torsdag 31 mars 2011

Frågelådan

Har förstått att det är lite av en kutym att hålla frågestund ibland, och varför inte?

Så alla (någon?) som undrar något om mig och mitt liv och mina strumpor får fråga fritt. Var inte blyga. ;) (Är det något jag absolut inte vill svara på så säger jag ifrån.)

Snigelfartränder

Dagen svalnar mot kvällen, eller den var rätt sval redan, sval, blåsig och regnig. Jag har inte tagit mig ut och tror jag hoppar över det faktiskt. Det är lite trist, jag hade kunnat tänka mig att gå på stan, men eftersom jag ansvarsfullt (har väl sett på Lyxfällan... ;)) bestämt mig för att inte shoppa så mycket mer resten av månaden så faller den planen. Bara en nyttig promenad intresserar mig inte.

Känner en viss förundran, förutom rastlösheten och de gamla trötta självskadetankarna mår jag rätt bra när jag är så här sysslolös. En viss balans som rubbas så lätt när det blir mer action. Tror jag avstår från en familjemedlems födelsedagskalas på söndag, inte för att jag ogillar någon utan bara för att det blir lite för mycket liv och rörelse, och i en annan stad dessutom så jag kan inte gå hem.

Någon sorts press känner jag att rättfärdiga mig, att jag inte flänger runt och gör tusen saker som alla andra, att jag inte är aktiv och ansvarsfull. Men vad finns det att säga annat än att nej, jag klarade inte av det, inte i längden. Så är det.

Rastlöshetshets

Lite rastlöshet i kroppen, svårt att sitta stilla och en vass sockerdricka inombords. Det känns som akatisi, jag har haft det förr. Men så tar jag ju också rätt mycket Cisordinol, injektion som motsvarar 25 mg plus ytterligare 10 mg i tablettform. Hoppas jag får sluta med tabletten snart.

Otålighet överhuvudtaget. Vill att Mannen ska vakna, men det lär ta ett par timmar till, han har jobbat natt. Vill att det ska sluta regna. Vill göra något vettigt, men har inte kommit längre än till att slänga in en maskin tvätt. Är trött trots att jag sovit en massa (eller just därför?) Funderar på vad vi ska göra på vår annalkande bröllopsdag men kommer inte på något. Vill att Mannen ska vakna.

Känner mig rätt löjlig som skriver inlägg på inlägg. Någon sorts behov av kommunikation men jag kan inte riktigt sträcka mig ut till mina vänner.

onsdag 30 mars 2011

Pengavals

Nej, jag får hålla shoppandet till ett minimum, för jag insåg just att högkostadsskyddet både för läkarbesök och för mediciner har gått ut. Jag ska till dr A nästa vecka och måste inom två veckor hämta ut injektionsampuller. Det är bara att titta på hundralapparna när de springer iväg. Men jag borde inte klaga utan vara tacksam för att bo i ett land där det än så länge finns ett högkostnadsskydd. Visst, det är surt ett par månader tills man kommit upp i fribelopp, men det kunde varit mycket värre.

Knivslipande

Innehåller självskadande 


Känner mig fastklämd mellan drömmar om knivar och shopping, kanske lite alkohol men det är inte särskilt framträdande, nej det är knivar som lockar. Inte ens just nu utan att planera en tidpunkt, en tidpunkt då jag är ensam hemma och vårdcentralen öppen, så jag kan skära tills det blöder tillräckligt, tills jag behöver sys, blå stygn, blåmärken. Inte idag men om en vecka eller två eller tre. Eller fyra.

Jag blir lite trött på mig själv. Jag mår ju inte ens dåligt nu. Det är bara en idiotisk vana. Någon sorts kicksökande.

Kanske är det också efterdyningar av att ha varit inlåst.

Vad jag önskar att demonen kunde utdrivas bara genom att tala om den, men tyvärr verkar det inte fungera så. Att distrahera mig hjälper egentligen inte heller, det kan förskjuta tidpunkten men inte hindra. Alla anledningar varför inte - blåser bort i vårvintervinden. Återstår bara nolltolerans, jag får inte, basta. Som en bom tvärsöver vägen, som håller - eller brister.

Smask

Ibland är det bra att klicka på reklamlänkar. Hittade till http://www.chokladbutiken.se/ och de säljer finsk tjärlakrits. Woohoo!

