Klarvaken 05.58 imorse. Är nog lite på spänn för resan, på ett trevligt sätt. Orosmolnet just nu är tågtrafiken i "snökaoset", verkar vara växelfel och urspårningar och elände. Vi ska dessutom till Helsingborg för att byta, tror det får bli ett tidigare tåg dit än det som står på biljetten, vill inte bli frånåkt. Får hoppas det går på samma biljett, men skit samma, bara vi kommer dit vi ska. Kanske bäst att ladda upp med vatten och müsli-bars, ifall vi blir stående på någon slätt i Halland. Vinter, suck.
Det känns som om något lurar i min kropp. Viskar, en spökröst, ogripbart. Plöstligt undrar jag vem och vad jag är. Återigen. Inte på det vardagliga planet, jag vet vilken tröja jag vill sätta på mig på morgonen, jag vet vilka relationer som är viktiga för mig, jag vet att jag är svag för att shoppa och stark i att vara ärlig mot Mannen, jag vet att jag kan ha fördomar mot politiker men är öppen för människor som bryter mot normalnormen, jag vet att jag hellre kompromissar än slåss, och att jag är blandat logisk och korkad beroende på situationen. I stort sett kan jag leva med mig själv. Men frågeställningen ligger på ett djupare plan. Jag är inte övertygad om existensen av en övernaturlig själ, men låt oss använda själsbegreppet. Den grundläggande identiteten, individualiteten. Finns det något mer för mig att upptäcka, avtäcka? Inte kan resan vara slut här?
Oh, spännande frågor! Själv är jag supermaterialist, förmodligen som en reaktion på den andlighet jag upplever i maniskt tillstånd. Jag tror att "this is it" & inget mer. Men ibland får jag mina tvivel (även när jag inte är manisk). Vad är det för ljus i slutet av tunneln, är det verkligen bara hjärnan som luras?
SvaraRaderaÄr det jobbigt att ha sådana funderingar, tycker du att det tynger dig?
Kram!
Charlyene - se där, jag är också materialist i "normaltillstånd", men kan uppleva andra dimensioner, "jag förstår meningen med livet" och onda andar och fan och hans moster när jag är ur balans, både uppåt och nedåt. Visst är det lite lustigt att man kan vända på det så?
SvaraRaderaNej, det är inte så jobbigt, det är inte på liv och död utan mer allmänt existentiella frågor som nog många brottas med. Kanske har jag bara för lite att göra. Men på sätt och vis tycker jag om att fundera, jag har aldrig varit en utpräglad handlingsmänniska.
Kram!
berqchnHej S-!
SvaraRaderaKänner igen mig i många av dina känslor och hur du värderar dig själv. Ibland är det jobbigt när tankarna överarbetar. Jag är likadan, detta kan väl inte vara allt??? FK och facket pratar om sjukpension, aldrig i livet. Jag är 45+, jag vill mer. Men om jag orkar, det är en annan fråga. Men man vet ju inte om man inte provar. Hoppas nu att ni inte får en alltför besvärlig resa. Och glöm inte, ha det bra där!!! Kram
Så jag känner igen mig i dina funderingar.
SvaraRaderaVill också mer, känner att det finns inom mig men det kommer inte ut:)
Hoppas allt gick bra med resan, att du log mot alla trevliga tågvärdar:)
Är en själv...
Stor kram
Pia o Carola: jag tror att de flesta människor får en "medelålderskris" då de funderar över vad som varit och vad som ska komma. Men visst blir det lite speciellt när man har en sjukdom som påverkar också.
SvaraRaderaResan var lite jobbig men fram kom vi. Och tågvärdarna var det inget fel på. :)
Kram!
hur vet man skillnaden med under/över funktion?
SvaraRaderaHar det med värdet att göra?
Läkaren har inte ringt än, här sitter jag och vill ha svar.
kram
Läste dim blogg om din läkare. Jag har samma sjukdom. Min läkare har slutat p g a mycket tragiska omständigheter.
SvaraRaderaJag är verkligen orolig över vart jag ska vända mig nu. Behöver kontakt några gånger om året för att få utskrivet medicin. Ibland sjukskrivning som avlastning. Vad jag ska göra nu vet jag inte. Känner sorg över att min läkare är borta. Kram God jul
Carola - svar i din blogg.
SvaraRaderaAnonym - en svår situation och jag känner för dig. I flera år hade jag ingen läkare, fick träffa den hyrläkare som fanns för dagen. Det är hemskt att behöva dra allt om och om igen, och känna att de inte riktigt engagerar sig för snart byter de ändå jobb. Jag hoppas verkligen att du trots allt kommer att få tag på en ny läkare som det funkar med. Behöver man mediciner o.s.v. har man ju inget val, måste ha någon vårdkontakt. Så det enda man kan göra är att försöka och försöka få hjälp.
SvaraRaderaJag förstår att du är ledsen. Det är svårt att mista en person som betyder något för en.
Kram och god jul!