tisdag 30 mars 2010

Reprisprogram

Rätt rejält psykbryt i förmiddags, något med jordens undergång eller nåt, men jag fick en zombiespruta och mår mirakulöst bättre nu. En patient bjöd på tårta till fikat så än bättre. Tar det lugnt nu. Tack snälla för era kommentarer!

Ekvation

För lite sömn + inga mediciner = krasch. How unexpected. (Inlagd igen.)

söndag 28 mars 2010

Tidsuppfattning

Nu flickor och pojkar ska ni genast springa runt och ställa om alla klockor!

Vi har nog extremt många klockor hemma. En väggklocka i varje rum (även kök och badrum), och så den vanliga samlingen mobiler och datorer och väckarklockor, hushållsvågen hade visst en klocka också. T.o.m. mikrons klocka går rätt! Flera av dem är dock radiokontrollerade och ställer om sig själva (någon sorts antagligen vid det här laget inte längre särskilt modern magi). Jag är nojjig över att komma i tid. Mannen kommer oftast inte i tid ändå. Men jag tycker klock-tickande kan vara rätt trevligt (trots att den tidigaste mardröm jag minns från min barndom innehöll ett tickande golvur). Ska nog kolla efter en digital kökstimer på Clas Ohlson idag (men inte köpa otillåtna vassa saker där).

Jag skulle vilja ha en direktuppkoppling från min hjärna till ett lämpligt medium där allt jag tänker sparas, och någon mycket idog datagnom tröskar igenom det, så många tankar som produceras på en dag och de flesta går upp i rök, poff! (Ja, jag vet att hjärnan i princip gör ett liknande jobb av spara-slänga, men jag vill kunna printa ut resultatet!) Jag tänkte verkligen intensivt i flera timmar igår kväll men nu har jag inte en aning om på vad.

lördag 27 mars 2010

Morgonmummel

Lätt fascinerad av stadiet just innan man somnar då man börjar drömma men är vaken - såvida man inte bara slocknar förstås. Blev kanske lite för lite sovit inatt fast jag försökte faktiskt lägga mig ett par timmar till (duktig! nåja, nästan), men fastnade i nästan-dröm-stadiet. Ena sekunden en havsstrand, vågskvalp, måsskrin, nästa en folkfylld vandring mellan gångarna på Åhlens, och plötsligt ska det bakas tårta med marsipan, samtidigt som man är tillräckligt medveten för att betrakta det litegrann utifrån. Gratis bio. Jag har ett bipolärt förhållande till mitt drömmande, alltså själva drömprocessen snarare än innehållet, är jag nedåt känns det närmast förnedrande att behöva utstå ytterligare själsverksamhet på nätterna när allt man vill är att komma ifrån tankarna. Glada dagar känns det rent ut underhållande, jag skrattar åt min egen uppfinningsrikedom (häromnatten skulle jag parallellt uppträda i en Shakespeare-föreställning och designa en reklamkampanj på norska).

Väntar otåligt på att Mannen ska komma hem från jobbet, ordinarie avbytaren hade hastigt blivit sjuk så det kanske tar ett tag. Tänker att jag nog är lite självisk när jag far iväg till större staden idag för att fika med en kompis (och kanske göra av med pengar haha) nu när vi inte setts så mycket när jag varit inlagd. Nästa stund tänker jag att eftersom han varit så snäll och besökt mig en hel del så sågs vi kanske minst lika mycket då som "normala" par ser varandra till vardags. Vi är bara så vana att leva tätt inpå. Ska ta igen det nästa vecka tänker jag.

Yes, jag har torrjäst hemma!

fredag 26 mars 2010

Nyttanöje

Upptäcker att jag har ett diskindex. Troligtvis på en sjugradig skala, för så brukar det ju vara när saker ska indexeras. Att inte diska alls på en månad är ju ett givet exempel på ena ytterligheten, men den andra? Slita ut allt ur skåpen och diska om samtligt? Knacka på hos grannen och fråga om man inte kan få dra ett drag med diskborsten där också? Har tack och lov aldrig upplevt en sjua, men det är kanske fyra eller närmare fem idag, upplever en tillfredsställelse över vattnet, bubblorna (bubblor är sanslöst vackra!), omvandlingen från kaos till ordning. Det är litet, ack så litet, men jag klarar det!

