Nämner självmord
Det är svårt att inspirera sig själv till att laga mat när man är ensam hemma, blir gärna flingor eller mackor. Så jag är nöjd med det jag slängde ihop till middag, även om det var enkelt: mathavre med mycket rödlök och vitlök i, och fetaost smulad över.
Tog en promenad också, hade inget särskilt ärende men jag gick och tittade på stans nya belysning som de håller på att sätta upp på ett ställe, ett prestigeprojekt för politikerna som jag inte ser mycket vits med. Varför skulle staden bli så mycket bättre av ett par små ljuspelare? (Jag är inte emot offentlig utsmyckning, men det var mycket pengar för något ganska tråkigt.)
Lite "rest-ångest" igår kväll efter att ha sett programmet på Kunskapskanalen om självmord. Det känns länge sedan men nära ändå, som att har man väl öppnat den dörren så är den svår att stänga.
Jag vet inte riktigt om jag önskar att jag kunde stryka ett tjockt streck över det förflutna, eller om jag uppskattar erfarenheterna. Även när jag försöker leva i nuet tycker jag att det gamla ofta, ofta smiter förbi dörrvakten. Kanske håller jag det ibland kvar för att jag vill att all smärta ska vara värd något, något mer än att bara målas över.
När det gäller det förflutna som tränger på, så visst kan det säkert vara så att trots att det finns mycket mörker i det så kanske man också kommit stärkt ur det. De negativa erfarenheterna kanske har omvandlats till positiva. T.ex att man har ju fått en helt annan förståelse för andra personer som är i samma situation som man själv varit i, eller är i. Kanske kan man använda sin erfarenheter till något bra idag.
SvaraRaderaNu tog visst orden slut men kram till dig och hoppas du får en fin fredag kväll.
My - jag vet inte om jag tror att det finns någon absolut mening i det lidande man har gått igenom, men kanske får man skapa sig en mening. För mig har det kanske burit med sig ökad förståelse för andra, men också en förståelse för att jag aldrig helt kan sätta mig in i någon annans situation. Mina nära relationer är iallafall bättre idag, och det är något att vara tacksam för.
SvaraRaderaTack, jag har en fin men lite ensam kväll, Mannen jobbar, men imorgon bitti är han hemma igen. :)
Hm, ja det är väl så som du säger att det gamla smiter förbi dörrvakten vare sig man vill eller inte. Det är det som har blivit ens liv. Summan av allt som skett. Man kan registrera känslorna som dyker upp men låta de passera - om det går - men iallafall inte ge dem näring. Kram!
SvaraRaderaMiriam - visst är det ens liv, det och allting annat. Och egentligen vill jag bekräfta att det finns, när jag mår bättre blir jag ju inte suicidal bara av att tänka på de tiderna (åtminstone inte jag). Kanske är jag lite känslig för att jag tidvis i livet förväntats att bara trycka undan allt jobbigt och aldrig prata om det. Nu vill jag respektera även den delen av mitt liv som inte passar sig för middagskonversation. Även om det ibland medför obehag i nuet att tänka på det. Men hellre obehag än att låsa mig själv ute i kylan.
SvaraRaderaÄsch, jag vet inte om någon annan än jag förstår vad jag menar.
Kram!