torsdag 30 december 2010

Parentes

Jag tar en bloggpaus, med betoning på paus, jag kommer tillbaka någon gång på det nya året.

onsdag 29 december 2010

Habegär

Idag har jag ägnat mig åt shopping på hög nivå. Champagneglas, mascara och från Twilfit ett set byxor och jacka i plommonlila sammet med matchande nattlinne. Hädanefter kommer jag jämt gå runt i nattkläder och sippa bubbel.

Trots att det var mycket folk ute kändes det mestadels bra. Det märks att jag fått vara hemma och bara skrota i några dagar, bygga upp mig igen från rasmassorna.

måndag 27 december 2010

Futurism

Jag känner mig lite mer normal. Fixade att gå ner på stan och kolla in mellandagsrean, fast köpte inget. Men att umgås med folk står långt ner på min lista just nu, hade kunnat göra något aningens socialt på nyårsafton men usch nej. Tråkigt för Mannen att jag ska vara sån, han får gå själv på tillställningar.

Eller ja normal, det kryper lite i kroppen ikväll. Funderar över nästa år. Det är som att kliva in i ett vitt hål, tjock dimma där man bara kan fortsätta att gå rakt fram och hoppas att det finns fast mark under fötterna. Kanske hittar jag något intresse av digniteten äkta intresse, kanske bantar jag bort fläsket, eller expanderar ännu mer, kanske kastar jag pillren, kanske läser jag en bok, kanske gör jag en medveten ansträngning att skaffa fler vänner, eller så kanske jag glömmer bort de vänner jag har. Kanske hittar jag mig själv. Kanske tappar jag kaleidoskopet i stengolvet så att alla skärvor faller ur. Kanske inget händer, ingenting alls.

söndag 26 december 2010

Omstoppad

Fortfarande trött. Går omkring i pyjamas idag också. Men har åtminstone diskat. Mannens ena son med litet barn och ex kom förbi i kanske 20 minuter på väg till släktmiddag, och bara det kändes som nog med folk i mitt kikarsikte för en dag. Allt utom mjuka täcken och lugn musik är för mycket.

lördag 25 december 2010

Skarpsill

Självskadande





Letade fram en kniv, första gången sedan i våras. Rätt patetiskt, julafton och allt. Men det var effektivt. Hade lite dåligt samvete för Mannens skull, men för egen del bryr jag mig inte så värst. Ska bara försöka att inte göra det till en vana igen, det skulle vara dumt men otroligt lätt. Kände redan suget att låta det eskalera till "något värt besväret" = något som måste sys. Och det är ju fruktansvärt opraktiskt. Nej, det här måste bli en engångsföreteelse.

Är uppjagad i grunden efter mycket aktivitet på sista tiden, det behövs inte så stora saker för att få vågen att tippa över. Idag avstår jag från att åka med ut till gården där alla människor finns, det enda som gäller är att såsa runt i pyjamas och fördriva tid.

fredag 24 december 2010

Juleofrid

Sådana här dagar känns det lite bittert. Vi har firat hos ett gäng av Mannens släktingar. Fika med en massa hembakat, Kalle, och klapputdelning komplett med tomte. Jo, det var faktiskt trevligt, snälla människor och inget tjafs, en treårig grabb att hålla farten uppe, en vit jul... Jag satt och nöp mig i handen för att hålla mig närvarande. Nu sitter de och äter julbord, men jag åkte hem. Överbelamrad överlastad översvämmad, för mycket intryck. Giftigt kryp i kroppen, lyckas inte få bort det, vill inte ta piller, eller snarare vet inte om jag slutar om jag tar ett. Scener från dagen svischar förbi, nästan flashbacks. Av ingenting. Inget drama, inget jag behöver minnas. Försöker med hög musik. Vet inte om jag står ut.

onsdag 22 december 2010

Otacksamhetsattack

Oron släpper inte ikväll. Det är jobbigt att tänka på om jag är nöjd med saker som de är. Det är jobbigt att inte tänka på det. Försöker distrahera mig med tv, julmusik på Spotify och att bläddra i Forskning&Framsteg, fast det är bara roligt en liten stund. Borde vara mer kreativ. Borde borde borde. Födelsedag imorgon. Nyår snart. Känner mig extremt otacksam för jag borde ju bara vara glad att jag mår så här jämnt och fint, inga skärningar eller överdoser, ändå saknar jag något.