Vi har också fått en blänkande ny tvättmaskin i vår gemensamma tvättstuga, digital display och så där. Får vänta tills på onsdag med att testa den, men jag är i cleaning heaven idag!

Min iPod slumpade just fram Walking on sunshine.

 

Fjunlätt

Lite för mycket tjoflöjt för dr B som inte ville skriva ut mig idag, men jag har permis över helgen så jag hinner visa att jag är stabil. (Ok, jag fattar väl på ett sätt att han inte är helt ute och cyklar, men man vill ju helst att allt ska vara lika bra som det känns, är inte kul att ifrågasätta sig själv, lite kul måste man få ha...)

Jag såg en nässelfjäril idag!! Då tycker jag att det är vår på riktigt. Jag har haft på mig en svartrödblommig tunika och mina röda skor och vårjackan blev för varm fram på eftermiddagen. Delade rum med en extra trevlig tjej på psyk som jag tänkte fika med imorgon, psykvänskaper kan ju bli lite hur som helst... men detta känns ok just nu.

Det jag gillar mest med att må så här är att jag känner mig så välvilligt inställd till alla, har överseende med ungspolingen som cykelsneddar framför mina fötter, blir glad när cafépersonalen kommer med kaffet istället för att tycka att det är väl deras jobb, inte ens virriga sjuksköterskor stör nämnvärt. Det finns inte en partiledare som jag inte skulle bjuda på fika idag, SÄPO är också välkomna tillbaka (alltför lång historia för att dras här men den är rätt rolig :)) Jag kan liksom förstå på riktigt att även om det finns enormt vidriga svin så är den stora massan oftast ganska välvilligt inställd, bara folk inte pressas till den gräns där nästan alla faller igenom. Men en svensk stilla vårdag är det oftast rätt ok att heja på grannen.

Hoppas jag orkar kolla bloggar ikväll, måste röra på mig just nu.

torsdag 25 mars 2010

Här

Hemma för nattpermis och om inget skiter sig i sista stund så blir jag utskriven imorgon. Pysslar med lite annat just nu och har inte riktigt lust att häcka vid datorn, men jag mår alltså bra. Tjoflöjt! ;)

tisdag 23 mars 2010

Gryning

Så skönt så skönt att gatusorlet och skräckfilmerna lämnar huvudet och låter stilla ljus komma in. Min zombiespruta hade snabb effekt och jag känner mig inte ens särskilt avtrubbad, bara lite sömnig. Kanske kan åka hem med Mannen ikväll en stund och betala räkningarna (och kramas).

måndag 22 mars 2010

Nuläge

Ni är så otroligt gulliga som stöttar, tack!
Har inte varit så bra här,blivit värre och värre ärligt talat. Har gått med på att ta en zombiespruta ikväll (Cisordinol), måste bara få lugn i skallen på något sätt. År väldigt väldigt trött på att befinna mig i den här situationen. Men jag är bättre på att kommunicera med personalen numera och de hjälper till att peppa. Och tack och lov att man har sin ipod.

lördag 20 mars 2010

Tack

Tack så mycket för alla fina hälsningar! Det är inte extremt illa, jag är inlagd mest i förebyggande syfte. Så det vänder nog snart. Kram alla!

fredag 19 mars 2010

Inuti

Inlagd. Kunde varit värre. Kunde varit bättre. Jaja.

torsdag 18 mars 2010

Källartrappa

Varit uppe sedan halv tre och surrat runt, men jag har fått en del gjort, kastat gamla hädangångna krukväxter (även ödesträd vissnar om de inte får vatten på ett halvår), organiserat mina handväskor och stuvat undan lite kläder, diskat, bytt låtar på min iPod. Har av och till superångest, självmordstankar och hela kitet, och Stesolid biter inte något vidare. Mannen insisterade på att jag skulle ringa dr B så nu har jag tid hos honom kl 14 idag. Om jag är tyst ett par dagar kanske jag har blivit inlagd, jag säger om för det är verkligen inte alls säkert men dr B föreslog det som ett alternativ, bara tills det värsta har vänt. Det skulle kännas väldigt pinsamt att komma till avdelningen igen, fast samtidigt kanske skönt att ha en struktur omkring sig som motvikt till kaoskänslorna?