Återvinning

Vaknade fem återigen i en konstig, skrämmande dröm om sekten. I halvdvalan blandades sådant jag bara hört om in, om tjejen som dog av törst, tillsammans med egna förvridna minnesbilder. Konstigt att jag inte har sett det förut, det är klart att den tiden dyker upp när jag blir inspärrad och vaktad, även om yttre omständigheterna är annorlunda.

Ska tillbaka till avdelningen nu på morgonen för litiumprov och Cisordinol-injektion. Jag hoppas det blir en syrra som är bättre på att sticka än den förra, det var nog faktiskt första gången vid ett blodprov som jag skrek rakt ut. Men det är klart, de sticker väl inte så ofta.

Självskadetankar som jag inte kan placera.

tisdag 29 mars 2011

Energibrist

Sov först 12-13 timmar, och har sedan jäst på soffan hela dagen. Jag mår inte dåligt, men min kropp är helt tömd på energi. Lyckades dock ta mig in i duschen för en stund sedan, så alltför illa kan det inte vara.

Gäsp. Nej, inte mycket att säga. Jag har nog med att andas.

måndag 28 mars 2011

Utåtriktning

Utskriven!! Läkarsamtal igen nästa vecka, dr A verkar noga med att följa upp. Typiskt nog är Mannen upptagen just nu. Får i värsta fall ta taxi med tre fullproppade tunga väska/kassar, datorväskan och stor handväska. Man samlar på sig en del på två månader... Men jag stannar först och äter sista måltiden institutionsmat, kokt fisk med senapssås, och håller tummarna för att Mannen ska vara klar framåt ett.

Ingen som helst sentimentalitet över att lämna det här stället. Har varit här så ofta att det har ett vardagligt skimmer, mest odramatiska timmar av uttråkning. Kanske var detta sista gången, kanske hamnar jag här igen. Skit samma.

lördag 26 mars 2011

Övermäktigt

Riktigt schysst morgon. Plättar med blåbär och grädde. Mysigt sällskap.

Ändå trevar jag efter Stesolidburken. Allt är för mycket. Jag klarar inte riktigt av att ha kul.

Vill inte tillbaka till tristessens fästning heller. Vill vara någon annan. Eller kanske mig själv, fast i Stålkvinnan-kostym.

fredag 25 mars 2011

Hemmafru

Trevlig dag. Jag har småstädat, ominstallerat iTunes och beundrat våra nya köksgardiner. Har häftiga röda tulpaner med gul franskant på bordet. Nu sitter äldsta sonen på tåget hit. Vi ska på hockey ikväll, det ni! Jag kan inte särskilt mycket om spelet men gillar ändå stämningen. Sonen hejar på bortalaget så vi får se hur detta går.

Sådär normaltrevligt, som en normal människa. Ändå en knut i magen. Jag har ju fortfarande icke-bra-tankar. Kan inte slappna av helt för vem vet vad som då tittar fram?

torsdag 24 mars 2011

Ting

Efter ett par månader utan "nonsenskonsumtion" (kläder, smink, småprylar) känner jag suget. För att fira frigivningen, liksom. Har inte i praktiken köpt mer den senaste veckan än två par svarta strumpbyxor, men känslan finns där, allt jag ser i butikerna ser så attraktivt ut, jag skulle kunna bränna de tvåtusen jag har kvar på kontot idag, på en kvart. Märkligt. Jag har inte ens särskilt mycket ångest just nu, och i så fall hade jag ju bara kunnat ta lite Stesolid, det handlar inte riktigt om ångestdämpning. Mer att jag faktiskt tycker om prylar, tycker det är roligt med nytt. Kanske är diagnosen bara materialist.

onsdag 23 mars 2011

Närmare

Nu är jag inte tvångsinlagd längre! :D Är fortfarande inskriven frivilligt men hemma på permis, och ska tala med dr A på måndag och då troligtvis bli utskriven. Vilken lång och bitvis hemsk resa det har varit, det räcker nu, räcker nu.

måndag 21 mars 2011

Syslöjd

Innehåller självskadande

Jag hänger på gärdsgården nu. Ser ärren från senaste omgången, ganska beskedliga med mitt mått mätt (men fortfarande störande med tanke på sommar och kortärmat), tänker att jag skulle kunna göra det "ordentligt", en kastad handske åt mig själv: vågar du fortfarande? Tjugo stygn, det vore något det, jag vet ju mycket väl vad som krävs. Men samtidigt löper ett parallellt spår i min skalle, det som uppmanar mig att tagga ner helt enkelt. Att inte ta allt machosnacket på allvar. Jag bevisar inget om min styrka på det sättet.

