torsdag 28 februari 2013

Godmorgonjuice

Efter en trevlig eftermiddag, då jag givetvis lyckades göra av med pengar men who cares, så somnade jag till en stund, kanske trekvart. Så nu känns det plötsligt som morgon igen fast klockan är 19 snarare än 7. Men jag har lugnat ner mig lite. Kan åtminstone uppträda hyfsat normalt utåt, inte illa det.

Känslan

Sovit tre timmar på piller. Jag somnar väl om framåt morgonkulan antar jag. Eller inte. Känner mig glad och ser fram emot dagen, ska träffa en god psykvän som alltid gör mig uppiggad och ger mig hopp om mänskligheten. Fast okej, det är tolv timmar tills dess, haha, så jag får väl hitta på något att roa mig med så länge.

Jag vet inte hur strikt jag ska vara med det där att inte lämna stan, kunde vara roligt att åka till närmsta staden och gå på kulturhuset, inte för att där händer något jättespeciellt men det finns en fotoutställning på djur som verkar trevlig. På lördag då. Och så vill jag åka till Malmö och Köpenhamn och Göteborg och Stockholm men det får jag nog inte. Mitt överjag sliter så svetten lackar för att hänga med. Det är intressant när ens tankar löper på de parallella spåren "jag vill" och "jag borde", ofta sida vid sida, ibland jagar de varandra. Det finns ingen given vinnare. Ibland är jag förnuftig. Så där kruttorrt rationell. Gör saker jag inte alls vill för att de är nyttiga för mig. Brysselkål. Men känslan tar revansch, och så sitter jag mitt i natten med kaffekoppen i handen och expanderande huvud, njutningsfulla ilningar i kroppen och otålig väntan på vad som ska hända härnäst.


onsdag 27 februari 2013

Plog

Tog Seroquelen sent, mitt i natten, och jag tror att det var lite kvarhängande seghet som gjorde mig tjurig i morse. I takt med att jag vaknat till liv igen har humöret förbättrats. Nu har jag precis varit ute i solskenet. De senaste par veckorna har det varit massor av gäss som flugit fram och tillbaka i v-formation här över, undrar vad de pysslar med. Det är nästan torrt på gångvägarna, så skönt.

Idag ska det inte bli några större excesser än lite saltlakrits, tror jag. Ja, det är målsättningen för stunden iaf ;)

Surpuppa

Efter totalt fem-sex timmar hos John Blund är jag lite lugnare idag. Och mer irriterad samtidigt. Blir provocerad av nyheterna och fb.

Mannen tyckte igår att jag ska ge mig ut och fota lite som distraktion. Kanske gör det, det är ju harmlöst.

Åh, vad jag stereotypt önskar att det vore varmare ute, visst det är ett par plusgrader men jag vill ha femton, minst! Fast å andra sidan har jag överlevt november, december, januari och februari nu, så det värsta är avklarat.

Va tusan, jag kan lika gärna gå ut med hushållets restprodukter till återvinningen. Mitt spännande liv.

tisdag 26 februari 2013

Idag

Jag har lekt eldkastare med överbliven hårspray, druckit champagne, ätit glass, snusat och kramat Mannen mycket.

(Har också lämnat ifrån mig kreditkorten fast det kliar i mig på många sätt.)

Lunchtid

Uppiggad av en rask promenad till apoteket (ingen kö!) och en sväng på stan. Jackan jag ville ha fanns inte i rätt färg och storlek, vilket väl får ses som ett tecken. Nu ska jag dricka kaffe, leta upp något ätbart och se om det går att lirka Mannen vaken.

Klagosång

Tråkigt. Trååkigt. Tråååkigt. Jag är påklädd och sminkad och dricker kaffe igen. Varför kan jag inte komma på något vettigt att göra? Det flimrar liksom runt i huvudet, som gamla tiders tv-brus. Tv:n står på och mal. Jag tycker att jag har hört det som sägs, den där deja vu-upplevelsen är tillbaka. Tänker på att ringa en kompis och höra om hon vill ses idag, men samtidigt är jag lite irriterad på människor, vill få leva i min bubbla. Huden känns spänd och håret är elektriskt.

