Mannen jobbar och jag gick och tränade idag igen. Oj, sån träningsvärk jag kommer ha imorgon. Men jag måste verkligen se till att gå någorlunda ofta så jag märker framsteg, annars lägger jag säkert ner det igen om jag känner mig själv rätt.
Snart nyår. Borde ändra på något. Hitta mig själv. Om det finns något att hitta. Jag har redan konstaterat att jaget mer är en flytande mosaik på vattnet än en fast punkt. Men en drömmer ju ändå om att hitta den där platsen där en känner sig vara rätt.
Fan va bra du är som tränar. Jag önskar att jag orkade göra sådant.
SvaraRaderaKram!
Vi delar samma dröm. om att finna sitt eget jag.
SvaraRaderaCharlyene - jag har någon sorts rastlöshet i mig just nu som gör det lättare. Det svåra är bara att ta sig utanför dörren, när jag väl står där i jympasalen går jag ju inte därifrån.
SvaraRaderaKram!
Osynliga - det känns lite komplicerat. Så där till vardags vet jag vem jag är, har mitt sätt, vet vad jag gillar och inte gillar. Sedan skiftar det med humörsvängningarna, men även där är det rätt förutsägbart. När jag har ångest så är det på samma gamla vanliga sätt. Det är mer på något existentiellt plan som jag famlar omkring. Alla dessa kringelikrokar man tagit i livet, finns det något solitt därunder?
SvaraRaderaAntagligen är ett eget jag mer en upplevelse än ett faktum. Visst tror jag man kan finna personlighetsdrag som är mycket stabila genom livet, men också mycket som förändras.
Och egentligen, vad spelar det för roll? Kanske är det det jag borde fråga mig.
Känner igen det där med att ta sig utanför dörren. Undrar vad det är som gör att den blir till en sådan barriär? Är det tryggheten i det egna hemmet som står i så stor kontrast mot "farligheterna" ute i världen?
SvaraRaderaKram!
Charlyene - jag tror att det är något sådant, att vi är genetiskt programmerade att söka skydd i boet. Kanske därför det blir så extremt ångestfyllt när ens hem inte är tryggt? En behöver inte ens tala om våld i hemmet, det räcker väl med att det kommer hantverkare...
SvaraRaderaKram!