Tidig, tidig morgon. Grå himmel, grå gator, grå älv. De vackraste nyanser av grått man kan tänka sig. Kajen är full av containrar staplade på hög. Svarta, blå, gröna, vita, och så de gula som står ut. På andra sidan väntar lastbilar på båten som inte kommer än på en timme. DHL-bilar, glänsande gula och röda. Det är lätt att föreställa sig deras last av paket till alla jordens hörn, en motor till en industriborr, kartonger med finaste tryckeripapper, en liten förpackning smugglade blomfrön. Det börjar regna, naturligtvis börjar det regna, det måste regna, och jag kan känna champagnebubblorna strömma uppför och nedför min ryggrad. Mitt huvud svävar och mitt hjärta är en generator. Och plötsligt passerar en postbil på gatan, stänker upp regnvatten, och det är samma gula färg, samma som containrarna och DHL-bilarna, och allting faller på plats och världen är perfekt.


Julresan

Resan var bra. Härligt att träffa ungarna. Vi åt julmat, öppnade paket, åt choklad och spelade gamla Drakborgen, 6 spelare och alla dog. Gick på teater och på konstmuseet. Bodde på värsta lyxhotellet och fick dessutom ett finare rum än vi betalat för. Upplevelse.

Nu är jag bara så trött. Men lagade min första tand på 13 år igår, jag var jävligt modig. Nästa gång blir det rotfyllning.

Måste låta huvudet vila...

fredag 17 december 2010

Självbild

Klarvaken 05.58 imorse. Är nog lite på spänn för resan, på ett trevligt sätt. Orosmolnet just nu är tågtrafiken i "snökaoset", verkar vara växelfel och urspårningar och elände. Vi ska dessutom till Helsingborg för att byta, tror det får bli ett tidigare tåg dit än det som står på biljetten, vill inte bli frånåkt. Får hoppas det går på samma biljett, men skit samma, bara vi kommer dit vi ska. Kanske bäst att ladda upp med vatten och müsli-bars, ifall vi blir stående på någon slätt i Halland. Vinter, suck.

Det känns som om något lurar i min kropp. Viskar, en spökröst, ogripbart. Plöstligt undrar jag vem och vad jag är. Återigen. Inte på det vardagliga planet, jag vet vilken tröja jag vill sätta på mig på morgonen, jag vet vilka relationer som är viktiga för mig, jag vet att jag är svag för att shoppa och stark i att vara ärlig mot Mannen, jag vet att jag kan ha fördomar mot politiker men är öppen för människor som bryter mot normalnormen, jag vet att jag hellre kompromissar än slåss, och att jag är blandat logisk och korkad beroende på situationen. I stort sett kan jag leva med mig själv. Men frågeställningen ligger på ett djupare plan. Jag är inte övertygad om existensen av en övernaturlig själ, men låt oss använda själsbegreppet. Den grundläggande identiteten, individualiteten. Finns det något mer för mig att upptäcka, avtäcka? Inte kan resan vara slut här?

torsdag 16 december 2010

Planeringstankar

Det kom sådär en halv decimeter snö idag = snökaos i Skåne. Fick vänta på en buss i en halvtimme. Kallt.

Pysslar med julklappar. I år skriver jag rim eller åtminstone en liten kommentar på alla. Förra året kom jag mig aldrig för, men det är ju rätt roligt.

Nu har jag hämtat mig från förra helgen och ser fram emot denna. Teater och kanske fotoutställning och julkalas med ungarna och bo på fint hotell. Lyxliv!

Sedan hinner jag förhoppningsvis andas lite innan stor julafton med släkt på Mannens barns sida. Jag känner mig manad att gå, en gäst pratar bara tyska och engelska, så jag får vara med och underhålla. Känner mig frestad att Stesolida innan, vi får väl se.

