onsdag 27 november 2013

Trafikfara

Jag är hiskeligt snuvig just nu. Skulle ha hälsat på en kompis med en liten bebis imorgon men det får bli när jag är kry igen, vill ju inte smitta.

Tänkte mest hålla mig hemma idag, men det blev ändå en liten vistelse ute i stora världen för vi åkte till Malmö som hastigast. Mannen ska åka och hälsa på ett barnbarn i Tyskland och i födelsedagspresent hade han önskat en viss Lego-byggsats som visade sig vara svår att få tag på lokalt. Mannen ringde runt och fick napp i Malmö, så vi transporterade oss dit. So far so good. På vägen hem höll jag på att få oss att köra i diket. Jag tyckte att vi närmade oss den framförvarande bilen alldeles för snabbt i mörkret och i spontan panik ropade jag till, så Mannen tvärbromsade. Jag är ganska skraj i trafiken och därför rätt trafikfarlig. Nu slutade det väl, vi hamnade bara strax efteråt i en evighetslång kö p.g.a. att någon bil hade kapsejsat på motorvägen. Inte mycket att göra annat än att le och krypa fram.

Nu är jag uppe lite för sent. Satt och tittade på Thomas Quick-specialen på ettan. Visserligen verkar han inte vara någon helyllekille precis, men åtminstone jag skulle börja dra öronen åt mig om någon (som inte var soldat eller bödel) erkände över 30 mord som han plötsligt kom ihåg. Så det är sorgligt med alla dessa sakkunniga runtomkring som verkar ha tyckt att han var ett häftigt fall. Hoppas det blir ordentligt utrett. Mina egna erfarenheter av framkallande av falska minnen - i mitt fall gäller det särskilt tidigare liv - gör att jag mycket väl kan tro på att det går att skapa konstgjorda minnen om omständigheterna är de rätta. Det kan t.o.m. vara ganska lätt.

Jaja, det väcker upp tankar på saker jag helst glömmer.

Nu får mina rinnande ögon mascaran att smälta och min säng känner sig ensam, så jag får väl sansa mig och gå och lägga mig.

6 kommentarer:

  1. Hoppas att du har fått sova gott och att snuvan lägger sig. Tror själv jag har fått någon förkylning, för det kliar i halsen. Inte kul, men men...

    Det där med minnen är en intressant fråga. Fick upp den i huvudet i våras när jag mindes något som omöjligtvis kan ha hänt. Ändå har det stannat kvar i huvudet på mig. Konstigt. Och lite läskigt att inte kunna lita på sin egen hjärna.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Krya på dig!

      Visst är det rätt obehagligt att man inte kan lita till hundra procent på att allt som dyker upp i ens skalle faktiskt stämmer. Jag har "minnen" som är rent absurda som känns helt solida, fast jag logiskt sett begriper att de inte kan vara det. Något att nalkas med varsamhet.

      Kram!

      Radera
  2. Ja det är otäckt när hjärnan verkar leva sitt eget liv. Och saker och ting helt plötsligt bara skapar kaos.
    Nåväl. Jag är också lite farlig i trafiken, åkte bil med min dotter och hon körde alldeles för fort tyckte jag och satt och påpekade det hela tiden så hon blev irriterad och drog åt sig ratten. Nu gick det bra till sist och vi kom fram. Men skärrad var jag.
    Miriam

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, tur att det gick bra. Jag skäms som en hund när jag har ropat till i onödan, men det kommer bara automatiskt...

      Radera
  3. Ja psyket gör att man kan förundras.....jag har inte trott på tidigare liv men på reinkarnation, och har varit troende enligt kristendomen i ett sjukdomsskov vilket gick över när jag frisknade till...... Det är rätt obehagligt vad psyket kan spela en för spratt..... Hela historien med Qvick verkar vara en enda soppa - inte för att jag följt med så noga men......ska nog läsa böckerna av Hannes Råstam och Dan Olsson eller vad han hette......

    Jag är inte heller helt stabil i traffiken vilket jag gör mig för att köra, stadstrafik går bra för den är mera intensiv och väcker mina sinnen till liv men långa monotona körningar är döden.......bokstavligt talat om det vill sig illa och som jag oroar mig för........ Trevligt med utflykt till Malmö! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har till slut fattat att jag sällan är religiös utom när jag är mitt inne i ett sjukdomsskov. Inte för att se ner på dem som har en tro, det är bara mitt mönster.

      Tur att jag inte kör, skulle nog inte hålla mig vaken på motorvägen....

      Kram!

      Radera