tisdag 31 december 2013

Framåt

Medans maten puttrar i ugnen tar jag en kort stund framför datorn. Tänkte bli full på äkta champagne ikväll. Året har varit ömsom vin och ömsom vatten. Ett tag trodde jag att det skulle bli det första året på sådär tolv år som jag inte varit inlagd, men det sket sig ju i december. Ingen katastrof dock, och jag har ju lyckats med nr 1 på att göra-listan: hållit mig vid liv. Inget dödsfall bland närmare släkt och vänner heller. Resten kan man  ofta åtgärda på ett eller annat sätt.

TACK till alla bloggläsare som lyser upp min dag med vänliga kommentarer. Jag vet att många kämpar något så vidunderligt, så det är fantastiskt att ni orkar bry er om andra. Under 2014 hoppas jag att ni kommer bry er om er själva lika mycket. ♥

Gott Nytt År!

måndag 30 december 2013

Reträtt

Har åtminstone lämnat lägenheten två gånger idag, först för att lämna blodprov och sedan matinförskaffning. Vill ha lax imorgon på nyårsafton. Mannen har fortfarande väldigt skral aptit, man nästan ser hur han krymper dag för dag, men ibland lyckas jag lura i honom det ena eller andra.

Gick ut igår också, för att hälsa på en kompis. Flera av mina vänner har det tufft på ett eller annat sätt just nu, jag försöker lyssna men är inte riktigt närvarande. Reflexen att gömma mig i grottan är stark. Någon sorts uppgivenhet lägger sig över mig, att mänskligheten ska vara så jävla korkad, fast det kan man i högsta grad applicera på mig själv också, har gjort en del idiotiska saker under årens lopp. Och jo, jag bryr mig, för annars skulle det inte kännas. Bryr mig om andra, bryr mig om mig själv. Men allt lämnar fingeravtryck på mina armar nu som jag inte kan borsta bort. Finns det en pausknapp?

Jag är inte deprimerad nu, men någon sorts överkänslighet dröjer sig kvar, stabilt som fjärilsvingar. Dessutom det ständiga orosmomentet vårdapparaten, Syster C slutar om några veckor, Dr E har slutat, så det hänger i luften vilken sorts kontakt jag ska ha. Jag blir inte på något sätt förtvivlad när personal slutar, jag är alldeles för van, men det är ändå jobbigt att behöva lära känna nya människor stup i kvarten. Usch så trött jag är på att dra min historia. Ju mer jag pratar om historiska händelser ju mer overkliga ter de sig. Ett annat liv, en annan tid.


fredag 27 december 2013

Kontrollbehov

På psyk satt tre tjejer runt 18-20. Det vanliga. Maten. Sår. Trauman. Lånade cigaretter. De hade suttit där i veckor och månader, väntande på en hjälp som aldrig kom. Jag blir så ledsen.

Har gått in i dvala, nästan helt. Tvättar någon maskin, diskar lite, handlar när det behövs, men i det stora hela ser jag på tv. Ishockey. Harry Potter. Människor med falska identiteter på facebook. Inte mycket som krävs för att roa mig. Äter mest risgrynsgröt, något jag aldrig verkar tröttna på.

Igår lämnade jag huset en stund, en kompis håller på att separera och ville ha lite sällskap medan hon packade. Önskar att relationer vore lättare för alla människor, önskar att jag hade magiska råd.

Men i övrigt har jag inte ens gått på någon rea, ointresserad. Vill inte ha okontrollerade intryck. Vill ha en tv-kontroll.

torsdag 26 december 2013

Annandag

Tappade helt lusten att blogga där, hoppas ni har haft det så bra som möjligt i jul, och har det varit skit så hoppas jag det blir bättre när hysterin lägger sig efter helgerna.

Jag blev utskriven från psyk som jag ville, så jag kunde åka till Göteborg några dagar före jul och träffa mina barn. Det var riktigt riktigt trevligt. Förutom att jag hade det jätteroligt med ungarna så fick jag till råga på allt helt fantastiska presenter. Hemma igen på julafton orkade varken jag eller Mannen anstränga oss så vi åt inte ens julmat (Mannen kan fortfarande bara få i sig små smulor), det blev potatissallad och rostbiff. Sedan har vi mest slöat framför tv:n.

Under veckan på psyk gick jag upp 3,5 kg, hur tusan är det ens möjligt? Men det är klart, jag dubblerade dosen Seroquel, och tröståt en del för att slippa be om Stesolid. Nu har det iaf lugnat ner sig, trots att jag glatt sätter i mig en massa risgrynsgröt. Orkar fan banta. Tur att man har stretchjeans ;)

Psykiskt mår jag ändå rätt ok, har slutat tänka på blod och död. För stunden iaf. Nu är det mer dammråttor och tvätt.

onsdag 18 december 2013

Resenärer

Mannen fick äntligen åka hem idag. Han är inte hundraprocentigt kry, men tillräckligt för att klara sig själv.

Jag har blivit utlovad ett läkarsamtal imorgon. Tycker inte att de har någon reell anledning att ha mig kvar, de destruktiva tankarna har flaxat iväg någon annanstans.

tisdag 17 december 2013

Statussammanfattning

Mannen mår bättre. Han är mer uttråkad vilket jag tar som ett bra tecken. Enligt proven är infektionen på god väg bort.

Jag känner mig lite nedstämd men långt ifrån akut-galen-suicidal, ska bara övertyga läkaren om det också. Fick åtminstone åka hem och hämta posten och kläder idag.

lördag 14 december 2013

Fel

Skrev ett inlägg som rymden tuggade upp. Kort: Mannen är kvar på sjukhuset men åtminstone inte sämre. Jag har hamnat på psyk, vet knappt hur.

onsdag 11 december 2013

Invasion

Är riktigt orolig för Mannen. Enligt proverna har infektionen bara blivit värre. Nu är han röd och svullen om ena armen också. Ett par andra symptom har också dykt upp. De skickade honom på röntgen av bröstkorg och mage nu ikväll, och så har de börjat spruta i honom antibiotika. Stackarn har det jättetråkigt, orkar mest bara ligga ner men har svårt att sova. Personalen kommer inte in så ofta, förutom att de säkert har det jäktigt så vill de nog inte springa för mycket in i ett isoleringsrum. Jag hjälpte honom att duscha och tvätta håret, men det gör jag förstås gärna.

Tankarna fragmenteras. Jag gör otillåtna saker för att samla ihop bitarna en stund. Tycker inte om datumet. Tycker inte om att ha någon/något bakom ryggen. Håller så hårt ihop säcken när jag är hos Mannen, när jag kommer hem slits den upp i alla revor och jag vet inte hur jag ska fixa det, men jag går och lägger mig i sängen och vänder och vrider på mig och hoppas på tankelugn imorgon.

måndag 9 december 2013

Vårdval

Pustar ut efter en lång dag. Kände att jag behövde gå på mitt möte med Syster C, behövde knappt säga så mycket för hon såg på mig hur det var. Hon skulle förklara läget för Dr E.

När jag kom hem till Mannen ringde vi 1177, som efter lite dividerande skickade en ambulans. På akuten droppade de i honom 2 liter vätska och tog diverse prover. De visade på en kraftig infektion sa läkaren. Eftersom han kort låg på sjukhus i Tyskland i somras ville de kolla efter multiresistenta bakterier också. Tack och lov fanns det plats i ett isoleringsrum här i vår stad, så han slapp skickas till större staden utan får ligga kvar här ett par dagar. Det är en lättnad att han får vård nu.

När vi var på akuten ringde Dr E, det var folk i rummet så det blev lite svårt att prata, men hon auktoriserade iallafall frikostig användning av Stesolid de närmsta dagarna. Syster C ska ringa imorgon och kolla läget. Hon är schysst och bryr sig. Jag förklarade att inläggning helt enkelt inte är aktuellt, med tanke på situationen.

Imorgon ska jag försöka gå upp tidigt och ta litiumprov. Det är i samma bygge som Mannen ligger, jag vet inte om det är för tidigt att gå till honom halv nio, ska ringa honom om en stund och fråga honom. Den här gången ska jag ta med något ät- och drickbart, idag blev det inte så mycket efter frukost. Åh, vad jag hoppas att det vänder snart för Mannen.

lördag 7 december 2013

Inklusive

Orkar inte riktigt slåss mera mot mörka tankar, så jag försöker samexistera med dem. Elektricitet och kemikalier i hjärnan behöver inte betyda handlingar i den yttre världen. Jag erkänner med en nick frestelsen att sluta med medicinerna för en tillfällig hypoman kick. Det brukar ta en ände med förskräckelse, och det vet jag, dosetten kommer fram på rätt klockslag och jag ska avhålla mig från självsvåldiga experiment.

Det värsta ovädret verkar ha lagt sig, så jag ska gå ut en sväng imorgon, åtminstone till Coop. Vill inte träffa vänner ifall jag är smittsam. Stackars Mannen är fortfarande rejält sjuk så jag vill inte lämna honom någon längre stund heller.

Tankarna är som sega marshmallows, egentligen ganska smaklösa och utan substans.

fredag 6 december 2013

Igen

Det går på sparlåga här. Mannen är jättesjuk, antagligen influensa (trots att han tagit influensasprutan, men den är ju inte heltäckande, det här kanske är någon elak tysk variant). Tråkigt, det är inte så mycket att göra annat än panodil och vätska.

Själv känner jag mig inte fysiskt sjuk (ännu), men ändå matt och som om jag står bredvid mig själv och glor på något förvillande likt en gigantiskt grå dammråtta. Vågade mig ändå av nödtvång ut i kuling och hagel ner till apoteket. Förra läkaren hade fuckat upp ett recept, förhoppningsvis kan jag få ett nytt av Dr E på fredag, jag fick åtminstone de mediciner jag omgående behövde. Eller antar att jag behöver - jag erkänner att det finns en frestelse att kasta pillerna... jag blir tydligen deppig ändå trots allt jag petar i mig. Måste erinra mig hur bottennivån känns, och det här är inte det, det här är en pastellrosa variant med room service.

tisdag 3 december 2013

Läst

När jag nu senast länkade till Expressen så får jag väl göra det igen:
http://www.expressen.se/halsa/omhandertog-barn---ur-kvinnans-mage/

Mina tankar går osökt till alla de föräldrar som kämpar med psykisk ohälsa men ändå tar hand om sina barn. Som inte är perfekta, men bra nog.

Jag hävdar inte - och det vill jag vara väldigt tydlig med - att alla psykfall fixar att vara föräldrar. Så är det inte. Ibland blir resultatet ren katastrof, och då vill det till att omgivningen är på hugget. Men det finns också exempel på dem som har stor inlevelseförmåga och ansvarskänsla gentemot sina barn. Precis som det finns exempel på "normala" personer som sköter sitt föräldrajobb uselt.

Tänk att tvingas till kejsarsnitt och fråntas ditt barn i ett främmande land för att du eventuellt kan bli sjuk igen i framtiden. Ska vi också raskt omhänderta cancersjuka personers barn, för det kan tänkas att de i framtiden kommer att överge dem genom att helt sonika gå och dö?

Självklart får man inte alla fakta genom några tidningsartiklar, men obehagsfaktorn är hög. Man får hoppas att det är en engångsföreteelse.

måndag 2 december 2013

Stil

Dagens I-landsproblem: barnen kommer hem med egengjort julpynt som inte matchar tapeterna!!! Tur att Expressen har svaret: http://www.expressen.se/leva-och-bo/sa-far-du-till-det-finaste-julpysslet-med-barnen/
Ska man skratta eller gråta?

Jag sluggar mig genom dagen. Nu pågår saffransbak.

söndag 1 december 2013

Sidospår

Det känns som om jag dalar nedåt. Ständigt insekter som kryper runt innanför skinnet och en önskan att bara isolera mig. Jag tror inte att det enbart är för att Mannen är bortrest, jag fixar att vara själv, och det började redan innan han for. Märkligt, det finns inget annat direkt att skylla på. Jag drog en lättnadens suck när en kompis inte hann ses på onsdag utan ville ta det veckan efter. Julskyltningen nere på stan hoppade jag över, det blev bara en snabb promenad till Coop, men jag köpte ingredienser till saffransbullar, på något sätt ska jag tvinga mig till att baka imorgon. Inte känna efter att jag känner mig förlamad.

Jag pratade med psykologsonen om min oro för darriga händer. Nu brukar jag inte vända mig till honom med mer känsliga saker, nån gränssättning får man ha som förälder, men det här kändes tillräckligt ytligt för att vara okej. Han jobbar en hel del med ångest och fobier så han har bra idéer. Jag tror jag får öva upp toleransen för oroskänslorna och tankarna och inte göda ångesten med att fundera för mycket på saken. Och förstås, försöka att inte döma mig själv när jag är klumpig, det är ju inget jag gör avsiktligt utan ett fysiologiskt fenomen. Det har känts lite lättare på just den här fronten idag.

Önskar jag kunde pausa tiden. Kliva åt sidan ut i ett ingenmansland och bara existera ett tag, inte behöva leva.

fredag 29 november 2013

Omskakande

Mannen åkte fem imorse, borta över helgen. Det ekar tomt. (Jag hade kunnat åkt med om jag hade velat men kände mig inte upp till det. Lång resa, utomlands - nej.)

