fredag 29 november 2013

Omskakande

Mannen åkte fem imorse, borta över helgen. Det ekar tomt. (Jag hade kunnat åkt med om jag hade velat men kände mig inte upp till det. Lång resa, utomlands - nej.)

Känner mig stirrig och labil ikväll. Plötsliga tårar. Det är nog inte Tobleronen jag fyndade för en femma, kanske snarare att jag glömde medicinerna imorse. Dygnsrytmen är lite förskjuten, plötsligt har min "stig upp klockan åtta" blivit tio. Jag går fortfarande och lägger mig före midnatt, men sover som en stock 10-11 timmar, så när jag väl vaknar tänker jag "dag" och inte "morgon". Hade Mannen varit hemma hade han fått ställa upp som kramdjur, nu försöker jag halvt om halvt hålla intresset uppe för figurerna som pratar på tv:n.

Rulltrapporna har jag besegrat till 95 procent, men nu har jag en ny "fobi": jag skakar ju i händerna av litiumet men nu blir jag också orolig och spänd för att jag ska spilla och tappa saker, vilket gör att jag skakar ännu mer och faktiskt spiller och tappar saker. Ibland har jag svårt att styra datormusen och slå koder på mobilen också. Det är enerverande och jag blir arg. Vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Känner mig inkompetent.

Strax börjar True Blood, kanske är den tillräckligt skruvad för att få mig att glömma bort mig själv en stund.


onsdag 27 november 2013

Kaktus

Har verkligen inte gjort någonting idag, slötittat på tv och druckit kaffe. Känner någon sorts press att jag borde vara social eller åtminstone nyttig, från något utomstående perspektiv, men jag har verkligen inget behov av folk just nu (Mannen undantagen). Kanske är det bara förkylningen, fast den har varit överkomlig idag. Tack och lov för nässpray. Någon enstaka nyttighet får jag väl ändå åstadkomma, så jag ska vika tvätt och slänga in en maskin. Duscha, jag gillar inte att vara sunkig.

Taggarna utåt mot varje krav.

Trafikfara

Jag är hiskeligt snuvig just nu. Skulle ha hälsat på en kompis med en liten bebis imorgon men det får bli när jag är kry igen, vill ju inte smitta.

Tänkte mest hålla mig hemma idag, men det blev ändå en liten vistelse ute i stora världen för vi åkte till Malmö som hastigast. Mannen ska åka och hälsa på ett barnbarn i Tyskland och i födelsedagspresent hade han önskat en viss Lego-byggsats som visade sig vara svår att få tag på lokalt. Mannen ringde runt och fick napp i Malmö, så vi transporterade oss dit. So far so good. På vägen hem höll jag på att få oss att köra i diket. Jag tyckte att vi närmade oss den framförvarande bilen alldeles för snabbt i mörkret och i spontan panik ropade jag till, så Mannen tvärbromsade. Jag är ganska skraj i trafiken och därför rätt trafikfarlig. Nu slutade det väl, vi hamnade bara strax efteråt i en evighetslång kö p.g.a. att någon bil hade kapsejsat på motorvägen. Inte mycket att göra annat än att le och krypa fram.

Nu är jag uppe lite för sent. Satt och tittade på Thomas Quick-specialen på ettan. Visserligen verkar han inte vara någon helyllekille precis, men åtminstone jag skulle börja dra öronen åt mig om någon (som inte var soldat eller bödel) erkände över 30 mord som han plötsligt kom ihåg. Så det är sorgligt med alla dessa sakkunniga runtomkring som verkar ha tyckt att han var ett häftigt fall. Hoppas det blir ordentligt utrett. Mina egna erfarenheter av framkallande av falska minnen - i mitt fall gäller det särskilt tidigare liv - gör att jag mycket väl kan tro på att det går att skapa konstgjorda minnen om omständigheterna är de rätta. Det kan t.o.m. vara ganska lätt.

Jaja, det väcker upp tankar på saker jag helst glömmer.

