torsdag 31 juli 2014

Litteraturkritiksvånda

Det är så här: Person A som jag inte direkt känner men råkade befinna mig på samma plats som för tusen år sedan, men som känner Person B som jag känner lite mer, sitter och plitar på en bok. Person B ska läsa igenom manuskriptet, och tydligen hade hon frågat Person A om jag också fick läsa och ge synpunkter, vilket jag utan att tänka mig för gick med på.

Varför tänker man sig inte för?

Har läst en bra bit av boken idag och den är faktiskt ganska kass. En thriller ska per definition vara spännande, men den här är knastertorr. Mest ett staplande av personer och händelser. Karaktärerna är väldigt tunna, jag känner inte att jag bryr mig alls om hur det går för någon av dem. Jag vet att Person A tycker det är häftigt med detektivarbete och kriminalitet, men jag har sett för många Beck-filmer nu för att tycka att det är särskilt pulshöjande med beteckningar på olika vapen.

En riktig sågning alltså.

Nu vet jag inte hur jag ska formulera mina synpunkter. Tänker inte ljuga om att jag inte gillar boken, men Person A har ett stort ego och jag har ingen lust att bjuda in till att han ska snacka skit om mig inför Person B.

Nåja, jag hittar på något, det ska inte göras ikväll. Jag ska gå och lägga mig istället, och imorgon kommer äldste sonen och hans fru, de blivande föräldrarna, hit. :) De ska stanna över helgen, bara för att umgås. Så mysigt! ♥

tisdag 29 juli 2014

Newsflash

Om allt går vägen ska jag bli farmor i januari!!! :D :D :D

måndag 28 juli 2014

Gräsänka

Väldans så svårt det var att gå och lägga sig ikväll då. Är trött tror jag, men kommer inte till ro. Äter mest. Kanske är det så enkelt som att Mannen varit borta sen i fredags. Inte för att jag direkt har svårt att underhålla mig själv, det är nog mer att rutinerna rubbas. Och jag är lite beroende av kramar. :)

Men han kommer hem imorgon, det blir väl desto roligare. ♥

lördag 26 juli 2014

Tankefragment

Det var lite molnigare idag, men i princip lika varmt. Jag tog mig åtminstone ut, gick ner på stan, halvtittade i några affärer men är fortfarande riktigt ointresserad av att shoppa. Köpte bara ett par av Mannens favoritöl som han kan få när han kommer hem, tog en frapino på Espresso House och gick förbi Coop på hemvägen, en grillad kyckling ropade på mig.

Är kanske inte helt här och nu. Det är märkligt, ibland staplar sig påminnelser om ens tidigare liv, jag tycker jag är över mycket men alla reaktioner är inte utsläckta.

Som våldtäkten på Bråvallafestivalen nyligen. Tidningsartikeln tar mig långt tillbaka i tiden, till ett fruset ögonblick. Fjorton. Fast jag anmälde aldrig, sa överhuvudtaget aldrig något till någon. Den här mannen blev åtminstone dömd, och på något märkligt sätt känns det även som en liten upprättelse för mig.

Läser om en familj med två barn, och allt är bra tills sonen blir psykotisk i tonåren. Eftersom familjen har en stark övertygelse att leva på ett "alternativt" sätt försöker de hjälpa honom enligt sin lära. Han blir bara sämre. En dag springer han runt förvirrad på stan och kommer i slagsmål med poliser. De tar honom förstås till psykakuten, men mamman skyndar dit och hämtar hem honom för att rädda honom från farliga mediciner. Hon rådfrågar auktoriteter inom sin lära, och får veta att han kan botas med vitaminer. Så hon stannar hos honom och ger honom skedvis med vitaminer varje dag, och allt går utför, och tillslut tar han en kökskniv och mördar henne extremt brutalt. Kanske grips jag av historien för jag vet så väl hur det är när man lever i en stark övertygelse, så stark att man blundar för det man ser och hör. Och för hur svårt det kan vara att vara förälder. (Nu vet jag mycket väl att det finns personer som får "konventionell" psykvård och också mördar folk, det är liksom inte poängen.)

Har också familj och vänner i huvudet, inget dramatiskt, inget krisartat, bara så där att det surrar.

Jag mår inte så dåligt som det låter.

Det sitter en jättestor spindel i taket på mitt sovrum! Vilket iofs är helt normalt så här års, jag tror vi är spindlarnas Liseberg.

fredag 25 juli 2014

Sommarvakuum

Upp till ytan. Andas. Även om luftfuktigheten är hög.

