lördag 30 april 2011

Suput

Efter det mesta av en flaska bubbel, en öl och halvvägs genom en konjak så är jag minst sagt berusad. Jag hanterar det ganska bra dock, jag har alltid tålt rätt mycket (har aldrig, ens som ung, spytt eller haft minnesluckor). Det kan väl debatteras om det är rätt att dricka när man tar mediciner, men så länge som jag inte upplever någon påtaglig negativ effekt så stoppar jag huvudet i sanden och ignorerar saken.

Det enda jag upplever är cravings efter Falurut och smör, vilket känns acceptabelt. Och notera att jag kan skriva trots alkohol och lamotrigin. Att jag hickar hör ni inte genom nätet.

Såg en multiemotionell film på fyran och undrar hur jag skulle bete mig om jag hade tre veckor kvar att leva. Huvudpersonens drag att sticka iväg till ett lyxhotell utomlands, spela, hoppa basejump och allmänt leva livet känns begripligt. Men jag längtar faktiskt inte så mycket efter något exotiskt. I dagens läge kan man ställföreträdande uppleva det mesta via tv:n. Jag skulle vilja ha så mycket tid som möjligt med mina kära, något som ingen teknologi kan ersätta.

Blomprakt

Det är väldigt länge sedan jag bloggade dagens blomma, så här är den: mörkrosa pion:


Mannen ser alltid till att jag har blommor på bordet. <3

Sömnexcesser

Sovit sovit sovit. Ett par tre timmar igår eftermiddag, men det var nog för att jag tagit Stesolid eftersom jag hälsade på hos tandläkaren. Den inflammerade tandroten var fortfarande inflammerad, och tanden bredvid hade jag bitit en stor bit av, blir nog rotfyllning där också. Oh joy.

Nåväl, sov gjorde jag. Sedan vaken ett par timmar och åt jordgubbar, gick därefter och lade mig på vanlig tid och sov i över nio timmar.

Det känns fortfarande underligt allt detta sovande jag ägnar mig åt nuförtiden. Men jag blir faktiskt inte låg av det, som jag annars blivit av mycket sömn. Så egentligen gör det väl inget. Det bara krockar med min sömnfixering. Att inte kunna nöja sig med två timmar. Svär över att medicinerna funkar.

Inga valborgseldar här i år, det är för torrt i markerna. Jag och Valborg får nöja oss med solskenet.

torsdag 28 april 2011

Stamkund

Vaknade faktiskt i tid till soluppgången. Vacker japansol. Var pigg då, men senare gick jag och lade mig igen och sov massor.

Vilken shopoholic man är... gick ut igår för att skaffa ett par solglasögon, kom hem med kläder för 750 kr (-oj vad jag behöver mera kläder *ironisk* -jamen det var på rea ju) och ett halsband. Och solglasögonen, faktiskt. Blir till att snåla nu (fast det säger jag ju jämt, haha).

Fick en styck patientinformation i posten. Det är en kort sammanfattning av ens slutenvårdsvistelse, där står kort om varför man blev inlagd och vad som hände, fortsatt planering och läkemedelslista. Ganska bra tycker jag. Lite roliga formuleringar, "Det har varit trevligt att ha dig på avdelningen och vi hoppas att du trivts hos oss på Avd XX" Vi hoppas att du flyger med oss snart igen *fniss*

onsdag 27 april 2011

Åsiktsfrihet

Blev inte så mycket dålig tv igår trots allt. Mannen skulle också till frisören, jag följde med ner till stan vilket (förstås) ledde till shopping. Senare åkte vi till en kompis som deklarerat åt Mannen och hängde där en stund.

Jag vaknade 06.30 vilket passade bra för att väcka Mannen, som dock redan var vaken. Känner mig pigg nu. Önskar att jag vaknat i tid för soluppgången, 05.34 var den visst. Jag älskar tidiga sommarmorgnar.