Nu får mina rinnande ögon mascaran att smälta och min säng känner sig ensam, så jag får väl sansa mig och gå och lägga mig.

lördag 23 november 2013

Förklaring

Igår försvann fler mobilsamtal och flera sms kom fram timmar försenade, så jag ringde just supporten. Tydligen är det krångel på grund av att 4G-nätet inte är helt utbyggt än på en månad. Min telefon är ju sprillans ny och jag har haft den inställd på 4G, nu fick jag sätta ner den på 3G så får vi se om den slutar äta samtal.

Umgicks länge med kompisen med hundarna igår, vi gick ner på stan och handlade (jag köpte en svart-vit-randig klänning på Lindex :)), lagade mat tillsammans och drack bubbel och åt chips på kvällen. Det var trevligt (och det är himla roligt när en hund utser en till klappmaskin). Idag är jag dock i skriande behov av isolering, så nu sätter jag på mig hörlurarna och försvinner in i musiken.


torsdag 21 november 2013

Telefonmärkligheter

Dagen inleddes med ett mysterium. Ja, inget man inte har varit med om förut, doktorn ringde inte när hon skulle. Jag vet med bestämdhet att jag inte fick något samtal för jag satt med mobilen intill mig hela morgonen, och för övrigt resten av dagen också. Till slut framåt kl 16 ringde jag sekreteraren, som sa att läkaren visst hade ringt. Hon kopplade över mig till läkaren som sa att hon hade ringt 09.05 och talat in ett meddelande när hon inte fått svar. Det finns ingen notering i min telefon om något missat samtal och inget nytt meddelande i svararen. Och ja, hon hade rätt nummer. Och andra samtal har gått fram idag. Jag har chattat med supporten på Tele2 och de kunde inte svara på vad som hänt utan att ha numret som ringde till mig, "dolt nummer" räckte inte ;)

Nåja, ingen ko på isen som man säger. Jag fick prata med läkaren och veta hur jag ska göra med medicinerna, och hon skulle ordna med en återbesökstid (får hoppas att det blir så då). Men jäkligt skumt är det.

Jag fryser ikväll, det känns ruggigt. Som om vintern är i antågande...


onsdag 20 november 2013

Hemkär

Gick och lade mig en stund fast klockan bara var sju. Det tar på krafterna att vara social. Jag träffade min kompis med hundarna, vi gick en sväng med vovvarna och sedan satt vi hemma hos henne och drack varm choklad. När jag kom hem var Mannen redo att åka och handla, så det blev Ica Maxi t.o.r. med stopp på den lokala pizzerian för ingen av oss kände för att laga mat. Är det egentligen meningen att man ska äta upp en hel pizza själv? frågar en undrande själ. Vi delade på en och fick ca en fjärdedel över. Imorgon får det bli "riktig" mat.

Det känns rätt så bra nu, fast inte hundra procent. Har mina dystra ögonblick men de flimrar förbi. Kanske pillernäven man tar varje dag funkar. Det är sagt att senaste läkaren ska ringa imorgon, så får vi se vad hon tycker. Sånt vet man liksom aldrig, de är luriga doktorerna.

Nästa helg drar Mannen till Berlin men jag hoppar över det, det kändes bara jobbigt. För mig räcker det med Göteborg till jul. Hoppas få se alla bilderna från sonens resa till Sydafrika. Jag vill inte resa själv så det får andra göra.

Och snart är man riktigt gammal. Usch. Mannen har börjat jobba extra hos en äldre man. I ett år hade hans tv varit ur funktion, gick bara att se en kanal trots att han betalade för massor, men ingen hade tagit itu med det. Det beundrar jag hos Mannen, i sådana situationer engagerar han sig och gör det där lilla extra. Han pratade med supporten några gånger, och igår åkte vi till köptemplet och hämtade ut en ny fjärrkontroll. Det funkade och mannen kunde se fotbollsmatchen han så gärna ville se. Inte särskilt svårt men någon måste lägga två strån i kors. Jag antar att det inte finns utrymme för sånt i dagens slimmade organisationer. Fy för att bli gammal och beroende.

måndag 18 november 2013

Kortversionen

Har saknat inspiration att skriva på ett tag, har mest varit upptagen med att ta mig igenom dagarna.