Känner mig stirrig och labil ikväll. Plötsliga tårar. Det är nog inte Tobleronen jag fyndade för en femma, kanske snarare att jag glömde medicinerna imorse. Dygnsrytmen är lite förskjuten, plötsligt har min "stig upp klockan åtta" blivit tio. Jag går fortfarande och lägger mig före midnatt, men sover som en stock 10-11 timmar, så när jag väl vaknar tänker jag "dag" och inte "morgon". Hade Mannen varit hemma hade han fått ställa upp som kramdjur, nu försöker jag halvt om halvt hålla intresset uppe för figurerna som pratar på tv:n.

Rulltrapporna har jag besegrat till 95 procent, men nu har jag en ny "fobi": jag skakar ju i händerna av litiumet men nu blir jag också orolig och spänd för att jag ska spilla och tappa saker, vilket gör att jag skakar ännu mer och faktiskt spiller och tappar saker. Ibland har jag svårt att styra datormusen och slå koder på mobilen också. Det är enerverande och jag blir arg. Vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Känner mig inkompetent.

Strax börjar True Blood, kanske är den tillräckligt skruvad för att få mig att glömma bort mig själv en stund.


onsdag 27 november 2013

Kaktus

Har verkligen inte gjort någonting idag, slötittat på tv och druckit kaffe. Känner någon sorts press att jag borde vara social eller åtminstone nyttig, från något utomstående perspektiv, men jag har verkligen inget behov av folk just nu (Mannen undantagen). Kanske är det bara förkylningen, fast den har varit överkomlig idag. Tack och lov för nässpray. Någon enstaka nyttighet får jag väl ändå åstadkomma, så jag ska vika tvätt och slänga in en maskin. Duscha, jag gillar inte att vara sunkig.

Taggarna utåt mot varje krav.

Trafikfara

Jag är hiskeligt snuvig just nu. Skulle ha hälsat på en kompis med en liten bebis imorgon men det får bli när jag är kry igen, vill ju inte smitta.

Tänkte mest hålla mig hemma idag, men det blev ändå en liten vistelse ute i stora världen för vi åkte till Malmö som hastigast. Mannen ska åka och hälsa på ett barnbarn i Tyskland och i födelsedagspresent hade han önskat en viss Lego-byggsats som visade sig vara svår att få tag på lokalt. Mannen ringde runt och fick napp i Malmö, så vi transporterade oss dit. So far so good. På vägen hem höll jag på att få oss att köra i diket. Jag tyckte att vi närmade oss den framförvarande bilen alldeles för snabbt i mörkret och i spontan panik ropade jag till, så Mannen tvärbromsade. Jag är ganska skraj i trafiken och därför rätt trafikfarlig. Nu slutade det väl, vi hamnade bara strax efteråt i en evighetslång kö p.g.a. att någon bil hade kapsejsat på motorvägen. Inte mycket att göra annat än att le och krypa fram.

Nu är jag uppe lite för sent. Satt och tittade på Thomas Quick-specialen på ettan. Visserligen verkar han inte vara någon helyllekille precis, men åtminstone jag skulle börja dra öronen åt mig om någon (som inte var soldat eller bödel) erkände över 30 mord som han plötsligt kom ihåg. Så det är sorgligt med alla dessa sakkunniga runtomkring som verkar ha tyckt att han var ett häftigt fall. Hoppas det blir ordentligt utrett. Mina egna erfarenheter av framkallande av falska minnen - i mitt fall gäller det särskilt tidigare liv - gör att jag mycket väl kan tro på att det går att skapa konstgjorda minnen om omständigheterna är de rätta. Det kan t.o.m. vara ganska lätt.

Jaja, det väcker upp tankar på saker jag helst glömmer.

Nu får mina rinnande ögon mascaran att smälta och min säng känner sig ensam, så jag får väl sansa mig och gå och lägga mig.

lördag 23 november 2013

Förklaring

Igår försvann fler mobilsamtal och flera sms kom fram timmar försenade, så jag ringde just supporten. Tydligen är det krångel på grund av att 4G-nätet inte är helt utbyggt än på en månad. Min telefon är ju sprillans ny och jag har haft den inställd på 4G, nu fick jag sätta ner den på 3G så får vi se om den slutar äta samtal.

Umgicks länge med kompisen med hundarna igår, vi gick ner på stan och handlade (jag köpte en svart-vit-randig klänning på Lindex :)), lagade mat tillsammans och drack bubbel och åt chips på kvällen. Det var trevligt (och det är himla roligt när en hund utser en till klappmaskin). Idag är jag dock i skriande behov av isolering, så nu sätter jag på mig hörlurarna och försvinner in i musiken.


torsdag 21 november 2013

Telefonmärkligheter

Dagen inleddes med ett mysterium. Ja, inget man inte har varit med om förut, doktorn ringde inte när hon skulle. Jag vet med bestämdhet att jag inte fick något samtal för jag satt med mobilen intill mig hela morgonen, och för övrigt resten av dagen också. Till slut framåt kl 16 ringde jag sekreteraren, som sa att läkaren visst hade ringt. Hon kopplade över mig till läkaren som sa att hon hade ringt 09.05 och talat in ett meddelande när hon inte fått svar. Det finns ingen notering i min telefon om något missat samtal och inget nytt meddelande i svararen. Och ja, hon hade rätt nummer. Och andra samtal har gått fram idag. Jag har chattat med supporten på Tele2 och de kunde inte svara på vad som hänt utan att ha numret som ringde till mig, "dolt nummer" räckte inte ;)

Nåja, ingen ko på isen som man säger. Jag fick prata med läkaren och veta hur jag ska göra med medicinerna, och hon skulle ordna med en återbesökstid (får hoppas att det blir så då). Men jäkligt skumt är det.

Jag fryser ikväll, det känns ruggigt. Som om vintern är i antågande...


onsdag 20 november 2013

Hemkär

Gick och lade mig en stund fast klockan bara var sju. Det tar på krafterna att vara social. Jag träffade min kompis med hundarna, vi gick en sväng med vovvarna och sedan satt vi hemma hos henne och drack varm choklad. När jag kom hem var Mannen redo att åka och handla, så det blev Ica Maxi t.o.r. med stopp på den lokala pizzerian för ingen av oss kände för att laga mat. Är det egentligen meningen att man ska äta upp en hel pizza själv? frågar en undrande själ. Vi delade på en och fick ca en fjärdedel över. Imorgon får det bli "riktig" mat.

Det känns rätt så bra nu, fast inte hundra procent. Har mina dystra ögonblick men de flimrar förbi. Kanske pillernäven man tar varje dag funkar. Det är sagt att senaste läkaren ska ringa imorgon, så får vi se vad hon tycker. Sånt vet man liksom aldrig, de är luriga doktorerna.

Nästa helg drar Mannen till Berlin men jag hoppar över det, det kändes bara jobbigt. För mig räcker det med Göteborg till jul. Hoppas få se alla bilderna från sonens resa till Sydafrika. Jag vill inte resa själv så det får andra göra.

Och snart är man riktigt gammal. Usch. Mannen har börjat jobba extra hos en äldre man. I ett år hade hans tv varit ur funktion, gick bara att se en kanal trots att han betalade för massor, men ingen hade tagit itu med det. Det beundrar jag hos Mannen, i sådana situationer engagerar han sig och gör det där lilla extra. Han pratade med supporten några gånger, och igår åkte vi till köptemplet och hämtade ut en ny fjärrkontroll. Det funkade och mannen kunde se fotbollsmatchen han så gärna ville se. Inte särskilt svårt men någon måste lägga två strån i kors. Jag antar att det inte finns utrymme för sånt i dagens slimmade organisationer. Fy för att bli gammal och beroende.

måndag 18 november 2013

Kortversionen

Har saknat inspiration att skriva på ett tag, har mest varit upptagen med att ta mig igenom dagarna.

Fredag var det frissan, inte i den här staden utan en annan plats ca 45 minuter bort. Förut har jag fått skjuts av en kompis som ändå skulle dit, men denna gång skulle jag åka bussen själv. Ja, åka buss klarar jag, däremot hade jag inte riktigt koll på hur långt det var att gå från stationen dit jag anlände (nästan en halvtimme). Så jag kom fram med andan i halsen och lite irritation under fötterna. Kunde dock sätta mig ner i en stol och pusta ut, och bli omhändertagen. Det slutade med att jag blev fortsatt blond men med ljusbruna partier. Min frisör jobbar gärna med färg och det tycker jag är roligt.

Vad som däremot inte blev så roligt var promenaden tillbaka. Det var kolmörkt, jag fick mer och mer ont under fötterna och efter 15-20 minuter insåg jag att jag gått vilse. Mitt lokalsinne lämnar en del övrigt att önska. Jag halade fram Maps men fick den inte att helt stämma ihop med verkligheten. Det blev till att gå/stappla tillbaka och försöka med ett nytt håll. Lyckades placera mig på en busshållplats med tre minuters marginal (bussen går bara en gång i timmen).

Hemma slet jag av mig skor och strumpor och kunde konstatera att jag hade drygt femkronestora skinnflådda fläckar i hålfoten, hur det nu gick till. Efter tre dagar gör de fortfarande rätt ont, även fast de är omplåstrade, och jag går på tårna som en trana. Lesson learned: bekväma skor går före snygga.

På lördagen var det dop, en kompis lilla tjej, fint och inte alltför uppstyltat. Även om jag förstås blev väldigt trött efteråt. Söndagen var det födelsedagsfirande för en av Mannens söner, men det blev tack och lov inte så långvarigt för Mannen skulle iväg och jobba. Idag har jag träffat Syster C. Det känns enormt skönt att inte ha något inplanerat de närmaste par dagarna, mitt huvud känns överfullt.

fredag 15 november 2013

Glömskeslarv

Känner mig ganska korkad. Hade glömt att ta min Seroquel igår kväll, är med största sannolikhet därför jag nästan inte har sovit. Tycker inte riktigt om det där, när man väl börjar meka med sin sömn blir man snabbt beroende av en eller annan kemikalie för att det ska fungera. Jag har aldrig gillat den situationen. Nu är inte Seroquel klassiskt beroendeframkallande, men som många mediciner kan den ha effekter när man glömmer den som gör att man känner sig lite fångad. Blä.

Fördelen är att jag känner mig pigg. Nackdelen är att jag känner mig bedrägligt pigg. Nästan så jag hoppas jag somnar i frisörstolen. ;)

När jag givit upp försöken att sova framåt fyra blev det sen natt-tv. Kraftkarlstävlingen "One man soldier" på Discovery. Någon sorts komedi med vuxna människor som rökte på, inte särskilt skoj. Ett sorgligt avsnitt av "Special victims unit". Sedan tvingade sig min hand fram till fjärrkontrollen och stängde av, och jag halvslumrade ett tag, tills Mannens alarm ringde. Han stängde av det och fortsatte sova medan jag blev klarvaken, typiskt.

Äsch, nu ska jag gnugga icke-sömnen ur ögonen och välja klänning för dagen. :)

Nattfundering

Gick och lade mig vid 22. Vid 3 har jag fortfarande inte somnat ordentligt. Kanske vilade jag för mycket igår?(även om jag inte sov)

Fråga till läsekretsen: kan ni läsa i drömmen? Om ni ser en skylt eller en bok, kan ni se vad det står på den? Det kan inte jag. Om jag inte redan är så gott som vaken, då hittar jag på något.

torsdag 14 november 2013

Kvällsläget

Såg just en dokumentär på SVT2 som jag måste tipsa om:
Varför erkände dom?
Jag tycker att fenomenen falska erkännanden (som denna dokumentär handlar om) och falska minnen är spännande och viktiga att känna lite till.

Efter ytterligare en dag av storslaget slappande börjar jag känna mig lite mer samlad, det snurrar inte lika mycket i huvudet och kroppen är lugnare. Ska faktiskt bli kul att få håret fixat imorgon.

Isvak

Efter att ha isolerat mig hemma i två hela dagar har åtminstone huvudvärken släppt och lite av det inre kaoset lagt sig. Men nu måste jag ta ett djupt andetag och förbereda mig på att hoppa ner i kallvattnet igen. Fredag är det frisören, lördag ett barndop och söndag en födelsedag. En hand kramar mitt hjärta och andningen snabbar på. Jag verkar aldrig komma ifrån dilemmat: jag vill ha ett normalt liv-jag klarar inte av ett vanligt liv.

Det är mitt på dagen, jag vaknade inte förrän vid 10, min dygnsrytm är lite på glid. Livliga drömmar om Frankrike (?) Hög tid att hoppa in i duschen. Häpp häpp!

tisdag 12 november 2013

Speedåldras

Fick ett fikaerbjudande men jag tackade nej. Känner mig tunnhudad och trögtänkt just nu. Igår värkte huvudet på vänster sida, nu har det flyttat sig till höger. En telefonförsäljare ringde upp Mannen och jag gick igång, rotade fram fakturor, vi får se om han ringer igen. Läser i SvD att deprimerade åldras fortare, åtminstone ser det ut så på cellerna, och rycker på axlarna. Vem fan vill bli 105? Kanske resonerar man annorledes när man blir äldre.

Nä, jag får nog ha ytterligare en isoleringsdag imorgon. Stresshormonerna är fortfarande i farten.

måndag 11 november 2013

Dagsdos

Dyrkandet av köptemplet blev ganska långvarigt och jag var genomtrött när jag kom hem. Men min kompis gillade klänningen jag plockade ut åt henne och hon hittade mycket av det hon hade på sin lista.

