Ångestdämpande

Det finns ett visst mått av att bli behandlad som ett barn när man är inlagd, vilket tenderar att ta fram barnet (eller kanske snarast den tjuriga ungen) inom en. Det här med sömntabletter. Om de kommer med dem på kvällen kanske jag tar dem. Om de inte självmant ger mig dem har jag ibland gått och bett om dem, men ibland skiter jag i det, sover hellre halvdant. Blev så natten lördag-söndag, bara lite sömn. På söndagen var jag lite uppskärrad och på. Stackars Mannen hade bespetsat sig på en vilodag, men blev tvungen att flytta/sortera saker. Jag gjorde stora ommöbleringar i bokhyllorna, vilket på något sätt frigjorde en hel del utrymme. Det viktigaste i världen just då.

Mer dämpad igår efter 13 timmars sömn. För mycket eller för litet. Jag gillar inte riktigt det här med sömntabletter, vill ha min naturliga sömn tillbaka.

Inte så dämpad att jag inte klarade av en rejäl shoppingrunda. Till viss del en ångestdämpande handling efter att vi stått i 15-20 minuters konversation med grannen och hennes mamma. Jag står inte ut med sånt, det kryper fruktansvärt i kroppen och känns som om huvudet ska explodera, men man vill ju inte vara oartig. Känner mig som en Stenmark-bild.

Nu köpte jag inget jag ångrar, och höll mig nästan innanför ramarna, så det må vara hänt. Målsättningen var att när jag får pengar på fredag skulle jag ha 1000 kr kvar från föregående månad. Nu har jag 920 kr så det är inte så illa ändå.

Ska gå och sortera ut gamla slitna, för små linnen för att få plats med de nya jag köpte. Tänka på sommaren.