Fredag var det frissan, inte i den här staden utan en annan plats ca 45 minuter bort. Förut har jag fått skjuts av en kompis som ändå skulle dit, men denna gång skulle jag åka bussen själv. Ja, åka buss klarar jag, däremot hade jag inte riktigt koll på hur långt det var att gå från stationen dit jag anlände (nästan en halvtimme). Så jag kom fram med andan i halsen och lite irritation under fötterna. Kunde dock sätta mig ner i en stol och pusta ut, och bli omhändertagen. Det slutade med att jag blev fortsatt blond men med ljusbruna partier. Min frisör jobbar gärna med färg och det tycker jag är roligt.

Vad som däremot inte blev så roligt var promenaden tillbaka. Det var kolmörkt, jag fick mer och mer ont under fötterna och efter 15-20 minuter insåg jag att jag gått vilse. Mitt lokalsinne lämnar en del övrigt att önska. Jag halade fram Maps men fick den inte att helt stämma ihop med verkligheten. Det blev till att gå/stappla tillbaka och försöka med ett nytt håll. Lyckades placera mig på en busshållplats med tre minuters marginal (bussen går bara en gång i timmen).

Hemma slet jag av mig skor och strumpor och kunde konstatera att jag hade drygt femkronestora skinnflådda fläckar i hålfoten, hur det nu gick till. Efter tre dagar gör de fortfarande rätt ont, även fast de är omplåstrade, och jag går på tårna som en trana. Lesson learned: bekväma skor går före snygga.

På lördagen var det dop, en kompis lilla tjej, fint och inte alltför uppstyltat. Även om jag förstås blev väldigt trött efteråt. Söndagen var det födelsedagsfirande för en av Mannens söner, men det blev tack och lov inte så långvarigt för Mannen skulle iväg och jobba. Idag har jag träffat Syster C. Det känns enormt skönt att inte ha något inplanerat de närmaste par dagarna, mitt huvud känns överfullt.

fredag 15 november 2013

Glömskeslarv

Känner mig ganska korkad. Hade glömt att ta min Seroquel igår kväll, är med största sannolikhet därför jag nästan inte har sovit. Tycker inte riktigt om det där, när man väl börjar meka med sin sömn blir man snabbt beroende av en eller annan kemikalie för att det ska fungera. Jag har aldrig gillat den situationen. Nu är inte Seroquel klassiskt beroendeframkallande, men som många mediciner kan den ha effekter när man glömmer den som gör att man känner sig lite fångad. Blä.

Fördelen är att jag känner mig pigg. Nackdelen är att jag känner mig bedrägligt pigg. Nästan så jag hoppas jag somnar i frisörstolen. ;)

När jag givit upp försöken att sova framåt fyra blev det sen natt-tv. Kraftkarlstävlingen "One man soldier" på Discovery. Någon sorts komedi med vuxna människor som rökte på, inte särskilt skoj. Ett sorgligt avsnitt av "Special victims unit". Sedan tvingade sig min hand fram till fjärrkontrollen och stängde av, och jag halvslumrade ett tag, tills Mannens alarm ringde. Han stängde av det och fortsatte sova medan jag blev klarvaken, typiskt.

Äsch, nu ska jag gnugga icke-sömnen ur ögonen och välja klänning för dagen. :)

Nattfundering

Gick och lade mig vid 22. Vid 3 har jag fortfarande inte somnat ordentligt. Kanske vilade jag för mycket igår?(även om jag inte sov)

Fråga till läsekretsen: kan ni läsa i drömmen? Om ni ser en skylt eller en bok, kan ni se vad det står på den? Det kan inte jag. Om jag inte redan är så gott som vaken, då hittar jag på något.

torsdag 14 november 2013

Kvällsläget

Såg just en dokumentär på SVT2 som jag måste tipsa om:
Varför erkände dom?
Jag tycker att fenomenen falska erkännanden (som denna dokumentär handlar om) och falska minnen är spännande och viktiga att känna lite till.

