fredag 28 juni 2013

Manglad

Rätt trött är jag allt fortfarande. Vi bestämde oss för att det behövde storstädas idag, plus att jag hade tvättstugan bokad för lakanstvätt. Handla mat och vin behövde vi också, så dagen har rullat på rätt snabbt. Imorgon kommer stora sonen och svärdottern, tjoho!

Just nu blir det måttligt med bloggläsande, och hela nästa vecka lär jag inte kommentera hos er då jag bara kommer att ha internet i mobilen och jag tycker det är så pilligt att svara i bloggar genom den. Så blir det tyst här är det säkert inget värre än att jag är upptagen med roliga saker :)

onsdag 26 juni 2013

Saktande

Det råder stiltje här. Jag är lite trött. Försöker tänka ut vad jag behöver fixa med här hemma, för att kunna ha folk här i helgen och sedan kunna ge sig ut i världen, vilket är en hel del, men tankarna bromsar in och stannar upp med en långsam suck inne i skallen. Men jag är alls icke deprimerad, inte olycklig, bara lite fragmenterad. Inte ens så där "vad är meningen med livet?"-djup. Hittar på saker att göra tillsammans med andra, utan att riktigt hänga med, jag står bara där med en påminnelse i mobilen plötsligt.

Med regnet droppande mot rutorna är det väl läge att städa och diska, får försöka strukturera upp det lite i hjärnkontoret så jag inte bara hoppar från det ena till det andra.

söndag 23 juni 2013

Stillsamhet

Lugn midsommar. Vi badade lite i poolen, åt sill och potatis och jordgubbar, drack en liten folköl var, verkligen inget röj. Min kompis lille son var med och Mannen lekte mycket med honom till hans stora förtjusning. Klockan åtta drog vi hemåt igen.

Trots det var jag hemskans trött igår. Sov sådär tretton timmar och masade mig sedan runt som en zombie. Jag är fortfarande trött nu.

Har bokat hotell i Stockholm. Jämfört med att sova hemma hos någon så blir det lugnare, det är nästan en förutsättning för att jag ska orka en hel vecka... måste kunna gömma mig mellan varven. Det är en stor lättnad att Mannen och även övriga släktingar har förståelse för att jag inte alltid är på hugget. När det är ordnat med boendet kan jag bättre se fram emot det roliga som resan också kommer att innebära. Träffa Mannens barn och barnbarn, gå på stan, kanske klämma ett museum eller två. Sedan får jag säcka ihop när jag kommer hem igen, har inget alls inplanerat veckan efter.

Men det är nästa vecka det. Den här veckan ska jag till Syster C måndag, bipolärgruppen torsdag, och så kommer nog den äldsta och hans fru till helgen. Det räcker som action för den här gamla kraken.

torsdag 20 juni 2013

Solspår

Hurra, jag har badat! Första gången i år, i en pool med 33-gradigt vatten. :) Hemma hos en god vän, i hennes inhägnade trädgård där även jag pallade med att gå i bikini. Nu ser jag att jag blivit ganska rödbränd, även fast att jag inte tyckte att jag gick där så länge, men egentligen var det nog en bra stund. Nåja, jag känner mig lite somrig.

Sista gången på bipolärgruppen, men vi bestämde att de som känner för det träffas igen nästa vecka informellt hemma hos en tjej, bara vi patienter, inga anhöriga eller personal, och fortsätter vår konversation.

I morgon drar jag och Mannen åter till min kompis med poolen för lite enkelt midsommarfirande.

Jag känner mig trött som sjutton efter allt socialt umgänge idag, men relativt harmonisk ändå.

Och kolla, årets första myggbett!

Avslut

Jag har mest såsat runt och halvsovit denna vecka. Kroppen kändes helt slutkörd. Men jag kom iallafall utanför dörren igår, skickade ett kort till min mamma och - tadaaa - tog en tur på en rulltrappa. Tidigare på dagen hade jag traskat ner och upp för trappan här i huset några gånger, tills det kändes okej och jag kunde gå utan att tänka på det. Lite stel i benen var jag inför rulltrappan, men ingen rädsla, ingen panik. Det känns väldigt skönt att ha kommit över den tröskeln.

