Småbabbel

Jag är verkligen ganska lättroad, men nu har jag för första gången tittat på Gäster med gester och efter 10 minuter är jag fortfarande inte det minsta underhållen. Så det lägger jag ner. Tur att smaken är som baken. Tror jag ska titta på Eva Dahlgren senare istället.

Gjorde en liten fuling och ringde Mannen och bad honom ta med mjölk och bröd när han kommer hem från jobbet imorgon bitti. Men nu ångrade jag mig och gick och handlade trots regnet, det var skönt att komma ut. Hittade stora goda plommon, köpta får duga när man inte har tillgång till hemodlade.

Är precis på gränsen till att ställa mig och baka, men nej, det får bli på dagtid. Sätta degen är en sak men sen ska åbäket jäsa.

Kanske är det sänkningen av en av medicinerna som börjar kännas av? Jag är inte speedad så det är ok (detta evinnerliga spanande efter bra och dåliga tecken), har bara lite mer energi än det vanliga soffpotatistillståndet.

Om jag (högst osannolikt) kom i den i största storlek skulle jag se ut som en vandrande reklampelare, hahaha, men oj vad jag gillar den, skulle passa mitt humör ikväll.

Non-shop

En sån där konstig dag som verkar bortslösad, men ändå känns acceptabel. Sov 10 tim kemiskt, och det kändes bra. Klickade runt på datorn en stund, såg klart avsnittet av Medium som jag somnade från igår, plockade upp en bok, Jag är med bandet av Paula Des Barres, om hennes vilda liv som groupie med alla kändisar under 60-70-talen. Hon framstår som en evigt kåt romantiker, låter rätt nöjd med sin historia, ursäktar sig inte. Får se om jag läser ut boken.

Nåväl, sen ville jag ut, kunde ha ringt en kompis som sökte mig i förra veckan, men ibland spyr man på förtroenden och elände (har inget med henne som person att göra, och jag förstår om folk känner så när det gäller mig ibland). Jag åkte till shoppingcentrat istället. Spanade efter något jag visste var svårt, ett par mörkbruna byxor i min storlek, och när jag till slut hittade dem bestämde jag mig för att tänka på saken. Totalt bortkastad tid antar jag, men ibland är det just den bortkastade tiden som är värdefull.

Jag köpte grillat kycklinglår och vindruvor på vägen hem, och kände mig avslappnad och fri från tankar.

Dumburk

Man hör ju ofta att man mår bättre om man inte tittar på tv. Att man gör en massa andra mer vettiga saker då.

Hmm, jag vet inte. Nu har jag inte sett en sekund på tv på en vecka och jag känner mig som vanligt. Väldigt trött förstås efter allt sällskapsliv, annars inget särskilt. Nästa gång får jag väl klarar mig utan dator, det har säkert större effekt.

Ironi

Just som jag har skrivit hur gott jag sover på mina sömntabletter när jag nu tar dem, så blir det en helt uppochner natt, bara vridit och vänt mig, tills jag gav efter vid fem och tog två stesolid. Så var det med den enkla lösningen.

Idag jobbar Mannen och jag ska gå runt i myskläder och bara vara. Se avsnitt jag missat av In Treatment på Svtplay, kanske börja titta på True Blood som jag fått av ena sonen. Ja, en tv-dag ska det bli, försvinna in i andra världar. Men först, gå in på nätbanken och räkna pengar, de ska räcka ända till Norrland.

Det går skralt med viktminskningen trots att jag minskat rejält på portioner och mindre skräp (och nej, jag lever inte på pasta och mackor). Jag tror min kropp vill väga 85, suck.

Blomblad

Höll mig vaken på eftermiddagen trots att jag inte orkade. Såg en hel gammal svensk 50-talsfars på tv (oj vilka former de tjusiga damerna hade). Tvättat sofföverdrag (hurra för 60 grader), planterat balkongblommor. Ringde Mannen på jobbet för att säga att han fått ett paket, de var på Systembolaget och stod i samma kö som dr B (min gamla doktor) så jag fick en hälsning. Liten värld.