Istället ska jag klä mig i klänning och äta romantisk lunch med Mannen på vår restaurang, och sedan träffa dr A och göra upp planer för att bli utskriven.

Jag tror att det lättar bara jag kommer ut härifrån, faktiskt. Så många dåliga gamla minnen innanför dessa väggar.

Låååångtråkigt

Tråktråktråktråktråk. Lite lustigt, hemma kan jag sitta halva dagen vid datorn och tycka att det är okej, men här känns det riktigt trist. Blir sur på mig själv för att jag ens engagerar mig i forumdiskussioner som jag egentligen inte bryr mig om. Dricker kaffe som rensar huvudet för stunden. Har åtminstone kommit ut på den gemensamma psykpromenaden kl 13 så jag har sett världen och dagens dos av vårblommor. Jag ska ha klänning på mig imorgon så kanske det dyker upp några blommor till.

söndag 20 mars 2011

Aktivering

Blev nitrazepam i natt. När jag vaknat tre gånger på de första två timmarna så är det dags att ge sig. Har trots att jag till slut sov varit lite rastlös och uppåt idag. "Tvingade" Mannen att åka till Ikea för att köpa ett hyllplan till Ivar och några Kassett samt titta på tv-bänk vilket han tyckte var måttligt roligt. Jag dundrar okänsligt på och har röjt gamla tv-bänken på målargrejer (som nu får bo i Kassett-lådor) och brädspelen får nöja sig med en plats i sovrummet. Känner en otålighet att få klart, slutfört, fast kommer hela tiden på nya saker så det blir aldrig färdigt... men det blir bättre hela tiden.

Än så länge är jag inte betrodd med att vara ensam hemma så eftersom Mannen jobbar imorgon ska jag tillbaka till avdelningen nu strax. Jag mår faktiskt bra nu så det känns urkonstigt. Personal som kommer och tittar på en varannan timme under natten. Mat på bestämda tider. Uttråkning. Boken som ligger där halvläst, men Forskning&Framsteg har jag till slut tagit mig igenom. Ikeakatalogen. Jag går verkligen igenom perioder av fixa idéer.

Nej, jag vill inte åka dit. Men är fortfarande på LPT och vet inte om det blir komplikationer ifall jag uteblir. Kanske inte mer än ett telefonsamtal... jag vet bara inte. Har ju också en massa saker kvar där. Och i min erfarenhet går allt smidigare i längden om man löser saker inom systemet. Har ett läkarsamtal på tisdag tillsammans med Mannen, och då blir det säkert så att jag får vara hemma ensam, eller kanske utskrivning. Får bita ihop tills dess.

Det har inte varit jättevarmt idag men jag har ändå gått i klänning för första gången på evigheter. Det är vår det är vår det är vår.

fredag 18 mars 2011

Sussa

Bara en not om att jag sov nio timmar utan sömntabletter i natt. Det är så känsligt för mig med sömnen, rent psykologiskt. Vill inte ta sömnmedicin om jag inte absolut måste. På avdelningen blir man ju hela tiden förmanad om hur viktigt det är att sova och istoppad piller. Och det är klart, det är svårare att sova där än hemma i ens egen säng. Men jag vill absolut inte bli av med min naturliga förmåga att sova. Samtidigt som jag måste inse att för lite sömn = inte bra, så när jag börjar snitta fyra timmar får jag nog ändå ta till kemikalierna. Surt.

Livsmedel

Mannen gick iväg och jobbade extra, men jag lyckades med viss ansträngning kränga på sofföverdraget själv och är väldigt nöjd. :) Jag behöver små nonsensgrejer att haka upp vardagen på, kanske är det så för alla. Något som skiljer ut den här dagen från alla andra.