Idag är det sista dagen på bipolärgruppen. Lite synd, vi har precis börjat bli ett gäng och tala om svåra frågor. Jag har åtminstone folk på nätet att utbyta tankar med, plus vänner med samma diagnos, men det finns deltagare som inte ens har en dator. Trist.

Känner mig fortfarande lätt hjärndöd, ska vila en stund till.

tisdag 18 juni 2013

Familjeliv

Uj, så trött jag har varit idag. När jag sov en stund på förmiddagen sms:ade en kompis och ville hitta på något, men jag fick säga nej för jag fick knappt upp ögonen. Mannen verkar lika trött han. Det är väl inte så konstigt antar jag. Men jag har åtminstone kunnat gå i trappan här i huset utan problem idag, så förhoppningsvis blåser den dumma fobin över.

Lite att glädjas åt har jag iallafall. Yngsta sonen har gått i en del kringelikrokar, men nu är han färdig med gymnasiet via en tur på Komvux. Sista terminerna har han mest fått A:n (nyaste betygssystemet, motsvarar ett klart MVG), han är skitsmart bara han hittar motivationen. Han ska också snart köra upp för körkortet. Jag är glad att det äntligen är en del som går hans väg. Stora sonen har mer gått raka spåret i livet. Men de är båda underbara som människor, och det räknar jag mest. ♥

---

Och nu ringde lillungen just och sa att sommarjobbet är fixat, ytterligare en lättnad.

Högtflygande

Det krånglade in i det sista med Mannens resa. Flyget blev inställt, men hans ena son fixade en annan avgång med ett annat bolag, sedan kom inte taxin, men det ordnade sig det med. Så han kom hem till sist! :) Nu är han "bara" förkyld och det går ju över.

Jag hade lite egna äventyr på vägen till Kastrup. Eftersom jag var tidigt ute stannade jag till på det nya jätteköptemplet i Hyllie. Och det var ju trevligt och så, utom att jag fick en panikattack i rulltrappan. Har inte riktigt fått sådana förut, men jag förstod vad det var så jag trodde inte att jag skulle dö, men hjärtat slog och jag fick knappt luft och hela kroppen darrade. Jag har alltid varit lite höjdrädd, men det har mer varit Liseberg och sånt, inte vardagssituationer. Det här var verkligen störande. Jag försökte åka flera gånger till för att vänja mig men det släppte inte och jag gav upp, vilket tyvärr är det sämsta man kan göra för nu blev det verkligen inpräntat i kroppen hur jobbigt det var. Även att gå i en vanlig trappa var skitjobbigt, och när jag skulle gå på tåget var det ett avstånd mellan tåget och perrongen som plötsligt kändes jättefarligt så jag fick kämpa mig ombord. Antagligen var det anspänningen från oron för Mannen som spökade. Dessutom gör mig handskakningarna jag får av litiumet lite orolig för att tappa saker (har hänt), kroppen känns inte helt med på noterna. När jag stod i rulltrappan blev jag jätterädd för att benen bara skulle vika sig. Men nu har jag pratat med min ena son som är psykolog och jobbar med sånt här, och fått lite tips. Jag kan ju för sjutton inte sluta gå i trappor!

Nä, nu ska jag somna om en liten stund.

lördag 15 juni 2013

Bättringsvägen

Mannen slapp ut från sjukhuset igår kväll, de hittade inget allvarligt tack och lov. Nu är den stackarn bara genomförkyld vilket gör att han får det jobbigt med astman när han anstränger sig... jag blir nog inte lugn förrän han är hemma igen. Åker ner och möter honom på Kastrup imorgon. Längtar.

fredag 14 juni 2013

Avstånd

Stackars Mannen har oflyt. Han hann bara landa i Tyskland och sätta sig på flygbussen så svimmade han. Ambulansfärd till sjukhuset och sedan har han legat inne hela dagen för observation. Det har hänt några gånger förut här hemma att han har svimmat plötsligt, och det har bedömts som blodtrycksfall, han har legat lågt i trycket. Men för säkerhets skull kollar de ekg och blodprover, och så även i Tyskland verkar det som, vilket jag i och för sig är tacksam för, fast det är förstås trist för honom att bara tillbringa semestern i en sjukhussäng. Usch så jobbigt när man inte är närvarande. Tur att det finns mobiler.