Haha, just nu blev jag uppringd av Newsmill som ville att jag skulle skriva en debattartikel. Jag tackade nej.

tisdag 26 april 2011

Nöjestripp

Härlig helg med ungarna. Göteborg visade upp sig från sin bästa sida, vi klättrade upp på bergstoppen i Botaniska och åt Lejonet&Björnen-glass vid Röda Sten. Åkte första klass till Herrljunga och spelade kortspel och brädspel. Jag sov som en stock trots att jag sov på soffan.

Hemma igår doppade jag tårna i havet för första gången i år. Jag känner mig slutkörd nu. Har en frisörtid snart men efter det ska jag bara tömma huvudet med dålig tv.

Känner tack och lov ingen återkomst av psykotiska symptom sedan jag sänkte Cisordinol-dosen. Men jag är överhuvudtaget rätt dämpad, känner ibland små underströmmar uppåt och nedåt men det blir inte mer än så. Och det är väl så det är tänkt att vara. Typiskt nog förtränger jag snabbt hur överjävligt det senaste (medicinutsatta) skovet var och blir lite småirriterad på att vara jämn. Aldrig är man nöjd.

måndag 18 april 2011

Spökjakt

Konstig. Kväll. Kan inte reda ut hur jag känner mig. Sol. Jag promenerade ner till stan och tillbaka, fick åtminstone rudimentär motion. Beställde tågbiljetter till i helgen, i sista stund, en timme senare var de slutsålda. Går bredvid mig själv i ett overkligt moln. Känslan i kroppen... det pirrar, nästan som när jag är uppåt, fast jag sover väldeliga mängder, ofta över tio timmar. Ringer barnen, tittar halvhjärtat på tv, sjuka djur, undrar vad jag egentligen vill. Undrar vad som är fel på mig som tvekar angående medicinerna, nu har jag ju sett hur det blir utan, som ett knytnävsslag i ansiktet, ändå... drömmen om att vakna en morgon och vara normal. Det är en sjukdom och inget att skämmas för bla bla bla - jag känner ändå skammens rodnad över att inte fungera. Att andra ska behöva dra mitt lass. Att det jag behöver är alldeles för mycket begärt.

Äh, nu får jag sluta grotta ner mig, kan lika gärna göra något åtminstone minimalt produktivt som att diska.

lördag 16 april 2011

Filt

Ännu ett "jag är slut i huvudet"-inlägg. Har haft långväga besök, fast jag inte riktigt kände mig i form för det. Lite abstinens efter att ha minskat på medicinen, inget extremt, bara en luddig känsla i huvudet och lite extra ångest. Fast ångesten kanske bara är existentiell ågren över att umgås med människor som lyckas med sina livsprojekt, till skillnad från en annan. Jag har liksom inget att säga längre.

torsdag 14 april 2011

Medicinskåpet

Ganska slut i huvudet nu, även om läkarbesöket avlöpte väl. Dr A är gullig och pratsam på ett trevligt sätt. Jag får ju Cisordinol som injektion nu, men har även tagit 10 mg i tablettform, och den tabletten ska väck. Kanske minskar krypandet i kroppen då också. Men jag har fått Akineton att ta till om det blir för jobbigt. Testade att ta en och jo, det känns lugnare. Mer piller.

Idag känner jag för att köra över bipacksedeln och dricka rosa bubbelvin. Fördelen med att vara en parasit på samhällskroppen, jag kan lägga in fredagsmyset på en helt annan dag.

Omstoppad

I Heberleins bok pratar hon någonstans om "snäll mat", om jag minns rätt. Vaniljpudding måste vara den snällaste mat som finns. Ljusår ifrån grillad flintastek, vinägrett, svarta bönor och svart kaffe. Säkert kan man göra själv, typ crème brûlée utan socker på. Men jag nöjer mig med färdigt fabrikslagat. Vaniljpudding känns som rätt sätt att ladda inför ett läkarsamtal.

onsdag 13 april 2011

Påskägg

Det blir Göteborg i påsk! :)

Ser på gamla avsnitt av Cityakuten på tv8, Abbys galna bipolära mamma. Nej, så hemskt jobbig är jag faktiskt inte. Tror jag.

Harkrankar

Regnar. Någonting känns hotfullt med ljuset, klart och dunkelt samtidigt. Såg jag det på bio skulle jag veta att nu händer något snart.