Jag anstränger mig verkligen att försöka hålla mig neutral, samlad, förnuftig, oberörd, distanserad. En insekt under mikroskopet.

Men jag är rädd.

tisdag 16 mars 2010

Tanketröskar

Försöker läsa era bloggar men hakar upp mig, ord in där och ut där. Och ja, jag vet att det inte är någon ödesbestämd plikt att bloggläsa, det är mer ett tecken för mig själv att allt inte är lugnt. Av och till har jag attacker av skräckbilder i skallen, dumma impulser också, ångest över den jag är eller tror mig vara. Resan rullar på repeat. Jag är rädd för att jag har förstört för de andra, trött på att vädra min smutsiga byk inför människor bara för att jag behöver förklara varför jag inte jobbar och varför jag sitter och stirrar frånvarande vid matbordet. Även om ingen visar att de tar illa upp så svider det att känna sig onormal, inte bara onormal i jämförelse med andra utan framför allt onormal i jämförelse med mig själv. Jag har haft en del roliga stunder på resan, det känns sorgligt att jag inte orkar med. Att behöva anpassa sig. Jag vill inte anpassa mig.

Orkar inte hålla ihop tankarna som sliter och drar åt olika håll. Ska kolla om Mannen kan hitta på något vettigt att göra, jag behöver en projektledare just nu.

torsdag 4 mars 2010

Paus

Sorry, det blir inga bloggkommentarer innan jag är hemma igen. Nu är jag stressad upp över öronen med sista-minuten-packning. Ha det bra alla!

tisdag 2 mars 2010

Karaktärsbrister

Nu har jag gått runt hela dagen och stått ut, nu står jag inte ut. Det fick bli fulla dosen benso. Jag känner mig alltid en aning skyldig när jag öppnar just den burken, och det är bra, det ska vara ett loser-alternativ. Just nu handlar det inte om huruvida jag skulle kunna klara av lite till, det kan man väl nästan alltid, för stunden, det handlar mer om att det här kan vara början och jag vill inte se fortsättningen. Lite sömnlöshet på det här och rör om - nej, sån soppa ska vi inte ha. Jag kan inte vara så malplacerat fin i kanten "jag klarar minsann av min ångest utan att nedlåta mig till att bruka beroendeframkallande piller", när det lika gärna kan sluta med ett patetiskt publikt magplask. Jag är helt enkelt patetisk hur jag än gör. Men när jag lägger märke till eländesmarkörer som att jag har svårt att sitta stilla pga obehaget i kroppen och att jag funderar över om psykakuten är färdigrenoverad nu, då får jag skita i de eleganta 1700-talstapeterna och köra med grovt spacklad cement.

Homecoming

Jag har sett vintergäck och snödroppar, tjoho!

Försöker varva ner. Det jag upplevt de senaste dagarna går i någon sorts loop i skallen. Tankarna smulas sönder, kittlande elektricitet i kroppen. Ibland får man helt enkelt betala priset.

Eftersom jag i kölvattnet av den senaste tidens rubriker utvecklat nära nog en fobi mot att bli sittande fast i ett trasigt tåg någonstans i obygden tog jag bussen till Göteborg och hem, trots att det tar lite längre tid och är bökigare. På hemvägen hade jag blivit smått övermodig efter frånvaron av alla kriser so far, och tänkte att den sista lilla sträckan skulle jag väl ändå kunna ta tåget, så kort bit.

Det första jag möts av är informationsskärmen som deklarerar att det är spårfel på sträckan och vissa tåg inställda. Men mitt tåg skulle gå och jag var trött, så jag hoppade på. Ett par stopp för att vänta in mötande tåg, men så kan det ju vara. Sen stod vi stilla vid en stoppsignal en lång stund. Fick krypa framåt i sakta mak till utkanten av min stad. Och så en tvärbromsning, jag flög över golvet i korridoren (blev bara några blåmärken dock). "Tyvärr är vi strömlösa just nu." Det svajade lite i känslorna då, det här var ju precis vad jag varit rädd för. Någon sorts skyddsängel hade ändå jour och vi kom till slut fram, det tog bara dubbelt så lång tid som normalt. Tack och lov väntade den tålmodige Mannen på mig och körde mig hem till blommor och bubbelvin och en varm famn. Han får följa med nästa gång jag reser.