torsdag 31 januari 2013

Glappkäft

Jag har inte enbart levt på kaffe idag, har faktiskt även satt i mig lite fisk med svampsås och ris, samt ett halvt granatäpple, men nog har det blivit mycket av det svarta guldet. Jag äter rätt rejält annars (det syns) men vissa dagar vill kroppen hellre bli stimulerad än mättad.

Skriver saker, orden rinner till på ett nära nog omedvetet plan. (Några hamnade på Sisters in Arms ) Det förvånar mig att de hänger samman. Jag blir av outgrundlig anledning påmind om när jag blev uppringd av Ring P1 eller vad det heter och ombedd att komma med ett debattinlägg, som blev fyra tror jag. Ord som växte fram organiskt, den där processen som får mig att utan vidare köpa bilden av medvetandet som toppen av ett isberg, eller kanske aktiv vulkan.

Lätt hastighetsökning, musiken som dansar längs muskler och leder. Jag kan teorin: inget mer kaffe, något lugnt på tv, sova sova sova. Fastnar i musiken: "Ground control to Major Tom..."

Väderomslag

Stormen blåser rent idag, det känns lättare. Vaknade på rätt sida. Visserligen gnäller ryggen lite, men fysisk smärta skrämmer mig inte som den psykiska gör. Däremot inser jag att om jag inte direkt behöver gå ut så ska jag nog hålla mig inne tills blåsandet bedarrar, mest med tanke på eventuella flygande trädgrenar från de gamla ekarna här bredvid, så jag får hitta på någon inomhussport att roa mig med. Gissar att Mannen skulle rösta på bakning. ;)

Jag är en mycket stolt mamma idag, äldsta sonen har fått sin första vetenskapliga artikel publicerad i en internationell tidskrift. Hur tusan fick man så smarta barn?

Fick blommor av Mannen igår, dubbla tulpaner, anemoner och vaxblommor, helt ljuvliga!

onsdag 30 januari 2013

Vävning

Äckelfaktor: jag gick just runt med dammvippan och tog bort spindelväv från takhörnen. Det blir massor, särskilt på höstarna. Ser ut som Familjen Addams-huset. Har aldrig bott någonstans där det varit så mycket spindlar som här. Och vi bor inte i markplan.

Trött-rastlös, inte favoritkombinationen. Har ingen lust att gå ut, ingen lust att diska, definitivt ingen lust att umgås med någon. Men eftersom allt suger kan jag lika gärna tvinga mig att göra något nyttigt, antar jag.

Guldpriset

Gamla Bettan rullar igen. Vi har en rätt speciell bilmek som kommer hem till oss och fixar mindre grejer. Jag har själv inte körkort, är alldeles för rädd för allt som rör sig och går fort, men det är ju onekligen särdeles praktiskt att ha bil ibland.

Det känns lite tomt idag. Inget projekt, men mycket mer än så, ingen drivkraft till projekt. Andas in, andas ut - där någonstans går gränsen för vad jag orkar. Energirycken är på ett sätt guld värda, men samtidigt ska det där guldet betalas, och det blir oftast i efterskott.

Ack och ve, jag klagar för att jag inte alltid får leva på topp. Det är ytterst girigt. Eftersom jag har en överdriven uppfattning om att jag ska kunna kontrollera mig själv så tror jag att jag kan plocka russinen ur kakan (och inte få magont efteråt). När verkligheten påpekar att min idealiserade bild inte riktigt stämmer så blir jag sur. En gammal god vän sa på telefon att det var väl typiskt mig att heminreda när jag går upp i varv. Sånt gör mig ärligt häpen. Att det kan finnas mönster som är så tydliga att andra människor kan se dem, kanske kan jag ana dem själv men att höra det sägas så där självklart. Nåja, det är åtminstone en relativt harmlös ovana, gör av med pengar men inte extremt, utsätter mig inte för fara, springer inte på krogen som jag kunde göra i en tidigare inkarnation.  Jag är väldigt lyckligt lottad på flera sätt.


tisdag 29 januari 2013

Smärtpunkten

Har lagt några minuter på att fundera ut om jag ska ha en liten tavla till i sovrummet, men det är som att tankefröna försöker sträva fram i mörk sirap, den kreativa gnistan är som bortblåst. Nu släpper jag det och andra projekt.

Ska gå på bio om några dagar. Jag blir hemskt trött av att se på bio utan pauser. Denna film verkar stimulera själens triggerpunkter, smärta är en trolig konsekvens. Kanske lite galenskap. Men jag kan inte motstå frestelsen. Att riva på sårskorpor för att se om det finns något därunder.