Efter ytterligare en dag av storslaget slappande börjar jag känna mig lite mer samlad, det snurrar inte lika mycket i huvudet och kroppen är lugnare. Ska faktiskt bli kul att få håret fixat imorgon.

Isvak

Efter att ha isolerat mig hemma i två hela dagar har åtminstone huvudvärken släppt och lite av det inre kaoset lagt sig. Men nu måste jag ta ett djupt andetag och förbereda mig på att hoppa ner i kallvattnet igen. Fredag är det frisören, lördag ett barndop och söndag en födelsedag. En hand kramar mitt hjärta och andningen snabbar på. Jag verkar aldrig komma ifrån dilemmat: jag vill ha ett normalt liv-jag klarar inte av ett vanligt liv.

Det är mitt på dagen, jag vaknade inte förrän vid 10, min dygnsrytm är lite på glid. Livliga drömmar om Frankrike (?) Hög tid att hoppa in i duschen. Häpp häpp!

tisdag 12 november 2013

Speedåldras

Fick ett fikaerbjudande men jag tackade nej. Känner mig tunnhudad och trögtänkt just nu. Igår värkte huvudet på vänster sida, nu har det flyttat sig till höger. En telefonförsäljare ringde upp Mannen och jag gick igång, rotade fram fakturor, vi får se om han ringer igen. Läser i SvD att deprimerade åldras fortare, åtminstone ser det ut så på cellerna, och rycker på axlarna. Vem fan vill bli 105? Kanske resonerar man annorledes när man blir äldre.

Nä, jag får nog ha ytterligare en isoleringsdag imorgon. Stresshormonerna är fortfarande i farten.

måndag 11 november 2013

Dagsdos

Dyrkandet av köptemplet blev ganska långvarigt och jag var genomtrött när jag kom hem. Men min kompis gillade klänningen jag plockade ut åt henne och hon hittade mycket av det hon hade på sin lista.

Får livliga drömmar nu sedan vi ändrade på medicinerna. Den tidiga morgonen var ett sammelsurium av rostiga krigsbåtar, David Bowie-biljetter, galna människor och rostat bröd. Jag finner det rätt arbetsamt. Stämningar som smyger sig kvar en hel dag.

Idag var det avrapportering hos Syster C. Inget speciellt. Sedan gick jag hem till en kompis för att titta på hennes nya lägenhet i ett hus rätt nära oss. Vi gick en en-och-en-halvtimmas promenad med hundarna hennes. Jag fick passa dem medan hon gjorde ett ärende, och de var så snälla så, skällde inte när det gick förbi andra hundar. Hundvan är jag inte ett dugg så det är roligt för mig när det funkar.

Somnade som en stock efter det. Har avspänningshuvudvärk nu, och en krypande känsla av att jag måste vara ensam imorgon. Men men, nu blir det Homeland.

lördag 9 november 2013

Lågintensivt

Kan konstatera att den nya medicinen iallafall inte däckar en som Nozinan, vilket var skönt att se. Trött har jag varit idag, men inte tröttare än jag varit den senaste veckan, någon sorts allmän depressiv slöhet. Jag snoozade en halvtimme imorse, vilket får anses godkänt, sedan har jag varit vaken. Tittat en del på Kunskapskanalen och skummat tidningarna.

Blev medbjuden på en promenad men jag kände att jag ville duscha och äta just då, så det blev inget. Och nu börjar det mörkna. Mannen kommer väl hem från jobbet snart.

Imorgon får jag pusha mig lite, ska åtfölja en god vän till köptemplet och agera smakråd. Själv är jag högst villrådig om vad jag ska ha på mig på dopet nästa lördag. Jag går sällan på sådana tillställningar (mina egna barn är inte döpta) och har ingen känsla för vad som gäller. Knallorange ska jag väl undvika, och helsvart är begravning. Men det finns mycket däremellan. Jaja, de flesta kommer nog för att titta på barnet!

Lite lustigt att notera att jag inte är särskilt köptokig nu, mina pengar försvinner mest till mat. Men det kan ändra sig hux flux om det svänger uppåt igen.