Apropå att skilja ut dagar... jag har kommit fram till att jo, jag mår bra på riktigt. Just idag. Jag kan inte lämna några garantier för imorgon. Kan hoppas och tro, men inte veta. Får känslan på psyk att jag ska kunna intyga att nu är jag bra. Men det går ju inte. Kanske är jag stabil, kanske är det en chimär. Jag får fortfarande tankar på att skada mig men det är ju fan vardag, det är så jag lever, inget jag kan inrätta livet efter. Ibland är ens galenskap rätt banal och oviktig.

Helt har det inte sjunkit in hur illa det stod till med mig när jag blev inlagd. Läser vårdintyget men kan inte riktigt relatera, inte så att det står något fel, men hur kan det handla om mig? Jag blir skakig. Det blir ett sorts trauma i sig när man hamnar i en rejäl episod. Jag har haft flera nära-döden-upplevelser. Det är klart att det förändrar mig som person. Tilliten får sig en törn, tilliten till sig själv och livet. Vad som helst kan hända.

torsdag 17 mars 2011

Soffkudde

Jag sitter här och dricker ett glas vin mitt på blanka förmiddagen. Vet inte riktigt varför, det blev bara så lockande. Inte för att det gör något, har inte blivit så mycket alkohol de senaste två månaderna. Och jag är som alltid noga med att inte blanda med benso.

Har inget speciellt jag måste göra heller, annat än att jag vill trä på det nya sofföverdraget som har kommit. Randigt i en massa färger, jag älskar det. :) Samt några matchande kuddar till. Men först måste jag vänta på att Mannen ska vakna, han slocknade på soffan, har jobbat natt.

Sova ja, jag har sovit på avdelningen två nätter och nästan förgåtts av leda, men nu får jag vara hemma till söndag kväll. Dr A verkar rätt försiktig, men jag håller åtminstone på att fasas ut. Ut ut ut. Drygt två månader är en fasansfullt lång tid på institution. Hade jag inte varit på LPT hade jag skrivit ut mig själv idag. Fast samtidigt är det ju bara några dagar sedan jag skadade mig, så jag kanske käckt överdriver hur himla bra jag mår. Kanske är det mer att jag vill må bra än att jag verkligen gör det.

Och så där kan man hålla på och vända och vrida på situationen. Nej, jag ska hellre dricka vin och ägna mig åt banala saker som soffkuddar.

tisdag 15 mars 2011

Ångestdämpande

Det finns ett visst mått av att bli behandlad som ett barn när man är inlagd, vilket tenderar att ta fram barnet (eller kanske snarast den tjuriga ungen) inom en. Det här med sömntabletter. Om de kommer med dem på kvällen kanske jag tar dem. Om de inte självmant ger mig dem har jag ibland gått och bett om dem, men ibland skiter jag i det, sover hellre halvdant. Blev så natten lördag-söndag, bara lite sömn. På söndagen var jag lite uppskärrad och på. Stackars Mannen hade bespetsat sig på en vilodag, men blev tvungen att flytta/sortera saker. Jag gjorde stora ommöbleringar i bokhyllorna, vilket på något sätt frigjorde en hel del utrymme. Det viktigaste i världen just då.

Mer dämpad igår efter 13 timmars sömn. För mycket eller för litet. Jag gillar inte riktigt det här med sömntabletter, vill ha min naturliga sömn tillbaka.

Inte så dämpad att jag inte klarade av en rejäl shoppingrunda. Till viss del en ångestdämpande handling efter att vi stått i 15-20 minuters konversation med grannen och hennes mamma. Jag står inte ut med sånt, det kryper fruktansvärt i kroppen och känns som om huvudet ska explodera, men man vill ju inte vara oartig. Känner mig som en Stenmark-bild.

Nu köpte jag inget jag ångrar, och höll mig nästan innanför ramarna, så det må vara hänt. Målsättningen var att när jag får pengar på fredag skulle jag ha 1000 kr kvar från föregående månad. Nu har jag 920 kr så det är inte så illa ändå.