Javisst ja, höll glatt på att förtränga att jag ska till tandläkaren på tisdag. Inget mer tandhygienistpillande, nu är det the real deal, har en inflammation runt en tandrot. Vågar inte ens tänka mig vilka fasor som väntar. 

onsdag 15 december 2010

Myskudde

Oj, vart försvann den dagen? Vaknade pigg men blev sömnig fram på eftermiddagen. Är fortfarande lite mör efter förra helgen. Och nu far vi till Göteborg på lördag. Men det är så roligt, det går nog bra. Har köpt julkort idag, och fin choklad att ge bort. Men jag missade jympan, precis när jag kom på att det var så hade Mannen gjort en ytterst smaskig omelett med kräftstjärtar så jag slängde nyttigheten åt sidan och frossade istället. Har inte särskilt dåligt samvete. Avslutade kvällen med långt telefonsnack med en vän. Bra att ha, vänner.

Nu ska jag strax lägga mig i mitt iskalla sovrum. Vi har det varmt i lägenheten, så jag låter fönstret stå på glänt i sovrummet för att kunna sova, vill kunna gosa in mig under dubbla täcken. När jag mår bra som jag gör nu känns det väldigt trevligt att gå och lägga sig, det är bekvämt och skönt, jag somnar snabbt och jag har inte haft så värst mycket mardrömmar på sistone. Jag har kanske inte helt lärt mig att sömn=bra men jag är på väg.

tisdag 14 december 2010

Skål

Min man kom med underbara blommor, rosa bubbelvin och blommiga gosiga pyjamasbyxor till mig idag. Nu är jag lagom full, överlagom glad. Jag är verkligen bortskämd.

Vaknade halv fyra imorse, kände energin spritta i kroppen och en längtan djupt i benranglet att vara uppvarvad. Men jag lyckades lägga mig igen och sov till slut mina nio timmar, så nu är jag i landet lagom, förutom att jag är berusad på ett ytterst trevligt sätt.

måndag 13 december 2010

Efterfest

Jag hade en härlig fredag och lördag tillsammans med min son och hans sambo. Hotellbar, tapas, flera timmars museibesök, Tivoli. Och massor av snack och skratt. På söndagen hade jag också tänkt åka ner till Malmö en sväng, men när det kom till kritan orkade jag inte ge mig ut i Skånetrafikens kaos och lika bra var väl det, jag var helt slut. Sonen roade sig på egen hand så det var inte hela världen.

Stackars Mannen däremot har legat hemma med feber några dagar. :( Ska ta honom till doktorn idag.

Jag är fortfarande slut. Håller på att övertala mig själv att jag faktiskt måste duscha. Och köpa Levaxin. Och gå ut och titta på solen. Får använda en till kopp kaffe som muta för att hålla mig ifrån att krypa tillbaka i sängen.

fredag 10 december 2010

Överkänslighet

Mannen har kramat mig mycket och jag har lugnat ner mig. Tror att en anledning till min reaktion är gamla spöken, har flera gånger i livet varit i situationen att något dramatiskt har hänt men jag har inte tillåtits tala om det, inte låtsas om det. Det är en väldigt öm punkt. Andra står inte ut med saker, men jag förväntas ta det. Därmed inte sagt att jag alltid orkar bära andras smärta, jag är ingen ängel. Livet är elakt ibland.

Men men, nu kan jag sätta det åt sidan för idag. Ska snart träffa äldsta sonen, jättekul. :D

Ynk

Kunde inte ens prata med Mannen. Känner mig bedövad av sorg. Höll på att falla dit, väldigt barnsligt. Jag är barnslig. Och otrygg.

torsdag 9 december 2010

Shapeshifter

Jag har så mycket flashbacks från psyktiden (som visserligen inte alls är avslutad ännu, men med långt ifrån samma intensitet). Mår inte dåligt egentligen och gör små trevliga eller åtminstone vardagliga saker, men det är något med att jag har dessa emotionellt starka upplevelser som jag trots allt snack inte riktigt lyckas fördriva. Något av min kärna finns fastkilat därinne. De värsta stunderna, när man nästan förvandlas till en varulv, hälften best och hälften människa, tillvaron förvriden och samtidigt mer naken än någonsin annars, fantasi och verklighet sammanblandade som en tigerkaka med vassa klor. De bästa stunderna, just det där ögonblicket när det vänder och man vet, vet att man kommer att överleva dagen.