Så varmt på balkongen. Jag tänkte sitta ute men det är lite för mycket. Inte för att jag klagar, hellre varmt än kallt. Bara jag ser till att dricka mycket vatten så går det bra.

Det känns lite för mycket att sitta vid datorn också, så jag lämnar er med några bilder:

De underbara rosa rosorna stod rätt länge, men så plötsligt bestämde sig samtliga att vissna på samma morgon. De får ändå dröja kvar ett par dagar och förtrolla våra sinnen:

En av dagens planteringar: hängpelargoner. Lite svajigt på vift ungefär som frun i huset:

 

Balkongens lilla mini-oas:

Godnatt!

Myra

Känner mig lite vinglig, mentalt alltså. Först sov jag oroligt. Sedan tittade jag på Discovery channel. Universum med Morgan Freeman som presentatör. Något om gud och skapelsen och vetenskapen. Ganska tungt vinklat, men det var ju ett amerikanskt program. I början någonstans visades en myrfarm och man talade om att människorna kanske är som myror, omedvetna om att vi bor i en artificiell värld. Det kom farligt nära den ena av mina större "andliga visioner" som jag hade för sådär 14 år sedan, obehandlad, fast då såg jag myrorna i flera dimensioner. Lite senare i programmet talades om parallella universa, den andra av mina "visioner" från ännu längre tillbaka, när det kommer så där med grafik går det djupare. När jag blivit psykotisk har jag upplevt att varelser från en annan dimension försöker styra mig. Nu känner jag mig både utspejsad och otrygg. Löjligt, bara ett j-a tv-program. Önskar Mannen var hemma.

Uppochner

Fann mig plötsligen tittandes på Melodifestivalen, något jag inte gjort på många herrans år. Lustiga låtar, ingen jag gillade så där jättemycket. Nä, det ska bli roligare med VM-final idag.

Känner mig konstig. Vill bara sova på dagen, inte på ett "jag vill slippa ångesten"-vis, utan "åh så mysigt att krypa ner under täcket". Det gör väl inget om det inte sabbade nattsömnen, jag är rädd för att trassla till det, vända på dygnet, tappa regelbundenheten (börja sitta uppe och vänta på soluppgången). Det brukar inte bli bra. I natt sov jag ändå nio timmar med pillerassistans så jag borde kunna hålla mig vaken idag.

Det kittlar i kroppen. Som en ballong som vill lyfta men förankras vid marken av kemiska tyngder. Vänjer man sig?

Åsiktsfrihet

Blev inte så mycket dålig tv igår trots allt. Mannen skulle också till frisören, jag följde med ner till stan vilket (förstås) ledde till shopping. Senare åkte vi till en kompis som deklarerat åt Mannen och hängde där en stund.

Jag vaknade 06.30 vilket passade bra för att väcka Mannen, som dock redan var vaken. Känner mig pigg nu. Önskar att jag vaknat i tid för soluppgången, 05.34 var den visst. Jag älskar tidiga sommarmorgnar.

Haha, just nu blev jag uppringd av Newsmill som ville att jag skulle skriva en debattartikel. Jag tackade nej.

Påskägg

Det blir Göteborg i påsk! :)

Ser på gamla avsnitt av Cityakuten på tv8, Abbys galna bipolära mamma. Nej, så hemskt jobbig är jag faktiskt inte. Tror jag.

Klåda

Ett sånt kryp i kroppen idag. Vacklar på den tunna gränsen mellan roligt och obehagligt. På något sätt blir det bara värre när jag aktiverar mig, så jag har försjunkit i datorn och i mycket skidåkning på tv. Lite tvätt. Äta rester. Dricka kaffe. Dricka kaffe. Blir tillfälligt lugnare av kaffet.