Blötväder

Morgonen flöt på. Jag kom ihåg alla rutiner och hann med bussen. Det snöade ute vilket sedan byttes i regn. Ingen mysdag ute så en får väl göra det desto mysigare inomhus.

Går i slow motion annars. Kroppen består av betong, dessutom har jag ont i vänster höft och sida efter renoveringsprojektet, jag vet inte om det var timmarna jag gick runt på Ikea eller konstiga arbetsställningar när jag målade. Brydde mig inte då, nu känner jag mig hundra år gammal.

Gnäll. Så illa är det inte, jag är inte deprimerad på riktigt tack och lov.

måndag 28 januari 2013

Bogserlina

Tusan så trött man kan vara. Har legat och halvsovit en timme.

Mannen skulle skjutsa mig till psyk, han skulle ändå till vampyrcentralen och ta blodprov. Trodde vi, men bilfan hade en annan åsikt och vägrade starta. Jag hatar att inte hålla överenskomna tider, och dessutom ville jag gärna prata med Syster C om läget så jag tog en taxi och hann precis. Hon verkade lätt förvånad över en så hängiven patient men jag tyckte det var värt det. Visade sig sedan att Mannen fått igång bilen och kört till sjukhuset, men där dog den bestämt. Så just nu är han och bogserar hem den med hjälp av en släkting.

Plötslig känsla av att vara uttittad när Syster C lät förstå att hon hört talas om mig förr om åren. De har ju sin konferens varje vecka där patienterna gås igenom. Men hon tycker hon ser en klar skillnad i att jag inte är lika självdestruktiv längre, att jag mer och oftare försöker ta hand om mig även om jag förstås faller igenom ibland. Min ribba på hoppet har höjts; jag hoppas mer och förväntar mig mer.

Litiumprov imorgon så det blir till att gå upp med tuppen. Vi får se lite hur det går framöver, det kan eventuellt bli tal om att höja dosen. Eller kanske det inte behövs när resten av medicineringen blivit mer strömlinjeformad. Som det är nu vet ingen vad som gör vad. Men jag tror mest det blir att justera doser, eventuellt plocka bort någon till, för jag har definitivt hjälp ändå av det jag har nu, några nya preparat tror jag inte ska behövas. Med min nyfunna acceptans av mina piller så kan jag se det som ett intressant pussel.

Sitter här och gäspar när klockan är 18, men jag vill vara uppe till 22 och se Game of thrones. Kanske sätter jag helt enkelt ett alarm och halvsover tills dess...

Härnäst

Tio timmar av lite stökig sömn, krångeldrömmar (jag försökte febrilt komma på en inloggningskod till något obestämt), drömmar som togs om igen och igen. Det kryper en aning i kroppen, mer myror än sockerdricka.

Mannen ska väckas om en stund, han ska på möte med chefen. Den riktiga pensionsdagen verkar närma sig.

Jag kollade kalendern och jag ska till Syster C idag. Hon ska hålla ett öga på mig när det gäller medicinutsättningen, var det sagt. Hoppas hon inte överreagerar, det har ju inte hänt något farligt. Jag har gett mig tusan på att det pillret ska bort, tror man bara får ha lite tålamod om det svänger en aning under själva omställningen.

Längtar Gbg. Knappt tre veckor.

Mannen och en i barnaskaran ska gå på ishockey men jag var försiktig och tackade nej, även om jag tycker det är rätt kul. Ska vara lite rädd om min hjärna just nu. Det kommer fler matcher...


söndag 27 januari 2013

Stoppskylt

Det är lite fascinerande, jag kände vid 11-tiden i förmiddags hur den stora baksmällan satte in. Blev totalt körd i huvudet och tvärtrött, somnade framför tv:n. Resten av dagen har förflutit i en dimma. Tvingade mig ut när kaffesuget krävde mjölk i huset, i övrigt minns jag knappt. Tack och lov är jag inte ledsen, bara platt i ansiktet av att ha kraschat in i bergväggen.

Jag har just satt i mig nästan en hel påse bridgeblandning. Har inte ätit så mycket godis på sistone, suget kom plötsligt och oemotståndligt starkt.

Klockan är bara 19 men jag längtar efter att gå och lägga mig...

