onsdag 31 juli 2013

Grottmänniska

Här kryper livet i snigelfart. Jag sover, äter, slöar framför tv:n. Tv-sport gör mig behagligt nedvarvad, hur man nu kan bli lugn av att se folk hoppa från 27 meter ;) Jag behöver inte ens fokusera hårt, bara kommentatorsrösterna som bakgrundsbrus gör mig bekväm.

Jag satte på eget bevåg (har ju ingen läkare just nu) ut minidosen Seroquel i förra veckan. Tvivlade på att jag verkligen behövde den, och det har gått hur bra som helst att sova utan den, utom en enstaka natt. Tio timmar blev det i natt, helt utan sömnmediciner. Har inte tagit någon benso heller. Var ingen match att sätta ut den, lite lätt illamående bara.

Jo, jag vet att i den bästa av världar så skulle jag ha kollat med en doktor först. Det var sagt att jag skulle ha en läkartid med någon ny läkare (ej specificerat vem) i början av augusti, men ännu har ingen kallelse kommit så det har nog glömts/prioriterats bort. Jag har inte tålamod nog att vänta, och dessutom på en åsikt från någon som inte alls känner mig. Ska träffa Syster C nästa vecka då hon är tillbaka från semestern, så får jag förhoppningsvis veta vad som händer på vårdfronten. Inte för att det är särskilt angeläget, jag mår ju ganska bra nu och har recept för ett par månader till. Det är mest att jag gillar att veta hur landet ligger. *Om* det plötsligt skulle gå åt skogen av någon anledning så är det praktiskt att ha en läkarkontakt.

Just nu vill jag helst bara stanna i min grotta med mat och tv (det finns elektricitet i min grotta). Men framåt fredag blir jag nog tvungen att kravla ut och vara lite social. Nåja, det får gå.

tisdag 30 juli 2013

Helginnehåll

Nu har jag samlat ihop mig lite. I princip hela dagen igår låg jag och halvsov, trött efter helgens begivenheter. Men det har varit jättetrevligt. När jag kom till Gbg i fredags hade min yngste, mig ovetandes, bytt bort sitt skift på sommarjobbet och vi gick på stan tillsammans. Köpte ett tvspel till den äldste i födelsedagspresent, och jag hittade ett par örhängen på Avi&Lena. Kul att gå och prata om allt och inget. Sedan gick vi till Centralen och mötte upp med den äldste och hans fru som båda kom från jobbet ungefär samtidigt. Hem och lagade kycklinggryta, och sen tror jag faktiskt vi bara satt och pratade hela kvällen. (Och åt jordgubbstårta :))

Lördagen blev en dag i verklighetsflyktens tecken. Spelade brädspel (Game of Thrones, som är ungefär som Risk fast mer strategitänk och mindre tur, och många fler krångliga detaljer - jag är lycklig som klarade mig kvar i spelet så pass länge första gången jag spelade - ungarna är rent överjordiskt bra på spel). Senare kom den yngstes sambo och hela gänget gick på bio, World War Z dvs. Brad Pitt spöade zombies. Mycket förutsägbar men lite underhållande var den allt ändå.

Sedan inträffade helgens enda missöde. Den yngste med sambo skulle åka hem, de bor runt tio mil utanför stan. Men tåget var inställt utan ersättningsbuss, och det var allmänt kaos på stationen. Tack och lov har den äldstes snälla fru körkort och bil, generöst nog satte hon sig och körde dem trots att hon egentligen skulle på fest hos en kompis. Blev inte att jag somnade förrän 02:00 efter de kom tillbaka, och sedan vaknade jag 04:00 pigg och nyter. De bor vid en innergård och ett par satt och drack öl där och pratade, inget bråk, bara vanlig konversation, men det ekade mellan väggarna så dags på dygnet. Jag blev ändå inte så värst störd, bara vaken. Tur att man har sin trogna lilla mobil att roa sig med när alla sover.

På söndagen var det mest bara jag och den äldste, de övriga var upptagna med annat. Vi tog det riktigt lugnt, satt en lång stund på ett fik och pratade om viktiga saker. Det är så himla roligt att umgås med mina barn! Och så åkte jag massor med rulltrappor i Nordstan för att öva, känner mig säkrare nu.

