fredag 29 november 2013

Omskakande

Mannen åkte fem imorse, borta över helgen. Det ekar tomt. (Jag hade kunnat åkt med om jag hade velat men kände mig inte upp till det. Lång resa, utomlands - nej.)

Känner mig stirrig och labil ikväll. Plötsliga tårar. Det är nog inte Tobleronen jag fyndade för en femma, kanske snarare att jag glömde medicinerna imorse. Dygnsrytmen är lite förskjuten, plötsligt har min "stig upp klockan åtta" blivit tio. Jag går fortfarande och lägger mig före midnatt, men sover som en stock 10-11 timmar, så när jag väl vaknar tänker jag "dag" och inte "morgon". Hade Mannen varit hemma hade han fått ställa upp som kramdjur, nu försöker jag halvt om halvt hålla intresset uppe för figurerna som pratar på tv:n.

Rulltrapporna har jag besegrat till 95 procent, men nu har jag en ny "fobi": jag skakar ju i händerna av litiumet men nu blir jag också orolig och spänd för att jag ska spilla och tappa saker, vilket gör att jag skakar ännu mer och faktiskt spiller och tappar saker. Ibland har jag svårt att styra datormusen och slå koder på mobilen också. Det är enerverande och jag blir arg. Vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Känner mig inkompetent.

Strax börjar True Blood, kanske är den tillräckligt skruvad för att få mig att glömma bort mig själv en stund.


12 kommentarer:

  1. Oj, det låter jävligt jobbigt. Men du är ju inte inkompetent. Fan, fobier är ju skitjobbiga att ha. Du behöver inte svara på detta, men har det hänt något som att gjort att fobierna dyker upp nu? Eller har du haft det så här tidigare. För jag tänkte ju att skakningarna av lithiumet har du ju haft ett bra tag.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte riktigt vad detta kom ifrån. Efter att ha spillt en hel kopp kaffe över min vita jacka för några månader sedan har jag varit mer på min vakt, men det här kraftigare obehaget har kommit smygande. Ena stunden dricker jag obehindrat ur ett vinglas och nästa stund måste jag ha en kraftig tekopp för att våga dricka. Får väl ta upp det med Syster C.

      Kram!

      Radera
  2. Svar
    1. Tack kära Silver för dina snälla ord!
      Kram!

      Radera
  3. Hoppas det är lite bättre idag!
    Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Lite småhängig men inget dramatiskt.

      Kram!

      Radera
  4. Ja - ibland blir man trött på sig själv och vill bara fly......

    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varför kan saker inte bara få vara enkla..?

      Kram!

      Radera
  5. Hoppas mannen kommit hem och hållit o dig en stund. Du kan få en stärkande kram av mig också.
    Det där med skakningarna är inte så roligt och är precis som du skriver så skakar man ännu mera när man tänker på det. Var och hälsa de på en vän för ett tag sedan på sjukhuset och det som var mest jobbigt för henne var just skakningarna av medicinen. Hoppas på bättring!
    Hoppas filmen var bra?

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, Mannen kommer inte hem förrän måndag kväll. Så din styrkekram tas tacksamt emot.

      Jag kommer säkert över skakningarna, det känns liksom inte så "personligt" som en del andra av ens ångestmonster gör, med lite träning kommer jag nog kunna distansera mig.

      Kram!

      Radera