Igångsatt

Full rulle igår. Blev upplockad av en vän i riktning mot Ikea. En veritabel köpfest, vi skulle båda ha lika mycket så vi gick hela rundan, övervåning och nedervåning. Lampskärmar, små speglar, krukor och fakeväxter (jag har alltid mörkläggningsgardinen fördragen i sovrummet så inte mycket med klorofyll kan överleva), förvaringslådor, kuddfodral, köksstolsöverdrag - det var min andel. Gick självklart över budget, men jag rationaliserade det med att budgeten gällde sovrummet och stolsklädslarna fick gå utöver det. Jag är bra på att rationalisera.

Något jag är nöjd med är att jag gjort så mycket själv. Jag är inte världens mest händiga person, vilket Mannen är, så det är lätt hänt att jag ber honom ta över. Men den här gången fick han hjälpa mig med en trilskande stolsskruv plus sätta dit hängare på speglarna, det var nog allt. Målandet och lite skruvande har jag fixat själv. Skönt att inte ha tvingat in honom allt för mycket i mitt projekt (han ställer gärna upp men det var ju inte hans idé).

Något annat jag är nöjd med är resultatet, det blev ljust men mysigt, även Mannen tyckte om det. Jag tillbringar mycket tid i sovrummet, det är min trygghetszon.

Var på språng hela eftermiddagen sedan jag kommit hem, monterade, fixade, strök. Framåt sju började det kännas riktigt stökigt i skallen. Lösryckta ord som for igenom och någon sorts tetris-rörelse, svårt att beskriva. Det fick bli pillerbuffé och som väl var gick det att sova hela natten, så jag är inte alltför knäpp denna morgon. Tror jag.

lördag 26 januari 2013

Lyckofrön

Upp kl fyra. Fy på sig. Men är man klarvaken så är man. Sitter blickstilla framför datorn i fem minuter, sedan måste plötsligen något göras. Diska några koppar, flytta in sängborden på plats, måla ett par lådor, sortera lite prylar, torka av badrumsdörren. Elektriska impulser från min hjärna strömmar ut i fingertopparna, blir rörelseenergi. Nya trådlösa hörlurarna på, mobilen kan ligga inne i sovrummet och det hörs i hela lägenheten. Tidernas lyxproblem - nattlinne utan ficka - har en smidig lösning. Jag blir så där barnsligt alldeles överglad, inte alls i proportion till sakens natur.

Nästan allt gör mig glad. Att det snart är februari. Kaffet. Se på facebook att sönerna hade en bra kväll och  de inramade fotona på dem som jag ställde fram igår. Mannen som jag fick tala med i trettio sekunder nyss på hans jobb. Varmvatten. Varma element. Den trygga värmen när jag inte hotar mig själv med våld. 


fredag 25 januari 2013

Plus-minus-noll

Det ser nog inte särskilt märkvärdigt ut från ett utifrånperspektiv, det lilla fixande och donande jag har gjort idag. Skruva isär stolar och ner med en lampa, tvätta diverse, måla lite möbler, betala räkningar, fundera, planera, kolla saker jag borde kolla typ recept och tågtider, skriva kanske lite mer än jag borde. Man får mäta det mot min vanliga slow motion-stil. Då är det faktiskt rätt energiskt. Så perfekt det vore om en alltid kunde få ligga på denna nivå (minus en viss hoppighet i tankarna kanske). Om idéerna kunde flöda och allt kännas lätt och trevligt.

Men jag har gått för många varv runt kvarteret, jag vet att endera morgonen snart vaknar jag med blytunga armar och ben och ett ihåligt huvud. Payback time.

Hjärnindex

Det är nog tur att jag har mina Seroquel nu som söver mig. Tidig kväll, tidig morgon. Nu håller jag på och tvättar köksstolarnas överdrag, och strax blir det målning på schemat. Har lurat ut en del saker jag ska ha från Ikea imorgon. Jag gjorde ett, för en gångs skull, bra misstag - trodde att CSN skulle dras denna månad men det är i februari. Så nu ger jag mig lov att göra av med 500 på diverse småprylar till sovrummet. Kompisen jag åker med kan massor om inredning så jag tänker snylta på den kunskapen.

Skrattar åt mig själv. Det är ta mig tusan ett bra index på min själsliga status: bryr jag mig om inredning eller ej. Av eller på. Oftast är jag fullt nöjd bara det är bekvämt. Men plötsligt ser jag. Vill ha en viss färg eller textur. Kan inte vänta. Fixering är bara förnamnet.

Och sedan dråsar jag ner och allt försvinner in i dimman igen, där vitt=grått=beige=rött=svart. Orkar knappt städa. Tvätta stolsklädslar, ha ha ha. Hoppas bara jag hinner klart innan det inträffar. Trist med halvfärdiga projekt.