Får livliga drömmar nu sedan vi ändrade på medicinerna. Den tidiga morgonen var ett sammelsurium av rostiga krigsbåtar, David Bowie-biljetter, galna människor och rostat bröd. Jag finner det rätt arbetsamt. Stämningar som smyger sig kvar en hel dag.

Idag var det avrapportering hos Syster C. Inget speciellt. Sedan gick jag hem till en kompis för att titta på hennes nya lägenhet i ett hus rätt nära oss. Vi gick en en-och-en-halvtimmas promenad med hundarna hennes. Jag fick passa dem medan hon gjorde ett ärende, och de var så snälla så, skällde inte när det gick förbi andra hundar. Hundvan är jag inte ett dugg så det är roligt för mig när det funkar.

Somnade som en stock efter det. Har avspänningshuvudvärk nu, och en krypande känsla av att jag måste vara ensam imorgon. Men men, nu blir det Homeland.

lördag 9 november 2013

Lågintensivt

Kan konstatera att den nya medicinen iallafall inte däckar en som Nozinan, vilket var skönt att se. Trött har jag varit idag, men inte tröttare än jag varit den senaste veckan, någon sorts allmän depressiv slöhet. Jag snoozade en halvtimme imorse, vilket får anses godkänt, sedan har jag varit vaken. Tittat en del på Kunskapskanalen och skummat tidningarna.

Blev medbjuden på en promenad men jag kände att jag ville duscha och äta just då, så det blev inget. Och nu börjar det mörkna. Mannen kommer väl hem från jobbet snart.

Imorgon får jag pusha mig lite, ska åtfölja en god vän till köptemplet och agera smakråd. Själv är jag högst villrådig om vad jag ska ha på mig på dopet nästa lördag. Jag går sällan på sådana tillställningar (mina egna barn är inte döpta) och har ingen känsla för vad som gäller. Knallorange ska jag väl undvika, och helsvart är begravning. Men det finns mycket däremellan. Jaja, de flesta kommer nog för att titta på barnet!

Lite lustigt att notera att jag inte är särskilt köptokig nu, mina pengar försvinner mest till mat. Men det kan ändra sig hux flux om det svänger uppåt igen.

Tvättmaskinen piper och piper, den vill att jag ska komma och hänga upp den vinröda tvätten. Får jag bara klart med en maskin till så ger jag mig själv godkänt för idag.

fredag 8 november 2013

Avklarat


Till min lättnad hade läkaren skrivit receptet nu på morgonen, så jag slapp telefonjakt, dessutom hade ett av stadens apotek ta mej tusan faktiskt rätt förpackning hemma (medicinen finns i ganska många olika styrkor och förpackningsstorlekar). Solen sken lite försiktigt på mig under promenaden fram och tillbaka till stan. Jag gick till Systembolaget också och köpte ett par av det belgiska favoritölet till min man, så han slipper köra ner på stan i fredagsrusningen. Det känns som en klassiker att gå med en apotekspåse i ena handen och systempåsen i den andra. ;) Själv låter jag alkoholen vara nu när jag gör medicintest. När jag är mestadels nedåt är jag ändå inte särskilt intresserad, det är när jag är uppåt som jag vill se champagnen flöda. Känns långt borta nu.

Jag har tagit mig i hampan och sorterat tvätten, och satt på första maskinen. Tänker t.o.m. köra torkskåpet idag för att få undan lite, oftast brukar jag bara hänga upp tvätten utan att sätta på värmen, det torkar ändå över natten. Skitbra med torkskåp istället för torktumlare.

Måste storhandla idag också, i princip allt är slut. Fredag eftermiddag på Maxi *tummen upp*. Men det ordnar sig. Det går jättebra att storhandla med Mannen, han är så cool, tar en sak i taget.

Ska skriva upp "glass" på shoppinglistan. :)

torsdag 7 november 2013

Sömnbefrämjande

Dagen inleddes med ett läkarbesök, och efter det har jag varit som en trasig ballong, det mest spännande jag gjort var att titta på Australiensiska tullen... i övrigt har jag sovit. Hoppade över erbjudandet om en hundpromenad, det kändes som om det räckte med promenaden i duggregnet från sjukhuset.

Läkarbesöket gick okej. Vi enades om att jag inte är så djupt deprimerad (jag har t.ex. inte så jättemycket självmordstankar) men ändå behöver lite hjälp på traven. Hon tyckte inte att Abilify stabiliserar så bra, så nu blir det raskt byte till Seroquel depot som hon verkade förtjust i (när hon skrivit receptet - det har inte kommit in ännu så hon har väl glömt, måste ringa sekreteraren imorgon. Fick jaga sekreteraren idag också för att läkaren inte verkade veta hur hon själv skulle kunna föra in bokningar i systemet, hon är helt ny och tillfälligt där, men det ordnade sig och jag fick en telefontid som jag skulle.) Det hon förutspådde var att jag kommer behöva ett par stabiliserare och om man får till det bra ska jag inte behöva ha antidepressiva hela tiden. Jaja, en dag i taget.

Så trött jag är redan, orkar inte sitta uppe och se på tv. Lär väl bli ännu tröttare (och hungrigare...) när jag börjar med Seroquel...

Imorgon ska jag försöka komma ikapp med tvätten, så jag gör någon nytta iaf. Och fundera över doppresent, jag tycker sånt är svårt. Har en vecka på mig att bli lite mer normal så jag pallar ett dop.

onsdag 6 november 2013

Irrationellism

Inledningsvis: toalettstolen har summariskt avrättats (alla är inte värda att räddas) och ersatts med en skinande ungdom med fläckfritt yttre.

Själv känner man sig inte som någon skinande ungdom precis, mer gammal gnällig kärring. Men vi kom iallafall iväg och hälsade på ett par jättetrevliga vänner och deras lilla bedårande bebis. Vi var där i flera timmar så nu känner jag mig sådär hysteriskt klättra på väggarna-trött, det får bli en tidig kväll.

Läkarbesök imorgon bitti. Som ofta när jag inte mår så bra känns det jobbigt att gå dit. Jag ifrågasätter om jag verkligen har rätt att ta upp personens tid, att jag nog överdriver, att jag borde klara av att fixa situationen själv, särskilt osäkert blir det när jag inte känner läkaren. Men jag ska strama upp mig och gå dit.

söndag 3 november 2013

Undersvämning

Stackars grannen under kom och knackade på, hon hade hört det susa i vattenledningen hela natten och varit så nervös för att någon glömt en kran och det var översvämning att hon knappt kunnat sova. Jag har talat in på fastighetsskötarens mobilsvar, men inte hört något ännu. Nåja, det blir ju inte översvämning, allt vatten som åker in åker ur, det går bara åt en sabla massa vatten. Varför måste det hända just nu, jag orkar inte tänka på det.

Sovit elva timmar. Känns nästan som om jag är tillbaka där jag var för två-tre veckor sedan. Gråstenstunga armar och ben. Grådimmig tankeverksamhet. Petade i mig en hel påse ostbågar igår. Fick just en trevlig inbjudan på onsdag, och jag försöker känna mig glad, men den känslan rinner som smågrus mellan fingrarna. Inte ens sonens fb-bilder på Sydafrikanska utsikter berör mig mer än en sekund.

Borde ta bort flagnande nagellack. Reparera min flagnande fasad och låta idiottankarna falla som askflagor. Orka.

lördag 2 november 2013

Toaletthumör

Vår toalett är inte riktigt psykiskt frisk. Spolmekanismen har fallit i småbitar vilket jag tar som ett tecken på att den vägrar bli bra, för den har skruvats på flera gånger förut och ändå gör den så här. För att irritera mig för den nu ett ständigt brusande oljud, och extraordinära insatser krävs för att alls använda toaletten på ett säkert sätt. Naturligtvis väljer den en helgdag för sitt lilla sammanbrott, då fastighetsskötaren inte svarar i telefonen och Mannen, som annars tidigare fixat den provisoriskt ett flertal gånger, inte är hemma. Det här känns verkligen som om det hör hemma på någon annans bord, så jag väljer att ignorera psykfallet och hoppas att det bara försvinner.

Kulturnytt

Utan ytterligare sömnpiller sov jag 11 timmar i natt och känner mig fortfarande så där trött att det kryper i benmärgen. Men jag har ändå klätt på mig och laddar för att ta bussen till apoteket om en halvtimme (apoteket med A, inte med M eller C eller H ;)) Enligt deras nya tjänst på hemsidan ska mitt apotek(A) ha Voxra hemma, som är så gott som slut hos mig, och som jag min klantskalle glömde att köpa när jag ändå var på apoteket(M) igår. Det stör min självbild lite för jag brukar ha hyfsat bra koll på när jag behöver handla mediciner, så jag inte ska stå där med en ensam skramlande tablett i burken som jag gör nu.  Tänker att när jag redan håller på med medicinändringar så ska jag inte snurra till det extra genom att sluta oplanerat med en annan med, mitt system är tillräckligt i olag som det är.

Nu när jag sovit mig till sans kommer en allvarsam hinna över mig, som antagligen är normalitet men icke desto mindre rätt oattraktiv. För mig själv då, andra kanske tycker det är skönt om jag inte spattar omkring. Imorgon kanske jag har sovit av mig resten av tröttheten och då kan jag se hur jag egentligen mår.

fredag 1 november 2013

Distanssömn

Visst svalde jag pliktskyldigast två Nozinan igår kväll. Nettoresultat av sömn: 17 timmar!! Gick lite dimmig upp och vinkade av Mannen som skulle hälsa på barnbarn, slocknade sedan igen i soffan. Inte förrän framåt 16.30 började jag återfå medvetandet, naturligtvis ökentorr i munnen (blä). Hann precis dra på mig kläder och ner på stan i ett snabbt ärende före 18. Sedan lagade jag faktiskt lite mat, hittade vegetarisk färs i frysen, så jag är relativt väl omhändertagen av mig själv just nu, men fortfarande helt suddig i skallen, tung i kroppen och med en tom känsla inombords, som gråvit dimma. Tittade på tv-tablån, men nu orkar jag inte sätta på apparaten, vill ha det tyst och somna om.

torsdag 31 oktober 2013

Kemiexperiment

Den senaste i raden av doktorer, Dr E, ringde faktiskt till slut. Jag ska halvera Edronaxen och så drog hon ur  mig (hon verkar rätt sympatisk) ett löfte att ta Nozinan ikväll och sova. Dessutom hade svaret kommit på senaste blodprovet, något sorts special som fick skickas till Stockholm. Jag har dubbelt så mycket Abilify i blodet som jag borde ha, så den ska också minskas. Lite småpyssel att möblera om i dosetterna.

Bara tanken på att sova, kanske 10-12 timmar, känns motbjudande. Samtidigt håller jag nog på att bli lite sliten, märker att jag börjar få svårare att hålla tankarna fokuserade. Har inte fått så mycket gjort idag förutom lite disk och tvätt och rensning av en skräphög i sovrummet, ja och så har jag hjälpt Mannen (d.v.s. jag bestämde hur allt skulle vara) konfigurera en reservmobil eftersom laddaren till hans vanliga knappt funkar och han ska ut och resa imorgon. Men mest har jag bara spattat omkring och druckit kaffe.Tittat på åtråvärda saker på nätet och närapå impulshandlat, men lyckades hålla mig. Så helt lost är jag inte.

Får ett skrattanfall för mig själv. Tillvaron är rätt absurd så det känns relevant.

Hantverksokunnig

Nu har jag druckit kaffe, läst Hyresgästföreningens tidning samt plockat undan tvätten, och vet inte vad jag ska hitta på så här dags. Sticka borde man väl göra. Eller något sådant. Jag tror jag har en påbörjad halsduk i gömmorna? det är ungefär där min skicklighetsnivå ligger. Fast för tusen år sedan när ungarna var små stickade jag tröjor med mönster och grejer, hur det nu gick till. Jag målade tavlor också, men det har jag inte haft inspiration till på mycket länge. Finns ingen lustkänsla utan bara dåligt samvete för att jag inte är mer kreativ.

Fick iallafall fotohyllorna på plats, d.v.s. Mannen skruvade och donade och jag stod tjejaktigt och höll ett vattenpass och hejade på. Det är en viss nackdel med att ha en händig karl, jag fixar inte mycket själv, men jag måste säga att fördelarna överväger kraftigt. Jag kan hjälpa honom med mobilen istället.

Att gå ut och gå tre på natten är väl inte så smart, antar jag, så det får vara. Nöjer mig med att glatt lyssna på dyster musik i halvmörkret. Tog en knäckemacka, annars har jag slutat att äta så förbannat som jag gjorde nyss när jag var deppig (tre kg plus på en vecka är måttligt roligt). Det är nog nya medicinen. Jag vet inte längre hur jag äter i mig själv egentligen när jag hela tiden påverkas av piller hit och dit. Är fortfarande rätt överviktig men att banta är samtidigt så obehagligt fixerande, så det får duga att åtminstone inte trycka i sig som en galning (ett högst adekvat uttryck - hur många galningar hetsäter inte p.g.a. medicinerna?)

Fundering när jag läser i Aftonbladet att Mikael Persbrandt säger sig vara diagnostiserad bipolär - det verkar finnas grader i stigmatiseringshelvetet, för jag har ännu inte sett många kändisar gå ut med att de har borderline/IPS eller schizofreni, exempelvis (då räknar jag inte dessa listor på internet där folk har gissat vad diverse historiska figurer har lidit av). Inte för att jag tycker att någon - kändis eller ej - har någon plikt att berätta detaljer om sin psykiska status. Det är mer bara en liten observation.