Resan hem blev rätt händelselös, inga förseningar och inga tanter som pratade högt med seriefigursröst som det var på uppresan. Det enda var att luftkonditioneringen på tåget var trasig så jag var glad att jag hade vatten med mig.

Trots natten med sömnbrist flippade jag inte ur, bara sov igen nästa natt. Kanske är det litiumet som håller ihop mig ännu mer än jag tror. Jag är förstås trött och asocial som jag brukar vara efter några aktiva dagar, men det känns inte som om det är något direkt skruvat på gång. Nu ska jag bara i görligaste mån ducka för en släktsamling som är på tapeten, i alla fall hålla mig i utkanten, tack och lov är jag ingen huvudattraktion.

torsdag 25 juli 2013

Raindrops

Det gick bra att promenera hundar samt vara lite social igår mitt på dagen. Sedan slocknade jag så fort jag kom hem. Men på kvällen blev det rosévin och fotbollsspänning.

Idag blev mötet jag skulle gått på inställt, och det har småregnat hela dagen så det känns bekvämt att lufsa runt hemma i total brist på ambition, känna hur den själsliga termometern normaliseras. Mannens internetbank dummade sig i morse, men även den lugnade ner sig efter några timmar och blev samarbetsvillig, så räkningarna är betalda, vilket alltid känns lite skönt.

Ser dock fram emot att träffa ungarna imorgon! Den traditionsenliga rundan Drakborgen är utlovad. :)

onsdag 24 juli 2013

Resår

Idag har jag bundit upp mig på att gå ut med ett par hundar mitt på dagen, eftersom någon bad snällt. Det är jättegulliga små hundar så det blir väl bra, fast jag suckar inombords över att jag har svårt att inte ställa upp trots att jag är så trött. Jag vet att jag låter gnällig. Borde vara glad att jag alls har vänner. Och det är jag. Jag är bara så där grinig som man blir när man inte riktigt orkar. Men senare i eftermiddag ska jag åka med Mannen till en liten undangömd klippstrand.

Imorgon träffas bippogruppen. Det är inget måste, jag vet, men nu har jag sagt att jag kommer...

Så blir det Göteborg i helgen, men där kommer jag mig äntligen för att dra en gräns och ska inte börja ringa runt och stämma träff med kompisar också, det får räcka med att umgås med ungarna och så ska jag strosa runt ensam lite på fredag. Plötsligt känner jag att det kan bli riktigt bra.

tisdag 23 juli 2013

Kastvindar


Det har tickat på, bara korta lugna stunder, sedan kompisar som vill bada och åka hit och dit, och jag tycker att det låter roligt för stunden så jag säger förstås ja. Är så trött nu. Det är ingen annans fel än mitt eget, käften som säger ja sitter i mitt ansikte. Och så tänker jag att det har ju ändå gått bra i år, inga riktiga krascher, så jag kanske kan tänja lite på gränserna.

Äter massor, hela tiden, sväller upp som en ballong. Kanske en stressgrej. Positiv stress mestadels, men dock.

Har varit vaken sen sju, så nu är det väl hög tid att komma i kläderna också. Jag har tjugo ljusblå naglar så det får bli vit klänning, inte för att det spelar någon roll.

Något kryper längs ryggraden, bökar runt, en alien som vill ut. Jag vet inte riktigt varför men jag är ju egentligen härdad så det borde inte heller spela någon roll.

torsdag 18 juli 2013

Hjärndimma

Gårdagen blev: lunch med tiotalet släktingar. Iväg till järnvägsstationen för förflyttning söderut. Träffa några nya människor, mycket snack. Hem igen med tåget. Upphämtad på stationen för vidaretransport tillbaka till släktträffen där en sen middag väntade. Somnade oroligt framåt tolv, vaknade tre, lyckades somna om någon timme till på förmiddagen. Så fortsatte det med släktfrukost idag. Kände mig allt närmare panikens brant. När jag äntligen kom hem tog jag en Stesolid, hade ingen ro i kroppen att stanna hemma så jag stack ner på stan en stund. Bruset av folkmassor som jag inte behöver interagera med kan lugna mig. Fyndade två sjalar, rea på rean, och satte mig ner en stund med en glass (citronsorbet, mmm...) 

Jag vet att fulla dagar är vardagsmat för väldigt många. Jag får elak ångest och trötthet som gör ont. Men nog om det nu.