Jag är ändå rätt samlad på ytan. Springer inte runt och fnissar och sådär. Det är bara mina studsande tankar och energiryck som avslöjar att man inte ändrar på medicineringen utan konsekvenser, ens på doktorns order. På måndag minskar jag ett snäpp till, så det blir spännande.

onsdag 23 januari 2013

H2O

Jag rör mig inte riktigt i överljudsfart (tack och lov?) men har fått en del gjort. Fick en promenad i halvkylan till färgaffären, så nu har jag min vitfärg (kalkstensvitt no less). Penslar på Rusta, kollade på lite allt möjligt annat, lampaffären, på Intersport hittade jag tshirts till Mannen när jag ändå höll på. Avslutningsvis soppa från fiskaffären, javisstja vi köpte en skaldjurspaj också, och jag som börjar bli kvällshungrig. ;)

OMG så mycket man samlar på sig på tretton år. Hade inte riktigt tålamod att rensa idag så jag slängde ner allt i påsar, får göra i ordning det när lådorna är färdigmålade. Dagens lackfärg är tydligen vattenbaserad så det luktar inte och inget kladd med lacknafta. Jag har inte målat något möbelaktigt på många herrans år. Är inte så petig dock, det är billiga Ikeaprylar av plywood, inget arvegods precis, det känns skönt att ta det med en klackspark. Blir det förjävligt spraymålar jag dem orange. ;)

Nu håller jag på och byter lakan, fast mitt i kom jag på att jag skulle kolla en grej på nätet, och nu sitter jag visst här och bloggar. Lite studsig i huvudet är jag, men så länge jag sover är det ingen fara. Jag tycker om att känna idéerna flyga.

Bergtagen

Jag är inte riktigt uppe i varv, men kanske lite småspeedad då. En sak jag märker är att empatin går ner ett snäpp. Läser sorgliga historier i tidningarna och hur folk på nätet har det besvärligt och min reaktion blir närmast ett "men skärp er och och sluta störa mig". Jag bygger upp min bubbla och flyttar in, pöbeln får stå utanför, inte avsiktligt utkastade men osynliga för mig. Måste ju tänka på busstidtabeller och lampskärmar och nyanser av vitt, vad är då krig och död?

Än så länge fungerar min scanner som registrerar mitt sinnestillstånd. Jag kan se och skratta åt det som händer. Ändå sugs jag in i vacuumbubblan, får hjärnan bestrålad och kidnappad, utsikten ersätts med en fondtapet, öronen dövas av havets brus.

Varför ens kommunicera?

måndag 21 januari 2013

Inomhussport

Arghh arghh, jag kan inte stänga av heminredningstankarna. Hade jag varit en av mina läsare som jag inte ska namnge så hade det varit högst normalt tror jag ;) Men jag är en slarver som oftast inte bryr mig. Det är bara när jag träffas av The Force som en gardin plötsligt betyder något, talar till mig: "Vi går mot ljusare tider, ge min mörkbrunhet en timeout och vikariatsanställ en blekare förmåga. Hyllan med lådor ovanför sängen, de där mörka träfronterna bara skriker efter lite cremevitt (röj på den hyllan förresten.) Naturfärgade lampskärmar. Vitmönstrade lakan. Ett överkast? (lite overkill, jag vet, men nu när jag har ordet så...) Ljusa kuddar men inte helvita. Byt den mörkröda vasen. Men behåll fina julklappsyllefilten." Ikea har öppet en timme till, jag skulle kunnat rusa dit. :P

Fan, det värsta är att jag vet att det skulle kunna bli bra. Men hur viktigt är det på en skala? Jag är dessutom januari-fattig. Fast... (kugghjulen snurrar och vill övertyga mig om att det inte behöver bli dyrt, en del finns redan i gömmorna...)

Det är svårt att beskriva hur tvingande såna här tankar är. Hur det kidnappar min hjärna.

Sov på saken.
Sov på saken.

Riktningsvisare

Bra samtal med Syster C. Hon återupprepade vad Dr R sagt om diagnoserna och sa att han skrivit en tydlig journalanteckning. Sedan pratade vi om att själv inse när jag håller på och köra i diket och vidta lämpliga åtgärder. Att jag börjar på att lära mig. Att jag börjar på att vilja vara konstruktiv, så där på djupet. Tänka framåt. Vara snäll mot mig själv (eller som jag kanske skulle uttrycka det: tillåta mig själv att existera). Att jag kan släppa lite på ältandet av mina fel och brister och rikta en strålkastare mot det jag har som är bra.