Alla infall jag får är sånt som står på min lista över saker som ej ska göras. Jag vill åka bort, slösa pengar, dricka champagne, sortera garderoben (jag vet att just det låter harmlöst och det är det väl, men det finns viss risk att jag i hastigheten när jag blir otålig kastar saker jag ville ha kvar), det drar i mig att börja fixa till extrarummet - och så vill jag inte följa Syster C:s direktiv som jag skulle om sömnmedicin och att lägga undan kreditkorten. Tyvärr vill jag inte alls kreativa (fast obetydliga) saker som att måla en tavla.

Ja, det som återstår är en promenad (dock ej i sol just nu) och skid-VM. Ospännande. Fan vad tråkig jag är.

Start

Har legat i halvdvala fem-sex timmar, bara egentligen sovit några minuter i taget. Det är ju rätt fånigt det där att en frekvent kollar vad klockan är, som om det spelar roll när det inte finns någon särskild tid att passa. Tog aldrig något sömnpiller igår, glömde ärligt talat bort det, och det är ju lite sent så här frampå morgonkulan. Nu är jag redo för lite kaffe och en ny dag, kroppen har ändock fått ligga ner en stund.

Vem vet vad dagen för med sig?

måndag 25 februari 2013

Annorstädes

Jag har duschat mig själv och fejat hela badrummet, inklusive tvätt av duschdraperi. Samt nagelmålning. Ändå känner jag mig lika rastlös. Med smal marginal navigerat förbi shoppingfällan och goda-bullar-i-frysen-fällan och sortera-garderoben-fällan. Sugen på Köpenhamn, men jag skulle ju inte lämna stan var det. Varva ner var det. Gärna sova lite var det.

Till slut sitter jag bara stilla, tankar som slinker undan mitt grepp, konflikten mellan tvånget att agera och veligheten som inte kan stanna upp och besluta sig.

Jag mår inte dåligt. Jag mår inte bra. Jag rör mig i en parallell värld.

Bla

Och så inte skriva nonsens på nätet var det ja. Bla bla bla.

Nöje

3.04 och jag tittar på Oscarsgalan. Vet inte om det är så mycket till nöje egentligen, men jag har sovit tre timmar så jag är inte sömnig nog att slockna. Kanske om jag fortsätter att titta...

söndag 24 februari 2013

Uttöjd

Lyckades med att ta det väldigt lugnt stora delar av dagen, tittade på sport och halvsov en kort stund. Men nu är det svårt. Jag har diskat och tvättat, betalat ett par räkningar, just lagt in lite mer tvätt, bäddat rent. Det drar i mig att dammsuga, trots att jag hatar att dammsuga, verkligen hatar det, men det har en förvriden lockelse nu, försöker lyssna på Mannen som säger att vi tar det där imorgon när det är dagsljus. Naturligtvis är det inget problem att jag vill städa, problemet är den där inre rösten som inte vill låta mig vara stilla, som säger öka öka öka, som säger nej till sömn och mediciner, som försöker överrösta förnuftet, som viskar om tapeter (nej!!!) och klackskor och pärlarmband och vin och chokladaskar och allt annat som jag verkligen inte behöver i mitt liv just nu. Hur kommer det sig att allt känns så angeläget plötsligt? På studs behövde jag byta lösenord på fb. Det är ju i sig klokt, däri ligger det luriga, jag gör en hel del vettiga saker också i detta tillstånd, det är inte alls uppenbart galet, men jag vet (och vill inte veta) att det kan driva mig in i en annan sorts galenskap. När tankarna tagit fart och rastlösheten i kroppen blivit smärta, när blod och död har dyrkat sig in.

  • Jag ska inte skriva något någonstans på nätet annat än i min blogg, inga jävla åsikter.
  • Jag ska ta medicinerna, eight o'clock sharp.
  • Jag ska inte dricka vin.
  • Jag ska inte börja sortera något.
  • Jag ska inte umgås med någon imorgon, utom Mannen och Syster C.
  • Jag ska inte sätta min fot i något köptempel. Inklusive de virtuella.
  • Jag ska inte lämna stan.
Hm.

