, ska vara med på samlingen efteråt. Jag tror att jag är kompetent nog att säga något passande till föräldrarna, men det är inget jag går till för underhållningsvärdet. Men eftersom jag är bjuden och vill vara med för Mannens skull så får jag stå ut en stund.

 bild www.statesymbolsusa.org

tisdag 12 juli 2011

Fallgrop

Total budgetkontroll blev det inte igår. Jag var ju tvungen att köpa en plånbok (så mycket pengar som jag har ;)), men jag kan rättfärdiga det med att jag behöver ha en stor plånbok med allt som man måste ha med, som Ica-kort, MedMera-kort, busskort, extra busskort, kalender o.s.v. Men ibland behöver jag också en liten plånbok bara för id-kortet, bankkortet och någon hundring, som jag lätt får plats med i en byxficka om jag inte vill släpa på handväskan (som f.ö. är fylld med andra bra saker som pappersnäsdukar, handsprit, våtservetter, smink, extra mediciner, sax, tamponger, alla tusen kundkort man har, anteckningsbok, pennor, spegel och sist men inte minst, en tablettask för akut sockerbegär). Den mindre plånbok jag har använt är svart, extremt ful, mycket sliten och sönderfallande. Så jag var ett lätt byte för en liten rosa sak med vita kanter som bedjande (eller kanske lömskt) skrek "köp mig!" :)

Tror den fysiska rastlösheten har minskat lite faktiskt. Håller fortfarande på och vickar med benet men jag hackar inte så mycket tänder, och det känns allmänt lite bättre. Trodde inte jag skulle känna skillnad på bara en vecka, men med neuroleptika kan saker hända, hit eller dit, på bara någon dag. En del inte-bra tankar dras jag dock med, skräckfilmer och längtan efter knivaction, men på låg volym, det kommer nog gå över.

Mina inlägg spretar som vanligt. Jag har sällan någon röd tråd när jag sätter mig för att blogga. Det blir vad det blir.

Imorgon blir det begravning. Ingen jag känner, Mannen har jobbat med henne. Men begravningar är begravningar...

måndag 11 juli 2011

Skattkista

Funderar på att åka till Lund. Jag har inget där att göra, men heller ingen lust att vara hemma hela dagen. Mannen jobbar så jag har ingen som underhåller mig. ;) Ja, nu har visserligen halva dagen redan gått. Jag gick upp för att väcka Mannen i ottan, drack kaffe och gick sedan prompt och lade mig igen och sov till 11. Blir verkligen omåttligt sömnig av medicinen, men kanske behövs det efter alla år av sömnbrist.

Kanske besöka domkyrkan. Jag är väldigt långt ifrån kristen men tycker ändå om kyrkor av mer estetiska skäl. Sitter gärna en stund och filosoferar i det väldiga kyrkorummet, där man kan känna sig liten men ändå i centrum.

Shopping blir det nog inte för jag håller hårt i min sista tusenlapp. Är jag inte uppvarvad så kan jag ta sådana hänsyn om jag bara bestämmer det, trots att jag är lite shoppingberoende. Har varit hos kronofogden i min ungdom och sånt ska banne mig aldrig hända igen. Loggar in på internetbanken ibland och tittar på mitt sparkonto och klappar mig själv på axeln.

söndag 10 juli 2011

Känselspröt

Det är absolut inte så att jag brukar gå omkring och tänka katastroftankar hela tiden, men häromkvällen kände jag starkt att något skulle strula till sig med mitt nästa läkarbesök. Att jag skulle falla mellan stolarna i byråkratin eller att de helt enkelt skulle bestämma sig för att jag inte behövde träffa någon läkare. Att jag skulle gå här och vänta på en kallelse som aldrig kommer, och behöva ringa och fråga och tjata och allt sånt jag hatar.

Dagen efter kom kallelsen i posten. Tänk så härligt det är att ens intuition ibland har noll koll! :)

Badare

Trevlig dag igår, träffade Mannens dotter, hennes man och barnbarnen. De är nere och hälsar på, sommarlov. Smågrabbarna är fem år, hur mysiga och skärpta som helst, men med en femårings gränslösa energi. Hur orkar de skutta och springa precis hela dagen? Och hur blir man så försoffad som vuxen? Tur att det fanns en pool för dem att busa i, vatten är alltid en hit. :)

Tyvärr blev jag som vanligt lite överstimulerad. De mentala bilderna, som en skräckfilmstrailer, satte igång på vägen hem. Inte så extremt, tack och lov, medicinen håller dem i någorlunda schack. Men jag upptäckte att jag började räkna. Får hålla koll på mig själv. Suck.

Fick ett telefonsamtal häromdagen. Jag och äldste sonen ska åka upp till min mamma i Södra Norrland i början av augusti. Det var X-trafik som ringde för att berätta att tåget skulle vara inställt och det gick en buss istället, vilken hållplats den skulle gå på. Service! Istället för att man ska springa där som en yr höna och leta. Pluspoäng för X-trafik!

Jag tittade på dokumentären om Queen igår kväll så jag sov sent, gick inte upp förrän 9.30 och har fortfarande knappt gnuggat gruset ur ögonen. Men nu har jag slöat i flera dagar så idag får det banne mig bli en promenad! Tänk om man skulle våga sig på att bada?

Tar kanske ett par dagar till för mig att komma igång och kommentera i era bloggar, men jag läser en del. <3

torsdag 7 juli 2011

Trötter

Har sovit i 12 timmar och känner mig avskärmad från världen. Orkar inte med bloggar och fejjan, så idag tar jag ledigt. ;)

onsdag 6 juli 2011

Blomblad

Höll mig vaken på eftermiddagen trots att jag inte orkade. Såg en hel gammal svensk 50-talsfars på tv (oj vilka former de tjusiga damerna hade). Tvättat sofföverdrag (hurra för 60 grader), planterat balkongblommor. Ringde Mannen på jobbet för att säga att han fått ett paket, de var på Systembolaget och stod i samma kö som dr B (min gamla doktor) så jag fick en hälsning. Liten värld.

Så varmt på balkongen. Jag tänkte sitta ute men det är lite för mycket. Inte för att jag klagar, hellre varmt än kallt. Bara jag ser till att dricka mycket vatten så går det bra.

Det känns lite för mycket att sitta vid datorn också, så jag lämnar er med några bilder:

De underbara rosa rosorna stod rätt länge, men så plötsligt bestämde sig samtliga att vissna på samma morgon. De får ändå dröja kvar ett par dagar och förtrolla våra sinnen:


En av dagens planteringar: hängpelargoner. Lite svajigt på vift ungefär som frun i huset:
 

Balkongens lilla mini-oas:




Godnatt!

Gånglåt

Lyckades åtminstone sova bort det mesta av huvudvärken ("migrän light"). Uppe tidigt för att vinka av Mannen, hans första arbetsdag efter semestern. Jag har sovit nästan 8 timmar men ändå sitter jag här och gäspar så smått.

Mannen glömde mobilen hemma så jag gick upp till hans jobb med den. Blev totalt en timmes rask promenad, vilket är rätt mycket för mig nuförtiden. I takt med att jag har blivit fet har jag blivit allt mer försoffad, ironiskt nog. Är jobbigt att släpa på 40 smörpaket extra.