Jag känner någon sorts... kärlek till mina upplevelser. Även alla de jag hatar.

På något sätt - och det kan mycket väl vara ren inbillning från min sida - så känner jag ett tryck att inte säga för mycket. Visst, här i bloggen brukar jag breda ut mig ibland, det är här jag släpper fram min psykfallighet, men annars är det "inte röra upp" som gäller. Som om det skulle få mig att glömma. Kanske blir jag dement en dag och glömmer verkligen. Tills dess sitter minnena klistrade mot min själ.

Himlafenomen

Jag har sett en vädersol! :D En starkt lysande fläck i alla regnbågens färger, en bit bredvid solen. Det är roligt att kunna bocka av den från naturfenomen man vill uppleva.

En stillsam dag, och plötsligt känner jag ja, så skönt, jag behöver det här idag. Ringde litiumsköterskan och frågade efter senaste värdena, litiumet ligger bergfast på 0,6 och sköldkörteln mår bättre. Sedan har jag bara puttrat runt. Tvättar lite. Följde med Mannen och köpte en Dymoapparat (en sån där man skriver på självhäftande band med). Det är något med kontorsartiklar som lockar mig, ser alltid saker jag skulle vilja ha utan att ha någon som helst användning för dem. Jag behöver ett kontor. ;)

onsdag 8 december 2010

Framåtlutad

Mannen jobbar och jag gick och tränade idag igen. Oj, sån träningsvärk jag kommer ha imorgon. Men jag måste verkligen se till att gå någorlunda ofta så jag märker framsteg, annars lägger jag säkert ner det igen om jag känner mig själv rätt.

Snart nyår. Borde ändra på något. Hitta mig själv. Om det finns något att hitta. Jag har redan konstaterat att jaget mer är en flytande mosaik på vattnet än en fast punkt. Men en drömmer ju ändå om att hitta den där platsen där en känner sig vara rätt.

Mannagrynsgröt

Mycket spikmatta blir det, och sömn mitt på blanka förmiddagen, på något sätt kan jag lura mig själv att sova utan att känna mig särskilt trött, och sen mår jag bättre. Skumt.

Kom åtminstone iväg och jympade igår, har bestämt mig för att det funkar så jag köpte ett fyramånaderskort. Det enda jag inte orkar om jag anstränger mig är alla armhävningarna. Mina armar har aldrig varit särskilt starka och nu finns det ju 20 kg mer att lyfta än när jag tränade senast... Sedan får jag ändra på ett par övningar för att inte min rygg ska kasta in handduken och överge mig... fast i stort sett går det bättre än jag trodde (nu är det ju bara ett baspass).

Men f-n, jag känner mig konstig nu igen. Jämngrå, så där som jag tidigare sagt att jag inte blivit av litiumet. Saknar de där ögonblicken som slår hål på glaset. Skuldkänslor. Jag borde ju vara nöjd med att vara stabil, det har hela tiden varit målet. Gräset är grönare...

Kanske blir bättre i helgen när äldste sonen och hans sambo kommer ner. Jag behöver intryck.

Åter till lussekattsbaket!

tisdag 7 december 2010

Kemi

Kände mig konstig igår kväll. Energi i kroppen på ett sätt som växlade mellan behagligt och hemskt. Vi hade storhandlat på Maxi tidigare och det sög musten ur mig mentalt. Till slut tog jag en Stesolid och fick benmassage av snälle Mannen. Är lite sur på mig själv för att jag nedlät mig till att ta piller. Just nu är det många anti-pillerslogans på rotation i mitt huvud. Saknar de starkaste känslorna, t.o.m. desperationen (vilket låter helt ologiskt med tanke på Stesoliden igår, jag vet verkligen inte vad jag talar om).

söndag 5 december 2010

Pratbubbla

När jag gick ut för att slänga soporna hade grannen skottat framför vår lägenhet. Så snälla folk kan vara. :) Jag saltade framför hans, betonggolvet blir lätt isigt. Men det känns som länge sedan vi satt på varsin balkong och turades om att spela musik i sommarkvällen...