Äh, jag tror jag har några grejer att sortera.

onsdag 30 oktober 2013

Bulltantstveksamheter

Sov närapå fem timmar och känner mig helt utvilad. För tre veckor sedan sov jag mer än dubbelt så länge om nätterna och var dödens trött. Fluktuationerna i mina sovvanor fascinerar mig lite (men så har jag också en ruggig psykologisk hangup på ämnet sömn). En del är säkert jag, en del min gamla sjukdom och en del mirakelmedicinerna.

Den nattliga bakfixeringen lämnar mig inte, jag är hemskt sugen på att göra bullar (ska vara med mandelmassa i!) men stackars Mannen vill nog inte bli väckt av en larmande köksmaskin, och jag är för lat för att knåda för hand. Jag begriper inte den här otåligheten, allt ska hända nu genast annars tappar jag intresset. Och just så här tidigt på morgonen blir jag som mest sugen på att börja greja. Men jag har iofs tusen miljarder osorterade foton att titta igenom för att hitta fler att skriva ut till bildhyllan.

Vill ut och iväg idag! 

tisdag 29 oktober 2013

Ramarna

Småtrevlig dag, om än inget storslaget. En kompis ringde på förmiddagen och ville ha promenadsällskap. I sällskap av hennes två jättegulliga hundar. Det passade mig perfekt, få ut lite rastlöshet ur kroppen. Sen gick jag till Rusta för att kolla på tavelhyllor, och snälle Mannen slöt upp och hjälpte till med beslutsprocessen. Vi hann med en sväng förbi Åhlens också på vägen hem, Mannen ska iväg och träffa barnbarnen och behövde någon liten pryl att ta med sig.

Ikväll har jag förutom nedslag i tv-världen ramat in diverse familjefoton som ska upp på de nyinförskaffade hyllorna, tanken är att de inte ska hänga lika undanskymt som förut. Men lite sent nu att borra i väggarna... så något finns kvar att göra imorgon.

Har inte hört ett ljud från vården så jag fortsätter ta medicinerna som tidigare sagts, har ju läkartid nästa vecka. Visst går jag på lite högre växel just nu men jag känner mig inte ur kontroll. Får hoppas att Mannen säger till mig om jag börjar flippa. ;)

Oroade mig lite för en familj vi känner i Simones framfart, de bor ute i skogen med en liten spädis, men de hade klarat sig från elavbrott. Ack så sårbara vi är i dagens värld...

Ändamål

Jag var svårligen frestad att verkligen baka drömmar, bara för att, men har varken hjorthornssalt eller rapsolja hemma. Och så tycker jag att drömmar är bara måttligt goda.

Riktiga drömmar var det gott om dock så här på morgonkvisten. Någon morbid historia om att en närstående låg för döden och jag skulle bestämma angående organdonation eller inte (antagligen lätt färgad av donationskampanjen som just pågår). Hursomhelst, mig får de absolut plocka reservdelar av om någon vill ha dem en dag. Jag tycker det känns fint om man kan hjälpa någon annan till liv och hälsa istället för att resurserna bara ska ruttna bort. Men det är ju högst personligt.

Fast i sådana här sammanhang slinker det objudet in minnesbilder från min egen erfarenhet av humandissektion (anatomiutbildning på en död människa) som både var en fascinerande och svår upplevelse. Nuförtiden finns det väl bra datorsimuleringar istället, men det här var några år sedan. Man har gjort en del skumma saker i livet.

Men trots denna inledning på morgonen så känner jag mig fortfarande vid obrutet gott humör, förutom ett lätt mått av uttråkning. Jag har scannat dagstidningarna och tre nätforum och fb och bloggar, det skulle inte skada med en omgång dammsugning men stackars Mannen ska få vakna först, för tidigt att börja tvätta, för tidigt att ringa folk, jag känner att jag behöver ett Projekt men just idag kommer det inte naturligt. Jo vänta, jag kanske kan fixa med inramning av ett antal foton, fast det behöver också anstå tills resten av huset vaknar. Ibland är det tokigt när man har motsatt dygnsrytm. Nähäpp, jag får börja med att klä på mig och dela dosetterna (så jag inte glömmer av vilket vrak jag är ;)) Kanske gå till Coop och köpa bröd efter 8, jag får se. Måste erkänna att tankarna är lite studsiga idag så vad som kommer att ske och inte är oklart.

Flygfä

När jag var hos Syster C igår skulle hon kolla med doktorn om jag ska minska/ta bort den senaste medicinen jag fick för ett par veckor sedan, hon tyckte jag verkade lite väl uppiggad. Det sades att någon av dem skulle ringa men jag hörde aldrig något sen. Men de har väl att göra, jag sitter inte i sjön.

Simone hälsade på så det skallrade i fönstren och balkongmöblerna (av plast) flög omkring. Det var verkligen skönt att sitta inne i stugvärmen då. Jag hoppas våra vänner som bor ute i skogen fick ha elen kvar. Alla tågen stoppades ju på eftermiddagen i södra Sverige så jag var lite orolig för yngste sonen som pendlar till högskolan, men tack och lov hade han en lektionsfri dag så han behövde aldrig ge sig iväg.

Mannen drar till Stockholm och barnbarnen nästa helg, jag var ett tag där svårligen frestad att åka med, men försöker tänka lite längre än näsan räcker, det skulle kanske bli lite för roligt. Det fanns billigare flygbiljetter att få om man var ica-medlem, tur att jag råkade se den lilla annonsen i något blad, blev nästan halva priset. Även om man nu blir lite av en miljöbov, men det är tyvärr både dyrare och tar fem gånger så lång tid med tåget. Då blir det svårt att vara dygdig.

Vad ska jag baka inatt då, hihi? Mannen föreslog drömmar. Nej, jag ska väl försöka somna om istället...

måndag 28 oktober 2013

Kuling

Vallfärden till köptemplet blev bra. Jag lyckades med att begränsa mig till ett inköp, ett inte alltför dyrt halsband. Mest gick jag runt och spanade lite på tänkbara kläder för en kompis som snart ska döpa sin dotter och behöver något att ha på sig. Vi ska dit om två veckor och shoppa. Ska bli superkul, vi har inte setts på flera månader av olika skäl och jag längtar efter henne, hon är en genuin människa.

Det enda mindre bra med gårdagen var 20 minuter i regn och blåst ståendes i en busskur, men det var snart bortglömt när Mannen kom och hämtade mig vid busshållplatsen i andra änden av resan. Sedan blev det god mat, bubbel, Babel, Bron. Ja, och så sektdokumentären som jag hanterade ganska väl tycker jag.

Lite sömn på det, men nu är det nattsudd igen. 03.00 är en magisk tid att vara uppe på. Jag känner mig så levande. Smolket i bägaren är att jag vet att det kommer att bli tjat om det när jag träffar Syster C senare idag, i allra högsta välmening från hennes sida, jag önskar bara att jag kunde förklara det självklara, att det är oerhört svårt att avstå från detta öppna sinne, när t.o.m. en bläckpenna i grönt känns vacker och rätt, när musiken rör sig i strömmar, när den tilltagande stormen utanför fyller min kropp med urkraft. Jag är ju inte ur-kontroll-speedad, gör inga farliga saker. Varför skulle jag vilja vara "normal"? (för att uppgång går före fall? kan jag inte bara få glömma bort det i natt?)

söndag 27 oktober 2013

Blind

Slumrade ett par timmar ändå och vaknade som vanligt 8, fast nu var det ju 7. :) Det blev en macka och mer äppelpaj till frukost. Den gjordes på fallfrukt vi fick som var jättefina, under skalet inte en prick, och som gjorde sig bra som matäpplen.

Nu väntar jag ännu någon timme på att väcka Mannen. Han ska iväg och jobba en stund i eftermiddag och jag funderar på en sväng till köptemplet, det skulle passa mig att trängas med en massa människor idag. Får väl dock ge mig själv ett budgettak, annars lär jag komma hem med allt tänkbart och otänkbart.  ;)

Under ytan pågår en svart vs. vitt-dialog. Jag har resonerat lite på ett forum om först de två veckorna av depression och sedan det nuvarande stadiet av anti-depression. På vissa vis kan jag observera, dra logiska slutsatser, inse vad som ska göras enligt konstens alla regler. Men sen när det kommer till kritan... Inte skaffar jag mig en massa dagsljus när jag är deppig. Inte tusan tar jag någon sömnmedicin just nu fast det är en stående order från vården. Jag är som de tre aporna, ja möjligen med undantag för den som inte talar för håller låda gör jag utan att direkt väga mina ord på guldvåg. Att man kan förneka fast man vet om att man gör det.

Snart

Äppelpajen är färdig men jag tror jag väntar en stund med att äta den. Insåg just att det jag framför allt längtade efter var doften! Dricker kaffe istället, och det är väl helt fel antar jag men jag tänker ändå inte lägga mig just precis nu.

Tidsomställning om några minuter, fast nästan allt sköter ju sig själv numera. Datorn, mobilen, vi har radiostyrda klockor på väggarna (det finns väldigt många klockor hos oss av outgrundlig anledning, bekvämlighet antar jag, du ska inte ens behöva lyfta på armen och titta på armbandsuret).

Tur att man skummar lokaltidningen med jämna mellanrum. Fick just veta att våra busskort med värdeladdning har ett (osynligt) bäst-före-datum och sedan måste bytas ut. Har aldrig sagts något om det förut. Man kunde nu gå in på Skånetrafikens hemsida och kolla sitt kort, och mycket riktigt är mitt nu ogiltigt! Så på måndag får jag masa mig ner till stationen och få det utbytt. Jag stör mig på bristande information, det kan ju inte vara något de helt plötsligt har kommit på.

Äh, jag bara babblar i brist på bättre sysselsättning. Skulle vilja skriva om något meningsfullt men tankarna hoppar och jag känner mig helt enkelt inte tillräckligt seriös. Nu postar jag detta medan det fortfarande är sommartid...

Nattlektyr

Tänkte slå ett slag för bloggvännen Charlyenes senaste inlägg. De är långa och delvis teoretiska, delvis personliga, men väl värda att läsas. Om psykiatri, makt och maktmissbruk:

http://charlyene.blogspot.se/2013/10/psykiatrin-del-1.html
http://charlyene.blogspot.se/2013/10/psykiatrin-del-2-om-mig-sjalv-helt.html

Smulor

1,5 timmars sömn och jag är pigg. Vet vartåt det lutar men har svårt att dra i någon handbroms, särskilt så länge som jag faktiskt inte gör något dumt. Det är lite irriterande just nu att det är natt dock, blev så sugen på att göra en äppelpaj men Mannen kanske inte uppskattar om jag skramlar en massa i köket.

Jo förresten, han är fortfarande vaken (nattuggla!) så jag sätter igång!

lördag 26 oktober 2013

Arla

Som alltför lätt blir fastnar jag på nätforum. Försöker bara läsa men en del saker rinner ur mig ändå, inget viktigt egentligen, jag vill bara "höra" mig själv. Lite sällskapssjuk är jag allt och Mannen sover sött, liksom förhoppningsvis mina vänner. Tänk en gång för tusen år sedan när man var tidningsbud och alltid ute och kutade så här dags. Det var faktiskt lite småmysigt på sommaren. Mitt i centrala Stockholm. Många fina gamla hus. Då var man ung och aldrig rädd.

Stockholm, javisst ja, skulle ju kolla upp flygbiljetter till Mannen. Då har jag något att pyssla med en stund. Just nu är jag grymt sugen att åka med, men lite sunt förnuft spökar i bakhuvudet och säger att jag kanske inte garanterat är stabil om någon vecka, nu när jag nyss börjat med en ny med och mått bra i exakt en dag. Det är inte så underhållande att krascha när man är bortrest, eller som det ofta blir, när man sätter foten på hemmaplan igen (som det blev nu efter den senaste resan).

Färgerna har kommit tillbaka, och musiken. Den grå hinnan har slipats av.

Nattvärme

Det blev en väldigt mysig kväll. Vi bestämde oss för att låta tv:n vila, och utöva konversationens konst istället. Grillad kyckling, kikärtssallad och något glas vin. Wienernougatglass till efterrätt. Det blev lite kallt i soffan eftersom balkongdörren stått öppen så vi värmde oss i sängen istället. Jag somnade till en timme men sen ville jag upp och se True Blood, somnade om en timme till vilket är rätt lagom för att sluta gäspa. Nu är jag i det där sköna natt-flowet där allt känns lugnt och i en annan dimension. Det rycker i mig att påbörja något projekt, har inget att sy i natt men typ att byta sängkläder till något mörkt och höstligt, men jag ska inte gå loss nu (jag försöker uppföra mig) utan bara slösurfa en stund och försöka få lite mer sömn även om det känns rätt onödigt just nu...

fredag 25 oktober 2013

Syslöjd

Det var lite småjobbigt igår kväll, men jag pratade en stund med Mannen och det kändes bättre. Framför allt är det osäkerheten som plågar mig - vad ska jag få för mig att göra härnäst?