Har iallafall precis käkat en tidig lunch: jordgubbar och prosciutto. Underbart! Nu ska jag unna mig att gå och vila en stund.

Första dagen på lägre dosen. Herregud vad jag hoppas att medicinändringen ska hjälpa och jag ska slippa krypet i kroppen. Herregud vad jag hoppas att jag ska lära mig att fullt ut acceptera medicineringen och slippa ambivalensen. Herregud vad jag hoppas att jag ska bli mig själv igen och slippa halta fram genom tillvaron.

tisdag 5 juli 2011

Natti

Nehej, ikväll blir det inte många ord skrivna. Gjort lite småsaker idag, bl.a. varit på stora köpcentrat en timme, och hälsat på världens snällaste vakthund, en bjässe som genast kom fram för att bli klappad och bara skällde när vi åkte därifrån. Nu är jag så där genomträngande trött, bloggar, forum, fb, allt sånt får vänta till en annan dag. Gäsp. Går och lägger mig igen.

Resväska

Det är ansning av häckar på gång här (dock inte min egen, trots att det säkert skulle behövas skalas bort lite celluliter). Ett vällovligt syfte, men usch, ljudet från den elektiska häcksaxen. *brrr*

När en bloggvän publicerat bilder på sin hemstad blev jag så sugen på att ge mig ut och åka, någonstans där jag aldrig varit, jag åker ju bara i bekanta hjulspår. Men insåg sedan att jag måste tänka mig för. Jag mitt i sommaren i en stad som kryllar av turister... det blir nog för mycket av det goda. Särskilt när jag ska upp och hälsa på min mamma i början av augusti, det kommer att ta mycket kraft, lång resa och tätt umgänge. Usch vad jag tycker det är tråkigt att behöva vara förnuftig, samtidigt minns jag ju hur den senaste längre resan slutade. Jag måste verkligen lyssna på mig själv och planera in en massa dötid både före och efter resor för att inte koka över. Så kära Fröken Hulda, om du läser detta, det blir inget av just nu men tro inte att jag helt lagt planerna på hyllan... ;)

måndag 4 juli 2011

Motståndsrörelse

Hela livet. Så länge måste jag ta piller. Inga fler hypomanier. Inga fler överväldigande känslor. Jag har inte riktigt processat det ännu, det kryper längs ryggraden, jag vill inte.

Seg dag. Jag vaknade 6.00 och tänkte att nu blir jag pigg, men sen somnade jag om efter en timme och sov till 11.00 och nu orkar jag inte ta mig in i duschen, fy. Jag är genomtrött efter gårdagen då vi var i Lund, bl.a. tittade vi på Mannens sons examensarbete, en riktigt högteknologisk laser. Inte för att man förstod något men spännande var det. Han är verkligen supersmart.

Jag har diskat - innan det blev ett diskberg! Nu ska jag bara tackla nästföljande steg: dusch och promenad. Inte gå och lägga mig igen. Får se hur långt jag kommer.

Signalstörning

Bip-bip-bip. Det är tidens melodi. Allt bippar. Micron, timern, stektermometern, tvättmaskinen. Nu bippar också våra nya tåg. En idog, långvarig ljudserie varje gång dörrar stängs och öppnas. Jag blir helt förvirrad varje gång. Har jag glömt något på spisen?

Tur att mobilerna numera kör med musiktrudelutter om så önskas. Jag lyssnar hellre på Shiny Happy People på repeat. (Denna har jag säkert bloggat förut men det är favoritversionen med bipolära muppar:)

lördag 2 juli 2011

Kvarvarande

Ibland är det tungt med ärren på min kropp. Med många andra laster kan du gå obemärkt bland massorna när du lagt av. Själens ärr finns väl kvar hos alla, oavsett om det gäller alkohol eller rökning eller spel eller att fastna i dåliga förhållanden, men det är åtminstone ingen som direkt kan se din historia. Men min valda olycksväg har givit mig många, stora ärr på armar och ben, och det känns som om jag aldrig kan bli fri. Även om jag inte skadar mig nu så hjälps det inte, jag får dras med konsekvenserna ändå. Försöker utmana min noja och gå i kortärmat så här års, inte alltid, skulle inte gå på bröllop eller begravning så. Eller släktmiddag. Men bland okända på stan måste jag klara av det, för min egen skull. Det är laddat för det påminner mig så mycket om avgrundsdjup ångest, skamkänslor och drama.

Och så kan jag förstås inte kalla mig själv för "botad". Jag skulle kunna falla dit igen när som helst. Tror aldrig jag helt kommer att få det ur mitt system. Men så länge jag tar mina mediciner är åtminstone risken mindre.

fredag 1 juli 2011

Spara

For till närmaste större stad, men åkte hem efter ett par timmar, varav större delen av tiden hade tillbringats på ett fik. Orkade inte riktigt gå på stan, jag som är shopoholic orkade inte shoppa, tänk dig det! Idag är det Spara och inte Slösa. Men den där riktiga galenskapen infinner sig inte så ofta nu när jag aldrig är hypoman. Dock köpte jag vin, en box som varit slut ett tag på bolaget hemma. Får väl supa mig full istället, haha.

Ska räkna ihop vad jag har kvar på pengafronten och se om jag kan spara ett par hundringar denna månad. Edit: har kollat och satt in en tusenlapp på spareriet. Har inte så mycket jag absolut måste göra framöver och har redan betalat kontaktlinserna fast betalningsdatum låg rätt långt fram i tiden, så resten kommer nog mest gå på fika och glass och sånt. Lyx men lyx jag vill ha.

Apropå lyx, Mannen är så flitig på att ge mig blommor :))

Kan tilläggas att rosorna är rejält stora också. :)

Startsvårigheter

Vi blev med bil igår, en rejält gammal ljusbeige Volvo. Jättesöt, inte en rostfläck. Verkade vara i god kondition, men så på vägen hem efter att ha stannat till, så ville den knappt starta. Typiskt! Jag skrattar mest, det är ju ett hopplöst uppdrag att köpa begagnad bil, alltid är det något. Nåja, det borde inte vara alltför dyrt att laga, även om det är lite nervigt för nu står den hos Mannens son i Lund, och det är bara att hoppas att den vill komma hit till vår gamla goda bilmek.

Drack jättegod milkshake hos Max på vägen hem, med riktiga jordgubbar i. Dyr, men inte dyrare än en latte på stan och betydligt smarrigare.

Jag är rejält trött fortfarande efter gårdagens eskapader, men rastlösheten irrar omkring inuti mig, gnager i hörnorna och krafsar längs ryggraden. Kanske måste jag trotsa mitt tunga huvud, ta ett krafttag och ge mig ut någonstans för att försöka blidka den...

torsdag 30 juni 2011

Bil-tema

Usch vad jag har skrivit mycket om psyk-grejer nu, lite paus från det.