Imorgon ska jag slöa. Läsa bloggar (vet ju inte vad som hänt hos er!). Kanske baka, det är avslappnande. Absolut inte umgås med någon utom Mannen. Kanske havet?

onsdag 17 juli 2013

Umgängesliv

Vaknade fyra, spänd i kropp och knopp. Igår fick vi besök av en kusin till Mannen som han inte träffat på 35 år, plus hennes man och två barn. Det gick okej, de var lättpratade och stannade en bra stund. Efteråt trodde jag att jag skulle explodera, tryckte i mig en massa bullar och tre vodkadrinkar, inte så snyggt hanterat men va f-n, ibland orkar man inte bättre.

Idag fortsätter karusellturen. Först lunch med Mannens dotter och barnbarn som är på genomresa, sedan snabbt till Lund för att träffa lite folk från nätet, det var ju inte alls min tanke att dessa saker skulle sammanfalla men nu blev det så. Får väl avsätta morgondagen till att rasa ihop.

måndag 15 juli 2013

Ospecifikt

Det är rätt lugnt, sådär sommarlugnt trots att jag inte har semester (kan någon tipsa om hur man tar semester från hjärnspöken?) Mannen var på metetävling i lördags som sällskap åt en kille, de skulle nämligen vara två i laget. De fick inte ett napp, killarna några få meter bort fick massor och vann. Så kan det gå. Jag träffade en kompis en liten stund, det var trevligt och varmt i solen.

Söndagen svävade bort i ingenting. Jag gick till Ica Maxi, gick till en butik intill och suktade över skor jag inte behöver, tog en glass och handlade sedan nödvändigheter på Maxi som blomjord, mjölk och toapapper. Mycket romantiskt. ;)

Just nu har Mannen dragit iväg med bilen till vår bilmek, avgasröret läcker. Alltid är det något att fixa...

Jag ska diska och lyssna på någon sommarpratare tror jag. Trots sömn orkar jag inte hålla uppe något högre tempo.

fredag 12 juli 2013

Nattskärrad

Vaknade mitt i natten med en oro som en frodig krypväxt strävande ut i armar och ben. Har dragit i mig mjölk och ett av mina ransonerade piller. Jag är stark men skör, som ohärdat glas. Gamla minnen väcktes igår, det traumatiska i att må dåligt och det nyckfulla mötet med vården. Längtan efter att distansera mig helt från denna trångsynta institution, men jag inser att jag behöver medicinerna och då är jag ju hänvisad till att upprätthålla kontakten, med hårt hållna tummar. Det var meningen att jag skulle ha en ny läkartid hos okänd doktor i augusti, men ännu har jag inte hört någonting. Så länge jag fortfarande har recept tänker jag inte ringa och tjata.

Äsch, jag kan ändå inte sova just nu. Kanske skulle ställa mig och stryka min nya vita bomullsklänning, ett reafynd. Det ska ju bli fortsatt fint väder idag säger appen i min mobil. Jag tycker om att åter- och omskapa mig själv med kläder. Harmoni på ytan är inte att förakta.

onsdag 10 juli 2013

Hejsan!

Bloggvilan blev visst lite längre än jag räknat med. Men jag hade det bra i Stockholm. Tog det jämförelsevis lugnt. Lugnare än vad jag betraktar som normalt, men vad som är normalt sitter väl i betraktarens öga (fast kanske ändå inte, om man ser det som "vanligast förekommande i en population" finns det något objektivt att mäta mot, och jag tror att många semesterfirare hetsar runt mer än så här, åtminstone gjorde jag det förr. Nu: inga sena nätter, inget boende hemma hos, inget särskilt organiserat.)

Okej, lite småtrötter är jag. Hängde med en kompis till närmsta staden igår och det blev en aning påfrestande. Idag har jag mest såsat runt. Tvättat. Hämtat mediciner (åh så skönt att man kan förbeställa på nätet). Dragit upp gamla utblommade penséer men har inte köpt något nytt att ersätta dem med ännu. Nu diskar jag. Egentligen. Fast med paus för nagelmålning och kaffedrickande och bloggande. ;)

Imorgon är det möte med bipolärgruppen. Jag börjar redan lära mig att tycka om dem. Där finns det människovärde att hämta, om bara världen öppnar sina ögon.