Jag orkar prata i ganska prick en halvtimme, sedan åker rullgardinen ner, så vi har minskat på mötestiden.

Promenerade en stund i solen efteråt. Andades och bestämde mig för att ta det rejält jäkla lugnt resten av dagen och inte låta det snurra på. Middagen ur frysen. Inte ringa folk. Lite kryper det i tårna, men det är samtidigt skönt att vända sig i riktning normal.

Måndag

Snurrar runt lite. Ladda dosetten. Snabbfix av badrummet. Hälsa Mannen välkommen hem från jobbet med en kopp specialkaffe. Meka med mobilen. I med tvätt. Dusch. Byta handdukar. Men usch, köksluckorna. Skurar av fyra, kommer på att jag visst höll på att byta handdukar. Hämtar nya i skåpet. Oj, måste fixa håret. Var var jag nu någonstans? Något piper idogt. Hänga tvätt. Snart. Måste ha kaffe först. Måste testa om nya fluorsköljet är godare än det gamla. Vad ska jag ha för halsband på mig idag? Wordfeud. I med handdukarna i tvättmaskinen. Nej visst nej, måste hänga de blöta jeansen först. Läsa rubrikerna i New York Times. Byta innehåll från en väska till en annan. Ta fram en ny ask Lithionit. Sätta ett alarm i mobilen för fredag morgon. Kläder? Blir de blommiga byxorna. Plockar fram sockar utan att sätta på dem. Undrar om någon av de gamla bh:arna passar nu igen? Kryper upp i hörnet i sovrummet och börjar kolla mail. Där ringer mamma. Asch, jag har glömt att tvätta bordstabletterna. Putsa skorna? Betala räkningar? nej visst, det gjorde jag igår.

Pust.

Alternativ morgon:
Snooze. Snooze. Snooze. Snooze. Suck. Piller och kaffe. Det plingar i mobilen. Låt det plinga. Tillbaka till sängen. Gomorrontv. Zzzz...

Ja ja, omväxling förnöjer.

söndag 20 januari 2013

Bevakning

Jag är lite trött på min kraniala Securitasvakt. Den där som jag mödosamt hyrt in för att konstant scanna av känslor och tankar efter ledtrådar till någon kommande härdsmälta. Den där som ibland vill ta till med storsläggan när något blinkar gult, och inte tillåter mig att bara carpe diem. Varför ska hen jaga upp mig över oskyldiga ting?

Normal är jag. Sover. Äter (lagom). Medicinerar enl. anvisning. Spattar inte runt mycket. Håller käft på fb. Inga hemmaprojekt. Noll shopping. Ingen uptempolåt på repeat. Förvandlar inte vatten till vin.

Bara en känsla i kroppen. Äsch.

Stillestånd

Skönt att inte vara social idag, jag känner av i skallen att jag träffade folk igår trots att det bara var en stund på eftermiddagen. Det får bli mysbyxor, lite tv och bullar ur frysen. På sin höjd måla naglarna.

lördag 19 januari 2013

Vågspel

Små pirrande stötar längs ryggraden. Jag håller på att sätta ut lamotriginet, så vad som helst kan hända. Tar det som ett spännande experiment, för alternativet är att se det som en skrämmande förvridning av min kropp. Just nu är jag på okuvligt bra humör. Blir inte ens sur när svenska skidskyttarna skjuter som krattor. Har hälsat på två hundar av "jag älskar alla människor"-sorten och förstås deras matte. Någon timmes promenad i minus och sol. Hemgrottan har fått vara ifred för alla ingrepp av trasor och moppar.

Sedan det där när man i små praktiska steg förbereder sig för katastrofer. Köpte en trådlös hörlur, för tänk om en blir inlagd igen, då kanske en får lov att ha den på rummet? Nu är den alldeles utmärkt praktisk att använda hemma ändå, men bara det att ha tanken där... jag kan inte utesluta fler tripper till dårhuset, även om jag för stunden känner mig motiverad att avvärja alla sådana med mina magiska häxbrygder. Nåväl, alla har vi vårt kors att bära.

torsdag 17 januari 2013

Verktygslåda


Blogger verkar lite segt. Hmm. Jag får skriva i word, det är så jobbigt när ett långt inlägg försvinner. (Fast tekniskt sett skriver jag i OpenOffice, gratis är gott.)

