onsdag 20 november 2013

Hemkär

Gick och lade mig en stund fast klockan bara var sju. Det tar på krafterna att vara social. Jag träffade min kompis med hundarna, vi gick en sväng med vovvarna och sedan satt vi hemma hos henne och drack varm choklad. När jag kom hem var Mannen redo att åka och handla, så det blev Ica Maxi t.o.r. med stopp på den lokala pizzerian för ingen av oss kände för att laga mat. Är det egentligen meningen att man ska äta upp en hel pizza själv? frågar en undrande själ. Vi delade på en och fick ca en fjärdedel över. Imorgon får det bli "riktig" mat.

Det känns rätt så bra nu, fast inte hundra procent. Har mina dystra ögonblick men de flimrar förbi. Kanske pillernäven man tar varje dag funkar. Det är sagt att senaste läkaren ska ringa imorgon, så får vi se vad hon tycker. Sånt vet man liksom aldrig, de är luriga doktorerna.

Nästa helg drar Mannen till Berlin men jag hoppar över det, det kändes bara jobbigt. För mig räcker det med Göteborg till jul. Hoppas få se alla bilderna från sonens resa till Sydafrika. Jag vill inte resa själv så det får andra göra.

Och snart är man riktigt gammal. Usch. Mannen har börjat jobba extra hos en äldre man. I ett år hade hans tv varit ur funktion, gick bara att se en kanal trots att han betalade för massor, men ingen hade tagit itu med det. Det beundrar jag hos Mannen, i sådana situationer engagerar han sig och gör det där lilla extra. Han pratade med supporten några gånger, och igår åkte vi till köptemplet och hämtade ut en ny fjärrkontroll. Det funkade och mannen kunde se fotbollsmatchen han så gärna ville se. Inte särskilt svårt men någon måste lägga två strån i kors. Jag antar att det inte finns utrymme för sånt i dagens slimmade organisationer. Fy för att bli gammal och beroende.

4 kommentarer:

  1. Ja snart är man gammal, usch - kände mig som det här om dagen då min dotter hade vägarna förbi och hjälpte mig med min mobil som jag inte fattade något av. Hon tryckte lite och så var det bra.
    Hoppas du ska fortsätta att må bra, i allafall mer bra än dåligt.
    Kram - Miriam

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja nu är det ungarna som får hjälpa en och inte tvärtom. Fast några år har vi väl ändå kvar innan vi blir helt gaggiga, förhoppningsvis.

      Tack, det hoppas jag också.
      Kram!

      Radera
  2. Ja fy för att bli gammal! Är inte rädd för döden men för att bli gammal och beroende.....
    Jag tycker också resor är jobbiga.... har för lite energi och sedan kommer jag knappt ens ihåg dem - what´s the point liksom??????

    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä om man knappt ens kommer ihåg resorna är de ju inte så meningsfulla....
      Däremot är det rätt lustigt med tanke på att man gått så många år med självmordsplaner att man nu börjar oroa sig för hur det blir om 25 år... att man tror att man kommer att hänga med såpass länge. ;)

      Kram!

      Radera