------

Och där höll jag på att bryta mot punkt ett. Inga förbaskade behjärtansvärda enkäter heller. Jag svarar inte sanningsenligt.

Bakar bröd nu.


Nattvakuum

Efter att ha slagit upp mina bruna vid två och bälgat i mig en rejäl kopp kaffe vänder formkurvan uppåt. Blir tvärsugen på att nätshoppa påslakan, men det är alltför korkat (vill ju känna på dem först - och så är det bra om man har pengar också...) Skulle vilja prata med någon, men även där sätter tillfälligheterna stopp. Jag har fortfarande spärrar, och ringer inte och väcker folk mitt i natten. Faktiskt. Stackars Mannen är fortfarande inte helt kry så honom stör jag inte heller (fast jag sneglar på honom då och då ifall han har råkat vakna ;))

En gammal vän hörde av sig igår och jag blir så glad av tanken på hur många fina människor det faktiskt finns, även om de tenderar att göra mindre väsen av sig än de som förstör.

Jag borde nog lägga mig ner i sängen nu. Åtminstone ligga ner.

lördag 23 februari 2013

Ytfinish

Jaha. Det var en dag till, det. Jag har slösurfat och slötittat, eftersom jag inte hittar fokus att göra något av vikt. Jo, jag har visst tvättat lite, det kan jag göra nästan oavsett mående. Kände ett behov av frisk luft men att gå tråkade ut mig ganska snabbt, så jag svängde ner till stan och provade kläder, inte för att jag skulle köpa något egentligen, mer för att det tillfälligt muntrar upp mig när jag kommer i ett par vanliga jeans i 33 tum, med tanke på hur jag lutade åt tresiffrigt för ett år sedan. Just nu går jag inte ner mer, men jag anstränger mig inte heller. Just det här. Det triviala. Jag säger det inte med stolthet men det håller mig steget ifrån avgrunden när de svarta skuggorna flockas. Depression gör mig inte djupsinnig, jag blir ytligare än Top Model.

Ikväll väljer jag mellan Mello och jordens undergång, har inte bestämt mig (är det samma sak?)

fredag 22 februari 2013

Osaltat

Knäar, slinter, faller. Ångestdraken vecklar ut sig och kommer med små vassa kommentarer. Jag har sovit tio timmar i natt och är så trött, så trött. Diskar och tvättar istället för att ta lugnpiller (nej, det fungerar inte, inte tv heller, men jag vet fortfarande inte exakt hur långt det ska gå innan det blir dags för kemisk assistans, det blir hipp som happ). Måste ut, till Coop, med stenstodskroppen i släptåg.

Till slut sitter jag bara här under ångestdrakens vingar, förlamad. Är det inte just det man ska göra, sitta med ångesten? Det är totalt meningslöst.

onsdag 20 februari 2013

Letargi

Min kraft att blogga och bloggläsa är närmast obefintlig. Tillbringar huvuddelen av dagarna halv- eller helsovandes framför tv:n. En hjärnbefriad ilandfluten manet. Mannen är magsjuk och febrig stackarn, så jag får göra små ryck och handla dricka m.m. Jag är än så länge fysiskt frisk, det är bara psyket som gnisslar och gnäller.

måndag 18 februari 2013

Hemmamorgon

Home sweet home. Men Göteborg var rätt sweet också. Fick umgås en hel del med mina söner, plus träffa ett par fina vänner. Ska försöka åka upp igen snart.

Väldigt trött idag. Matt kanske är ordet. Resan hem igår var lite ansträngande för jag var trött redan då och det kändes som om jag skulle somna när som helst, så jag var nervös att jag skulle missa att kliva av tåget. Hade inget att roa mig med, ingen smart phone, ingen bok eller tidning. Så jag satt och hade interna dialoger med folk för att hålla ögonen öppna.