Jag är lyckligt lottad som har fina vänner. Av någon anledning är det trots allt lättare att ta till sig visdomsord från någon man känner rör sig på samma plan som en själv, man kanske inte har exakt samma problem men man seglar ändå på samma stormiga hav, om än på olika fartyg. Jag har ofta känt medicinerna som ett fängelse, men min vän fick mig att rucka lite på världsbilden och se att fängelset är sjukdomen, att alltid behöva vara på sin vakt och inte ha full kontroll, och jag har fortsatt att tänka på det idag.

Medicinerna är varken gifter eller trollspön, de är verktyg. Det gäller att komma till den punkten att man inte försöker slå i skruvar med hammare eller såga sig i handen, och det är ett sorts avancerat och ibland riskfyllt hantverk. Även om man vill överlämna det till snickare så har jag insett att man själv måste lära sig åtminstone det viktigaste, så man kan säga ifrån när golvplankorna hamnar snett. Men får man till det så kan det förhoppningsvis göra fängelset lättare och ljusare, med takfönster och veranda. Jag sitter på livstid, och ett fängelse är ett fängelse, men det går att göra det bekvämare för sig under tiden. Just nu när jag en försiktig förhoppning om att kunna optimera medicineringen, lite i taget. Jag har idéer och Dr R verkar vara inne på samma spår så kanske kommer det faktiskt gå att göra det i samarbete, om vi båda släpper på prestigen förstås.

Har bestämt att jag åker till Gbg om en månad, hurra! Ena sonen har varit i Japan så det ska kollas på 500 foton. :)

onsdag 16 januari 2013

Drag

Somnade tidigt, men vaknade mitt i natten sugen på kaffe(!) Unnade mig en kopp och efter en stund kunde jag somna om och sova till sju. Det var visst sådär -13 ute inatt så mitt sovrum med ständigt öppet fönster var ganska nedkylt. Jag tycker om att ha det så. Under två duntäcken och en yllefilt trivs jag fint. Resten av lägenheten är ovanligt varm, det går inte att skruva ner eller upp elementen. Men det är ju bättre det än att vi går och fryser (utom när jag ska sova då). Tror det kan bli en glimt av sol idag så jag får väl sticka näsan utanför dörren.

Blir barnsligt glad av att titta på tulpanerna, tjugo stycken vita och rosa. Än så länge står de rakt upp men det dröjer nog inte så länge innan de ormar ut sig åt sidorna, det är då jag gillar dem bäst.

Som alltid maler gårdagen i huvudet, något jag borde ha sagt? Något jag inte borde ha sagt? Bara en sorts förväntansångest i efterskott. Får hitta på något med Mannen när han vaknar och låta det blekna bort.


tisdag 15 januari 2013

Vårdträff

Pust, jag har gelé i benen och en surrande skalle. Men ändå en lättnad. Läkarsamtalet idag med Dr R funkade. Syster C var också med, och det var nog bra för hon har ju sett mycket mer av mig än han har. Ingen av dem ser någon tydlig indikation för ADHD, och Dr R tyckte att jag är bipolär av det han ser när han träffar mig och av min historia. På slutet tog jag upp det här med personlighetsstörningar, att jag gärna ville ha det belyst, och han sa att en del andra läkare säkert dragit den slutsatsen av mitt självskadebeteende, men att han inte i övrigt ser något typiskt för emotionellt instabil personlighetsstörning när han träffar mig, så han trodde inte riktigt på det.

Det var skönt att få några frågetecken uträtade. Och att vi är överens om att sätta ut lamotriginet. Tror vi kommer kunna samarbeta.

Jag har fått tulpaner av Mannen! Och ett par semlor väntar på oss nu. :)

söndag 13 januari 2013

Omvårdnad

Skam till sägandes så har det varit två dagar då jag mest slöat i sängen framför tv:n. Kände av att hjärnan behövde nollställas. Denna morgon har jag lite mer liv i mig. Tanken flög i mig att städa ugnen, det var ett tag sedan... jag erkänner att jag använder såpa fast det inte tar alla fläckar, hellre än de där stinkande sprayerna. Men det bullrar ju en del när man drar ut spisen så just den delen bör nog vänta tills grannstackarna vaknat, hihi. Hoppas jag inte hittar någon död mus!

Drömmer livligt om nätterna... det blir bara skuggor kvar när jag vaknat. Ekon av odefinierade känslor.

In i vårdsvängen igen, bröstkramning måndag och hjärnskrynkling tisdag. Ska bli skönt att få det överstökat. Jag vet att de finns där för min skull, men ser inte fram emot det. Förr i tiden var jag inte rädd för att gå till doktorn men efter några år inom psykiatrin har jag lärt mig att det är långt ifrån ofarligt.

