Slut

Det var ett par dagar där då skuggorna återigen började samlas bakom min rygg, jag blev orolig att det hav av mediciner jag tar inte är nog, men det har försvunnit igen. Har i vilket fall tagit blodprov idag för att se hur antipsykos-medicinen ligger (aj aj, det gjorde infernaliskt ont, sköterskorna här är förstås inte lika vana att sticka som de på provtagningscentralen). Nu är jag mest rastlös av instängdheten, att inte få gå ut ensam.

Är åtminstone inte lika slö idag. Igår gick dr A med på att sänka Nozinanen, och jag sov ändå nio timmar. Sömnen är ett så känsligt kapitel för mig. Jag tycker inte riktigt om när någon annan kliver in och har synpunkter.

En patient dog inatt. En riktigt gammal dam, hjärtat. Man glömmer bort att folk kan dö av "naturliga orsaker" även på psyk.