Det omedelbara svaret som kom var att efter tre timmars sömn så gick jag upp, tog en kopp kaffe och satte igång med ett syprojekt. Jag syr i princip aldrig och symaskinen samlar damm eftersom jag aldrig kommer ihåg hur man trär i trådarna. Normalt skulle jag känna ett ganska rejält motstånd mot ens åsynen av en fingerborg, men plötsligt gick det hur smidigt som helst att sy för hand och en klänning med för påsig urringning var fixad på ett kick. Jag är belåten och ignorerar aktivt alla varningsklockor.


torsdag 24 oktober 2013

Vägarbete

Så här på morgonkulan känner jag mig faktiskt en liten aning mer energisk nu (nä vi pratar inte pigg som en mört, utan mer att det går att öppna ögonen utan stöttor), samt skönjer en mild huvudvärk. Kanske de däringa svaga pillren jag fick (hon ville bara ge mig en halv dos) har börjat verka. Nu vill jag bara bli glad också, och få bort alla dumma tankar. Men det brukar ju sägas att energinivån ofta går upp innan stämningsläget gör det, så det är väl bara att hålla i hatten.

Och det är inte nattsvart. Jag kan fortfarande skratta med Mannen (han hävdar å andra sidan att jag kan skämta på akuten mellan magpumpningarna ;)) Jag fortsätter att spela spelet "det spelar roll" och köpte en hudkräm igår. Blev dock väldigt matt av att gå ner till stan, hetsåt en rulle mintchoklad, men i övrigt börjar mina matvanor långsamt normaliseras igen.

Idag ska jag sluta igen med Stesoliden, ska bli lite objektivt intressant att se hur det känns efter att ha tagit 20 mg/dag i en vecka när man inte alls är van vid sådana mängder. Men det har hjälpt kortsiktigt, det har det.

Önskar jag kunde gnugga händerna och säga "det var det" men sjukdomen är lite för lurig. Jag har fortfarande undergångstankar och utrotningsplaner och blodstörst, och t.o.m. de sprakande höstlöven ser jag genom ett grått filter.

Man får ta fram sina ljussvärd: gott kaffe, varmt fluffigt täcke, vänlig musik, en Man att krama, Syster C som snart ringer, kolla om barnen har skrivit något roligt på fb, öppna dörren och andas...

(Och här inser jag att jag bör infoga en fotnot: jag skriver av mig i bloggen men om det blir riktigt kritiskt läge så pratar jag med någon irl och söker t.o.m. den förhatliga psykakuten, så ingen behöver oroa sig för att jag går utan hjälp.)

tisdag 22 oktober 2013

Torrschampo

Sov kort och ryckigt så jag känner mig paradoxalt nog någon millimeter piggare nu. Ja, piggare då som i energisk, inte pigg som i glad. Men alltid ett steg i rätt riktning.

Djupa funderingar som: kan jag köra torrschampo istället för att duscha? (svar nej, du sunkar inte ner dig ännu mer nu, okej du slipper smink och hårfön, men du går inte utanför dörren i ditt nuvarande tillstånd) Har Syster C på schemat, en kort avstämning vid lunch. Jag delar upp dagen i små bitar, tills varje bit blir överkomlig.

Framtid. Det är ett väldigt stort ord. När tidsramen känns snäv och väggarna kommer allt närmare. När jag inte äger framtiden på riktigt så leker jag. Tänk om. Tänk om jag finns om en månad. Och så bokar jag en frisörtid och skickar efter en klänning att ha på en mycket god väns dotters dop. Så tänker jag på att om ett par veckor får jag läsa ena sonens reseblogg när han ger sig ut i världen. Att det är fotbolls-VM-kval. Det där receptet på bröd som jag inte har testat. En av våra mysiga förjular i Göteborg kanske?

Jag önskar vid eventuella högre makter att det räckte.

Den där datumskiten har börjat krypa inpå mig, slugt och obemärkt. Länge sedan sist. Jag ska försöka trolla bort det.

söndag 20 oktober 2013

Kvällskvisten

Jag tragglar mig framåt. Idag skulle Mannen iväg på ett par timmar och då kändes det lite otryggt att vara ensam hemma, så jag gick lite på stan (vi har en enda söndagsöppen affär, Åhléns) utan att handla något, bara som tidsfördriv, och så tog jag en lång fika. Det känns som om jag borde sätta upp skyltar runt om i huset: "spela normal", och likadana lappar i fickorna. Så banalt. Mellanmjölk och frukostknäcke. Som om "to be or not to be" inte ständigt ekade i något hjärnskrymsle. Jag tappar proportioner och äter ständigt, plus tre kilo på en dryg vecka. Så länge jag får plats i likkistan så, hahaha.

Men jag kämpar faktiskt emot, på mitt lilla sätt. Diskar, klär på mig, går ut, spelar WF, ser av och till på tv:n, ringer en son och min mamma och försöker låta som vanligt, lyssnar på icke-depressiv musik, försöker tvinga in tankarna på ofarliga spår.

Ja, det går ju sådär. Men jag är inte riktigt illa däran. Det är nog tålamod som gäller.

lördag 19 oktober 2013

Tvehövdat

Igår körde jag "fake it till you make it"-strategin och gick på stan med en kompis. Fast att fixa håret och sminka mig kom jag mig inte för. Hon sa att jag verkade en aning flummig och det tro fan, men jag klarade iaf att inte vara alltför depressiv och tråkig. På Lindex köpte jag underkläder på rea, ängeln på min högra axel sa att de skulle passa bra till den blå klänningen du ska ha på dopet i november, djävulen på den vänstra menade hånskrattande att de kunde ju bli snygga under liksvepningen. Ambivalent är ordet för dagen.

Blodprovet jag skulle ta igår satte lite myror i huvudet på de stackars damerna på vårdcentralen, för de hade aldrig sett just det provet förut och fick slå fram och tillbaka i datorn. Förhoppningsvis blev det rätt till slut. Det skulle skickas till Lund så det är en sån där specialgrej. Som ofta när vården ansträngt sig lite för min skull känner jag mig skyldig, men samtidigt är jag ju tacksam över läkare som är noggranna.

Försöker tänka efter vad jag vill göra idag, men allt flyter ihop. Anhedoni är en av de jobbigaste aspekterna av depression, det blir grått och konturlöst och inget lockar. Det jag har lärt mig med åren är att göra saker ändå, ta hjälp av omgivningen om så behövs - inte säkert att det blir kul men det gör åtminstone inte situationen värre.

torsdag 17 oktober 2013

Inluddad

Usch, lite jobbigt är det allt när läkaren rynkar pannan och säger att hon inte vet vad hon ska hitta på med mig... de tre mediciner jag tar och som har funkat rätt länge går inte att höja mer, och jag har testat massor av olika piller under åren så jag vet av erfarenhet att många går bort. Och så vill jag då inte få mer ect för att det påverkar mitt långtidsminne (och är läskigt att sövas dessutom), om det inte skulle bli superkris då förstås och ect är enda lösningen. Men jag är inte där än. (Jag fick ect för sex-sju år sedan.)

Nåväl, nu ska vi testa att lägga till en lite udda antidepp som jag haft någon gång tidigare för ett antal år sedan och som funkade åtminstone lite. Jag ringde runt till apoteken, ingen hade den hemma, men Cura beställde hem den tills imorgon (det är ett rätt okej litet apotek inne på Ica Maxi, öppet 8-21 och åtminstone de gånger jag har varit där har personalen varit hjälpsam). Även om jag kan förstå idén med avregleringen av apoteken så har det blivit rätt meckigt... när det gäller mediciner man står på sen innan kan man ju själv vara lite uppmärksam och beställa innan de tagit slut, men när man får nya mediciner som inte tillhör de vanligaste så blir det till att ringa runt... Jag gnäller mest för att jag *inte* gillar att ringa ärenden. Ringa och prata med familj och vänner, ja gärna, men ringa och prata med telefonsvarare och ansiktslösa röster som kopplar en vidare - nej.

Bedövar mig kraftigt enligt anvisningarna, mer benso än jag någonsin brukar ta, men det hjälper faktiskt att skapa ett syntetiskt skinn runt mig som håller den brännande strålningen borta. Jag kan småprata, skämta. Låta gröten i mitt huvud svälja tankarna på hastig sorti. Göra mig lämpad för vistelse i möblerade rum och undvika en inläggning. (Vän av ordning: ska bara använda dem i max en vecka, och jag har aldrig haft större problem förut med att sluta med benso, eller något annat för den delen.)

Hjärtat fullt av sorg men jag gråter inte. Just nu är det faktiskt bra, för jag har inget reellt att gråta över, det är en sorg som svävar runt i universum utan koppling till jorden.

Behandlad

Blev ett akut läkarbesök imorse efter samtal med syster C.  Doktorn ville nog gärna lägga in mig och ge ect men krånglade inte när jag vägrade.  Sedan tänkte hon att jag kanske har för hög dos Abilify så jag ska ta ett blodprov imorgon.  Dessutom blir det ett tillskott av Edronax (antidepressiv som går på noradrenalinet)  och en kort dunderkur med Stesolid. Jaja, jag ser det mest som att det gäller att hålla sig flytande tills det vänder. 

Mest vill jag sova bort större delen av tiden och äta resten.  Igår blev det tre hekto godis raskt åtföljt av en massa pasta i creme fraiche-sås, vågen swischar uppåt men jag har svårt att hejda mig.  Det är förjävligt att få saker ångestdämpar så bra som mat. 

Godnatt.

tisdag 15 oktober 2013

Post-resenär

Inga tåg var försenade, trots flera byten. Det var trevligt att träffa min mamma och hennes man, och på hemvägen stannade jag en dag hos mina söner, jättemysigt.

Men trött trött trött nu, på det obehagliga, attackerande, argsinta sättet. Känner hur jag singlar ner som ett av höstlöven. Obra tankar som inte hemsökt mig på länge. Försöker uppföra mig; packade upp min väska igår och nu snurrar tvättmaskinen. Frågan: kan jag gå och lägga mig igen, trots tio timmars sömn inatt? Så trött...

fredag 4 oktober 2013

Resenär

För den som följer min mobilsaga: det blev en LG G2. Jag är hittills nöjd med den, fin skärm och schysst kamera, däremot har det nya simkortet antagligen inte blivit aktiverat ordentligt, så det blir väl till att telefonköa till kundtjänst imorgon. Men jag kan koppla upp mig på wifi och testa mobilen lite. Det nog så viktiga steg ett är avklarat: att få in kontakterna :) Ja, jag har en del pyssel framför mig.

Kom ihåg att hämta ut tågbiljetterna; på måndag drar jag till Norrland. Pensionärsbowling och svampplockning, det kan nog bli trevligt. Jag träffar inte min mamma så ofta, det är ju långt att åka, men ibland måste det bli av. Dags att börja drömma mardrömmar om försenade tåg!

Rörlig

Vaknade snorpigg vid fyra. Dagens första omgång tvätt är upphängd och nu väntar jag otåligt på att Mannen ska röra på sig... hans dag börjar framåt lunch. Jag vill åka till köptemplet ögonaböj. Min gamla mobil har börjat hosta och harkla, ingen garanti kvar. Jag har mekat lite med den och den verkar funka igen för stunden, men den kalla sanningen verkar vara att en modern mobil bara har en livslängd som motsvarar bindningstiden på abonnemanget... så nu är jag hemskans sugen på en ny. Googlar och har mig, men det är svårt att helt bestämma sig för en modell utan att handgripligen känna på de som finns. Därav min längtan efter en tripp till Phone House. Bekännelse: jag är en sån människa som klappar mobilen det första jag gör på morgonen. Kan förstås bero på att jag måste stänga av alarmet, men ändå. ;)

Skönt att ha fått en skvätt energi igen. Den kommer och går som den vill.

torsdag 3 oktober 2013

Lövdöd

Det var mysigt igår. Mysig lunch på restaurang, mysig hemmakväll (Mannen fyllde år).

Lite märkligt att känna sig helt uppochner idag. Så himla mycket vin drack jag inte igår. Känner mig för övrigt inte bakis utan som om en depp är i antågande. Sovit på natten, sovit på förmiddagen, somnade om vid 14. En märkligt sorts trötthet som inte är trött utan en längtan bort. Mannen har gått ut på promenad, jag borde verkligen ha gått med men jag famlade runt i sömndimman när han gick.

Det är oktober. Vacker månad men ack så farlig.

måndag 30 september 2013

Normal

Ganska trötter fast jag slumrat lite på eftermiddagen, men jag tänkte jag skulle hålla mig uppe och se på tv. Började dagen med ett läkarbesök. Ny doktor, väldigt snäll men ack så pratglad, jag fick inte många ord med i laget där inte. Inte för att det var så noga, jag hade inget särskilt jag behövde diskutera tyckte jag, behövde bara recept. Han dubbelkollade mitt efternamn när jag kom in i rummet, och sade att han blev osäker på om det var rätt person eftersom han just läst min tjocka journal, men jag såg helt normal ut tyckte han, hihi. Jag sätter faktiskt en sorts ära i att vara hel och ren och sminkad, som en besvärjelse mot galenskap och kaos.

Ett par timmar senare träffade jag Syster C, som förstås ska sluta efter nyår. Vi ska bestämma längre fram om jag ska ha någon ny kontaktsköterska. Det känns inte jättedramatiskt, jag är van vid att byta vårdkontakter, bara lite bökigt.

Blev en tupplur efter det. Psyk tär på krafterna. Jag gillar inte riktigt att bli granskad. Tänk om man klarade sig utan dem... men för mig är det nog en utopi.

Mannen fyller snart år. Ingen av oss är någon stor firare av födelsedagar men han fick ett par skor av mig idag, och så bestämde vi att vi ska äta lunch på vårt fina stamställe vid havet.