En ninja-turtle-dräkt skulle man ha haft.

torsdag 10 januari 2013

Kontaktsport

Det blev tre trallande jäntor som släpptes lösa i köptemplet idag. Två vänner som inte träffats förr, men det klaffade. Jag köpte de saker jag var ute efter för de belopp jag förbestämt, så jag är nöjd. Hmm, nästan. Köpte en svinbillig basic nokiamobil att ha i reserv, men varken jag eller Mannen lyckas få upp skalet på baksidan hur vi än gör. Så det blir väl en sväng dit igen endera dagen.

Jag plockar upp vänner på psyk och på nätet, men så blir det när man går hemma. Kan verkligen inte säga att de är "sämre" vänner än mina gamla, som jag för övrigt i princip har gjort mig av med. Sedan jag blev känd som psykfall är det ingen som hör av sig, fast jag har flyttat en bra bit också och det påverkar oavsett. Nej, det är lättast för mig att umgås med folk som är/har varit galna. Då behöver jag inte vakta min tunga.

Men trött blir man av sådana här utflykter. Hjärnan sitter på ett dragsläp där bak och försöker låta bli att trilla av i kurvorna. Ser framför mig en riktig segisdag imorgon.

onsdag 9 januari 2013

Osmort

Oinspirerad gråvädersdag. Hade tänkt fika med en kompis och uppdatera mig angående julens begivenheter, men hon var upptagen. Det blir samling vid köptemplet imorgon istället. Så idag... sega tankebanor. Inte trött egentligen, inte efter nio timmars sömn, det känns bara som om något kullager kärvar i maskineriet. Får bli veckans tvätt och häckande framför datorn. Spännande värre.

På tisdag är det Dr R. Jag har ju bara träffat honom en gång förut för tre månader sedan, så jag är nervös. Vårdfolk gör mig fortfarande skakig efter alla dessa år. Denna utlämnade känsla. Att bli bedömd, dömd. Samtidigt den förtvivlade förhoppningen om att få hjälp undan demonerna, en förhoppning som ibland infrias och ibland inte. Önskar att jag kunde skärpa till mig och aldrig mer stiga innanför psykets portar. Önskar att det räckte med att skärpa till sig för att fixa en gnisslande hjärna.

tisdag 8 januari 2013

Lyckoslanten

Har någon testat lakan i linnetyg? Det är snyggt, undrar om det är skönt?

Hmm, tror jag håller på att falla in i ett skov av köpgalenskap. Skärp dig S och betala av kreditkorten först. (Jag är inte illa ute eller så, men det är ju bra att inte låta ekonomin changera helt. Och jag tycker att jag behöver bidra lite mer till hushållet.)

Jag har ca 10 000 för mycket om året för att få skriva av studielånet. Surt. Fast jag hinner ändå inte betala av min gigantiska skuld innan jag fyller 65.

Pengar. Men jag är hjärtinnerligt tacksam att vi har så vi klarar oss, och ibland kan hjälpa ungarna när de har det tajt - nu är det fler och fler i skaran som kan försörja sig själva ordentligt, men ibland händer det oväntade saker. Mannen är så jäkla duktig som jobbar och sliter när han kunde ha gått i pension.

Jag för iallafall kassabok i mobilen numera, så jag har lite koll. Det känns nyttigt.

Årstidsväxlingar

Det var rätt skönt att inte besöka psykhuset under "jullovet". Syster C föreslog att vi kanske skulle glesa ut kontakten och det känns bra. Åtminstone så länge det är relativt lugnt i hjärnkontoret så behöver jag inte älta mitt mående varje vecka (räcker med att jag ältar i bloggen ;) ). Jag skulle fundera fram till nästa tisdag då jag träffar henne tillsammans med Dr R som äntligen har en tid, men jag har nog redan funderat färdigt. Innan jag fattar beslut kan jag våndas mycket men när jag väl hittat min position slappnar jag av, jag kan ändra mig om jag verkligen behöver, men oftast följer jag den nya linjen och ser vart det bär. Det känns som ett bra tillfälle för en förändring.

Drömt om tågresor. Var rädd att jag skulle hamna i Umeå (inget ont om Umeå) men tåget vände och jag kom till Göteborg till slut. Alla dessa tågdrömmar. Lustigt nog har min äldste son samma typ av drömmar. Och varken han eller jag har flygdrömmar (så där att kunna sväva fram själv över marken) som vissa (svärdottern och Mannen) har. Jag är fascinerad över att man har sina teman. Att hjärnan gräver sig bekanta hjulspår.