Ska gå och sortera ut gamla slitna, för små linnen för att få plats med de nya jag köpte. Tänka på sommaren.

lördag 12 mars 2011

Ikeafånge

(Ett ganska nonsensartat inlägg)

Tråååkigt. Jag vill hem och sortera böcker (vilket iofs nog kommer att bli en riktig pärs). Det stora Projektet går framåt. Vi har nytt köksbord och stolar samt en smal bokhylla med dörr i köket, en stor byrå samt en bokhylla med vitrindörrar i hallen, där en stor klumpig garderob har monterats ned. I extrarummet finns en ny garderob med Mannens verktyg i, och i vardagsrummet ett nytt soffbord, samt att vi väntar på en soffklädsel. Ska upp med vitrindörrar på gamla bokhyllorna, och en tv-bänk ska det bli så småningom (jag har spanat in en, nu återstår att se hur jag ska få med Mannen på det). Sovrummet är det enda som får vara ifred, utom att en stor gammal analog stereo som jag aldrig använder ska väck. Jag funderade på Blocket men andrahandsvärdet är nog inte särskilt stort så jag vet inte om jag orkar bry mig. Utrymmet som frigörs kan användas till att förvara brädspelen som nu ligger i den gigantiska furuskänken som tv:n för närvarande står på, och som jag med själ och hjärta vill bli av med. Så jag måste tänka ut alternativa förvaringsplatser. Vad gör man av sådär 50 st gamla VHS-band?

Behöver jag tillägga att min händiga Man har gjort 80% av arbetet. Vi är hemskans könsstereotypa på det här området. Jag står och räcker fram skruvar och håller lite. Är för bekväm/osäker för att ta över jobbet från sonen till en timmerman (jag har inte kollat om han kan förvandla vatten till vin, men det vore väl en bra sysselsättning en lördagkväll).

Vasstandat

Innehåller självskadande


Är inte utskriven, men fick vara hemma tisdag em - fredag fm. Skönt! Nu får jag vara på avdelningen idag eftersom Mannen jobbar, är inte helt betrodd med att vara ensam hemma. Kanske för att jag rispade mig igår. Det har legat och grott länge, sådär som det brukar vara för mig. Till slut finns det någon utlösare och boom. Den här gången var det kombinationen av en annan patient som går synligt med såriga armar, en kort scen från en tv-serie med ett sår som liknade "mina" sår,  samt att jag hittade undanstoppade i en bokhylla en massa teckningar från 2003 med intensivt innehåll, många skuggor och blod, även annat känsligt.

Skuggor och blod. Min parallella verklighet. Nu ska jag gå och dricka kaffe med randiga armar under min plommonlila sammetshuvtröja. Någon sorts trygghet i den svidande känslan. Just nu vill jag bara göra mer, djupt, större. Spärren har plötsligt släppt. Jag är inte beroende av piller eller sprit eller cigaretter, jag är beroende av min sjukdom, av hypomanier och knivar. Överjaget vet att jag måste hålla ut tills det lägger sig igen, att jag inte får falla tillbaka i träsket. Detet vill frossa i blod. Antagligen kommer jag - mycket motsträvigt - ta kontroll igen.

måndag 7 mars 2011

Väntrum

Jag har inte så värst mycket att skriva om. Fick vara hemma hela helgen, det kändes bra hela tiden. Men har inte blivit utskriven ännu, vet inte riktigt när det blir, har inte träffat läkaren idag så jag vet inte hur hon tänker. Jag får sitta här på min ända och vänta. Skulle vara skönt att få en paus från medpatienterna, för att vara ärlig.

onsdag 2 mars 2011

Fantasivärld

Dags för en favorit i repris tror jag:

Stulen från nätet, vet ej ursprunget.

tisdag 1 mars 2011

Slut

Det var ett par dagar där då skuggorna återigen började samlas bakom min rygg, jag blev orolig att det hav av mediciner jag tar inte är nog, men det har försvunnit igen. Har i vilket fall tagit blodprov idag för att se hur antipsykos-medicinen ligger (aj aj, det gjorde infernaliskt ont, sköterskorna här är förstås inte lika vana att sticka som de på provtagningscentralen). Nu är jag mest rastlös av instängdheten, att inte få gå ut ensam.

Är åtminstone inte lika slö idag. Igår gick dr A med på att sänka Nozinanen, och jag sov ändå nio timmar. Sömnen är ett så känsligt kapitel för mig. Jag tycker inte riktigt om när någon annan kliver in och har synpunkter.

En patient dog inatt. En riktigt gammal dam, hjärtat. Man glömmer bort att folk kan dö av "naturliga orsaker" även på psyk.