Social baksmälla idag, ångestkryp kryp kryp.

torsdag 14 februari 2013

Morgonsegar

Onsdagen gick åt till en maratonfika med en kompis och att klippa mig. Köpte en skjorta åt yngsta sonen också. När jag kom hem var jag rätt så slut, lagade mat med ett nödrop och sen var det bara soffhäng och tidigt i säng.

Denna morgon är jag fortfarande rätt trött, trots lång sömn. Tänker långsamt, har inte riktigt kommit fram till vad jag behöver göra idag. Packa är nog lika bra, så jag slipper jäkta på fredag morgon.

Än så länge känns det genomsnittligt rätt okej utan lamotriginet, inga riktigt djupa dippar även om det har varit lite svängigt, men det är ju tyvärr alldeles för tidigt att göra bokslut. Jag har redan en massa andra mediciner och det verkar vettigt att se vad som går att dra ifrån, istället för att jämt lägga till nytt, med nya biverkningar. Jag har idéer om andra tänkbara förändringar men nästa läkarbesök är i april så jag får se fram till dess hur detta funkar, om man ändrar hela tiden vet man ju inte heller riktigt var man står.

Nu ska det bli så skönt att komma iväg ett par dagar, barn och vänner och andas storstadsluft...


tisdag 12 februari 2013

Funktionsdugligt

Till berörda läsare: ska skicka in min mobil på service, men jag har en enkel extramobil som går att ringa och sms:a på (ej email) så det går att nå mig på det vanliga numret under tiden.

Kort sömn = glad S. Jag tycker om när det känns lätt att komma igång. Ibland är ju startsträckan  närmast oändlig, även för enkla saker som att göra kaffe eller gå på toa. Idag ringde jag mobilsupporten vid 8 (och ingen kö!) och jag är inte så förtjust i att ringa företag, myndigheter o.dyl. ("vanligt folk" kan jag dock prata med i timmar ;)) men det var lätt som en plätt. Har fixat med diverse småsaker, bokat frisörtid också, tänker på att ge mig ut i världen trots att jag knappt klunkat i mig morgonkaffet.

Tänk om det kunde få vara så. De där korta ögonblicken då det fungerar.


måndag 11 februari 2013

Konturlöst

Hamnade i soffan med Mannen och såg slutet på en B-western med Luke "Beverly Hills" Perry som kärlekskrank domare. Efter den och med piller i magen kunde jag somna om, och nu känns det mer som en vanlig dag.

Den fasta punkten på agendan är att hälsa på hos Syster C, för övrigt har jag nog inga absoluta måsten att klara av. Ibland är det skönt att amorft flyta omkring. Orkar liksom inte riktigt vara kreativ och produktiv, det är tomt i huvudet. Har tvättat en omgång så totalt förtappad är jag inte.

Det värker, särskilt mellan midjan och vristerna. Känns som när jag hade fibromyalgi för 25 år sedan. Och som den värk jag fick när jag ett kort tag åt Lyrica (som lustigt nog används som medicin mot smärta - men jag fick ont istället). Det senare fick mig att fundera på om det hänger ihop med utsättningen av lamotriginet, som är en sorts antiepilepsimedicin från början precis som Lyrica. Jag har en småknasig ländrygg med artros, men det här går liksom ut i benmusklerna också och ger en lätt brännande konstant värk. Jaja, det är som det är, jag hoppas det går över när kroppen kommit i jämvikt igen. Idag är första dagen helt utan lamotrigin så om ett par veckor börjar man väl kunna se hur det ska funka utan.

Den där känslan som om jag har missat något. Får väl sluta fundera en stund så dyker det säkert upp.


Eländig

Är man uppåt är det underbart att vakna halv tre, men just nu är det mest ångest. Somnade tidigt så jag har sovit sex timmar, en aning i underkant för att jag ska vara helt utsövd, för mycket för att enkelt kunna somna om. Har nyss matat mig själv med mjölk och stesolid, borde nog försöka läsa en stund, det gör mig trött.

Tänker katastroftankar. Om någon (eller alla) i min familj dör. Om jag dör. Om vi invaderas av zombies och civilisationen går under (ja, kanske inte zombies då, det blir väl mer miljöförstöringen).