Jag tog tag i soprums-kaoset med att säga till fastighetsskötaren. De införde ju sopsortering här nyligen, bra idé, men nu är några av behållarna helt överfulla. Kanske sorterar folk mer än förväntat. Sedan fattar jag kanske inte riktigt att folk försöker trycka ner mer skräp i redan fulla behållare. Ok om det vore ruttnande matsopor som man raskt vill bli av med, då fattar jag att omdömet kanske sviker, men rena pappersförpackningar eller mjukplast, det kan man väl spara hemma tills soporna tömts. Vilket inte ursäktar att de inte töms tillräckligt ofta. Oh well *kliver ner från predikstolen*

Tar inte riktigt vara på solskenet. Mannen funderar på att åka och titta på begagnade bilar för att ev. köpa en. Jag väntar och väntar på att han ska besluta vilka han är intresserade av, att ringa och bestämma tid. (Verkar det som om jag överlåter allt angående bilen till honom så är det helt sant, jag har inte ens körkort.) Om han ska till Lund eller Malmö vill jag ju hänga med. Jag blir jäktad av att han tar det så lugnt. Hade kunnat åka iväg någonstans själv annars. Vilket förstås är mitt val, att vänta menar jag.

Känner en kvardröjande stress och trötthet från igår. Tänker att jag kanske kan skärma av det genom att aktivera mig. Men det har inte blivit så mycket av det ännu. Nåja, dagen är inte slut!

Ointressant inlägg.

onsdag 29 juni 2011

Slutfört

Jag behövde inte vara min egen doktor för pratsamme farbror doktorn föreslog precis det jag ville: ta bort injektionen och ta en lägre dos i tablettform. Eller jag lirkade kanske samtalet lite i den riktningen, men som sagt, det var hans förslag. Nu får jag väl hoppas att det inte skiter sig. Han förvarnade om att det kunde ta ett par tre månader innan biverkningarna hade lagt sig, men nu har jag åtminstone hopp.

Var duktig hos min glade tandläkare också. Lagade två kindtänder. Bedövningen tog även på översta grenen av trigeminus-nerven (styr halva ansiktet) så ett tag där kunde jag inte blinka på höger öga. Kändes lustigt. Nu är allt som vanligt (utom plånboken som är betydligt lättare).

Utmattad. Det här var bara för mycket för en dag. Jordgubbar.

söndag 26 juni 2011

Doktorsbetyg

Har kollat upp läkaren på doktorsguiden.se och han har fått betyg lite över medel, så det känns lite lugnande. I 50-årsåldern som en själv, åtminstone ingen nybakad AT-läkare (inte för att de behöver vara dåliga alltid, ibland behövs nytänkande).

Det här krypet i kroppen stör mig verkligen mer och mer, men bara tanken på att det kanske går att få bort med en medicinändring känns ändå trösterikt.

Psykdoktorinna

De vilda blommorna jag plockade midsommarafton står fortfarande granna på vårt köksbord.

Börjar oroa mig för att träffa ytterligare en ny läkare på onsdag. De där tio minuterna känns så framkrystade, vad vill han veta, vad vill jag säga, hur kommer jag att framstå? Inte direkt läge att be om Stesolid (fast jag har så jag klarar mig så det behövs ändå inte). Vad vill jag egentligen få ut av det? Minska på Cisordinolen och se om det hjälper mot rastlösheten, nu när inte Akinetonet verkar så bra. Kanske innebär det att gå ifrån injektionerna till tabletter, vilket vore välkommet förstås. F-n, tänk om en fick vara sin egen doktor! Tror det skulle funka rätt bra många gånger.

Tar det bara väldigt lugnt, mycket soffliggande. Det känns skönt.

fredag 24 juni 2011

Upptagenhet

Disken har fortfarande inte inträffat. Nåja.

Midsommar. Jag känner mig lite lätt vemodig. Nu vänder det. Det har känts så underbart med sommar efter den långa, kalla vintern. Jag har gått omkring var och varannan dag och viskat till mig själv "jag överlevde". Bara tanken på att det åter ska bli vinter får mig att rysa. Men man har ju inget att säga till om...

Hackandet av tänder gör mig galen. Jag hoppas på ett sätt verkligen att det är medicinen och går att göra något åt. Är det bara en plötslig ovana vet jag inte hur tusan jag ska komma åt det, kan inte gå och koncentrera mig på att slappna av i munnen vareviga minut.

Mindre ludd i huvudet idag. Bakvänt, igår drack jag ju vin, inga mängder men ändå. Trött trött trött igår. Igår: Görakaffeätamackapåmedkläderätalunchute(gott!)köpajordgubbar - systembolagethemolastaavinjektionhandlamatplockain - pust - åkaochfixamednyabilensäckaihopframförtv:nframförtv:nframförtv:n - ätamackaätajordgubbardrickabubbel - pånågotsätthållasigvakentillmidnattsnark.
Inget extremt för en normal person men mer än ett dagsverke för mig.

torsdag 23 juni 2011

Drömjobb

Drömde. Först jobbade jag på en skoaffär och sedan på HM, men till slut fick jag komma till en blomsterbutik. Vaknade trött och glad.

Fortfarande slut. Ser på dålig tv, har ingen inspiration. Borde väl åtminstone klä på mig, kan man tycka. Inte sova mer, trots att det lockar. Och jag kunde ju diska. Suck.

onsdag 22 juni 2011

Baksida

Insåg just att jag känner mig rejält bakfull utan att ha druckit annat än kolsyrat vatten och kaffe igår. Huvudvärk, suddig känsla, trött, lätt illmående. Bakfull av för många intryck? Typiskt. Jag hoppas alltid på att vara starkare än så, men än så länge utan resultat.

Mosig

Gråmelerat utmattad. Hade det mycket trevligt i Göteborg men jag orkar som vanligt inte riktigt med (och då pratar jag inte om festande utan stillsamt umgänge med mina barn och fika med ett par vänner), gick i en bubbla sista dagen.

Har ont i käften pga att jag klapprar tänder. Kan hejda det när jag tänker på det, men när jag har uppmärksamheten på annat håll så sätter det igång igen. Vickar på benet också men det är mer lätt störande än riktigt jobbigt, det gör ju inte ont. Tror att det kan bero på Cisordinolen, åtminstone skulle det kunna vara den. Jag fick en läkartid nästa onsdag, dra på trissor. Tandläkaren på fm och psyk på em, härlig dag.

För trött. Hundra blogginlägg att läsa, tror inte det. Och kommentarer blir det inte. Förhoppningsvis kravlar jag mig ur hålet snart.

fredag 17 juni 2011

Bort

Malmö var ingen hit. Nog sagt.

Lyfter blicken mot Göteborg, reser om en timme. Mannen får vara kvar hemma. Om jag inte orkar mobilblogga så blir det tyst här i några dagar. Ha det bra alla!

torsdag 16 juni 2011

Sockersött

Fortsätter med daglig frågesport hos vetgirig.nu. Månadens ämne är "skräpmat". Hittills har jag 14 rätt av 16. Creepy. Idag listade jag ut (ingen googling!) att en viss burk innehöll sockervadd! Sockervadd på burk låter helt absurt.

Jorduttag

Har köpt ett sommarkort på Skånetrafiken (så om någon i Skåne vill träffas, säg bara till :))

Det som drar just idag, och jag vet inte om det är konstruktivt eller destruktivt, är att åka till Malmö och gå på samma ställen som jag gick på i januari. Händelsen är rätt vag i mitt minne och jag vill på något sätt fånga upp den, sätta den på den medvetna kartan.