Tvättmaskinen piper och piper, den vill att jag ska komma och hänga upp den vinröda tvätten. Får jag bara klart med en maskin till så ger jag mig själv godkänt för idag.

fredag 8 november 2013

Avklarat


Till min lättnad hade läkaren skrivit receptet nu på morgonen, så jag slapp telefonjakt, dessutom hade ett av stadens apotek ta mej tusan faktiskt rätt förpackning hemma (medicinen finns i ganska många olika styrkor och förpackningsstorlekar). Solen sken lite försiktigt på mig under promenaden fram och tillbaka till stan. Jag gick till Systembolaget också och köpte ett par av det belgiska favoritölet till min man, så han slipper köra ner på stan i fredagsrusningen. Det känns som en klassiker att gå med en apotekspåse i ena handen och systempåsen i den andra. ;) Själv låter jag alkoholen vara nu när jag gör medicintest. När jag är mestadels nedåt är jag ändå inte särskilt intresserad, det är när jag är uppåt som jag vill se champagnen flöda. Känns långt borta nu.

Jag har tagit mig i hampan och sorterat tvätten, och satt på första maskinen. Tänker t.o.m. köra torkskåpet idag för att få undan lite, oftast brukar jag bara hänga upp tvätten utan att sätta på värmen, det torkar ändå över natten. Skitbra med torkskåp istället för torktumlare.

Måste storhandla idag också, i princip allt är slut. Fredag eftermiddag på Maxi *tummen upp*. Men det ordnar sig. Det går jättebra att storhandla med Mannen, han är så cool, tar en sak i taget.

Ska skriva upp "glass" på shoppinglistan. :)

torsdag 7 november 2013

Sömnbefrämjande

Dagen inleddes med ett läkarbesök, och efter det har jag varit som en trasig ballong, det mest spännande jag gjort var att titta på Australiensiska tullen... i övrigt har jag sovit. Hoppade över erbjudandet om en hundpromenad, det kändes som om det räckte med promenaden i duggregnet från sjukhuset.

Läkarbesöket gick okej. Vi enades om att jag inte är så djupt deprimerad (jag har t.ex. inte så jättemycket självmordstankar) men ändå behöver lite hjälp på traven. Hon tyckte inte att Abilify stabiliserar så bra, så nu blir det raskt byte till Seroquel depot som hon verkade förtjust i (när hon skrivit receptet - det har inte kommit in ännu så hon har väl glömt, måste ringa sekreteraren imorgon. Fick jaga sekreteraren idag också för att läkaren inte verkade veta hur hon själv skulle kunna föra in bokningar i systemet, hon är helt ny och tillfälligt där, men det ordnade sig och jag fick en telefontid som jag skulle.) Det hon förutspådde var att jag kommer behöva ett par stabiliserare och om man får till det bra ska jag inte behöva ha antidepressiva hela tiden. Jaja, en dag i taget.

Så trött jag är redan, orkar inte sitta uppe och se på tv. Lär väl bli ännu tröttare (och hungrigare...) när jag börjar med Seroquel...

Imorgon ska jag försöka komma ikapp med tvätten, så jag gör någon nytta iaf. Och fundera över doppresent, jag tycker sånt är svårt. Har en vecka på mig att bli lite mer normal så jag pallar ett dop.

onsdag 6 november 2013

Irrationellism

Inledningsvis: toalettstolen har summariskt avrättats (alla är inte värda att räddas) och ersatts med en skinande ungdom med fläckfritt yttre.

Själv känner man sig inte som någon skinande ungdom precis, mer gammal gnällig kärring. Men vi kom iallafall iväg och hälsade på ett par jättetrevliga vänner och deras lilla bedårande bebis. Vi var där i flera timmar så nu känner jag mig sådär hysteriskt klättra på väggarna-trött, det får bli en tidig kväll.