Har pratat med mina barn, bara så där om allting, katter och julklappar och ishockey. Har hällt upp lite bubbelvin, ekologiskt trevligt nog och fullt drickbart. Ska jag någonsin dricka vin ensam så är det ikväll. Lyssnar på min nya vän ipoden, jag har slängt in de 10+ GB musik jag hade på datorn, dyker upp sånt jag lyssnat på för länge sedan eller knappt hört alls.

Skojar med äldre sonen om hans studier, saker de ska läsa, men det påminner mig i tanken om att jag faktiskt gått i terapi i sådär tio år. Jag har så svårt att göra ett bokslut. Var det bra eller dåligt? Som så mycket i livet är det snarare ett trassligt nät än prydliga kolumner. På ett mänskligt sätt tror jag att det varit till nytta, att lyfta upp sina mönster och få någon annans syn på det, och därmed en chans att revidera sin egen. På ett annat mänskligt sätt tror jag att det förstärkt min känsla av misslyckande, av att inte riktigt göra mig hörd, i en sorts vetskap om att det inte berodde på ovilja hos motparten att lyssna utan de facto på att jag inte kunde förmå mig själv att träda fram. Jag grät aldrig i terapin. Aldrig.

Dystert, haha, jag är inte alls dyster ikväll. Finns det alls någon annan musik man kan lyssna på när man dricker bubbelvin än  http://ord2.blogspot.com/2010/08/vingar.html

Klåda

Ett sånt kryp i kroppen idag. Vacklar på den tunna gränsen mellan roligt och obehagligt. På något sätt blir det bara värre när jag aktiverar mig, så jag har försjunkit i datorn och i mycket skidåkning på tv. Lite tvätt. Äta rester. Dricka kaffe. Dricka kaffe. Blir tillfälligt lugnare av kaffet.

Jag tycker inte riktigt om den här situationen, när jag mår bra, är väldigt nöjd ena sekunden, tittar på den vackra snön, och nästa sekund vill jag skada mig, det är inte ens ångest, inte alls ångest, kicksökande kanske?

Det är ingen risk, jag har för bra koll för att göra något, det är mer en märklig upplevelse när gamla spöken stiger ur sina gravar utan att man förstår varför.

Har ingen lust att ge mig ut i snöfall på oplogade gångvägar, men imorgon ska jag banne mig baka. Någon antydan till jultradition kan man kosta på sig. Lussekatter som smakar saffran...

lördag 4 december 2010

Varaktigt

Blev varm i hjärtat av tv:n, en dokumentär på Kunskapskanalen om ett strävsamt gammalt par som hållit ihop i flera decennier, trots många svårigheter. Man såg hur kära de fortfarande var i varandra trots att de var 80 bast. Så vill jag också ha det. Och chansen finns ju faktiskt. :)

Ja, känner mig varm i själen idag. Bara så där.

fredag 3 december 2010

Upplyst?

Nämner självmord


Det är svårt att inspirera sig själv till att laga mat när man är ensam hemma, blir gärna flingor eller mackor. Så jag är nöjd med det jag slängde ihop till middag, även om det var enkelt: mathavre med mycket rödlök och vitlök i, och fetaost smulad över.

Tog en promenad också, hade inget särskilt ärende men jag gick och tittade på stans nya belysning som de håller på att sätta upp på ett ställe, ett prestigeprojekt för politikerna som jag inte ser mycket vits med. Varför skulle staden bli så mycket bättre av ett par små ljuspelare? (Jag är inte emot offentlig utsmyckning, men det var mycket pengar för något ganska tråkigt.)

Lite "rest-ångest" igår kväll efter att ha sett programmet på Kunskapskanalen om självmord. Det känns länge sedan men nära ändå, som att har man väl öppnat den dörren så är den svår att stänga.