Jag vet att det är att älta. Jag tycker att ältande kan vara rätt bra. Ingen quick-fix, men när jag grävt mig igenom jordhögen och ser ljuset på andra sidan så kan jag släppa mycket, blir inte så bitter. Jo, en grej fortsätter jag vara bitter över, och det är att jag aldrig fick någon utbildning och nu är det försent. I övrigt kan jag nu acceptera dåliga förhållanden, flyttar, tiden i sekten - t.o.m. mina halvhjärtade självmordsförsök. Känner mig inte nöjd med tillvaron men ganska tillfreds ändå.

(förlåt ev. stav- eller syftningsfel eller konstiga prepositioner, det är verkligen skitsvårt att skriva idag)

onsdag 15 juni 2011

Rosenkavaljeren

Min man gav mig två buketter rosor och två flaskor bubbel idag. Gammalt beprövat knep sedan århundraden för att vinna en kvinnas hjärta. Nu har han visserligen redan mitt i ett fast grepp, men ändå. ;)

Dessutom hittade han till sist vattenpumpen så nu porlar vår lilla balkongfontän ljuvligt, och vi ska sitta på balkongen och se avslutningen på dagen.

Käftsmäll

Drar mig undan idag. Mår inte dåligt, men har lite ont i käften efter att ha dragit ut en tand igår. Eller egentligen, jag återhämtar mig lika mycket från själva händelsen som från smärtan. Jag har ju haft rejäl tandläkarskräck och hade inte varit där på 12 år när jag började gå i höstas. Hade otur och en tand var infekterad, det gjordes flera försök att rensa ur den (tänk flaskborste i miniatyr långt upp i rotkanalerna, men bedövningen var bra). Tyvärr blev det inte bra, alltså drogs tanden ut igår. Den sitter på sidan rätt långt fram, man ser gluggen när jag skrattar, inte kul.

På plussidan är att jag inte är så rädd längre.

Nej, nog om det.

Har äntligen efter flera turer fått ordning på den felaktiga fakturan jag fick på sjukhusavgifterna (de ville ha 3400 kr för mycket!). Till slut fick jag sätta Mannen på att ringa dem för jag orkade inte med, men när jag fick övergå till att kommunicera via mail så löste det sig.

Äsch, har inget intressant att skriva om direkt, vill bara bo i min grotta ett tag.

måndag 13 juni 2011

Rörelsemoment

Äntligen har vi blivit av med åbäket i vardagsrummet, någon sorts köpmansskänk i furu som tv:n stod på. Säkert fin i rätt sammanhang men bara klumpig i vårt trånga rum (hälften av vardagsrummet är Mannens kontor, han har en egen firma också). Mannens äldre son hjälpte till att bära ut och köra iväg till stället vi får förvara den på i väntan på ev. försäljning. Där blev det att hälsa på släkt. Efter detta kände jag mig som vanligt orolig och utschasad. En obehaglig blandning av kryp i kroppen och trötthet. Mannen har halvvägs monterat den nya tv-bänken, jag står bredvid och räcker över spikar. Könsstereotypt så det förslår, men han är son till en timmerman och det är bara att konstatera att det är inte jag (min pappa var spionchef, sant).

Sus i huvudet. Det susar i säven. Märkligt, på kanten, ingen anledning. Jag är tjockt vadderad av kemikalier, men ibland petar verkligheten/overkligheten hål på bubblan. Just nu susar universum-programmen runt i skallen (jag såg på ett till, om solsystemets utveckling). All veckotidningsvacker grafik. Känslan i kroppen: jag är förbunden med allt detta storslagna. Jag är stjärnstoff. Tar jag död på något förunderligt när jag piller-anpassar mig? Vad är självbevarelsedrift och vad är feghet?  Backar ändå undan, med sorg.

lördag 11 juni 2011

Finfint

Folieklädd i ugnen och fisken blev jättefin! Fick spotta lite ben men det tar man när det är egenhändigt fiskad fisk. Har jordgubbar som väntar, men vi är så mätta så det får bli senare.

Motståndskraft

Kämpar barnsligt emot mitt sömnbehov, men förlorar. I morse var jag uppe tidigt, före 6, med ursäkten att väcka Mannen som skulle iväg. 7 timmars sömn borde ha räckt, i mitt sinne. Men när han gått kröp jag ner igen och sov 2 till. Jag behöver helt enkelt 9-10 timmar nu, vare sig jag vill eller inte. Synd, 3 timmar kändes så bra, men jag vet ju innerst inne att det är vägen till fördärvet...

Jag har små ryckande och tuggande rörelser i munnen. De verkar delvis ha ersatt benryckningarna. Medicinbiverkning (antipsykosmedicinen). Hur mycket ska jag bry mig, är frågan? Blir det värre? Är det början på TD (kronisk muskelbiverkning) eller "bara" akatisi (störande rastlöshet i kroppen). Varför funkar det inte att bara ta Akineton (motmedicin)? Skit också att min ordinarie läkare är borta, sjuk antar jag, på obestämd tid. Skit för mig men jag är förstås också orolig för henne. Tänk om hon har fått cancer? Och för min egen lilla del, vågar jag utsätta mig för en sommarvikarie, det brukar inte vara någon hit?

Tröttsamt att medicinerna inte bara kan verka i bakgrunden utan att man alltid måste mecka med dem hit och dit. Det räcker med att jag måste få injektioner varannan vecka, mer än så vill jag inte behöva umgås med vården i sommar.

Nu väntar jag på att Mannen ska komma hem med färskfiskad fisk. Jag är inte så bra på att laga fisk annat än laxfiléer, men antar att det funkar att bara rensa och slänga in i ugnen. Experimentdags!

fredag 10 juni 2011

Slöfock

Herrejävlar vad trött och slö man blir av att sova mycket. Inte oväntat. Men jag kom iväg på mammografi idag, har serverat lunch (mikrade rester) och lärt mig hur man sopsorterar vykort.

torsdag 9 juni 2011

Limegrönt

Sov tre timmar och mådde så bra när jag vaknade. Hade nästan glömt bort hur skönt det kan vara med bara lite sömn. Är klädd i limegrön linnedräkt och känner mig mycket snyggare än jag antagligen är. Skönt att knappt ha några rynkor, jag känner fortfarande igen mitt ansikte trots att jag snart är 50. Är inte gråhårig heller under min syntetiska rödfärg, trots att livet borde ha givit mig gråa hår för länge sedan. Sedan kan jag tycka att åldershysterin i vår tid är helt uppåt väggarna, någon plastikoperation blir det inte för mig även om tyngdlagen obevekligen gör sitt.

Idag är första dagen på Mannens semester. Han ska ta fyra veckor, vilket tydligen inte hänt på sådär 30 år... han är väl värd att få ta det lite lugnt ett tag. Han har ju fortsatt jobba efter att ha fyllt 65. Tänk att han är så gammal, jag tänker aldrig på honom som äldre än mig, och han är inte alls som jag tänker mig en gammal gubbe.

Skatteåterbäringen lär komma imorgon, då har jag råd med att åka till Göteborg nästa vecka, whee!

Jag är bara så nöjd idag. Tänker på att gå och sätta på en maskin tvätt och känner välbehag i kroppen, underbart med ren tvätt. Får plöja igenom skåpen och se om jag har ingredienser till bröd hemma. Energin strömmar i elektriskt blått.

