Hockeyfeber

Kul med VM-guld men spänningen - även om den är glad - triggar ångest. Jag somnade till slut men vaknade efter fyra timmar med kramp i magen, kryp i kroppen och studsande tankar. Har faktiskt petat i mig en Stesolid nu, den första på en månad. Väntar på att armar och ben ska bli tunga och tankarna sakta in. Som det kan bli.

Vanligheten

Oj, så varmt det var igår. Jag stannade bara hemma, och Mannen fixade iordning på balkongen. Det var ett klokt val, för nere på stan var det rån och skottlossning mitt på blanka dan på den folktäta gågatan. Nej, sån spänning vill vi verkligen inte ha, hellre då ishockey och ESC (fast jag var måttligt intresserad av den senare och somnade).

Idag är det regnväder och en helt annan stämning. En kompis sms:ade i förmiddags och jag stack hem till henne och fick hundpussar. :) Lite senare hämtade Mannen mig och vi handlade mat, blir vegetariska tacos ikväll, och vips är klockan kvart i fem och jag tycker knappt dagen har börjat.

Allt det vanliga. Så värdefullt. Undrar om jag någonsin kommer att glömma allt det andra. Kanske bleknar det med tiden, jag hoppas det, men på ett sätt behöver jag också en medvetenhet om hur hemskt det kan vara, för att vara mer varsam om mig själv.

Kondensat

Jag njuter av värmen men är helt slut.

Igår behövde jag göra ärenden på stan, och efter det var det bipolärgruppen som kan bli rätt intensiv, efter det handla mjölk och så var det visst ishockey, jag fastnade framför tv:n, det var så spännande att jag var mör efteråt. I förmiddags kom en kompis och hämtade mig för en safari till en annan ort där hennes frisör finns. Jag ska också klippa mig där om ett par veckor bestämde jag, kul med något nytt även om det är lite bökigare när det inte ligger här i stan. Efter frisörbesöket lunchade vi ute, och fick ta hand om en äldre man som vinglade och ramlade i gatan, min kompis höll honom lugn tills ambulansen kom. Därefter gjorde vi ett halvhjärtat försök att kolla affärer men gav snart upp för dagen.

Och nu är jag så där trött som en liten unge, bara vimsar omkring för jag kan inte gå ner i varv. Huvudet susar och musklerna värker och jag kan inte tänka. Bara. Måste. Sova.

Återkommer till era bloggar någon annan dag. Ha det bra sålänge.

Premiärdopp

För att fira sommarens antåg och att Mannen fått in sin självdeklaration drog vi iväg på utflykt till den lilla, lilla klippstranden vi brukar bada vid. Slingrande småvägar kantade av gamla hus och enorma magnolior. Nu har träden slagit ut så mycket att bitvis infann sig den där känslan av att åka i en tunnel.

Jag doppade fötterna i vattnet, årspremiär! Bara fötterna, men ändå. Vi satt ensamma på stranden med den friska vinden i ryggen och solen i ansiktet och åt wienerbröd. Spanade ut över vågor och ett gäng svartvita gudingar som guppade förbi.

På hemvägen köpte vi en ampel med knallröd verbena i en tag-själv-och-betala-i-hålet-i-väggen-lantbutik. Där fanns massor med plantor och massor med kunder, som såg ut att plikttroget betala för sig. Är det inte underbart att sådant fortfarande kan existera?

Tror det blir en tidig kväll ikväll.

Stressupplösande

Låg och halvdrog mig på förmiddagen och gick inte upp ordentligt förrän 10.30. Ibland är jag väldigt glad över att inte ha så många tider att passa, det minskar stressnivån med tusen grader. Jag är trött på att skämmas för att vara sjukskriven. Jo, jag skulle hellre vara arbetsför och vara accepterad av samhället och ha dubbelt så mycket pengar, tänk att få jobba med något intressant och orka med det, vilken lyx. Men även om jag har haft mindre problem med humörsvängningar på sista tiden (troligen tack vare litiumet) så är jag fortfarande hyperkänslig. Många "vanliga" saker kör slut på mig. Jag behöver massor med egentid och att få röra mig i slow motion.