Närkontakt

Pust, nu är Mannen ivägvinkad, med lite nervdaller för taxin dök inte upp först, de hade skrivit fel tid på beställningen... men det ordnade sig, så nu sitter han på tåget för transport till Kastrup. Och jag är gräsänka. Lite tomt blir det genast när han inte sitter vid sitt skrivbord när jag går förbi, men jag får roa mig på egen hand. Idag ska jag till en ny frisör, det blir spännande, en kompis klipper sig där och är nöjd. Det är inte ens i min stad så det blir en liten utflykt, förhoppningsvis hänger kompisen med. Lördag - om jag är på humör - tar jag en tripp till Lund eller Malmö, bara strosa runt. Och någon av dagarna tänkte jag titta på Les Miserables, min äldsta tyckte att den var bra. Jag har egentligen inga stora problem med att vara ensam ibland, fast nog kommer jag att sakna att kunna krama Mannen.

Vi pratade en del om relationer på bipolärgruppen igår, även om dagens huvudtema var mediciner. Det gör mig ledsen att så många har problem, inte har nära och kära som stöttar eller att man talar förbi varandra. Jag känner mig oerhört lyckligt lottad.

onsdag 12 juni 2013

Passande

Ett par dagar bara swischade förbi. Mannen ska till Berlin och träffa familj i helgen, och igår fick jag infallet att kolla hans pass, vilket mycket riktigt hade gått ut för ett tag sedan. Enligt vad vi kom fram till utifrån Polisens hemsida så behövde han skaffa ett provisoriskt pass, han ska resa mycket tidigt på fredag så han måste ha passet imorgon. Men sådana pass ges bara ut på vissa ställen, så det blev till att köra ner till Malmö. Väl där (och naturligtvis efter en stunds väntan) ville damen i luckan inte utfärda något provisoriskt pass, utan han skulle söka ett vanligt pass och hoppas på att det skulle bli klart på två dagar ("det har hänt" som hon uttryckte det). Det lät ju inte särskilt betryggande så Mannen envisades, och till slut gav hon med sig, så nu äger han ett fult dyrt illrosa temporärt pass. Nåja, det blev en utflykt iallafall och jag fick god dyr milkshake på Max.

Idag, vad har jag gjort? Tvättat skjortor, skrivit ett långt svar på ett mejl, köpt mjölk (varför ställer man sig alltid i fel kö?) och hämtat ut ett rek med en journalkopia från de senaste månaderna. Efter soppan i höstas är jag lite nojjig angående vad som står där, men de här anteckningarna från sista tiden innehöll inget uppenbart konstigt, tack och lov. Nu blir det balkongen en stund och nollställning av huvudet.


söndag 9 juni 2013

Söndagsbytet

Sent igår kväll fick jag ett sms från en kompis som ville ha sällskap till Ikea idag. Det var inte lika strålande sol så det fick bli så. Egentligen var själva shoppingen inte huvudsaken utan vi hade en del att avhandla om senaste tidens begivenheter, så vi satt länge på fiket, men jag lyckades komma hem med fulla kassar ändå. Ett flertal små tavelramar (nu ska tavelväggen med alla ungarna äntligen bli av har jag tänkt) och ett par grillredskap, och så - tadaa - en handväska. Alla normalt funtade människor skulle väl tro att jag fått nog efter mitt senaste impulsköp, men ack nej, den här är i helt annan stil, och som min kompis sa: "Det står ju ditt namn på den, S" Så går det när man går in i butiker med rea-skyltar... som säljer ut varor man har trånat efter i ett par månader.

Nåväl, nu känner jag mig verkligen sällsynt nöjd med mitt lager av kläder och skor och väskor, ska försöka ställa om och låta bli att köpa mer, åtminstone på ett tag. Vara lite mer ansvarsfull och allt det där.




lördag 8 juni 2013

Stilla

Det är lite stiltje här, så inte så värst mycket att skriva om. Jag inser att jag har haft tur som inte blev värre deppig efter den senaste lilla flygturen, jag är fortfarande dämpad men inte olycklig. Får sova en del. Det känns ändå rätt att ta det lugnt, jag har inte varit social på en vecka och det är nog lika bra. Nästa lördag börjar sommarkortet på tåg/bussar att gälla och det längtar jag efter just nu, bara ge sig iväg utan planer och utan sällskap. Mannen ska resa bort nästa helg men jag valde att inte följa med, det var kanske intensivt socialt umgänge som rubbade balansen och satte igång den senaste episoden, så innan jag känner mig hundra ska jag inte göra om samma sak. Visst, ta en fika med någon är väl okej, men inte intensivt umgänge dygnet runt en hel helg med folk jag bara känner ytligt, det räcker med att jag tänker på det så känner jag hur skruvarna dras åt.