Känner mig lite halvt omtumlad, då är det tryggt att ha Mannen i närheten. Bara veta att han finns där. Han håller på att ta in balkongfontänen just nu, så sommaren är officiellt över, nu är det oktober som gäller. Bäst jag går och hejar på.

lördag 28 september 2013

Motorstopp

Det blev raka vägen till sängen efter Ikea, men det må vara hänt. Köpte inget onödigt iaf. Mannen har dragit med yngsta sonen på ishockey, jag sitter här i ensamhet och tystnad och låter hjärnan svalna.

fredag 27 september 2013

Ordentligheter

Jag överlevde gårdagskvällen utan att köpa på mig mer än en julklapp. Folket verkade hyfsat trevliga, i småbarn- och hundstadiet, fast jag pratade väl mest med min kompis J, hon kände inte heller de övriga.

Alltid skönt att komma hem till Mannen när jag varit ute i världen.

Idag blir det frisören. Imorgon Ikea. Jag känner mig lite pressad av att ha bokat in saker, även om det naturligtvis är högst frivilligt från min sida. Måndag är det hjälp-ack-o-ve läkarbesök på fm. Vet inget om läkaren annat än att han inte är svensk och hör lite dåligt så det kan bli spännande... Syster C på em. Brukar vara rätt känslig efter dejter med vården, jag får trösta mig med att Homeland börjar igen på måndag kväll, vad de nu i hela friden ska hitta på för ny intrig för att hålla serien vid liv.

Lite går jag på sparlåga. Även när jag gör saker så håller jag en del av mig själv undanstoppad i ett mörkt hörn. Så måste det vara just nu, ja det är faktiskt bra att jag har självbevarelsedrift. Kontroll. Predikade lite för en vän om hur viktigt det är att hen tar sina mediciner ordentligt, olika strategier med dosetter och mobilpåminnelser och stämningsdagbok o.s.v. Insåg att för att det ska fungera för mig så måste jag göra det till någon sorts känsloavskalat administrativt projekt, det sköter sig inte naturligt. Nåja, det är ju bra att jag nått dithän numera. Det betalar sig faktiskt med ökad stabilitet.

Två timmar kvar att slöa på, och försöka rensa hjärnan.

torsdag 26 september 2013

Batteriuppladdning

Gäspar i kapp med gomorrontv:n. Kanske ska jag lägga mig en stund till. Om jag ska på någon sabla fest ikväll lär jag behöva all kraft jag kan få.

Jag kikar litegrann på era bloggar ibland så känn er övervakade, moahaha!

måndag 23 september 2013

Parentes

Stort tack och sjuttonhundra solrosor till alla er som kommenterar.

Jag mår bra men den där sociala baksmällan blev intensiv. Har mestadels undvikit folk i flera dagar. Idag följde jag dock med Mannen ut för att göra ärenden: provtagning, plocka massa snäckskal på stranden för att skicka till en liten tjej i bekantskapskretsen, äta lunch på stamstället (mums!), ansöka om nytt pass för Mannen, samt göra en polisanmälan (Mannen har en tämligen harmlös men dock stalker!) Känner mig fortfarande lite matt och har en försynt början till förkylning på gång. De senaste åren har jag inte blivit så jättesjuk när jag varit sjuk, alltid något. Lite kompensation ska man väl ha. ;)

Imorgon har jag en bunt formulär att fylla i för att avsluta bipolärgruppen, de ska ha testresultat att jämföra med dem man fyllde i före. Sånt som MADRS och KASAM m.fl. Jag gillar inte riktigt att fylla i sånt för jag blir överambitiös och vill ha dem exakt rätt, vilket ju inte går för det finns alltid några frågor man vill besvara på flera olika sätt...

Tror jag ska unna mig själv att fortsätta vara lite asocial. Nåja, jag tackade i hastigheten ja till någon sorts home party på torsdag, det får gå som det går. Men jag har behövt ett litet break från bloggar och fb också. Istället har jag googlat mobiltelefoner, skönt att grotta ner sig i något så banalt.

Be careful out there, allihopa!

fredag 20 september 2013

Lealös

Tack kära ni för kommentarer. Jag hade det jättetrevligt i Göteborg, men det blev lite intensivt med mycket umgänge och jag är fortfarande tvärslut och inte upplagd för att vara social alls. Kommer igen någon annan dag.

tisdag 17 september 2013

Riktning

Befinner mig ombord på spårvägsbunden trafik med slutdestination Göteborg. Blir nog inte så mycket bloggande,  så jag bara vinkar åt er alla så här i förbifarten :)

lördag 14 september 2013

Gråskala

En normal natts sömn och känslan i kroppen är neutral, varken bly eller sockerdricka. Jag tenderar att scanna av mig själv varje morgon för man vet aldrig vem man vaknar som, dr Jekyll eller fru Hyde. Känner någon sorts tomhet dock, det gör jag ibland efter att ha varit inne bland svängningarna (vilka i detta fallet bara var mini-svängningar). Livet blir mindre intensivt, mer fokus på smulor och dammråttor.

På grund av saker jag hör och läser funderar jag lite över relationer, och här borde jag skriva något djupt, men jag orkar inte formulera mig nu i stunden så det får vara.

Varning för vackert väder idag, så någon form av utegång blir det.

fredag 13 september 2013

Sockerbagare

Jag får väl fira att det nu publicerats 7777 kommentarer i denna blogg. :)

Inledde dagen med att baka en sockerkaka klockan fyra imorse. Var klarvaken så jag tyckte att jag lika gärna kunde få det gjort. Men jag gick faktiskt och lade mig igen mellan sju och åtta så jag är hyfsat pigg.

Ett par vänner från storstaden med liten dotter kom förbi, därav kakbaket. Trevligt att träffa personer man sällan ser. Nu räcker det med umgänge för idag dock. Har den där känslan när man blir smått överfull av andra människors göranden och låtanden. Då är det bra att stänga av en stund.

torsdag 12 september 2013

Drömläge

Vaknade av att jag frös, mitt tunna sommartäcke räcker inte längre till. Dags för tjockare fluff.

Lustigt, en av mina mediciner verkar göra så att jag sällan minns mina drömmar. När Mannen vaknade hade han händerna fulla med att rädda gisslan ur flera olika byggnader. Jag tycker det är skönt att slippa sånt. Har inte ens drömt att jag missat tåget på väldigt länge.

Känner mig milt piggare idag, inte överkörd av det där tåget jag inte missade. En viss startsträcka har jag kvar i kroppen, efter två timmar har jag inte hunnit mycket längre än till kaffet. Hör äldreminister Maria Larsson papegojrepetera att bemanningen på våra äldreboenden är bäst i världen. Jaha, så bara för att det är riktigt illa på många andra ställen så ska vi inte förbättra här? Vill inte bli 95, men med alla mina giftiga mediciner så lär jag väl inte bli det heller.

Nu är det en vecka sedan mitt senaste energiryck lade sig, så det här stället börjar bli i behov av en uppfräschning. Trots att jag som sagt känner mig piggare så är lusten för husliga bestyr noll, men jag blir allt tvungen att göra åtminstone en liten insats. Marsch pannkaka!

tisdag 10 september 2013

Ebb

Det är fortfarande vingummisegt men inte nattsvart. Jag har klätt på mig idag också. Sängen vill att jag kommer tillbaks och värmer den lite till, men jag försöker stå emot. Nästa vecka ska jag vara okej hade jag tänkt, då ska jag åka och hälsa på mina barn.

Har inte mycket mer att säga. Lustigt det där hur orden kommer och går som tidvattnet.


måndag 9 september 2013

Sänke

Lyckades lyfta på ögonlocken efter tio timmar, det kanske är på väg att ljusna. Hör att helgen var väldigt varm och fin. Jag kom aldrig ut längre än till Coop, och tog bilen dit dessutom... Hänger vid datorn, hänger vid tv:n, tänker vaga tankar om att höra av mig till någon kompis men lusten och intresset finns inte där. Har bara måttlig ångest mellan varven, mest känner jag mig blytung och trögtänkt. Den urklippta ramen runt silhuetten.

Ska tvinga mig själv hit och dit idag. Dusch och påklädning, skriva ett vykort, gå ner till stan, städa. Tralala.

lördag 7 september 2013

Zombie

När dagens Stora Fråga är om man ska bry sig om att klä på sig eller inte. Den sortens dag. Igen.

Någon från mitt fjärran förflutna ville bli vän med mig på fb idag. Det kändes otrevligt att inte säga ja. Sedan chattade vi helt kort om hans nuvarande projekt. Grejen är att det väcker upp gamla tider som jag hellre skulle se vore döda och begravna. Suck, ska käka hjärna resten av dagen.

torsdag 5 september 2013

Mosig

Blä, blä, hemskt mycket blä. Sovit 13 timmar och har vid halv fem på eftermiddagen fortfarande inte riktigt vaknat. Kroppen känns som bly och jag har svårt att tänka. Men så blir det.

onsdag 4 september 2013

Hortensia

Känner att jag håller på att sega ihop lite.  Blir väl tidig kväll. Men måste visa upp de underbara blommorna jag just fick av Mannen ♥

Sömndiktatur

När jag senast träffade Syster C för tio dagar sedan var jag en aning låg, så hon sa att hon skulle ringa idag och kolla läget. Så nu är jag beordrad att ta sömnmedicin ikväll, vilket är grymt tråkigt, men mitt överjag vet väl att det är rätt. Eller snarare, ena sekunden tänker jag att jag ska göra som de säger, nästa sekund tycker jag att va fan, jag har väl inget problem. Vi får se hur det går.

Jag har inte gjort så mycket denna morgon. En maskin tvätt och gått till Coop och köpt bröd och kaffe. Spelat en hel del WF, jag har inte tröttnat på det ännu. Bryr mig inte om ifall jag vinner eller förlorar, det är bara ett tidsfördriv. Längtar efter Göteborg, men det får vänta ett par veckor, måste passa in i ungarnas scheman.

Drog iallafall iväg Mannen till Helsingborg igår och tittade på utställda klänningar, inte så många jag tyckte var fina men det var lite kul att se ändå. Vi tog en fika på terassen mot vattnet, solen sken och hade det bara varit ett par grader varmare och lite fler palmer hade man kunnat föreställa sig Medelhavet. Härligt med en utflykt. Sedan passade det så bra att Mannens yngre son slutade jobbet i lagom tid för att åka med oss i bilen hem, så fick vi träffa honom också.

Det är lite knepigt när ens energi växlar så enormt. Just för stunden är jag understimulerad, men de flesta dagar orkar jag bara såsa omkring och trivs med lugnet. Får se om Mannen har någon kul idé idag.

tisdag 3 september 2013

Plus

Det slår inte fel, klockan fyra är det dags att klarvaken skutta upp igen. Vill förmedla känslan men alla liknelser slinker undan som maneter. Snälle Mannen lämnade sista plommonet till mig, och kaffet värmer koppen och kroppen. Men hur i hela friden kan det inte alltid vara så här?

Tänker på den vackraste komplimang jag någonsin fått. En av sönerna sa "jag har alltid känt mig älskad". Kan man få höra något finare som mamma?  Nu kan jag då intyga att jag har gjort en massa missar som förälder på olika plan, tänk att något av det positiva ändå gick igenom. Dessutom har jag ju nu tre bonusbarn som är så gulliga och omtänksamma. Plånboken må vara mager men relationsmässigt är jag rikt belönad.

Mannen håller på att sälja av lite grejer på Tradera så det står torn av kartonger i hallen som väntar på att skeppas iväg. Tänk att det kan finnas någon som budar på en gammal träningsoverall! Jag har faktiskt aldrig givit mig in på Tradera (och det kanske är säkrast så) men Mannen har köpt saker han samlar på där. Det verkar så inne med auktioner nu, varenda tv-kanal har antikprogram av varierande slag, roligast är väl den engelska där de tävlar om att köpa och sälja små ofta jättefula "fynd", den som förlorar hurrar för och grattar vinnaren på ett högst sportsmannamässigt sätt, skönt att ibland få en paus från amerikanskt skrik och skrän. Jag ser förstås för mycket tv, jag som är hemma på dagarna, även om jag inte sitter klistrad. Däremot är jag en av dem, erkänner jag, som alltid har mobilen inom armslängds avstånd och inte stänger av den på natten. När jag först skaffade mobil, ca 1997, så var det främst för att ungarna skulle kunna nå mig när som helst, och det där sitter i trots att de nu knappast behöver ringa mamma stup i kvarten.

Denna morgons soundtrack är Automatic for the people, gammal musik för en gammal (men glad) dam.


måndag 2 september 2013

Stryk

Även om inget häftigt har inträffat idag så håller jag rastlösheten stången någotsånär. Det klarnade upp framåt eftermiddagen så jag fick min promenad. Har just strukit lite med vårt nya sladdlösa strykjärn, små nöjen får duga.

Fick en läkartid med posten, om en månad. Se där. Nu känns det inte alls så behövligt som det gjorde för en vecka sedan när jag var dyster, men jag måste ju ha nya recept i vilket fall. Min snabba googling av mänskan visar att han jobbat på rättspsyk innan, kan bli spännande. Visst ja, jag känner någon som jobbat där, får fråga imorgon om han känner igen namnet.