Senaste veckan har varit släktvecka, där olika konstellationer av Mannens familj har varit i stan. På dagarna gjorde folk blandade saker, småungarna ville förstås bada. Kvällstid har det varit utomhusmiddag vid en släktgård precis utanför stan, uppåt 14-15 personer.

Jag lyckades ta mig dit tre av åtta kvällar. Känner mig inte som stålkvinnan precis. Det här är människor jag känt i upp till 15 år och tycker om, det är inte särskilt uppstyltat. Men hjärnan protesterar. Jag lyckades laga mat två kvällar åtminstone, vi turas förstås om med det, fixade det hemma och körde bara dit det. Hittade ett superenkelt recept på lasagne, jag gillar lasagne men hatar att stå och göra bechamelsås som bränns vid i botten, men det funkade jättebra att bara göra köttfärssåsen (eller en grönsakssås om man vill det) och sedan röra ner creme fraiche och grädde direkt i den. En av åttaåringarna åt fyra portioner.

Förutom dessa tre kvällar har jag i princip enbart varit utomhus för att handla mat ett par gånger. Det är för varmt för promenader, samtidigt som min längtan efter sol och bad ligger under nollpunkten. Jag vet att det närmast är en medborgerlig plikt att "ta vara på sommaren" (undrar lite vilken fruktansvärd katastrof som väntar om man inte gör det, men det lär jag få se).

Har vinkat av Mannen, han skulle på ett uppdrag i Stockholm. Känns redan lite tomt.

torsdag 17 juli 2014

Drömjobbet

Livstecken: jag mår hyfsat bra. Slank bara in på andra aktiviteter både irl och på nätet, bloggeriet fick ligga på is.

Ikea med vän igår, samt optikerbesök. Somnade ovaggad och sov i 10 timmar. Förr hade jag ibland mediciner som gömde undan minnena av drömmarna, jag vaknade som ett blankt ark papper. Det var väldigt skönt. Nu är det enormt mycket som ska uträttas frampå morgonkvisten, krångliga och förvillande uppdrag är det, jag måste plötsligt jobba sena nattskiftet med att sortera en stor låda med identiska passerkort och hitta rätt i en stad där gatorna hela tiden vrider sig.

Fast stackars Mannen hade det värre i natt, jag hörde konstiga kvävda ljud och puttade på honom, då drömde han att han hade svalt en magnet.

Han har stuckit iväg för att träffa lite släkt, men jag fixar inte att hänga med. Måste vila hjärnan.

onsdag 9 juli 2014

Tokvimsig

Tokig fotbollsmatch förstås. Tog mig sedan en bra stund att lägga mig, och vaknade efter fem timmar. Allt som avviker från mina normala åtta-nio måste uppmärksammas. Mycket riktigt har jag känt mig spattig idag, framför allt tankar som uppretade bin. Började dagen med en massa internetaktivitet, men sedan tvingade jag mig att hålla kroppen stilla framför tv:n. Så småningom skulle Mannen och jag ta en promenad, men den kvalmiga värmen kan bli jobbig för honom med hans astma m.m. så det blev kort.

När jag skulle ta eftermiddagsmedicinen hade jag uppmärksamheten någon helt annanstans och lyckades ta av alla mediciner istället för den enda jag skulle ha. Dummast är att jag tog fyra Voxra när den absoluta maxgränsen är två per dag, högre doser ökar risken för krampanfall. Försöker trösta mig med att jag äter en epilepsimedicin, dessutom stoppade jag i mig ett par stesolid och tvångsvaggade mig själv till sömns, vilket mildrade tankesnurret något. Jag brukar faktiskt ha väldigt bra koll på medicinerna, det blev en påminnelse om att ha ännu bättre koll.

tisdag 8 juli 2014

Hjärnvindlingar

Grillpremiär idag, vi är lite senfärdiga. Gott blev det! Snart blir det fotboll och jordgubbar. Rosenbusken hade fått en massa små oönskade gäster så jag fick spraya såpvatten, hoppas det hjälper.

Googlade lite åt Mannen angående en guru i Latinamerika. Sånt går jag igång på. Älskar att leta, snabbläsa sidor, bedöma, göra kopplingar. Tyvärr vrider det också upp termostaten i huvudet några grader för högt och jag har svårt att kyla ner mig, inte ens den bokstavliga kalla duschen får tankarna att sakta ner. Saker som inte egentligen berör mig blir viktiga, måste redas ut, om inte annat så med oändliga interna diskussioner med mig själv. Det tröttar.