Klagomuren

Vill inte sova. Gjorde i ordning lite av mitt presskaffe istället. Kanske är det bara att jag sov 12 timmar igår natt. Kanske är det bara värmen. Jag tycker mycket om sommaren men jag föredrar att sova svalt, så jag kan ha ett tjockt tungt täcke över mig. I natt blir det nog ett tomt påslakan. Måste ha något över mig, det är absolut nödvändigt. En håla att gömma mig i.

Längtar efter en kick, inspiration, vilja. Har t.o.m. tappat farten helt när det gäller heminredningsprojektet, tv-bänken står här omonterad i väntan på att den gamla gigantiska möbeln ska förflyttas någon annanstans. Försöker ibland vara social, det kostar på. Ringde en gammal vän ikväll och gjorde upp om att eventuellt ses när jag kommer upp till Götet snart. Känner redan en tvekan. Hon är lyckad på många sätt, karriär, exotiska resor. Jag har inte mycket för mig annat än att psykfalla mig runt. Inget att prata om.

Herrejävlar vad dyster jag låter! Bara klagomål. Jag är dyster på vissa punkter, men just för stunden är jag ändå rätt tillfreds. Kaffet klarnar mitt sinne. Jag har musik. Är precis lagom berusad på bubbelvin (jag har en suverän kork så jag kan spara resten av flaskan till imorgon).

Borde måla naglarna. De små gesterna som betyder mycket.

-----

Jag har hittat en perfekt röd nyans på nagellacket. Sånt spelar roll.

onsdag 8 juni 2011

Fråga

Jag är med i månadens frågesport på http://vetgirig.expressen.se/ där man får en fråga via mail varje dag, ämnet varierar från månad till månad. T.ex. så var maj månads ämne "byggnader i London", där hade jag ca hälften rätt (att wikipedia svaret är fusk i min mening). Juni månads ämne är "skräpmat". Hittills har jag alla rätt. Skrämmande.

Skymning

En timme på balkongen, i regnet. Titta på när det ljusa mörkret sänker sig. Min nya huvtröja värmer tillräckligt. Mousserande vin, min kärlek. Lätt vind rör om träden. Ett och annat flygande kryp, någon vilse mås. Människor som hukande för regnet springer från bilen till huset. Tio-tjugo år gammal musik i lurarna, helst av det sentimentala slaget. Ett eko av känslotopparna, inte där men tillräckligt för att jag ska veta att jag inte har glömt.

Huvudämne

Tuggummiseg idag. Kom ändå ut en stund av rent nödtvång, skulle köpa ett födelsedagskort till min äldre sons flickvän.  Jag är en sån där gammal kärring som fortfarande skickar papperskort, även om jag lovar att jag ska skriva en hälsning på facebook också. Det var ett rätt fint kort i handgjort papper från Madagascar tror jag. Vi har en liten trevlig butik med fairtrade-varor.

Huvudvärk. Det är inte extremt, jag skippar nog alvedonen, bara noterar det för jag har inte så ofta huvudvärk. När jag har det är det oftast ensidigt och bakom ögat, som om det vore migrän very light. Men det är bara lätt irriterande. En får vara glad för små välsignelser. Kommer förresten på att det oftast dyker upp när jag försöker varva ner efter något ansträngande. Jag har nog inte riktigt hämtat mig från gårdagen.

Påfrestande

Rätt mör. Tittar på min feed och känner att det är många bloggar jag vill läsa men jag orkar inte just nu... I'll be back.

Igår blev en aning intensivt. En kompis ringde och ville ha sällskap på bilresan ner till Lund. Hon skulle på en rutinkontroll. På vägen hade hon en massa jobbiga saker hon ville lufta, det ena värre än det andra. Så efter lite meck (vi glömde svänga av och hamnade i Malmö...) kom vi fram till SUS som sjukhuset numera heter, hittade en parkering och tog en fika. Sedan skulle hon gå upp till mottagningen och jag väntade nere i kafeterian, det skulle ju ta max 15 min. Så jag väntade. Och väntade. Och väntade. Och blev orolig. Efter 1 tim och 20 min ringde jag, hon hade inte stängt av mobilen trots anvisningarna. Då skulle hon just få komma in. Själva besöket var klart på 5 min. Väldigt störande.

Jag var dessutom jäktad, hade en tandläkartid att passa. Kom dit precis i tid. Gräv gräv gräv i käften. Usch. Jag tuggade i mig två Stesolid på vägen och var rätt trött på kvällen, allt sammantaget. Sov i 12 timmar.

Fick iallafall efter lite telefonerande ut min journal för det senaste året. Fy f-n vad dålig jag blev i vintras. Det känns lite konstigt att någon har skrivit ner alla detaljer, att det finns bevarat. Samtidigt är jag tacksam att det finns där för mig att läsa när jag behöver påminnas om hur viktigt det är att följa sina behandlingsanvisningar.

Idag vill jag inte se en människa, utom Mannen men han jobbar sista arbetspasset före semestern.

måndag 6 juni 2011

Blomtröst

Idag är jag mest trött, lite nedåt. Men vi köpte blommor igår. Vi har som en loftgång utanför ytterdörren med plats för några krukor. Hade redan en låda penséer som fortfarande blommar om än på sista versen. Nu blev det en kruka med en marguerit på stam, lobelia och million bells, samt min favorit, en blå hortensia. Sedan köpte vi ett miniträd med gulgröna blad och ett par pelargoner till balkongen. Det har varit slött i år med balkongliv, men idag får vi allt göra i ordning, tvätta av möblerna, ta fram fontänen.

Fem var för tidigt att gå upp. Jag ska kanske försöka en vända till i sängen.

lördag 4 juni 2011

Efterord

Ångest (vilket kan betyda ungefär vad som helst). Värdelöshetskänslor. Tryckande fetvadd mot pannan och myrstigar inuti kraniet. Jag hatar att behöva stå ut.

Anti

Jag är inte på humör för strålande sol. Klockan är snart två och jag har inte hunnit ut ännu. Vet inte riktigt vad jag ska ut och göra. Bara gå omkring i naturen? Äsch. Affärerna stänger snart och jag ska ändå inte handla något. Titta på öltälten de ställt upp på stortorget, någon sorts krogrunda. Sextio spänn för en öl, nej tack.

Nu får jag skärpa mig. Ett fik och en islatte ska jag väl klara av. Jag har åtminstone duschat och klätt på mig.

Och invigt vårt ommöblerade soprum där man nu kan sopsortera, bra! Önskar bara vi hade bättre plats i köket för behållare att sortera i, ser inte så snyggt ut med kassar överallt.

Mannen jobbar, han ska ringa om de går ner på stan. Så får jag anstränga mig att vara lite social iaf.

torsdag 2 juni 2011

Sammankopplat

Lättare idag. Messade en kompis men fick inget svar. Visade sig till slut att hennes mobil är dum i huvudet och inte alltid skickar iväg sms:en. Vi försöker på nytt imorgon, kanske solen är mer trofast då än den varit idag.