Nu när det är som det är ska jag ändå tillåta mig att ha det bra. Att njuta av familjen och vänner. Det får vara slut på självplågeriet. Kanske finns det missunnsamma människor som tycker att jag bör lida non stop - det får de väl tycka då. För stunden är det så här. Kanske blir det helt annorlunda i framtiden, det kan ingen svara på.

Slutuppskjutet

Tinar lite räkor och har gjort sallad. Plötsligt känner jag mig lite glad i hågen och tänker ha bubbel till det. Idag är det mönstrade strumpbyxor och orange skor som har gällt. Träffade Syster C - gav henne en begäran om att få journalkopia på det senaste halvåret. Hon är gullig, uppmuntrade mig att det är en bra idé, inget defensivt skit utan hon ville gärna diskutera saken om det är något jag undrar över eller invänder mot. Dessutom skulle hon pusha för att jag får träffa en ny läkare som hon tycker verkar bra, han är förstås bara hyrläkare så vem vet om han ens är kvar i augusti... men jag blir glad över att Syster C engagerar sig.

Kom så äntligen för mig att beställa tid för synkontroll, jag har linser delvis så det måste göra med jämna mellanrum. Lustigt att en sån grej kan släpa efter så, var ju bara att hoppa in hos optikern nära Ica och be om en tid, hade jag kunnat gjort för ett par månader sedan. Att man kan vara så trögstartad. Men men, nu är det ordnat. Bara tiden är fixad så är resten inget problem.

Nä nu får jag gå och skala räkor.

Hushållsbestyr

Jag diskar, lite i taget, nytt varmt vatten mellan varven. Mannen har somnat till på soffan framför ishockeyn, han var nog uppe hela natten. Husets herre sover och kvinnan sliter i köket (- säg inget men det är nog Mannen som diskar mest i vårt hem). Medan jag pausar lyssnar jag på musik, det gör jag egentligen bara i perioder, och mer hemma än på bussar och tåg (jag bryr mig inte ens om att betala för att ha Spotify i mobilen).

Fin promenad idag. Naturen visar upp sig som en fotomodell. Den här vinkeln - nej den här, den här! Alla dessa överdådigt fast samtidigt gracilt blommande prunus-arter. Maskrosgäng som inte backar för något. En rödstjärt satt blick still i en buske, så stilla att jag först trodde det var en plastförpackning som slängts dit, men precis när jag kopplade och vinkade till Mannen drog den.

Lite pizza på det, jag åt en fjärdedels, insåg just att jag bara tycker att det är halvgott. Imorgon blir det matlagning.

Jaha, nu vill visst min mobil bli uppdaterad. Det är alltid något pyssel med elektroniken.

Omforma

Sover lite närsomhelst, måste få in rutiner igen. Trodde det skulle funka att ha alarmet kl 8, men jag går ju bara upp en sväng och går sen tillbaks till sängen.

En extremt stillsam dag. En sån där dag som knappt går att minnas. Pelargonerna blev planterade men det gjorde Mannen, jag bara hejade på.

Saknar att gå ut på morgonen och känna kroppen jubla över färger, ljud och dofter. Inte för att jag är otacksam; jag är tacksam för att medicinerna gör mig mer normal, att jag slipper vidriga skräckfyllda depressioner. Det är bara svårt att radera ut det jag har upplevt. Att glömma känslan när visaren går över i det röda området och jag lättar från marken. Den nya neutrala kostymen känns obekant och lite obekväm. Men denna gång ska jag fortsätta ta medicinerna och lära mig leva med det nya, hade jag tänkt.

Mannen får sms stup i kvarten, halva släkten är på Springsteen ikväll. Vi tackade nej, var ju på Ullevi förra sommaren. Men de har det nog trevligt.

Gillad

Pelargonerna fick t.o.m. stå kvar i sina krukor över natten, det är en dag idag också.

Skrattar lite, en psyköverläkare gillade mitt senaste foto på facebook. Vi är bara högst ytligt bekanta från ett icke-vårdsammanhang och han vet inte att jag är galen. Jag låter det vara så, vi umgås ju inte direkt, men det belyser livets oberäknelighet.

Kaffe har inmundigats men jag är ändå sömnig.

Mellanslag

Sov för lite i natt så jag har just ägnat mig åt en tupplur. Det händer inte så mycket och det gör mig inget. Har några pelargoner att plantera. Sånt.