torsdag 17 mars 2011

Soffkudde

Jag sitter här och dricker ett glas vin mitt på blanka förmiddagen. Vet inte riktigt varför, det blev bara så lockande. Inte för att det gör något, har inte blivit så mycket alkohol de senaste två månaderna. Och jag är som alltid noga med att inte blanda med benso.

Har inget speciellt jag måste göra heller, annat än att jag vill trä på det nya sofföverdraget som har kommit. Randigt i en massa färger, jag älskar det. :) Samt några matchande kuddar till. Men först måste jag vänta på att Mannen ska vakna, han slocknade på soffan, har jobbat natt.

Sova ja, jag har sovit på avdelningen två nätter och nästan förgåtts av leda, men nu får jag vara hemma till söndag kväll. Dr A verkar rätt försiktig, men jag håller åtminstone på att fasas ut. Ut ut ut. Drygt två månader är en fasansfullt lång tid på institution. Hade jag inte varit på LPT hade jag skrivit ut mig själv idag. Fast samtidigt är det ju bara några dagar sedan jag skadade mig, så jag kanske käckt överdriver hur himla bra jag mår. Kanske är det mer att jag vill må bra än att jag verkligen gör det.

Och så där kan man hålla på och vända och vrida på situationen. Nej, jag ska hellre dricka vin och ägna mig åt banala saker som soffkuddar.

4 kommentarer:

  1. Det är en svår balansgång det där, när gör det större skada att vara inlagd än att inte vara det?

    Hoppas att du och din soffa får en bra dag!
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Charlyene - jag tror jag balanserar på den där gränsen nu, är lite oklart åt vilket håll jag hamnar. Men sådana här långa permissioner är bra, då hinner jag känna mig lite för samtidigt som jag har kvar min plats på avdelningen om det rasar.

    Tack!
    Kram!

    SvaraRadera
  3. va kul med förnyelse.
    Vantrivs här hemma,vill ha nytt och glatt:)

    Hoppas det går bra över helgen3
    Styrkerkramar

    SvaraRadera
  4. Carola - har inte gjort mycket här hemma på tio år så det är dags! :) Hoppas du får lite ork till sånt snart igen.

    Det går jättebra här hemma, så jag är nog snart hemma för gott.

    Kram!

    SvaraRadera