Imorgon, då ska det väl bli museum iallafall, utställning av kläddesignern Lars Wallins kreationer låter mysigt. Har lovat Mannen att om han tar mig dit får han begära vad han vill i kompensation. ;)

Lustigt hur man kan tänka i två banor samtidigt. Parallellslalom. Vet att det inte är riktigt okej för mig att sova 3-5 timmar per natt när normalen är 9, tänker ändå att eftersom jag veckan innan sov 12-13 timmar per natt så går det liksom jämnt upp. Jag kan snacka omkull mig själv när jag är på det humöret. Och även fast jag observerar mig själv göra det så fortgår processen. Det är gott och väl läggdags men jag äter plommon och lyssnar på Rammstein och tycker att livet duger bra så här.

Måndagsvakuum

Booooring. Denna måndag alltså. Vad jag verkligen kände för var att gå på konstmuseum, men det är som sagt måndag och allt är stängt. Teater hade ju kunnat varit kul, men Stadsteatern har inte haft höstpremiärer ännu. Vädret är piss. Vill inte träffa folk med problem. Gäspar åt mer hemarbete (även fast vi pratade igår kväll om att ta fönstren, men det består mest i att jag plockar undan ett par prylar på fönsterbrädan medan Mannen gör allt jobb, för fönstren är så tunga att vrida runt).

Men jag har kaffe och musik, och gårdagskvällen var jättemysig, vi åt gott och drack vin och pratade hemligheter. Sedan när Mannen sade att han hade velat se en viss tv-serie så kunde jag elegant plocka ner den från hyllan, han hade glömt bort att vi hade den. Nu när första höstmånaden inträffat och kvällarna mörknat är det väl läge för tv-tittande.

Det rycker i mig att förflytta mig någonstans, hoppa på ett tåg vartsomhelst. Men jag ska kontrollera mig. Sitta med känslan av rastlöshet och inse att jag inte måste följa i dess ledband.

Tankarna hoppar hopprep, så där som de brukar göra när jag inte sovit så mycket på några nätter, men det stör inte så mycket, jag noterar det mest med ett skratt. Tur att jag kan låta bli att säga allt jag tänker ;)

söndag 1 september 2013

Uppstigen

Väldigt lugnt igår, även fast jag känner ett behov av att greja med saker hela tiden. Vi åkte till Willys för matinsamling, visade sig att både jag och Mannen hade glömt plånböckerna hemma så han fick åka tillbaka igen. Under tiden gick jag runt och fyllde kundvagnen. Idag blir det lax med Cantadou-sås och kräftstjärtar :)

På kvällen låg vi på nymanglade lakan i sängen och tittade på Searching for Sugarman som var just så gullig som folk hade sagt.  Jag var fortfarande inte särskilt trött vid midnatt så det råkade bli lite vampyrer på det. Men några timmar hos John Blund blev det till slut.

Eftersom jag inte har någonstans jag måste vara på morgonen brukar jag ofta såsa runt i pyjamas halva dagen, men nu sitter jag här i en klänning, med vått hår och med en snurrande tvättmaskin i bakgrunden och undrar vad jag ska hitta på idag. Annat än trist städning. Jag gillar verkligen inte att städa, det är mer så att när jag får ett energiryck så har jag svårt att helt låta bli. Tur är väl det ;)

Mannen sover en stund till. Jag är sällskapssjuk. Måste ringa någon.

lördag 31 augusti 2013

Nattmangling

Det är något magiskt med kl 04.00 - jag vet inte hur många gånger jag har vaknat däromkring. En ensam bil brummar därute. Mannen har somnat ifrån tv:n som hysteriskt visar reklam på danska. Jag sveper in mig i en lila fleecepläd jag fått av en vän och sugs mot datorn. Skummar tidningar - hur går det med Syrien? Vilka strider om byggnadslov i den lilla staden just nu? Skärper till mig för att inte näthandla. Jag hittar ju saker hela tiden som jag begär, tvättäkta materialist. Men igår frågade mina söner om jag inte kommer upp och hälsar på snart, det var inte så länge sedan sist men uppenbarligen (tackom och loven) vill de se mig igen. Så pengar kvar till en tågbiljett får jag ordna. De firade visst tillsammans att det var sista dagen på jobbet för dem båda, innan nya äventyr väntar. Så fantastiskt det är att följa dem i mot- och medgång.

Ska bli skönt att få rena, nymanglade lakan i sängen ikväll. Små tankar. För att bilda kontrast mot stora tankar. Meningen med livet? Just nu tänker jag att det är att leva och se vad som händer. Jag tror inte på något utlovat öde, varken positivt eller negativt. Saker blir. Och blir på nytt. Ofta i hjulspår, men ändå alltid föremål för revidering. Inte för att jag anser att någon måste orka. Jag är bara tacksam för att min dödsdrift inte har vunnit hittills. Vill inte missa sådana här stunder. Regnet mot rutan, det svaga surret från datorns fläkt som ackompanjerat natten så många gånger. Varm, trygg, älskad.

fredag 30 augusti 2013

Insektsmassaker

Ja usch, lite tradig vecka, även om det var kul med frisören. Igår hade vi sista bipolärträffen med en allmän utvärdering och diskussion. Jag var lite för trött för att verkligen bry mig, även om jag öppnade käften en del för det gör jag ju alltid. När jag kom hem kändes det som att jag skulle somna ståendes, men i praktiken gick det sämre, tror hon var över ett innan jag faktiskt slocknade. Fyra tändes jag igen, klarvaken och på lysande humör. Så skönt att känna en kropp utan ångest.

Återstår att använda dagen. Det har mest blivit WF och slösurfande hittills, plus att jag var glad och trevlig mot en telefonförsäljare (även om jag inte köpte någon ny mobil för jag vill vänta och se vad som kommer i höst). Tvättstugan var ledig först imorgon för lakanstvätt, men jag har iallafall diskat spisfläktens filter, urrk, och oavsiktligt dränkt fyra harkrankar i processen. Dividerar med mig själv om jag ska ut och köpa något riktigt dyrt eller om det är helt jävla korkat. Kanske ska följa den gyllene regeln "sov på saken"... om jag nu somnar.

Tappar tråden... men jag har väl inget direkt akut att framföra.

måndag 26 augusti 2013

Stenröse

Så. Jag ska sova på nätterna och inte på dagarna. Sträva efter att hålla mig normalt aktiv. Och förstås ta mina piller. Inget läkarbesök ännu i sikte men Syster C skulle försöka jaga på.

Jag är trött, stenar i armar och ben.

Tog en sväng på stan på eftermiddagen (det där med "normalt aktiv"). Till slut gav jag upp och tog bussen hem. Stoppade i en maskin tvätt, sov. Hängde upp, stoppade i nästa maskin, sov. Nu längtar jag gäspande efter att gå och lägga mig.

Men imorgon ska aktiva jag till frisören igen och färga utväxten, det hanns inte med senast. En kompis kör, så jag får gott om tid att spela social. Tralala.

lördag 24 augusti 2013

Tejp

Såg något dokumentäraktigt om David Bowie. A trip down memory lane. Jag hade visst mer relation till en del av hans låtar än jag trodde. Tänk när man var tolv år och köpte av hårt hopsparade pengar sin första kassettbandspelare. Alltid musik på. Numera kan det gå dagar utan att jag drar på mig hörlurarna.

Känner mig verkligen som en lindansare. Sov ryckigt i natt, var uppe ett par timmar, somnade om frampå förmiddagen, gick inte upp förrän framåt ett. Varför jag alls tänker på det är de där förhållningsreglerna jag fått om att hålla ordning på sömnen, vilket jag förstår, men det är svårt i praktiken att veta när sömnmedicin gör mer nytta än skada. För ofta reder det upp sig själv. När det inte gör det går det åt skogen. Äh.

Ska till Syster C på måndag, vi ses var tredje vecka nu. Kanske har hon något att komma med. Eller inte.

(Det som stör mig, förutom allmän obekvämlighet, är de vassa tankar som kikar ut ur mörka hål. Jag ska inte, men jag blir matt av att parera attackerna.)

fredag 23 augusti 2013

Småsnack

Nä, jag får inte ihop detta. Jag känner mig milt glad denna morgon och hemskt orolig i kroppen samtidigt. Benson lockar men jag försöker ransonera, vill inte att det ska vara den automatiska responsen på jobbiga stunder, vill kunna uthärda, fast enstaka dagar tycker jag för synd om mig själv och hämtar burken.

Jaja. Får hålla mig distraherad. Men träffa folk vill jag då rakt inte, det räcker med de senaste dagarna. Mannen träffar jag förstås, men han är särbehandlad i mitt universum.

Är nöjd med klippningen. Inte extrem men med lite roliga detaljer. Det har blivit lite lustigt, stan är proppfull av frisörer men jag åker till ett annat ställe tre mil bort bara för att en kompis klipper sig där, och jag följde med en gång som sällskap och blev inspirerad. Gillar den här frisören mer än den jag gick till tidigare, så för tillfället fortsätter jag nog att gå dit trots omaket.

Om man skulle samla ihop sig och gå ut i solen...

torsdag 22 augusti 2013

Dagsformat

Idag har jag varit social och hälsat på söta hundar och klippt mig och ätit körsbärspaj. Det var väl en bra dag, så jag förstår inte varför kvällsångest knackar på. Nej, jag blir inte klok på detta. Tyvärr drar känslan i kroppen upp gamla bråkiga minnen och dunkla frestelser. Men klockan är över nio så jag skulle kunna sätta punkt för den här dagen och gå och lägga mig.

onsdag 21 augusti 2013

Olugn

Har känt mig krypig stirrig ojordad ett par dagar. Vet inte alls vad det är.

Idag har jag käkat lunch med en kompis, på stamstället nere vid havet. Sedan handlade jag badskum åt min mamma, det finns begränsat med affärer där hon bor.

Klär mig i vinrött, svart och grått, jag betraktar detta som förhöst snarare än sensommar. Det börjar skönjas gula blad och rönnbären rodnar.

Oron i kroppen är ack så tröttande. En guldfiskskål över huvudet och myror på mitt skinn.

söndag 18 augusti 2013

Biograf(i)

Så här framåt kvällningen kommer det över mig minnen från kontakten med psyk. Inte en enda specifik händelse utan en filmtrailer av scener. Jag känner mig på något sätt besmittad. Har de tagit en bit av min själ i försöken att rädda den? Hade jag ens levt om saker tagit en annan vändning? För det bekänner jag: jag är hellre vid liv med en själ som knaprats på i kanten än död. Inte för att jag är fasansfullt rädd för att dö, men jag har saker (människor) att leva för.

Men minnena tränger sig på - en ful garderob, innetofflor, måltidsschemat, dörren som öppnas på natten, dessa ögon som stirrar utan att tala (speglar de bara mina?), tårfloderna, iskylan och värmen, klaustrofobin och trygghetskänslan, väntan, väntan, väntan. Snart ska medicinerna verka. Snart, snart. Så försvinner ännu en dag.

Och soundtracket till trailern är galenskapen, ekot av den är hopslingrad med alla hågkommelser. Tillvaron som en elak spegellabyrint med utgångsskylten pekande mot helvetet.

Det rädda lilla krypet vill be mig om att aldrig glömma henne därinne.

Många skulle säkert säga till mig att sluta älta, rycka upp mig och leva i nuet. Men mitt behov av att ha min historia är för stort. Om jag förskjuter det mörka kanske jag en dag glömmer det livsviktiga i att älska.

Skogstjärn

En hel vecka utan uppdateringar. Jag har gjort två små utflykter från min öde ö, tog bussen till köptemplet ett par timmar och träffade en kompis en annan dag och grävde lite mer i hennes trädgård. Helt slut och slocknade när jag kom hem. Huden sticker, som taggar, nej rör mig inte. Du får klara dig själv, omvärld!

Tack och lov är min tolerans för att ha Mannen inpå mig nära nog hur hög som helst. Fast han låter mig å andra sidan vara ifred om jag vill.

De flesta dagar tar jag mina piller utan så mycket tänk, men idag funderar jag över om jag verkligen behöver så himla mycket Abilify, nu när det är jämförelsevist lugnt. Har inte fått någon läkartid ännu, skulle haft i början av månaden var det sagt, men jag har inte hört något. De väntar väl på att det ska bli akut igen. ;) Då blir det lätt så att man blir sin egen doktor.

Läste någonstans att man blir mer deprimerad av att använda facebook. Försökspersoner fick rapportera vid bestämda tidpunkter under dagen hur mycket de just kollat fb och hur de mådde på en skala. Det blev inget positivt utfall. Jag har inte skrivit något själv men läst på fb mer frekvent än vanligt de senaste dagarna. Någon depression har inte synts till, däremot en del uttråkning. Om jag blivit uttråkad av läsningen eller läst för att jag varit uttråkad förtäljer inte historien. Varför lägger man ut en bild på sin middagstallrik? Fast det är väl exakt samma sak som när jag bloggar om att jag just har diskat, vem bryr sig? Kanske är det mumma för någon etnolog. ;) Jag orkar fortfarande med söta djurbilder dock.

Som jag konstaterat förr så mår jag rätt bra när jag är understimulerad, vilket jag nog är just nu. Lägg på lite spänning i tillvaron och ångesten kommer som ett brev på posten. Eftersom en del av mig gillar omväxling och en annan vill ha allt stående på sin rätta plats blir det en viss inre konflikt. (Föranlett av att jag planerar en liten resa till mamma i Norrland - höststormar, försenade tåg, vem vet vad - och vet inte om jag tycker det är jättejobbigt eller jättekul, antagligen både och.)