Åkte ut med Mannen som fotograferade ett hus. Han samlar på vykort och plåtar husen som de ser ut idag. Det var jag som lyckades identifiera dagens hus, trots ombyggnad. Det är fascinerande vad som bedömts som värdigt ett vykortskap. Sjukhuset (jag antar att det är meningen att man ska kryssa för ett fönster och skriva "här ligger jag med mitt brutna ben"). Hus från miljonprogrammet, skinande nya då. "Parkeringen vid Farsta Centrum"

Och här skulle jag ha skrivit något om vilka spår vi lämnar efter oss, och frågetecknet kring om allt vi skapar nu kommer att förgås i cyberrymden, eller tvärtom förevigas. Men jag har inga djupare tankar kvar idag.

onsdag 1 juni 2011

Halvbra

Idag är känslan rostig bil med repor i lacken. Tänker att jag är inkompetent. Har aldrig varit riktigt kompetent. Halkar in på saker på ett bananskal, och ut lika fort igen. Jobb, studier. Har inte ens en vettig hobby, eller husdjur.

Okej, vissa saker har hållit. Barnen (fast dem släpper man ju aldrig helt). Kärleken sedan -98. Det kan väl ses som en framgång, men prestationsångesten är också värst här. Hur kan man någonsin älska tillräckligt mycket?

tisdag 31 maj 2011

Borr

Snart tandläkaren. Ser inte så bra ut, min inflammerade tand är fortfarande varig trots två utrensningar. Och kanske måste jag rotfylla tanden bredvid. Men jag känner mig duktig som åker dit trots att jag är rädd. Ibland är jag tuff mitt i svagheten.

måndag 30 maj 2011

Hypokondriker

Klart jag inte kunde vänta med att hämta paket, men jag var åtminstone intelligent nog att ta med en ryggsäck som paketet fick plats i. När jag nyss lämnat Coop ringde Mannen (som jobbar), han var i stan och skulle ta en fika, så jag vandrade ner till Espresso House istället för hem. Kanske är det lite fånigt, antar jag, men jag tar chansen att få se honom en stund när han jobbar, trots att han sedan kommer att vara hemma tre dagar på raken... Mina nyhämtade tröjor fick godkänt och nu snurrar de i maskinen.

Grannen klipper gräset och en envis fluga surrar omkring. Ibland hajar jag till över att det är så tyst i mitt huvud. Det kommer nog ta rätt lång tid innan min förhöjda beredskap går ner på noll. Tankar som "jag kanske tar en överdos nästa vecka" eller "nästa psykos kommer snart" - jag kan inte riktigt tro på att jag kommer slippa undan. Och det vet ju ingen. Men jag får försiktigt uppfostra mig själv till att inte måla fan på väggen.

(Hjälp så illa jag skriver idag, fingrar och bokstäver flyger åt alla håll, jag får dubbelchecka och trippelchecka allting. :/ )

Skördetid

Idag var det en paketavi, tröjor jag beställt från USA. Åkte tyvärr på skatt men det hade jag tagit med i beräkningen. Nu dividerar jag med mig själv huruvida jag ska gå och hämta paketet eller vänta till imorgon när Mannen kan skjutsa mig. Sååå himla stort paket borde det inte bli av en huvtröja och två tshirts. I-landsproblem så det skriker om det. ;)

Nu blommar vallmo, vresrosor, prästkragar, smörblommor, gullregn, lupiner... som om det vore midsommar. Jag har ätit svenska jordgubbar, första för säsongen. Och det är fortfarande maj.

Vissa dagar känner jag mig trött och trög. Ibland känns det lugnt och stabilt. Jag tror det är samma tillstånd som jag tolkar på olika sätt. Om jag bortser från min ödesdigra längtan efter uppåtperioder så är det här nog rätt medicinering för mig, ur ett stabilitetsperspektiv. Jag har inte gråtit sedan i vintras, och det är inte så att jag håller tillbaka. Det känns inte så lockande att skada sig heller. Kroppen känns avslappnad på något sätt, trots att jag har akatisi som får mig att ständigt vicka på ett ben. Även de dagar som är lite tristare sjunker jag inte ned till botten, jag uppskattar fortfarande kaffe och falu rutknäcke och spännande filmer (helst på en kommersiell kanal så det finns reklampauser att pusta ut i).

Måtte jag hålla mig till medicinerna nu, trots alla lockelser.

fredag 27 maj 2011

Posttraumatiskt

Jag har ett ytterst neurotiskt förhållande till post. En förhöjd vaksamhet - vad ska komma nu? En räkning eller ett vykort? Coop-reklam eller en oväntad räkning? Kallelse från vårdcentralen eller paketavi? Det kan hända så mycket, och jag får inget veta förrän framåt halv två! Tidigare kom posten vid elva, de jäklarna har lagt om rutten. Jag håller hela tiden ett öra på helspänn för att fånga upp postmopedens ljud.

Idag övergav jag planen att gå i nattlinne hela dagen, för vi har brevlådan utanför huset och en granne som ofta har dörren öppen, så det var bara att tvätta sig och klä på sig. Enbart för att kunna hämta posten. Idag bestod den bara av ett brev till Mannen med rutinmässigt provsvar som var bra. Jag andas ut. Ingen katastrof idag heller.

Regionalintresse3

Kom fram på telefon (halleluja). Den som svarade sade att de nyligen skickat ut fakturor och nu var det så många som ringde (undrar varför :/ ) så de hann inte med annat än att svara i telefon, allt annat lades åt sidan. Men hon talade med den som fått mitt fall på halsen och hon skulle återkomma när hon hunnit titta på fakturan. Så förhoppningsvis någon gång i nästa vecka. Det är ingen superpanik egentligen, sista betalningsdag är 17 juni och jag lär få rättelse innan dess. Hon jag talade med ursäktade sig så jag är mindre tjurig nu. Huvudsaken är att jag vet hur läget är och slipper gå resten av dagen och klamra mig fast vid mobilen ifall någon ringer.

Jag är rätt slö idag. Sov 11 timmar. Nu klarar jag mig utan piller igen, konstigt att det kan skifta utan uppenbar anledning. När vädret är mindre kul är jag expert på att ta det som ursäkt för att inte gå ut. Kan tänka mig att gå i nattlinne hela dagen. Har åtminstone betalat räkningarna, det kan räknas som dagens stora insats.

onsdag 25 maj 2011

Regionalintresse2

Som tidigare omtalats har jag en fejd med Region Skåne. Imorse kom jag till slut fram på telefon. Ett långt lite virrigt samtal ledde till att hon skulle skicka över ärendet till en kollega med högre behörighet att komma in i datasystemet, och som sedan skulle ringa mig under förmiddagen. Inte f-n ringde någon. Vid 15.00 lyckades jag komma fram igen, efter några försök, men hon som svarade då kunde inte se något på mitt personnummer. Hon sa att de hade haft så väldigt många telefonsamtal idag så de hade nog inte hunnit. Håhå jaja. Hör jag inget från dem imorgon skulle jag höra av mig igen. Får se hur lätt det blir. Annars bussar jag Mannen på dem, han kan vara mycket mer aggressiv än jag.