Soligt idag igen, jag tycker det har varit gott om fint väder, varmt men inte stekhett. Läge för rosé och sallad på balkongen.

torsdag 6 juni 2013

Ömfoting

Igår var jag ute och gick ett bra tag. Från Ica Maxi ner till stan, sen gågatan fram och tillbaka ett par gånger bland glada studenter, och sen hem. Kanske tre timmar på nakna fötter i skorna = jättestora (som två femkronor) skavsårsblåsor under fötterna idag. Väldigt irriterande. Mannen har åkt till Karlskrona idag på ett ärende och tanken var att jag skulle åka med, men det är oklart hur länge han ska hålla på och att stappla runt en helgstängd stad i evighet fixar jag inte med dessa fötter. Så tyvärr sitter jag hemma och glor istället. Fast lite skönt är det att ta det lugnt.

tisdag 4 juni 2013

Retur

Dagen har gått åt till långsam återhämtning. Jag är fortfarande trött, inte minst av Nozinanet som jag tog igår också för säkerhets skull, för att bibehålla sömnrytmen. Men nu känner jag mig ovanligt snabbt tillbaka till någon sorts (om än ganska ömtålig) balans, så jag tänker återgå till ordinarie mediciner.

Väntar på att Mannen ska komma hem med pizza. Han hälsar på en av de brukare han tidigare jobbade hos, innan han pensionerade sig. Tyvärr blev jag hungrig och åt choklad under tiden. ;) Mathållningen i det här huset brukar faktiskt vara lite bättre än så!

Såg lite orientering på tv. Ganska kul att det som brukade vara skogsmullar med granris i håret nu är actionpacked gatusport. I skolan var jag jättebra på att läsa kartan, och urdålig på att springa, typiskt mig.

Jag har inget större inbokat på hela veckan. Det kan göra mig rastlös, men samtidigt är det väldigt skönt att bara driva omkring när man just åkt bergochdalbana.

måndag 3 juni 2013

Impulsköp

Jag är svag för väskor av de mest olika slag. Den här gången var det något med doftande kraftigt läder som fick mig på fall.  Total lyxkonsumtion för jag har väskor så jag klarar mig... Men som Mannen sa, man kan aldrig få för många verktygslådor, och jag tolkar det som att det också gäller väskor.  ;)

Kontraster

Jag tog de däringa sömnpillren ändå igår kväll, slocknade till min förvåning omedelbums och har sovit sju timmar, så nu slipper jag iallafall omvänd dygnsrytm. Kan inte påstå att jag känner mig särskilt pigg - pillerbakis, sömnbakis - men jag försöker intala mig själv att jag behöver sömnen efter några hektiska dagar, framför allt har de varit hektiska mentalt sett. Jag kan fortfarande verka rätt lugn utåt sett tror jag, fast det centrifugeras i skallen.

Trots allt har jag väl inte gjort så många riktigt knäppa grejer... mest var jag produktiv här hemma, städade och ordnade sånt som borde ordnats för länge sedan (som kastade plastpåsar ;)) Och så kom jag iväg på orgelkonserten, jag är ingen kyrkobesökare så jag har inte gjort något sånt på tjugo år. Idéerna för tavelväggen kom jag tyvärr aldrig så långt med att de realiserades, jag hoppas jag hittar energi igen. Sen var det då ett par impulshandlingar... jag retade upp en person på ett nätforum, jäkligt klumpigt och insensitivt, jag som tyckte jag var smart. Och så beställde jag en (enligt mina mått mätt) svindyr väska som jag bara "måste" ha. Som om jag inte har tio stycken redan. Jag shoppar en del annars också, men när jag är i en uppåtfas blir jag verkligen ohejdat kär i saker. Nåja, får väl se när den troligtvis kommer idag om jag fortfarande tycker om den. Förutsatt att jag orkar klä på mig och masa mig iväg och hämta paketet... Och det är väl bättre att jag blir kär i väskor än i andra karlar. ;)

söndag 2 juni 2013

Dygnsvila

Efter att jag skrev förra inlägget gick jag och lade mig igen och sov mera... Men nu har jag ätit lite och gått till Coop tur och retur. Kan inte riktigt säga hur jag mår, fast så där tjosanhejsan är det väl inte direkt. Men jag är inte superdeprimerad heller, sitter inte och skriver på något avskedsbrev, så det reder säkert ut sig på några dagar.