Antagligen är det bara mina fjärilar i magen (vadå fjärilar - myror kanske, getingar, harkrankar...) Har ingen aning om vad jag är rädd för idag. Händer inget särskilt. Tandläkaren klarade jag av i måndags, liksom veckans dos av socialt umgänge. Får spruta och läkarsamtal imorgon men sånt är jag ju van vid (och van vid och van vid). Kanske är det bara ångest för ångestens egen skull.

Det börjar dra i mig att åka iväg. Göteborg... Vet inte alls om jag egentligen skulle orka, det blir så intensivt, men vill träffa mina barn. Lite normalitet.

Gick upp ännu mer i vikt när jag var inlagd (noll aktivitet, en massa tröstätande), så jag känner pressen att försöka gå ner samtidigt som jag får ångest av att tänka för mycket på mat. Jag vill att mat ska vara kul och inte ytterligare ett område av pekpinnar. Men jag lär bli tvungen att ändra mig.

söndag 10 april 2011

April

Fjärilar. Humlor. Spirande forsythia. Tulpaner. Något slags rosablommande träd. Godisbutiken lockar med säsongens första kulglass.

Rätt trevligt. Tänk bara, vi har överlevt en lång, kall vinter. Jag vet att det är kliché att gilla våren, men jag gör det.

Sover och sover. Nio timmar i natt, sedan två timmar till på förmiddagen, och nu börjar jag gäspa så smått. Konstigt, när jag var inlagd behövde jag starka piller att sova på, nu räcker det med att titta på sängen så börjar jag nicka till. Det känns inte fel, bara... konstigt. Jag är överhuvudtaget ganska letargisk, får tvinga mig ut.

Nu ska jag fixa till mitt turkosgröna nagellack.

lördag 9 april 2011

Dvala

Konstig dag. Sov 10 timmar. Sov sedan en dryg timme på förmiddagen, och ytterligare två timmar på eftermiddagen. Tror ändå att jag kommer att komma i säng före midnatt.

Kanske är det baksmällan på min fredag, då jag tillbringade tre timmar på köpcentrat. Förutom att jag älskar att shoppa så gillar att jag att gå runt bland allt som rör sig, men på vissa strikta villkor: att jag får gå ensam, att jag inte måste fokusera på något särskilt, och inte interagera mer än ytterst nödvändigt med andra människor. Så fort det blir alltför styrt och kräver koncentration så blir det jobbigt.

Ja, nu blev det väl slitigt ändå eftersom jag fick kompensationsvila så mycket.

Har ingen lust med tv. Ipoden i öronen och jag har diskat och strukit mina nya tunna vita sommarbyxor. Tänker på nästa vecka. Tandläkaren och distriktssköterskan och läkaren står i min kalender. Ibland känner jag mig som en gammal tant. Undrar hur det ser ut om 20 år, står man ens på benen då? Kommer en alls att kunna ta psykmediciner som krockar med blodtrycksmediciner och hjärtmediciner och värktabletter? Dör man galen och bortglömd?

(Orkar inte kommentera bloggar, inga ord. Det kommer väl tillbaka.)

onsdag 6 april 2011

Ring

Intet är som väntans tider... Om fem minuter ska jag åter försöka ringa någon som jag antar är sekreterare på psyk. Skulle på återbesök till dr A igår, men när jag kom dit fick jag höra att hon var sjuk, och den här sekreteraren var ledig, antagligen därför ingen hade ringt. Så nu vill jag ju ha en ny tid, plus att jag snart måste ha recept på Cisordinol-injektionerna. Störande att man ska behöva fixa själv med sånt.

Äh, jag är fullt medveten om att det är småpotatis. Jag har åtminstone en läkare, det är inte alla förunnat.