Har suttit hemma hela dagen ifall de skulle ringa, även om det är på mobilen så behövde jag ha alla papper tillgängliga. Men det vara iofs en bra ursäkt för att inte gå ut i det väldigt blåsiga vädret. ;)

tisdag 24 maj 2011

Blomsterspråk

Så här fina blommor har jag idag:

Regionalintresse

Blir lite orolig för min dr A, hon är borta i minst en månad sade sekreteraren. Jag sitter inte i sjön, så det är inget direkt problem för min del att läkarsamtalet sköts upp, jag hoppas bara att hon inte är svårt sjuk.

Då får jag antagligen vänta på min journalkopia också, hon måste ju godkänna att den lämnas ut.

Fick en inihelvetes felaktig faktura från Region Skåne. Brevet bestod av två kryptiska sidor med till stor del överlappande datum för inläggningen, dvs de försöker få betalt för samma sak två gånger, sedan en faktura på 4800 kr trots att jag redan betalat 2300 och knappast ens ska betala 2500 till utan någonstans runt 1300 om jag nu lyckats tyda de förbaskade sifferraderna. Försöker om och om igen ringa det angivna telefonnumret till "Patientservice" där tel.svararen bara säger att det är så hemskt lång kö att jag får försöka senare. Letar på nätet men hittar bara "arbete med att bilda en kundtjänstfunktion pågår". Försöker i en vild chansning logga in på Mina vårdkontakter men då hänger sig datorn. Aaarrrrgh.

Ska ge det ett par dagar, sedan skriver jag ett brev istället.

måndag 23 maj 2011

Andlöst

Landar lite lugnare idag. (Fy f-n vad jag tappar bort stavelser och ord idag, måste använda stavningskontrollen. Suck.) Såg t.o.m. till att komma iväg och ta ett cellprov, duktiga mig.

Jag har fått tio röda rosor av Mannen. :)

Känns som om jag vandrar på vår-is. Hur länge ska det hålla? Jag som är så dålig på att hålla andan.

söndag 22 maj 2011

Myra

Känner mig lite vinglig, mentalt alltså. Först sov jag oroligt. Sedan tittade jag på Discovery channel. Universum med Morgan Freeman som presentatör. Något om gud och skapelsen och vetenskapen. Ganska tungt vinklat, men det var ju ett amerikanskt program. I början någonstans visades en myrfarm och man talade om att människorna kanske är som myror, omedvetna om att vi bor i en artificiell värld. Det kom farligt nära den ena av mina större "andliga visioner" som jag hade för sådär 14 år sedan, obehandlad, fast då såg jag myrorna i flera dimensioner. Lite senare i programmet talades om parallella universa, den andra av mina "visioner" från ännu längre tillbaka, när det kommer så där med grafik går det djupare. När jag blivit psykotisk har jag upplevt att varelser från en annan dimension försöker styra mig. Nu känner jag mig både utspejsad och otrygg. Löjligt, bara ett j-a tv-program. Önskar Mannen var hemma.

fredag 20 maj 2011

Laster

Köpte jordgubbar (inte de svenska, de kostade 25 kr mer och det kändes lite för mycket). Köpte mörk choklad också. Och rädisor (de var billiga). Sedan gick jag till systembolaget och införskaffade bubbelvin, kunde inte låta bli nu när jag hade jordgubbar, trots att det bara var en vecka sen sist. Det är inte så ofta jag dricker när jag är ensam hemma, men idag känns det perfekt.

Lite lustigt är det, men jag känner verkligen hur medicinerna bromsar mig från att flyga för högt, det kommer liksom små ansatser, sedan slår det stopp och jag sover istället.

Känner mig i vilket fall ganska nöjd idag. Har kommit ut och tagit en promenad. Läste nyligen någonstans i en blogg kanske, minns ej var, ett gott råd: gå någonstans när du behöver det, men ta en omväg så får du en längre promenad när du ändå håller på. Det praktiserade jag idag och jag tror det passar mig ypperligt. Fin gångväg längs ån men med sikte på Ica Supermarket. Har lite svårt att bara gå för gåendets skull, måste ha ett mål.

Men när det blir mer sommar ska jag gå till havet, det tar ca 3 timmar t.o.r.


Lite lössläppthet ligger där under ytan och bubblar. Nätshopping, wheee... Knäppa tröjor från cafe press (fast jag tyckte de var gulliga och passade min nuvarande sinnesstämning, men är man egentligen riktigt riktig om man outar sig själv som bipolär för världen?) Dessutom köpte jag dem innan jag öppnade bubbelvinet. ;)

torsdag 19 maj 2011

Vinnare

Blommande syren, hästkastanj, rhododendron, näsduksträd. Jag är försommarberusad idag. Tänk att det inte är kallt. Eller snö. Eller äckelgeggamoja på trottoaren. Tänk att vi överlevde, trots att vintern gjorde sitt bästa för att dränka oss i snödrivor och driva oss till mörkervansinne (vissa av oss till bokstavligt vansinne).

Kom igen myggor och getingar, solsting och solbränna, göra bort sig i kortärmat och kvävas av grillos. Vad som helst utom kylan.

Gäspning

Inte så mycket att säga. Vardagstjafs. Fixat håret. Hängt med Mannen när han skulle på jobb i Hässleholm, så nu har jag sett den lilla relativt charmlösa staden. Skulle ha haft läkarsamtal i tisdags men det blev inställt, har inte hört något ännu om när det blir istället.

Sover hipp som happ. Igår 10 timmar på natten, en timme på för- och en på eftermiddagen, sedan 9 timmar inatt, och jag sitter här och gäspar. Vill kura ner mig under täcket en stund till.

söndag 15 maj 2011

Uppochner

Fann mig plötsligen tittandes på Melodifestivalen, något jag inte gjort på många herrans år. Lustiga låtar, ingen jag gillade så där jättemycket. Nä, det ska bli roligare med VM-final idag.

Känner mig konstig. Vill bara sova på dagen, inte på ett "jag vill slippa ångesten"-vis, utan "åh så mysigt att krypa ner under täcket". Det gör väl inget om det inte sabbade nattsömnen, jag är rädd för att trassla till det, vända på dygnet, tappa regelbundenheten (börja sitta uppe och vänta på soluppgången). Det brukar inte bli bra. I natt sov jag ändå nio timmar med pillerassistans så jag borde kunna hålla mig vaken idag.

Det kittlar i kroppen. Som en ballong som vill lyfta men förankras vid marken av kemiska tyngder. Vänjer man sig?

fredag 13 maj 2011

5-2

Heja Sverige! Ishockey-VM alltså. För att vara en någotsånär tjejig tjej har jag rätt manliga nöjen ibland. Kan svinga en sejdel och vråla "MÅÅÅÅL". Och inte har jag PMS heller. Vad det nu betyder (utom att jag är jäkligt glad att slippa).

Idag har jag diskat, lyssnat på Bridge over troubled water och Jesus to a child och gråtit. Jag är en sucker för sentimentalt tjafs. Tvättat har jag också gjort, annars inte ett skapandes grand. Dagen har bara gått. Inte ens ute har jag varit. Slött. Men skönt. Jag sov natten som var också, med lite kemisk hjälp men ändå, doktor A har tjatat och tjatat om sömnen. Nu ska här bli ordning och reda. Promenad imorgon. Inte äta nonsens.