Äh. Mannen är vaken och sitter i tv-soffan, jag kanske förflyttar mig dit. Med lite tur är det någon katastroffilm.

söndag 10 februari 2013

Armkrok

Det är inte fullt så svart här i träsket som det kan vara. Något håller mig under armarna.

I natt drömde jag att en kompis sa att allt ser så krokigt ut hemma hos mig. Ja, så värst stilrent och avskalat är det inte, varken hemma eller i min skalle.

Kommer nog mest ägna mig åt verklighetsflykt idag, tv-sport och så ska jag försöka komma ihåg Once upon a time vid 15. Kanske lite disk och tvätt också, behöver känna att jag inte är helt utslagen.

Har glömt att skriva att det finns snödroppar och vintergäck!

lördag 9 februari 2013

Simlektion

Goddag goddag, hur var namnet? Jag är fru Träskmonster, knappast särskilt trevligt att träffas.

Jag simmar febrilt i det grumliga vattnet för att inte sjunka ännu mer till botten. Begraver mina tankar i att försöka förstå mig på det här med mobilen, leta fram kvitto och garanti, googla så jag inte missar något. Jag är inte bekymrad så där på riktigt, vet att mobiler är slit och släng, och inget seriöst allvarligt kommer hända även om den går sönder helt, men larvar man sig med att köpa en dyr vill man ändå ha den i ett par år åtminstone. Nu har jag garanti kvar så det är ett icke-problem. Ibland måste jag bara ha krokar att haka upp de slingrande tankevättarna på.

Har gnagt i mig en saffransbulle, idag ska jag gå emot skarpa infall och omge mig med varmt, mjukt och fluffigt.

fredag 8 februari 2013

Teknofobi

Antar att jag trampar mark igen. Det är tungt och lerigt. Är enormt trött nu, trött och orolig. Inte rädd för något särskilt, det är bara en obehagskänsla.

Förmiddagen ägnades åt att svära över Samsung. Min mobil har dummat sig lite på sistone och jag har tänkt göra en fabriksåterställning, så jag vill göra en backup. Men icke, Kies vill inte gå med på det, tog väl en timme innan jag ens lyckats få det att alls koppla ihop sig med mobilen. Nåväl, jag har fått över bilderna till datorn och kontakterna har jag sparat på tre olika sätt, så det får väl gå ändå. Laddade visserligen ner ett annat program som folk rekommenderade men det fick jag inte igång. Jag är ingen hacker precis, haha. Får nog ringa yngste sonen för support.

Klockan är bara 18, får hålla mig uppe ett par timmar till åtminstone.

Silverduken

Gick upp tre torsdag morgon. Den här lamotriginutsättningen gör mig helt vimmelkantig. På utmärkt humör dock. Skrev saker, både på nätet och gömt i mina dokument. Ibland tvingar mig orden att dansa.

Blev telefonintervjuad av en journaliststudent. Vet inte varför jag ställde upp, men jag har väl alltid någon sorts extra medlidande med studenter, kan vara svårt att hitta intervjuobjekt. Jag uppfattade det som att det var ett studentarbete helt enkelt, inte något som ska sändas. Märkligt hur man kan hålla låda oavbrutet i en halvtimme utan att ha någon direkt plan. (Nej, jag säger inte vad det handlade om.)

Framåt eftermiddagen ringde Mannens yngsta, hans cykelnyckel hade brutits av i kedjelåset. De behöver oss fortfarande ibland, de små liven. ;) Under tiden de lokaliserade en cykelfirma med bultsax gick jag på stan. Efter inte så moget övervägande köpte jag kängorna, de var dessutom sköna. Nu är jag pank och fågelfri.

Bild från Ellos

Det blev bio på kvällen, en rätt speciell film. Jag kunde ju associera till så gott som allting så jag satt på helspänn men för genomsnittspersonen var den nog mest underlig. Jättebra skådespelare iallafall. Och skönt att för en gångs skull se en film där inget exploderar. ;) Men när vi kom hem snurrade det lite i huvudet och jag huttrade av anspänning, fick ta till en blandning av piller och att krypa upp hos Mannen i soffan.