Jag vet inte riktigt om jag önskar att jag kunde stryka ett tjockt streck över det förflutna, eller om jag uppskattar erfarenheterna. Även när jag försöker leva i nuet tycker jag att det gamla ofta, ofta smiter förbi dörrvakten. Kanske håller jag det ibland kvar för att jag vill att all smärta ska vara värd något, något mer än att bara målas över.

torsdag 2 december 2010

Lyxkonsumtion

Tanken var att jag skulle träffa någon i Lund idag. Tack och lov hade jag vett nog att ställa in det igår kväll. Tröttheten efter resan kom ikapp och jag sov närmare 12 timmar. Har inte orkat med så mycket mer än att leka med min julklapp (en grön ipod nano 6G) och kolla in Mannens julklapp till sig själv, kom in lite extra pengar så det blev en fräck ny dator. Elektronik är kul!

onsdag 1 december 2010

Utpekad

För ett tag sedan ställde jag upp på en intervju (anonymt) för en studenttidning. Temat var före och efter, och jag berättade om hur det att få diagnosen påverkat mitt liv. Bland annat. Tre sidor blev det, om man räknar bort bilderna. Visst kunde det varit lite bättre rent stilistiskt, det är ju skrivet av en student, och kanske jag skulle önskat en mindre betoning på självskadandet (även om jag vet att det drar till sig uppmärksamhet), men i stort sett ok och respektfullt. Jag har blivit intervjuad förr om andra saker, men detta var första gången om mitt liv som psykfall. Lite emotionellt är det.

Vampyrcentralen imorse. Mannen tar PK-prov (blodets levringsförmåga) var 2:a-6:e vecka och jag följer ofta med som sällskap om jag är hemma. Så de är vana att se oss tillsammans där. Men denna gång skulle vi ta prov båda två, jag för litiumet. Det blev en lätt förvirring när de ropade upp oss i väntrummet, de undrade vart hon med litiumet tagit vägen, oss brukar de ju se hopklistrade ändå. Nåväl, ett morgonskratt blev det.

Jag har sovit normalt inatt. Bra att jag inte gick upp i varv av Stockholms-resan trots att jag tyckte det var roligt att småspringa uppför rulltrapporna som alla andra. Tittade storögt på alla dyra kläder i butikerna och undrade var alla pengar kommer ifrån. Lantmusen i stora staden.

Resten av idag blir det stugsittande. Tror jag. Väntar på att någon gång under dagen (snacka om otydligt) ska en budfirma dyka upp med min julklapp/födelsedagspresent från Mannen! :D Han är så otroligt gullig. Nu igen.

Award från Resa med borderlinespöket

Jag brukar inte ta emot awards, men idag gör jag ett undantag. Ett varmt tack till bloggaren bakom Resa med borderlinespöket, som är en djupt mänsklig berättelse om livet när allt inte går som på räls.

Vinnare av Beautiful Blogger Award ska:

Kopiera bilden och lägga den i ett blogginlägg


Tacka och länka personen du fått awarden av


Skriv 7 saker om dig själv


Ge vidare awarden till 7 bloggare


Sju saker om mig själv:

  1. Jag har alltid känt mig utanför. Inte varit mobbad, bara subjektiv känt mig utanför klubben. När sedan flera psykläkare kallat mig "ett underligt fall" fick jag det bekräftat, jag är t.o.m. en konstig galning. 
  2. Även fast jag har varit gift en gång förut och sambo en gång (förutom småflirtarna) har jag egentligen aldrig varit riktigt kär förrän jag träffade Mannen.
  3. Ofta har jag dåligt samvete över alla misstag jag begått som mamma (omedicinerad dessutom) men idag har jag ett jättebra förhållande till mina barn så något har jag ändå gjort rätt. Eller så har jag bara tur att de är så förlåtande.
  4. Tillbringade flera år i en extrem sekt. De största psykiska såren har läkt, med hjälp av terapi från psykolog, vänner, bekanta på nätet och förstås Mannen. Vissa ärr finns dock kvar.
  5. Jag längtar ofta tillbaka till pluggandet. Även om jag hade blivit en usel läkare med min stresskänslighet. Men att ha en tillvaro som kretsar kring att ta in kunskap, hur underbart är inte det. Önskar att jag vore femton år yngre (och kunde läsa en bok).
  6. SÄPO har förhört mig. De var snälla.
  7. Fortfarande går jag på helspänn, bevakar mig själv ifall något obalanserat tillstånd skulle inträffa. Och kanske kommer det att vara så resten av livet. Har man väl förlorat tilltron till sig själv är den svår att återvinna.
Alla som brukar kommentera här har läsvärda bloggar, jag mäktar inte med att välja. Men den som känner för att berätta sju saker om sig själv får en award från mig. Ja, just du!