Jag tycker inte riktigt om den här situationen, när jag mår bra, är väldigt nöjd ena sekunden, tittar på den vackra snön, och nästa sekund vill jag skada mig, det är inte ens ångest, inte alls ångest, kicksökande kanske?

Det är ingen risk, jag har för bra koll för att göra något, det är mer en märklig upplevelse när gamla spöken stiger ur sina gravar utan att man förstår varför.

Har ingen lust att ge mig ut i snöfall på oplogade gångvägar, men imorgon ska jag banne mig baka. Någon antydan till jultradition kan man kosta på sig. Lussekatter som smakar saffran...

Varaktigt

Blev varm i hjärtat av tv:n, en dokumentär på Kunskapskanalen om ett strävsamt gammalt par som hållit ihop i flera decennier, trots många svårigheter. Man såg hur kära de fortfarande var i varandra trots att de var 80 bast. Så vill jag också ha det. Och chansen finns ju faktiskt. :)

Ja, känner mig varm i själen idag. Bara så där.

Upplyst?

Nämner självmord


Det är svårt att inspirera sig själv till att laga mat när man är ensam hemma, blir gärna flingor eller mackor. Så jag är nöjd med det jag slängde ihop till middag, även om det var enkelt: mathavre med mycket rödlök och vitlök i, och fetaost smulad över.

Tog en promenad också, hade inget särskilt ärende men jag gick och tittade på stans nya belysning som de håller på att sätta upp på ett ställe, ett prestigeprojekt för politikerna som jag inte ser mycket vits med. Varför skulle staden bli så mycket bättre av ett par små ljuspelare? (Jag är inte emot offentlig utsmyckning, men det var mycket pengar för något ganska tråkigt.)

Lite "rest-ångest" igår kväll efter att ha sett programmet på Kunskapskanalen om självmord. Det känns länge sedan men nära ändå, som att har man väl öppnat den dörren så är den svår att stänga.

Jag vet inte riktigt om jag önskar att jag kunde stryka ett tjockt streck över det förflutna, eller om jag uppskattar erfarenheterna. Även när jag försöker leva i nuet tycker jag att det gamla ofta, ofta smiter förbi dörrvakten. Kanske håller jag det ibland kvar för att jag vill att all smärta ska vara värd något, något mer än att bara målas över.

Dumburken

Litet tv-tips: Annas eviga på SVT2 kl 20.00 (går också i repris torsdag och söndag, samt finns på SVT Play)

Är jag sjuk eller är jag frisk? Var går gränsen för psykisk sjukdom? Är det så att "galenskap" i vissa lägen kan vara ett normaltillstånd och till och med nödvändigt för att klara av och tackla verkligheten? Har vi för snäva ramar kring vad som ska uppfattas som sjukt eller galet i vårt samhälle? Gäster är Caroline af Ugglas, artisten som nyligen kom ut med en självutlämnande bok med samtal hon haft med sin terapeut. Journalisten Arvid Lagercrantz, som sedan många år är diagnostiserad med en bipolär sjukdom. Och så psykiatern Åsa Nilsonne, som ju som läkare ska avgöra vem det är som är frisk eller sjuk. Programledare: Anna Lindman Barsk.

Hollywoodfru

Dagen försvann, och det känns helt ok. Har vilat och vilat, inte desperat trött utan bara behagligt lat. Kramat kudden och kramat Mannen, druckit kaffe och tittat på Discovery. Fått mail från en "psykkompis", hon mår bra och ser framåt. Åkte dagens spännande runda för att komma ner till stan, det pågår massivt gatuarbete i centrum och varje dag är det någon ny avspärrning. Nu äger jag iallafall en crémant de Loire som jag inte testat förut, blir kanske att vi dricker den ikväll. Jag har tjuvstartat genom att dricka Kullamust. ;) (det är bara ren äppelmust, urgott)

Orkar inte dra fram kameran men jag fick jättefina blommor av Mannen igår. Mörkt, mörkt röda germini, gulorange små och stora rosor, höströda och gröna löv. Jag blir verkligen glad av att få blommor! :D

Tänk om jag kunde sudda ut allt det andra som ständigt lurar i hörnen, ångest och mörker och dammråttor, och bara se det här, ett seriöst lyxliv!