Har sovit en hel natt, för första gången på länge. Hade ångest när jag vaknade, men nu börjar motorn värmas upp. Impulsen är att hoppa på ett tåg, men gårdagen har satt spår i mig och jag måste nog hålla mig i stillhet, låta det slam som rörts upp sjunka till botten.


onsdag 6 februari 2013

Bystig

På förmiddagen var allt prima igen, utom rastlösheten. Hade inget överhängande viktigt att göra hemma så jag vandrade ned på stan. Den ursprungliga föresatsen var att hitta en svart bh som efterträdare till ett par som blivit för stora. Alla därute med XX-kromosomer har nog en aning om att här talar vi projekt. Teoretiskt borde det vara lätt: storleksangivelsen är omkretsen runt bröstkorgen plus bysthöjden. I praktiken kan allt mellan 75-85 passa mig, och kupor D-F, beroende på vilken butik jag går till. Och inte att förglömma att det finns en uppsjö olika modeller som lyfter på höjden och tvären och förstorar och förminskar. Till detta kommer årstiden. Av med jacka och sjal och tröja och linne och bh innan provningen ens kan börja. Nr sju satt visserligen bra, men vid det laget var jag så allmänt uttråkad att jag aldrig köpte den. Kanske får jag gå tillbaka imorgon och göra det.

Erkännas skall att jag sprang ännu mer i affärer. Jeans med pärlor på, nej det kan man nog inte ha som tant, men vad jag gillade dem. Och naturvita snörkängor... ahh. Jag är en aning förundrad över att jag faktiskt aldrig inhandlade något. Så värst återhållsam känner jag mig inte just precis nu.



Sorts

Efter att ha sorterat underkläderna i "används nu", "används i någon framtid när jag blivit tjock igen" samt "används aldrig" är jag plötsligen glad. Något sorts befrielse medelst pyssel. Får stoppa nu dock och inte välta hela garderoben över ända, haha. Kanske t.o.m. försöka sova en liten stund till.

Tristess

Den här duktiga flickan tog sina sömntabletter och har sovit 6 timmar. Ledsenheten väller över mig, även om jag tror att ett visst mått av knäpphet håller på att lägga sig vilket jag borde vara glad över. Men känslan av granitarmar och -ben kryper inpå och skallen fylls av gråsvart avloppsslam. Nåja, jag visste ju om att jag antagligen skulle reagera på en medicinändring, på måndag sätter jag ut det sista så det kan möjligtvis bli ett gupp till.

Imorgon blir det till slut bio. Jag hoppas jag kommer att kunna ha tillräcklig distans. Jag tror det.

Att vara ledsen för ingenting annat än nån jäkla kemisk förändring - det skaver som sten i skon.

tisdag 5 februari 2013

Avtryck

Självklart fick jag en föreläsning om sömnen som a och o hos Syster C. Ja, vad ska hon säga? Svårt att förklara den här låsningen jag hamnar i. Så fort jag vaknar till under natten så känner jag mig stressad att gå upp ett tag. Tog visserligen extra sömnpiller enl öv så jag har sovit ett par timmar längre än igår och det är ingen akut fara, sov också på eftermiddagen nästan en halvtimme med huvudet i Mannens knä, men jag känner mig jagad att ha kontroll.

Igår var ändå det mesta rätt kul, även om jag var rastlös. Är lite lägre denna morgon, det är ju det jag är rädd för, så fort jag sover igen så dalar jag, men det är också svårt att förklara begripligt.

Jag vill ha intryck, men Syster C säger med eftertryck att jag behöver pausa från intryck. Kan inte göra av med pengar heller om jag ska till Göteborg, så det funkar inte att ge sig ut och åka trots att jag så gärna vill bort. Projekt surrar i huvudet men jag inser att de antingen är svårgenomförda (fixa till extrarummet) eller bara knäppa (baka kakor och ge bort till grannarna - som vi inte direkt umgås med - för jag ska ju inte äta alltför mycket sött själv). Jag har koll på konsekvenser, Syster C bekymrar sig i onödan.