Läkarbesök imorgon bitti. Som ofta när jag inte mår så bra känns det jobbigt att gå dit. Jag ifrågasätter om jag verkligen har rätt att ta upp personens tid, att jag nog överdriver, att jag borde klara av att fixa situationen själv, särskilt osäkert blir det när jag inte känner läkaren. Men jag ska strama upp mig och gå dit.

söndag 3 november 2013

Undersvämning

Stackars grannen under kom och knackade på, hon hade hört det susa i vattenledningen hela natten och varit så nervös för att någon glömt en kran och det var översvämning att hon knappt kunnat sova. Jag har talat in på fastighetsskötarens mobilsvar, men inte hört något ännu. Nåja, det blir ju inte översvämning, allt vatten som åker in åker ur, det går bara åt en sabla massa vatten. Varför måste det hända just nu, jag orkar inte tänka på det.

Sovit elva timmar. Känns nästan som om jag är tillbaka där jag var för två-tre veckor sedan. Gråstenstunga armar och ben. Grådimmig tankeverksamhet. Petade i mig en hel påse ostbågar igår. Fick just en trevlig inbjudan på onsdag, och jag försöker känna mig glad, men den känslan rinner som smågrus mellan fingrarna. Inte ens sonens fb-bilder på Sydafrikanska utsikter berör mig mer än en sekund.

Borde ta bort flagnande nagellack. Reparera min flagnande fasad och låta idiottankarna falla som askflagor. Orka.

lördag 2 november 2013

Toaletthumör

Vår toalett är inte riktigt psykiskt frisk. Spolmekanismen har fallit i småbitar vilket jag tar som ett tecken på att den vägrar bli bra, för den har skruvats på flera gånger förut och ändå gör den så här. För att irritera mig för den nu ett ständigt brusande oljud, och extraordinära insatser krävs för att alls använda toaletten på ett säkert sätt. Naturligtvis väljer den en helgdag för sitt lilla sammanbrott, då fastighetsskötaren inte svarar i telefonen och Mannen, som annars tidigare fixat den provisoriskt ett flertal gånger, inte är hemma. Det här känns verkligen som om det hör hemma på någon annans bord, så jag väljer att ignorera psykfallet och hoppas att det bara försvinner.

Kulturnytt

Utan ytterligare sömnpiller sov jag 11 timmar i natt och känner mig fortfarande så där trött att det kryper i benmärgen. Men jag har ändå klätt på mig och laddar för att ta bussen till apoteket om en halvtimme (apoteket med A, inte med M eller C eller H ;)) Enligt deras nya tjänst på hemsidan ska mitt apotek(A) ha Voxra hemma, som är så gott som slut hos mig, och som jag min klantskalle glömde att köpa när jag ändå var på apoteket(M) igår. Det stör min självbild lite för jag brukar ha hyfsat bra koll på när jag behöver handla mediciner, så jag inte ska stå där med en ensam skramlande tablett i burken som jag gör nu.  Tänker att när jag redan håller på med medicinändringar så ska jag inte snurra till det extra genom att sluta oplanerat med en annan med, mitt system är tillräckligt i olag som det är.

Nu när jag sovit mig till sans kommer en allvarsam hinna över mig, som antagligen är normalitet men icke desto mindre rätt oattraktiv. För mig själv då, andra kanske tycker det är skönt om jag inte spattar omkring. Imorgon kanske jag har sovit av mig resten av tröttheten och då kan jag se hur jag egentligen mår.

fredag 1 november 2013

Distanssömn

Visst svalde jag pliktskyldigast två Nozinan igår kväll. Nettoresultat av sömn: 17 timmar!! Gick lite dimmig upp och vinkade av Mannen som skulle hälsa på barnbarn, slocknade sedan igen i soffan. Inte förrän framåt 16.30 började jag återfå medvetandet, naturligtvis ökentorr i munnen (blä). Hann precis dra på mig kläder och ner på stan i ett snabbt ärende före 18. Sedan lagade jag faktiskt lite mat, hittade vegetarisk färs i frysen, så jag är relativt väl omhändertagen av mig själv just nu, men fortfarande helt suddig i skallen, tung i kroppen och med en tom känsla inombords, som gråvit dimma. Tittade på tv-tablån, men nu orkar jag inte sätta på apparaten, vill ha det tyst och somna om.