Regn, men det var fint i måndags. Då firade vi bröllopsdag. :) Åkte ut till ett naturområde, klättrade uppför en brant (utan stig, man fick navigera mellan stockar och stenar) vackert bredvid en stor forsande bäck. På toppen en gammal (sådär 300 år) ridväg, utsikt långt ut över en stor sjö. Vatten och kexchoklad. Lugn.

lördag 2 april 2011

Svar2

Ytterligare en fråga, denna från Charlyene
Har du sett Stephen Fry's program om bipolaritet? Där han frågar bipolära personer "om det fanns en knapp som skulle göra dig frisk precis här och nu, skulle du trycka på den?" Jag slänger den frågan vidare till dig. :)
En komplicerad fråga. Ett argument emot jag har hört är "men då skulle jag inte vara den jag är idag". Men vad är det som säger att jag idag är den bästa människa jag kunnat bli? Har ju inga parallella liv att jämföra med. Inte heller köper jag riktigt det där med att mitt lidande har gjort mig mer empatisk. Inte alla som lider blir empatiska, en del blir bittra och självupptagna. Ibland gör mitt lidande mig kallsinnig mot dem jag tycker lider mindre än jag. Ingen snygg egenskap. Mer kreativ tror jag inte att jag är, och absolut inget galet geni, bara lite galen. Ingen äkta romantik vilar över det. Min sjukdom har förstört så mycket för mig (särskilt sörjer jag att jag aldrig blev utbildad). Bara den senaste psykosen räcker för att jag ska säga ja, jag trycker på knappen.

Svar

Fick frågor från Pia som jag ska försöka svara på:


Undrar över din diagnos och när du fick den?
Jag fick bipolärdiagnosen i slutet av 2007. Min dåvarande läkare funderade fram och tillbaka, tyckte inte att den diagnos jag hade riktigt passade, frågade ut mig mer om min bakgrund, och så tyckte han att vi testar en humörstabiliserande medicin och ser. Och det blev snabbt bättre.

Hur länge innan dess var du sjuk, utan diagnos?
Hade några inte extremt allvarliga depressioner i tonåren. Minns min första hypomani när jag var 19, följt av ett rejält djupdyk, så man kanske kan säga att det bröt ut då. Men just då umgicks jag i kretsar där det var helt otänkbart att man skulle söka vård, man skulle använda alternativa metoder istället. Sedan fortsatte jag ha problem av och till, tyvärr krånglade det till livet, bl.a. sabbade jag min utbildning. Men vård sökte jag först 1999 (då jag var 36 år) efter en totalkrasch. Fick olika diagnoser vid olika tidpunkter, depression, ångesttillstånd, PTSD, borderline. Det var först efter bipolärdiagnosen och behandling med humörstabiliserande mediciner som det började bli någon ordning.

Har du bipolär 1-diagnos? 
Jag har faktiskt inte diskuterat siffror med läkaren. Senast jag såg på något intyg stod det "bipolär sjukdom UNS" (utan närmare specifikation) som skulle betyda att jag inte exakt uppfyller kriterierna för 1 eller 2 men ändå är bipolär.

Hur lärde du dig att acceptera diagnosen?
Det är något som pågår hela tiden. Vissa dagar kan jag inse att jag måste sköta mig med sömnen osv. och ta mina mediciner. Andra dagar skriker hela mitt väsen i protest mot att jag skulle behöva följa några regler, och så slutar jag tar medicinerna. Och blir sjuk. Det borde ju vara lätt att lära sig, men ändå så svårt. "Du har haft problemen hela ditt vuxna liv, du är 48 nu, vad får dig att tro att de plötsligt ska försvinna?" Men man slutar inte hoppas...

Är du sjukskriven nu? Tillfälligt eller tills vidare?
 Jag har tills vidare sjukersättning.

Jag funderar lite på dina barn, förstår om du inte vill berätta så mycket om dem men typ hur gamla är de/hur länge sen var det de flyttade hemifrån?
 Jag har två söner som är 25 och 23. Det är rätt länge sedan de flyttade hemifrån, de har egna lägenheter, sambor, pluggar. Vi ses bara ibland eftersom vi bor i olika städer, men vi håller kontakten. Jag är mycket stolt över dem som kommit långt trots två struliga föräldrar (jag är skild från deras pappa sedan många år).

Om någon har fler frågor så varsågod. :)