Men fan, det hade varit kul att ordna till extrarummet, tyvärr står där en hel del grejer som bara inte har någon annanstans att bo, klädkammaren är inte jättestor och är full med allt möjligt och resväskor hivar man inte in i skåp av standardstorlek. Jag får fortsätta tänka.

Ska ta någon timme och kolla på alpint, såg att det börjar idag, trots att deras ord ekar mot mina tankar. Göra lugna saker, stryka kökshanddukar, det är väl enormt lugnt? Gå emot känslan och lita på andras synpunkter trots att det verkar bisarrt.

måndag 4 februari 2013

Andas

Som jag har undrat...
Svårt hålla andan efter frukost

Låda

Sov en kort stund men det var för varmt i sovrummet, eftersom jag hade stängt fönstret. Nu står fönstret öppet men jag får vänta på ett sömntåg. Har tuggat i mig lite kyckling och dricker kaffe, aja baja, var så sugen och jag brukar kunna sova trots kaffe, fast det kanske är att utmana ödet lite. Så här dags på dygnet får man sig till livs lustiga tv-program, som ett experiment om huruvida det går att hypnotisera någon att mörda (det gick, men show-tv vet man ju inte var man har). Jag tror säkert att jag skulle kunna mörda någon om det verkligen gällde. Inte för pengar eller något sånt idiotiskt, men i självförsvar, för att rädda min familj. Får väl hoppas att den hypotesen aldrig kommer att testas.

Jag blir tydligen seriöst skruvad av att sitta uppe såhär. För ett ögonblick fick jag tanken att sortera mina cd-skivor i bokstavsordning ;) - jag har mina cd-skivor kvar trots att musiken är inlagd i datorn. En kompis har sorterat sina efter färg, fast det är ju mer förnuftigt egentligen, det blir en inredningsdetalj. Tänkte gå och stryka också, men jag inser att det är en felprioritering just nu, en två tre fyra nätter utan ordentlig sömn. Tog ändå Seroquel men den verkar inte ha bitit så bra i natt. Jag anstränger mig kopiöst för att inta tankepositionen att det är ett problem.

Hade det varit midsommar hade det varit ljust ute nu... istället får en titta på snöblandat regn i lyktornas sken.

Har hakat upp mig på Köpenhamn, kollar tågtider och så... men jag ska till Syster C mitt på dagen imorgon så det tajmar inte. Tänker för en sekund att jag kunde ställa in det, men det är för sent, man ska ju ringa 24 timmar innan och jag är för snål för att betala 400 spänn för ingenting. Javisstja, har utlovat till en vän att jag är fri och ledig tis-tor så vi kan ses någon av de dagarna med kort varsel, nu känner jag mig uppbunden då också. Otåligheten krafsar längs ryggraden.

Jag bara babblar. Saknar någon att prata med just precis nu men så är det när man är uppe mitt i natten, ja.

söndag 3 februari 2013

Tuggmotstånd

Uttråkad. Gäsp.

Jag är lite fascinerad av hur starka känslor dieter kan väcka hos förespråkare respektive motståndare. Det är mig fullständigt egalt hur du äter, bara du själv är nöjd, och är du inte nöjd ändrar du förhoppningsvis på något. Men tydligen går det att krångla till...

Nej nu måste jag få lite frisk luft, ska knuffa lätt på Mannen och se om han följer med.

Fixeringsmedel

Vet inte riktigt hur mycket jag har sovit i natt, det kom i etapper. Men jag är rätt pigg nu. Mellon gick som förutspått inklusive programledarnas pinsamhet. Sådär väldigt underhållande är det inte. Tror det får vara.

Retar mig på att min mobil fått någon bugg som gör att den hänger sig och tror att batteriet är urladdat. Det trista med avancerad teknik - mycket som kan gå fel. (Och nej, jag återgår inte till en gammal hederlig knappmobil, jag älskar superprylar alltför mycket.)

Det känns på fötterna som att det är lite kallt ute. Kanske för tidigt att spana efter snödroppar?

