När jag gick ut för att slänga soporna hade grannen skottat framför vår lägenhet. Så snälla folk kan vara. :) Jag saltade framför hans, betonggolvet blir lätt isigt. Men det känns som länge sedan vi satt på varsin balkong och turades om att spela musik i sommarkvällen...
Har pratat med mina barn, bara så där om allting, katter och julklappar och ishockey. Har hällt upp lite bubbelvin, ekologiskt trevligt nog och fullt drickbart. Ska jag någonsin dricka vin ensam så är det ikväll. Lyssnar på min nya vän ipoden, jag har slängt in de 10+ GB musik jag hade på datorn, dyker upp sånt jag lyssnat på för länge sedan eller knappt hört alls.
Skojar med äldre sonen om hans studier, saker de ska läsa, men det påminner mig i tanken om att jag faktiskt gått i terapi i sådär tio år. Jag har så svårt att göra ett bokslut. Var det bra eller dåligt? Som så mycket i livet är det snarare ett trassligt nät än prydliga kolumner. På ett mänskligt sätt tror jag att det varit till nytta, att lyfta upp sina mönster och få någon annans syn på det, och därmed en chans att revidera sin egen. På ett annat mänskligt sätt tror jag att det förstärkt min känsla av misslyckande, av att inte riktigt göra mig hörd, i en sorts vetskap om att det inte berodde på ovilja hos motparten att lyssna utan de facto på att jag inte kunde förmå mig själv att träda fram. Jag grät aldrig i terapin. Aldrig.
Dystert, haha, jag är inte alls dyster ikväll. Finns det alls någon annan musik man kan lyssna på när man dricker bubbelvin än http://ord2.blogspot.com/2010/08/vingar.html
Jag tror det är bra att lyfta fram saker i terapi, låta någon annan se på saker och ting utifrån, på ett objektivt sätt. Någon som man kan bolla tankar och händelser med. Men det är också en konst för mig som patient att våga tala, att våga släppa på sina allra innersta tankar inför terapeuten och det kan vara svårt. För i den stunden man öppnar sig fullständigt, så blir man ju också så väldigt sårbar.
SvaraRaderaMan kanske inte tvunget behöver göra ett bokslut, om det var bra eller dåligt. Det finns säkert en blandning av de båda skulle jag tro, som med allt här i livet. Det finns fördelar, det finns nackdelar. Terapin kanske gav dig vissa positiva erfarenheter och det kanske är de du ska försöka se idag och inte fundera så mycket mer på det. En liten tanke bara, för att få funderingarna att stilla sig en stund....
Hoppas du får en fin måndag :)
Tack My, hoppas du får en lugn dag du också. :)
SvaraRaderaEn av biverkningarna med terapi är väl att man blir van att fundera och försöka sortera saker. ;) Precis som jag tittade på mitt liv i terapin så behöver jag titta på terapin som en händelse som vilken annan. Det är inget jag hänger och grubblar över hela dagarna, men ett passande ämne för tankarna en kväll när man sitter ensam och dricker vin och inte alls mår dåligt.
Känner jag efter så är jag samtidigt glad att jag inte öppnade mig till hundra procent. Att jag tog hänsyn till mig själv och inte raserade alla mina gränser. Man måste få ha hemligheter även i terapin.
Nåväl, nu är det morgon och vinet har ersatts med presskaffe, så resten av funderingarna sparas till en annan dag.
Ibland är det bästa med att ha barn att vardagen ibland kan bli så lyxig. Att sitta vid köksbordet och dela en kaffekopp och barnen pratar om sin vardag, små som stora problem. Det är så skönt att ens egen vardag kan få försvinna ett tag. Att få ha förmånen att få ta del i deras vardag.
SvaraRaderaMiriam - just det. Och förundras över att ens barn kunnat bli så kloka och fina människor. Det är lyx!
SvaraRaderaKram!