Men annars har det varit en rätt okej dag. Promenerade ner på stan för att beställa en tid för linskontroll. Scannade av lite reabutiker men känner verkligen inget behov av att handla. Utbytte trevliga ord med värvarna på gågatan, även om de säkert mycket hellre sett att jag nappat på deras erbjudanden. Åskan uteblev. Jag ska försöka vila huvudet nu med fotboll och jordgubbar.

lördag 5 juli 2014

Ansats

Klappar mig själv på axeln, jag har varit social två dagar i rad. Träffade en kompis igår eftermiddag, hon bodde tidigare nära mig men har flyttat och vi har inte pratat så mycket på ett tag, så det var roligt att se hur hon bor och att hon verkade ha det rätt okej.

Idag började jag dagen med att ringa mina barn och min mamma.

Sedan ringde min mesta kumpan (när vi var inlagda på psyk som mest frekvent för ett antal år sedan delade vi ofta rum). Hon ville ha sällskap på en liten road trip, landsbygden häromkring kryllar av småvägar mellan platta fält och det är hur lätt som helst att köra vilse, dessutom finns det många skumma tomma/övergivna hus. Vi fann dock vår väg till pool-butiken som dock var stängd. Min vän behövde någon sorts chock-klor till poolen. När hon drog undan täcket igår låg det en död kanin och flöt där! Det finns gott om kaniner häromkring och just nu härjar kaninpesten som tydligen drabbar väldigt många. Hon pratade med någon jägare på kommunen som sa att de blir slöa, blinda och törstiga stackarna (innan de dör). Min vän har inte haft problem med kaniner i trädgården förut så hon har inte tänkt på det. Hursomhelst, vi hittade klor på Bauhaus. Sedan besökte vi två plantskolor och en helmysig trädgård där vi gick runt en bra stund.

Redan där var jag förstås beredd att åka hem och slänga mig i sängen, men min kompis verkade lite angelägen om att ha mer sällskap så det blev ändå så att vi åkte hem till henne och åt sill och potäter och pratade om stort och smått.

Är äckligt övertrött nu, sådär att det känns omöjligt att släcka lampan och sova. Kroppen vibrerar dovt, huvudet tror att det är en ballong fyllt med koldioxid. Jag måste lova mig själv att få stanna i grottan i morgon. Men jag är lite nöjd med att ha varit ute i världen.

fredag 4 juli 2014

Lagersaldo

Ibland stannar jag inne hela dagen. Jo, jag vet att det inte är optimalt, men det är så lite som drar. Med blytyngder i fingrarna sms:ar jag med vänner och gör upp små planer. I eftermiddag tar jag bussen till en liten by längs kusten. Nästa vecka ut till vänner i en stuga i skogen. Plikten kallar. Självmedicinering.

Som en mätbar indikator på mitt humörtillstånd sover jag 8-9 timmar varje natt, no fail, utan sömnmediciner. Det är min "normalsömn". "Hyposömnen" är 2-3 timmar, "deppsömnen" är 10-12 timmar. Faktiskt ett ganska pålitligt tecken.

Tyvärr har jag svårt att glädjas som jag borde. Ett lager av problem skalas av och blottar det som ändå finns kvar därunder. Ångesten som biter sig fast - det är inget Munch-skri, bara en konstant närvaro av ett moln som skymmer solen. Överkänsligheten, tröttheten, stresskänslan över att vara dysfunktionell. Jag flyr in i andra världar. Sjukhus där alla har sex med alla. Yttre rymden. Vidriga historiska dokumentärer som lika gärna skulle kunna utspela sig i yttre rymden. Läser på nätet om saker som bekräftar de åsikter jag redan har, man vill ju kunna hänga sina åsikter som diplom på väggen.

Nej, jag är inte deprimerad. Det finns väldigt många grader i helvetet. Och jag har samtidigt en fot i himlen.

tisdag 1 juli 2014

Borttappat

Göteborg var underbart och tog upp varenda gnutta energi, nu finns det knappt ved nog att få vattnet att koka och jag hukar mig mest framför tv:n. Borde tvätta håret men ja... kanske lite senare.

Dumma mardrömmar. Hade plötsligt ett femkronestort mörkt födelsemärke på ögonlocket, plus att jag förstås tappade bort två handväskor på bussen. Så jävla meningslöst.

För tusende gången svär jag över kraftlösheten, vilket inte leder någonstans, att jag blir arg leder inte till att jag blir mer aktiv, när jag blir mer aktiv beror det oftast på att något verkar roligt och lockande, och så får jag betala för det efteråt istället, vilket till slut gör att det inte ens verkar som en bra sak att aktivera sig alls för det gör alltid ont och det märks inga framsteg. Men jag försöker hålla kvar ett mer rationellt perspektiv där jag påminner mig om att mina nära relationer spelar stor roll för mig, och att de kan vara värda lite smärta.