Rödfärg

Varning: grafiskt om självskadande


Nu är jag på markplan igen. Har sovit ordentligt. Undrar lite varför det den senaste månaden blivit en bebisversion av berg-och-dalbana. Kan det helt enkelt vara årstiden?

Fundering. Såg senaste avsnittet av Inferno på Kunskapskanalen. Det handlade om en tjej med borderline/emotionellt instabil personlighetsstörning. Min omedelbara reaktion var "men herregud, letade de seriöst upp den mest stereotypa de kunde hitta?" Tjej i tidiga 20-årsåldern med lilafärgat hår, pluggar psykologi, skär sig och visar upp såren med blodet rinnande, drömmer om att skriva en självbiografi (att döma av utdraget som visades en Berny Pålsson-wannabe) och är en smått hysterisk flickvän. Jag ryser inombords vid tanken att "folk i allmänhet" ska tro att alla med borderline är sådana. Men samtidigt... dessa stereotypa brudar existerar ju. Varför skulle de egentligen inte få mediautrymme, de också? Fast hade det varit mitt program så hade jag kontrasterat henne med en person som inte skär sig, är lite äldre, har familj och barn, jobbar på ett vanligt jobb. De existerar ju också. Och det hade varit tidsmässigt genomförbart om man skippat mannen som snurrar runt på stan, och alla närbilder på huvudpersonens högklackade skor.

Fundering 2. När jag såg sekvensen med självskadandet dök den gamla tävlingsdemonen upp. "Haha, jag skadar mig mycket värre!" Jag har uppenbarligen inte kommit längre än så. Varför är det så viktigt? Min rädsla och låga självkänsla tror jag. Jag måste vara hård och hänsynslös, härda mig själv inför livets fasor. Kan fortfarande känna irritation över att jag aldrig kapat någon större artär (jag behöver inga pekpinnar om hur korkat det är). Hoppas jag växer ifrån det.

Alla människor, inte minst jag själv, är rätt patetiska.

Kvällsgärning

Ett plötsligt energiflöde ikväll. Tyckte att jag behövde planera för att åka till Lund på onsdag på forskningens dag, först tänkte vi åka på tisdagen till Malmö men så kom jag på att Mannen har jobbat natten innan och knappast känner för att dra iväg direkt. Fast onsdag går lika bra. Eftersom Mannen har ett ärende i Malmö också så har jag noggrant vänt ut och in på Skånetrafikens reseplanerare och vet nu precis hur och när vi ska ta oss till olika ställen, avståndet emellan och hur gatuvyerna ser ut på hitta.se - jag skrattar åt mig själv men kan inte låta bli.

Försökte varva ner lite med tv. Uppdrag granskning - såna inkompetenta puckon det finns. Halvsåg på Grey's fast jag minns inte så mycket annat än att de skulle plocka ut en killes ben ur benet. Sedan Hung som är i lagom format för mig, en halvtimme. Det är ganska mycket tv i ett streck för mig.

Dricker kaffe just nu fast det är midnatt. Har ett sånt oemotståndligt sug efter kaffe. Ännu mer än Toblerone.

Andetag

Tv:n håller mig inte trollbunden ikväll, men funkar som bakgrundssorl. Mannen jobbar. Jag tröttade ut mig tidigare idag med att gå på stan. Provrumsbelysning framhåller verkligen ärren, vilket retade mig en del. Men hemma, efter middag och kaffe, slappnar jag av igen och ser även det bra. Det koncentreras i blommorna, den rosa rosen och orkidén som nyss börjat blomma om. Att det finns skönhet i världen bevisar väl egentligen ingenting annat än att det finns saker att uppskatta. Men det räcker långt.