Tankarna studsar.

Allt som borde rensas. Vad gör man med arvegods som har affektionsvärde men verkligen aldrig används? Och inte är sånt som folk omkring en vill ha heller. För mycket saker, men de klamrar sig fast med bläckfiskarmar (såg Bear Grylls äta bläckfisk igår och insåg hur de personifierar uttrycket). Just nu vill jag höra prylarna krascha mot containerbotten, men lite anar jag att jag inte skulle välja så klokt när instinkten bara säger "bort!!" - så jag får blidka mig själv med en pyttegarderobsrensning, finns väl ett par klänningar i stl 48 som skulle kunna vandra vidare. På samma gång älskar jag ju mina saker, jag har en stark materialistisk ådra och skulle utgöra ett uselt helgon. Nåja, det är verkligen ett icke-problem för hur jag än gör så spelar det ingen roll.


lördag 2 februari 2013

Sekundsnabbt

Världsbästa Mannen både åkte med mig till stranden och till Ikea så jag fick min ram. Åt en semla och är fortfarande supermätt. Nu behöver jag ett nytt projekt men jag har ett kaleidoskop i huvudet så rätt fokus infinner sig inte. Jag får väl beskåda Mellon som alla andra.

Har en sån lustig upplevelse av deja vu av och till. Som om jag ligger en sekund före.

Mindre

Tidig morgon efter sen natt efter tidig natt. Skulle vilja väcka Mannen men han somnade typ fyra så det vore tortyr.

Minus sjutton på vågen, trevligt. Då kan en bli ett sånt där bantningsreportage i kvällstidningen, fast det går ju inte, jag har inte använt någon mirakelmetod. "Sluta med Zyprexa" kanske inte kommunicerar till den breda publiken.

Det spritter i mig men överjaget förmanar att det är en dag att gå emot känslan, sport-tv i sängen är mer lämpligt. Fast något kan jag kanske dra med Mannen på i eftermiddag, om så bara en sväng på stranden.

Nattillståndet

Det blev lite champagne. Har just vaknat efter två timmars sömn, jag övergav krigsfilmen, men nu är jag pigg igen. Och fortfarande berusad. Blev inga sömnpiller pga drickat. Men jag slocknar säkert snart.

Skum upplevelse, jag vet ibland vilket ord någon ska säga innan de säger det, fast det är mest på tv, sportkommentatorer och så, kanske inte så konstigt, de talar ju oftast i floskler.

Köpenhamn dansar i min skalle, men jag ska tänka på Mannen och inte dra iväg.

fredag 1 februari 2013

Tavla

Av bion ikväll bliver intet, biografen hade fått hem en felaktig kopia. Nåväl. Får väl bli På spåret då.

Eftersom jag ändå inte kunde sova åkte jag till Ikea i förmiddags. Kom på att jag absolut behövde en pläd och en tavla ;) Kom inte på förrän jag var där att tavelramar med glas är tunga, så det fick jag överge, skulle transportera den per buss och per fötter. En ursäkt för att locka dit bilburne Mannen någon dag (får könsstereotypt fresta med Biltema kanske?)

Kan inte skriva samtidigt som jag lyssnar på musik. Försvinner bort mot horisonten. Tur då att jag inte har något viktigt att säga.

Sömnstopp

Ja den där sova-planen då, den vandrade vilse på vägen och nådde aldrig målet. Jag placerade mig faktiskt raklång i sängen vid två och släckte lampan, sedan hände inte så mycket utom att jag tröttnade vid fem och gick upp. Synd om mig är det icke, jag mår alldeles excellent förutom vetskapen att jag bör droga ner mig ikväll, alla dessa trista borden.

Ska titta på en ytlig bekant på morron-tv (nej, jag säger inte vem) - det är alltid lika lustigt att se någon man träffat framför en kamera. Han brukar klara sig bra. Det är jättekul att ha egen erfarenhet och veta att mycket av nervositeten inte syns, och att man kan låta självklar utan att ha koll alls egentligen. Bra att tänka på när man ser politiker och "experter".

Vill ut, bort, iväg.