Ska bara fundera ut hur jag ska göra med sömnmedicinerna ikväll. Har man vaknat vid 18 känns det aningens överambitiöst att ta dem vid 20-21. Men jag vill inte vända dygnet. Och jag tror att jag behöver mediciner för att det här inte ska skruva till sig ytterligare. Jag får sätta på mig tänkarmössan.

Tyngdlag

Sov femton timmar och känner mig redo att sova femton till. Kroppen är tung som ett ankare. Tankarna rör sig ungefär som daggmaskar under jord. Blä.

lördag 1 juni 2013

Översköljd

Jag förstår att orglar finns i kyrkor, de har sannerligen en Guds röst-effekt. Kommit hem från orgelkonserten och det känns som om jag svävar, huvudet är alldeles urblåst. Väldigt trevligt sällskap också. Och så lite god glass på det, jordgubbs-cheesecake-smak var inte illa. Underbar kvällshimmel på vägen hem och trolsk dimma över fälten.

Jaha, och så ska man sova på det. Jag har lydigt petat i mig två sorters sömnpiller. Vi får väl se vad som händer.

Aktivitetscenter

Åh, även om rastlösheten kan vara lite störande också så älskar jag att ha så här mycket energi. Den där startsträckan är så mycket kortare. Jag har pysslat med allt möjligt här hemma, plus begivit mig ner på stan för att köpa lite av Mannens favoritöl. Han kom hem med en hyfsat stor fisk, eller den räcker för oss två iallafall, som nu puttrar i folie i ugnen. Det finns körsbärspaj jag gjorde igår, och en skål med den sallad som är favorit för dagen. Värsta hemmafrun ju. ;)

Det är en väldigt mystisk upplevelse att fungera på ett sätt som jag sällan gör annars. Då är det diskberg och dammråttor och slötittande på tv med handen i godispåsen. Okej, det finns mellanting också, men i det stora hela går det i slow motion.

Väldigt svårt att tro att det här tillståndet är fel, trots att jag teoretiskt vet att det är åt helvete.

Röjarskiva

Jag gav efter för trycket och tog sömnisar. Vaknade inte 03.00 utan 03.30. ;) Är verkligen klarvaken och lyssnar på fågelkonserten. Försöker smyga så jag inte väcker Mannen, han ska iväg och fiska vid sju, vilket nästan är den tid han annars går och lägger sig... Jag ska ta en promenad längre fram och tvätta lite, och så funderar jag på om man skulle röja bland allt arvegods som står staplat ovanpå köksskåpen, fast det känns lite svårt faktiskt just för att det är arvegods, trots att jag sällan använder något av det. Har t.ex. en fin kaffekanna i porslin, men när tar man fram sånt? Jo, teförrådet skulle jag kunna rensa, står påsar där som säkert är tio år gamla och inte särskilt aromatiska längre. Bra idé. Vet inte varför jag får såna här ryck där jag känner att jag måste sortera och fixa, annars är jag verkligen ingen pedant och kan stå ut med en brödsmula eller två. Har inte plockat fram Ikea-katalogen dock. ;) Nehej, nu ljög jag, jag tittade på tavelramar för jag vill göra en liten fotovägg med barn och barnbarn.

Nytt stycke var det ja. Ska svara på lite antropolog-frågor, hon har hittat en mångordig informant, haha. Och ikväll är det kyrkokonsert, en vän till en vän ska spela. Det låter väl dygdigt, inte en krogkväll precis (fast jag skulle nog inte sagt nej till en krogkväll heller). Undrar om det är kallt i en gammal kyrka? Troligtvis. Jag tar nog med den hopvikbara dunvästen för säkerhets skull.

Min oberoende observatör noterar att tankarna hoppar en del. Ska det behöva bli Nozinan eller Zyprexa ikväll? Jag fasar redan för uppvaknandet och vill skjuta på det så länge som möjligt, fast jag vet att det är fel...