Nu upprepar jag mig men jag fick bråka lite med mig själv för att få ner mina piller, vet inte hur länge det här kommer att gå. Det är totalt oförnuftigt. En dag i taget.

[Blogger verkar lite vingligt igen, tycker det har krånglat av och till i ett antal dagar.]

Snäll

Kära läsare, ni kanske troget tittar på nyheterna redan, men jag postar länken iallafall:

http://svt.se/2.108068/1.2135514/bipolar_sjukdom_inte_riskfaktor_for_valdsbrott

Men nu visar en ny studie från Karolinska Institutet att det inte finns något samband. Människor med allvarlig bipolär eller schizofrenisk läggning begår visserligen dubbelt så många våldsbrott som andra, men det beror inte på själva sjukdomen.
-Det studien visar är att det inte är det faktum att man har sjukdomen i sig som driver om man är inblandad i våldsbrottslighet eller ej - utan om man har ett missbruk eller ej, säger Långström.
-Om man inte utvecklar ett missbruk så kommer inte ens risk att begå brott öka jämfört med oss andra i befolkningen, säger han.

Även om folk ofta är trögfattade så känns det bra när det visas på bästa sändningstid. Kanske når det fram till någon.

Frätande

Efter att ha lagt på telefonluren inser jag att jag inte mår så bra som jag sa, ja det är inte direkt dåligt, det var inte fel att säga så, det är bara dagen som känns avig och trång.

Nu slog regnet till.

Det kryper i kroppen, det välbekanta krypet. Varje gång blir jag lätt överraskad av hur obehagligt det är. Jag har sovit lite, kravlat ner i och upp ur soffan. Zappade och hittade friidrott som hjälpligt fördrev någon timme. Duschade, gick ut, ner på stan och köpte ansiktskräm. Det var svårt att hitta rätt klädnivå, varma solfläckar, kall vind. Tvättade lite för att döva "du borde göra något nyttigt"-samvetet. Gamla spöken till vassa tankar dyker upp, inget jag får för mig att göra men jag känner mig invaderad, kan jag inte få slippa nu? Det som känns minst skadligt just nu är Stesolidburken, men det känns fegt. Man ska tiga och lida, right? Eller vara duktig och "hantera". Jag orkar inte hantera något alls, tröttheten ligger som en mantel över mitt huvud.

Är visst någon film på femman nu snart. Hjärndöd verklighetsflykt låter bra.

Gullpengar

Mitt shoppingberoende har nått helt nya svindlande höjder idag, för vi har köpt en enormt jättedyr fin tv. Vår gamla tjock-tv börjar se för skruttig ut, den har fått jobba hårt i många år. Nu blir den efterträdd av dagens kaxiga generation, vi får väl se hur duktig den är när det kommer till kritan. Stackars Mannen hade tänkt spendera hälften av vad det slutligen blev, inte lätt att shoppa med mig. :P Det blir väldigt spännande att se om vi blir nöjda när den väl kommer i nästa vecka. Hemkörning och installation ingick hos vår lokala butik, de lägger väl säkert några kronor på priset i gengäld, men det kan det vara värt. Vi bor en spiraltrappa upp utan hiss. ;)

Min äldste son kommer ner tis-tor, det blir så jättebra. Vi åker nog till det danska konstmuseet Louisiana, och så kan han vara med när tv:n installeras, han gillar hemelektronik. Jag är så glad att han kommer.

Jag tycker om det här, jag har flyt. Eller vind i seglen, lite bättre än den nybörjare till brädseglare vi satt och tittade på nere vid stranden igår. Han gav dock inte upp. Jag skålar i kaffe för oss som inte ger upp *Theme from Rocky*