Fast först en kväll med rosa bubbelvin och grönmögelost. Något hälsofreak blir jag knappast. Tänk om jag dör imorgon knall och fall och aldrig druckit champagne.

torsdag 12 maj 2011

Anledning

Med Stesolid och Nitrazepam sov jag faktiskt hela natten. Nu tusan ska det bli ordning.

Fick någon sorts märklig kramp? i svalget igår kväll. Bara på höger sida. Det gjorde jätteont att svälja men kändes inte som förkylningshalsont. Lite kvar idag men det är bättre. Genast börjar jag fundera över skumma läkemedelsbiverkningar. Det är min förklaring på allt som händer i kroppen numera. Snacka om att man är vårdskadad.

Planerar med mina söner att åka upp och hälsa på min mamma och hennes man i sommar. Det känns skönt att ha kommit över tröskeln där det känns bekvämt att umgås med henne, även om vi aldrig lär bli bästa kompisar. Lite nytta har man ändå av all terapi. Kanske bör tilläggas att hon aldrig behandlat mig direkt illa, bara med viss distans och svårt med situationer där jag har haft det jobbigt, hon är nog rädd för starka känslor. Men hon har öppnat upp lite nu, och det har nog jag också gjort. Livet är för kort.

onsdag 11 maj 2011

Artrikedom

Uppe och tittar på soluppgången. Mitt sömnmönster är helt åt skogen sedan några dagar. Sover oroligt, vaknar flera timmar mitt i natten. Somnar om framåt 8 och sover till 10-11. Sover igen sent på eftermiddagen. Klart man inte sover på natten då, ens med sömnmedicinen som jag plockade fram igen. Jag måste tvinga mig till att vara vaken på dagen. Usch, jag hatar att vara trött.

Igår blev det utflykt, Fredriksdal. Det är en trädgårdsanläggning i Helsingborg, park, botanisk trädgård, hästar och kossor och grisar, gamla hus. Det var roligt att gå i trädgårdsdelen där alla vilda växter i Skåne fanns samlade. Jag kände igen många. När jag var i yngre tonåren var jag blomnörd, andra ungar lekte disco och jag sprang runt på ängar och skogsbackar med en flora i högsta hugg. Underlig redan då. ;)

Vi fikade och tittade på roliga grisar och lamm, och sedan var jag så översvämmad av intryck så jag trodde huvudet skulle sprängas. Somnade när vi kom hem. Men trevligt var det.

Tänker. Jag har inte fått någon siffra efter min diagnos (det finns olika typer beroende på vilka symtom man har). Jag har aldrig egentligen diskuterat det med läkarna. Är det ens viktigt? Men jag får frågan någon gång ibland och då undrar jag. Tycker inte jag är klockrent någonting så kanske stämmer det bäst med det jag sett på något intyg: ospecifik bipolär. Om jag kommer ihåg det ska jag fråga dr A. Och begära ut journalen, det är väl ett år sedan sist. Det skulle jag kunna gå och göra idag, så har jag ett annat uppdrag utom att diska och tvätta. ;)

måndag 9 maj 2011

Talangjakt

Idag känns det som om våren tagit slut och försommaren tagit över. Nåja, i några dagar iallafall. Jag har luktat på nyutslagna syrener och ätit kulglass.

Åh, vad jag önskar att jag vore speciell, talangfull, värd att beundras. Men jag önskar det tydligen inte tillräckligt för att gå ut och göra något beundransvärt. Hmm. Jag gjorde en liten insats för 10-15 år sedan, men det är över och glömt (åtminstone försöker jag glömma). Nu sitter jag bara här som en icke-vis buddha och mediterar över tomheten. Nej, jag känner mig egentligen inte tom inuti, mer tom utanför. Svävar i rymden.

Skit också, på sista tiden har den här beiga tillvaron börjat störa mig mer och mer, men jag orkar inte göra något åt det.

Det är åtminstone försommar.

lördag 7 maj 2011

Aktiveringskod

Efter att ha gnällt elsewhere om att jag har lite tråkigt så tog jag tag i saken och tog en fika på stan med en kompis (stor grej va?) Tyvärr måste jag erkänna att jag är mer nöjd med att ha tagit mig ut ur huset än själva fikandet i sig.

Skulle behöva göra något spännande. Något som inte involverar stökiga miljöer eller större grader av socialt umgänge - eller höga höjder! (någon kommer alltid och föreslår fallskärmshopp).

Det är så vridet - jag mår bra när jag tar det extremt lugnt. Fast jag blir uttråkad. Men när jag gör saker som piggar upp mig så mår jag sämre. Tappar balansen. Så då känner jag att det trots allt är bättre att leva i slow motion. Men då blir jag uttråkad, och vill sluta med medicinerna för att få lite action. Och det slutar ju verkligen inte väl.

Hur skaffar man sig egentligen ett intresse? Jag har inget sånt där genomgående intresse, det har alltid kommit och gått, spontant eller pga omgivningen. När man är uppe i varv får man åtminstone plötsligt för sig att läsa allt om tekannor, det blir inget produktivt av det men man är åtminstone intresserad i ett par tre dagar (tills nästa grej). Nu när jag är "i balans" så har jag svårt att hitta glöden.

Grävde i en låda efter sekatören, hittade verktygsknivarna. Kan inte säga annat än att för ett ögonblick hade jag ett användningsområde klart, men jag sansade mig. Åt en påse lakritsnappar istället som tröst.

tisdag 3 maj 2011

Han

Är så tacksam över att ha Mannen i mitt liv. <3 Tänk vad han har fått tåla, köra mig till akuten med blödande armar, ringa efter ambulanser och poliser, gå till jobbet och inte veta om jag lever när han kommer hem.

Men vi har haft mycket fint tillsammans också. Resor till nära och kära. Blommor och champagne. Promenader vid havet. Ett underbart bröllop. Klarat av dålig ekonomi och sjukdom. Zappat tillsammans i soffan. Sovrummet. Den första koppen kaffe på morgonen. Bara känslan av att finnas för varandra.

Må jag aldrig glömma att berätta för honom vad han betyder.

måndag 2 maj 2011

Under

Svävar omkring i en undervattensfarkost. Tittar lite på korallrev och fiskar men pansarglaset emellan oss är tjockt. Det gör inget. Utan tid, utan uppdrag, allt jag kan göra är att vara. Evighet.

söndag 1 maj 2011

Städhjälp

Kände mig konstigt darrig imorse. Skyllde förstås på alkoholen igår, fast jag kände mig inte så värst bakfull, var uppe mitt i natten och drack en massa vatten, det brukar ta hand om det mesta. Men en stund efter att jag tagit medicinerna så kändes det normalt igen. Hade glömt dem igår visade det sig. Trots dosett och mobillarm lyckas jag förtränga dem ibland.

Inget förstamaj-tåg (om det ens finns sådana i denna moderat-håla), stack bara ut näsan som hastigast för att handla. Iskall vind. Hejdå värmen. Man blir bortskämd snabbt.

Dagarna flyter ihop. Jag sover mycket. Tänk att man stora delar av livet vaknat av en väckarklocka. Det är en lättnad att slippa att hastigt ryckas upp. Att sova natt efter natt efter natt känns fortfarande ovant. Men kanske behövs det för att städa upp lite på bombnedslaget till hjärnkontor.