Sista dagen av friidrotten idag, sedan får jag hitta på någon annan hjärnnarkos.

söndag 11 augusti 2013

Robinson

Jag tar det andlöst lugnt. Tittar på friidrotts-VM varvat med små tupplurar. Någon gång ibland lagar jag mat och slänger in en maskin tvätt, utan jäkt. Det borde vara långtråkigt men känns bara skönt. Inget socialt, inga tider att passa. Öde ö.

fredag 9 augusti 2013

Rosenrött

Det är festival i stan. Vi går nog ner framåt kvällen och tittar på fyrverkeriet. Först har vi en flaska bubbel på kylning. Dagen har varit lat men positiv. Umgåtts med Mannen, tittat på när han har diskat, sett på tv i sängen.

Igår fick jag rosor av Mannen, tio vita och tio röda. Naturligtvis kunde han inte låta bli att skoja och plockade också fram den gamla 40-talsschlagern "Två små röda rosor" på Spotify - om man säger så här, det har väl förhoppningsvis hänt lite ändå på 70 år... även om det också finns krafter som vill driva oss långt längre tillbaka till stenåldern, och jag pratar inte bara om talibaner utan det finns som väl alla har märkt kvinnofientlighet strösslad här och var även i vår kultur. Själv är jag stolt över de röda rosorna i min bukett. Tänk sån tur att man är lite opassande ibland, så mycket man får uppleva. ;)


torsdag 8 augusti 2013

Regnrusk

Eftersom jag höll igång i tisdags blev gårdagen stillsam, dagens enda utflykt var till sjukhuset där Mannen skulle ta ett rutinmässigt blodprov och jag köpte ett grattiskort till min ena son.

Vi pratade ytligt om att äta lunch på stan på en uteservering idag, men det utlovade regnet har anlänt så jag tror vi hoppar över det. Får räcka med att träffa Syster C samt ledarna för bipolärgruppen i eftermiddag, det ska vara någon sorts avslutande möte. Jag känner mig ärligt talat lite utled på att prata om mig själv. Jaja.

Min självsvåldiga medicinändring verkar ha funkat, den där extra överväxeln i aptiten har gått ur, jag äter, och äter även onyttiga saker (igår åt jag glass), men den där tvingande måste-tugga-på-något-hela-tiden-hungern har givit med sig. Dessutom märker jag inte någon större skillnad psykiskt, kanske sover jag någon timme kortare men 8h istället för 9h går faktiskt lika bra (och inatt sov jag 10)

Fundarar på att hälsa på min mamma i höst, ska kolla med äldste sonen när han tänker åka upp. Kanske kan bli lite svampplockning om det vill sig. Finns ju mest åkermark här nere men däruppe är det annat.

Ibland blir jag rädd ändå, rädd att bli ett rakt streck som aldrig handlar utifrån passion och drömmar. Att likgiltigheten ska svälja mig hel. Jag är inte där ännu, men stabiliteten har sitt pris, det känns.

tisdag 6 augusti 2013

Grävling

Har tillbringat dagen med att hjälpa en kompis gräva i trädgården samt badat i hennes pool (och druckit en massa kaffe). Bra, men nu är jag trött! Godnatt!

måndag 5 augusti 2013

Systerskap

Det var småtrevligt att träffa Syster C. Det känns att hon är mån om en. Men vi enades om att bara ses varannan-var tredje vecka nu, det räcker. Hon skulle försöka ordna med en läkartid, men hon ville att det ska vara till en någorlunda bra läkare. Som sagt, hon är mån om en.

Kvällen fick jag delvis tillbringa själv, så jag kollade på film ("Du gör mig galen", rätt gullig). Mannen var på en mycket märklig födelsedagsmiddag. En kille där visade sig känna till honom väl för Mannen hade för flera herrans år sedan hjälpt hans syster undan en kontrollerande karl. En tjej kände igen mig när hon fick se mig på kort, vi har varit inlagda på psyk samtidigt tydligen. Och en kille visade sig vara en dömd pedofil, fick Mannen veta efter att han hade gått. Födelsedagsbarnet är dessutom en historia för sig. Nåja, rätt bisarrt intressant måste det ha varit.

Har ätit lite specialtunnbröd som mamma har skickat, och ett glas vin till.

Saltvatten

Sover lite halvtaskigt, det är så varmt. På dagen får det gärna vara 30 grader men på natten vill jag ha det kylskåpskallt!

Vi kom iväg till den pyttelilla klippstranden och badade igår, jätteskönt, det är så fridfullt där fast igår var det förstås rätt mycket folk ändå i det fina vädret. Bara att sitta i solen och höra tärnorna skräna. Mannen ser rolig ut, han kan ligga och flyta som en kork medan jag viftar febrilt med armar och ben. Jag är inget riktigt vattendjur. Men hinner vi åka tillbaka något innan värmen tar slut så ska jag ta med cyklopögat.

Idag är det dags att träffa Syster C igen. Den här månaden har på ett sätt gått fort, på ett sätt känns det som evigheter sen. Nåja, det känns skönt att kunna säga att det inte har varit någon kris. Småångest och sånt vanligt, men hanterbart.

Ja, nu får jag väl vänta på friidrotts-VM som börjar nästa helg (om det blir något, halva startfältet är ju avstängda för doping och resten är skadade...) Jag tycker om monotonin, bara då och då avbruten av action. Allt är ju inte 100 m, det är försök på damernas slägga också. Det passar min hjärna.

lördag 3 augusti 2013

Sommarslut

Lite trött är jag ännu, men jag är också nöjd med att jag inte ramlar ner i någon riktig depression. Idag gick jag ner till stan. På vägen var det ett par ungdomar som frågade mig om vägen till skateboardparken, jag är dålig på att ge exakta anvisningar så jag följde med dem dit, jag visste ju var den ligger. Skönt att man kan ta en kvart av sin dag och vara lite snäll.

Köpte jordgubbar, det blir väl inte så värst många fler i år. Men nog har det varit ett jordgubbsår, tror aldrig jag har ätit så mycket.

Det är osannolikt många små insekter, "millimetrar", som kryper överallt på en, min svartvitrandiga klänning var visst en riktig insektsmagnet.

Nä, nu blir det lite simning.

fredag 2 augusti 2013

Loser

Skulle varit social med släkt ikväll, men jag känner mig så mentalt ur form så jag bangade ur. Svårt att beskriva det där, när hjärnan bara tvärdör som en trasig motor. Somnade i eftermiddags efter promenaden, trots att jag sovit massor. Nu får simningen stå på i bakgrunden och jag försöker att åtminstone läsa en eller annan blogg.

Jag har faktiskt aldrig tittat på Biggest Loser, bara sett trailers, men häromdagen halkade jag in på vad jag tror var den australiensiska varianten. De tävlande hade hållit på i tre månader och tappat en hel del vikt. Sedan pratade de om hur det var före programmet. "Jag var olycklig, ful och ensam." "Min familj fick skämmas så mycket för mig" Det där med skam återkom. Sällan har det slagit mig så hur vi moraliserar angående utseende. Det är din plikt att vara konventionellt vacker så din familj slipper skämmas. Om du inte är vacker är du dömd att vara ensam. Visst har jag köpt samma tankemönster, förbannar mig för att jag är tjock och använder smink och kläder för att förändra mig. Men hur sjukt är det inte egentligen?

(Jag har full respekt för att det finns personer som behöver gå ner i vikt av diverse skäl. Det jag tycker illa om är att folk ska behöva göra det för att slippa bli mobbade - av andra eller av sig själva. Åh vilken originell slutsats ;) Äh, jag blev bara lite tagen av situationen.)


torsdag 1 augusti 2013

Koncentrationsbefriad

Försökte se en gammal film igår kväll. Kände mig ändå mer och mer orolig i kroppen, tänkte vara proaktiv och tog en nitra till min varma koppen. Somnade ifrån de sista tio minuterna av filmen (amerikansk monster-i-havsdjupet-film, hur kan det ha gått? ;)) Upp steg solen vid fem och jag med den, rastlös och splittrad. Inte uppåt (bekännelse: jag saknar uppåt. Jag saknar t.o.m. att vara köpgalen, det är ändå en sorts drivkraft, nu går jag in på shoppingsajter och rycker på axlarna.)

Vet inte riktigt vad jag ska göra av dagen. Lusten till socialt umgänge är iallafall noll. Fast Mannen kan jag alltid vara med, han går mig inte på nerverna. Tyvärr vaknar han inte än på ett tag. Ta tag. Det är det jag borde göra, fixa lite här hemma. Svårt att koncentrera mig. Får väl börja med disken, suck.

onsdag 31 juli 2013

Grottmänniska

Här kryper livet i snigelfart. Jag sover, äter, slöar framför tv:n. Tv-sport gör mig behagligt nedvarvad, hur man nu kan bli lugn av att se folk hoppa från 27 meter ;) Jag behöver inte ens fokusera hårt, bara kommentatorsrösterna som bakgrundsbrus gör mig bekväm.

Jag satte på eget bevåg (har ju ingen läkare just nu) ut minidosen Seroquel i förra veckan. Tvivlade på att jag verkligen behövde den, och det har gått hur bra som helst att sova utan den, utom en enstaka natt. Tio timmar blev det i natt, helt utan sömnmediciner. Har inte tagit någon benso heller. Var ingen match att sätta ut den, lite lätt illamående bara.

Jo, jag vet att i den bästa av världar så skulle jag ha kollat med en doktor först. Det var sagt att jag skulle ha en läkartid med någon ny läkare (ej specificerat vem) i början av augusti, men ännu har ingen kallelse kommit så det har nog glömts/prioriterats bort. Jag har inte tålamod nog att vänta, och dessutom på en åsikt från någon som inte alls känner mig. Ska träffa Syster C nästa vecka då hon är tillbaka från semestern, så får jag förhoppningsvis veta vad som händer på vårdfronten. Inte för att det är särskilt angeläget, jag mår ju ganska bra nu och har recept för ett par månader till. Det är mest att jag gillar att veta hur landet ligger. *Om* det plötsligt skulle gå åt skogen av någon anledning så är det praktiskt att ha en läkarkontakt.

Just nu vill jag helst bara stanna i min grotta med mat och tv (det finns elektricitet i min grotta). Men framåt fredag blir jag nog tvungen att kravla ut och vara lite social. Nåja, det får gå.

tisdag 30 juli 2013

Helginnehåll

Nu har jag samlat ihop mig lite. I princip hela dagen igår låg jag och halvsov, trött efter helgens begivenheter. Men det har varit jättetrevligt. När jag kom till Gbg i fredags hade min yngste, mig ovetandes, bytt bort sitt skift på sommarjobbet och vi gick på stan tillsammans. Köpte ett tvspel till den äldste i födelsedagspresent, och jag hittade ett par örhängen på Avi&Lena. Kul att gå och prata om allt och inget. Sedan gick vi till Centralen och mötte upp med den äldste och hans fru som båda kom från jobbet ungefär samtidigt. Hem och lagade kycklinggryta, och sen tror jag faktiskt vi bara satt och pratade hela kvällen. (Och åt jordgubbstårta :))

Lördagen blev en dag i verklighetsflyktens tecken. Spelade brädspel (Game of Thrones, som är ungefär som Risk fast mer strategitänk och mindre tur, och många fler krångliga detaljer - jag är lycklig som klarade mig kvar i spelet så pass länge första gången jag spelade - ungarna är rent överjordiskt bra på spel). Senare kom den yngstes sambo och hela gänget gick på bio, World War Z dvs. Brad Pitt spöade zombies. Mycket förutsägbar men lite underhållande var den allt ändå.

Sedan inträffade helgens enda missöde. Den yngste med sambo skulle åka hem, de bor runt tio mil utanför stan. Men tåget var inställt utan ersättningsbuss, och det var allmänt kaos på stationen. Tack och lov har den äldstes snälla fru körkort och bil, generöst nog satte hon sig och körde dem trots att hon egentligen skulle på fest hos en kompis. Blev inte att jag somnade förrän 02:00 efter de kom tillbaka, och sedan vaknade jag 04:00 pigg och nyter. De bor vid en innergård och ett par satt och drack öl där och pratade, inget bråk, bara vanlig konversation, men det ekade mellan väggarna så dags på dygnet. Jag blev ändå inte så värst störd, bara vaken. Tur att man har sin trogna lilla mobil att roa sig med när alla sover.

På söndagen var det mest bara jag och den äldste, de övriga var upptagna med annat. Vi tog det riktigt lugnt, satt en lång stund på ett fik och pratade om viktiga saker. Det är så himla roligt att umgås med mina barn! Och så åkte jag massor med rulltrappor i Nordstan för att öva, känner mig säkrare nu.

Resan hem blev rätt händelselös, inga förseningar och inga tanter som pratade högt med seriefigursröst som det var på uppresan. Det enda var att luftkonditioneringen på tåget var trasig så jag var glad att jag hade vatten med mig.

Trots natten med sömnbrist flippade jag inte ur, bara sov igen nästa natt. Kanske är det litiumet som håller ihop mig ännu mer än jag tror. Jag är förstås trött och asocial som jag brukar vara efter några aktiva dagar, men det känns inte som om det är något direkt skruvat på gång. Nu ska jag bara i görligaste mån ducka för en släktsamling som är på tapeten, i alla fall hålla mig i utkanten, tack och lov är jag ingen huvudattraktion.