Skulle girigt vilja ha ett par ljusbeiga boots. Haha, hur opraktisk får man bli? På ett sätt är det lite stressande med affärernas allt mer extrema förskjutning av årstiderna. De kläder som säljs nu kan man inte använda än på 3-4 månader. Men väntar man vet man inte om det man vill ha hinner ta slut. Snacka om ett skapat problem, verkligen idiotiskt. Inte för att jag direkt lider brist på kläder *rejält asgarv* - tycker bara det är roligt helt enkelt att omforma mitt yttre.

En talgoxe sjunger idogt utanför varje morgon. Vi går mot ljuset (och blir galna i april ;) )

söndag 6 januari 2013

Förlorarskalle

Madrasserad cell. Mentalt då. Inga utsvävningar, utom nattetid då jag vistas bland järnvägsstationer i mörkt tegel och avskurna halsar i en (o)salig blandning. Dagtid är tankarna betydligt mer beige. Det tråkigaste är väl att jag inte helt lyckas engagera mig i andra, förutom allra närmsta familjen. Nu ska jag inte överdriva min betydelse, folk klarar sig alldeles utmärkt utan mig, det är mer min fåfänga önskan om att brinna som lider brist på syre.

En god vän vill att jag ska börja träna tillsammans med henne. Jag säger ja utan att egentligen vara motiverad. Å andra sidan, kommer vi väl till skott så kanske någon slags motivation infinner sig. (Jag vet allt det där om hur bra man mår av att träna, fast ärligt talat, under den period jag tränade mest mådde jag kasst psykiskt ändå så jag har högst måttliga förväntningar.)

Nej, jag är en äkta soffpotatis som föredrar sport på tv.

Jag är däremot ingen äkta tävlingsmänniska. Kan gå in i spel och lekar, men har alltid med mig att det är just bara en lek, så att förlora kan jag leva med. Utmaningar funkar alltså sådär på mig, ingen garanterad väg till stordåd.

Dags för vardag igen imorgon. Har dåligt med planer framför mig nu, förutom att hälsa på psykvården igen då förstås *himlar med ögonen* Framåt februari kan jag kanske åka upp till Gbg. Det som stör nu är inte så mycket bristen på aktiviteter som att sagda brist inte stör mig. Från dag till dag lever jag. Inga visioner. Men jag är tacksam för det goda jag har.


fredag 4 januari 2013

Spartips

TV4:as morgonsoffa, det handlade om spartips så här efter helgerna.

Programledaren: Men om man lever på marginalen, hur ska man spara då?
"Finansrådgivaren": Om man lever på marginalen har man i allmänhet köpt på sig en för dyr bostadsrätt i Stockholms innerstad och kör en för dyr bil, så då får man downsiza lite.

Hej och hå.


torsdag 3 januari 2013

Stötdämpning

Lugnet i kroppen... jag är inte otacksam, men det känns ovant. En hårsmån från avtrubbning. Det är meningen att jag ska lära mig leva så här. Fast ännu har jag känslor kvar, om än inte känslostormar, så jag får öva på det där med att gilla läget.

Förutom några livliga drömmar sover jag riktigt ambitiöst. Ofta tio timmar och vaknar av medicinlarmet. Jag jobbar på det, att acceptera att det är bra och inte en miss, det här sovandet.

Hjälp så skönt det är att inte ha haft kontakt med vården på ett tag. Återigen, jag är inte otacksam, men det är skönt att inte alltid känna sig som ett objekt under andras mikroskop.

Försöker läsa, Terry Pratchett på engelska. Fan att det ska vara så svårt att läsa sammanhängande texter, jag har kommit ett kapitel. Men jag ska verkligen anstränga mig.

Träffade god vän igår, en sån där människa som gör en glad. Trött blir jag ändå, så idag ska jag försöka släppa alla tankar på andra och gå in i bubblan.

tisdag 1 januari 2013

Bra

Nyårsafton blev mys. Vi klädde upp oss fast det bara var vi två. Frosseri i god mat och dryck. Testade Amarone - väldigt smaskigt men grymt starkt rödvin. Konstigt faktiskt att jag inte känner mig särskilt bakis idag. Vatten och sömn hjälper väl till.

Det känns bättre än för några dagar sen. Inget lyckorus, men en upplevelse av att vara ihophållen, centrerad.

Nu blir det avokado med överbliven romröra, och musik yngre sonen bränt till mig.