Det slår inte fel, klockan fyra är det dags att klarvaken skutta upp igen. Vill förmedla känslan men alla liknelser slinker undan som maneter. Snälle Mannen lämnade sista plommonet till mig, och kaffet värmer koppen och kroppen. Men hur i hela friden kan det inte alltid vara så här?
Tänker på den vackraste komplimang jag någonsin fått. En av sönerna sa "jag har alltid känt mig älskad". Kan man få höra något finare som mamma? Nu kan jag då intyga att jag har gjort en massa missar som förälder på olika plan, tänk att något av det positiva ändå gick igenom. Dessutom har jag ju nu tre bonusbarn som är så gulliga och omtänksamma. Plånboken må vara mager men relationsmässigt är jag rikt belönad.
Mannen håller på att sälja av lite grejer på Tradera så det står torn av kartonger i hallen som väntar på att skeppas iväg. Tänk att det kan finnas någon som budar på en gammal träningsoverall! Jag har faktiskt aldrig givit mig in på Tradera (och det kanske är säkrast så) men Mannen har köpt saker han samlar på där. Det verkar så inne med auktioner nu, varenda tv-kanal har antikprogram av varierande slag, roligast är väl den engelska där de tävlar om att köpa och sälja små ofta jättefula "fynd", den som förlorar hurrar för och grattar vinnaren på ett högst sportsmannamässigt sätt, skönt att ibland få en paus från amerikanskt skrik och skrän. Jag ser förstås för mycket tv, jag som är hemma på dagarna, även om jag inte sitter klistrad. Däremot är jag en av dem, erkänner jag, som alltid har mobilen inom armslängds avstånd och inte stänger av den på natten. När jag först skaffade mobil, ca 1997, så var det främst för att ungarna skulle kunna nå mig när som helst, och det där sitter i trots att de nu knappast behöver ringa mamma stup i kvarten.
Denna morgons soundtrack är Automatic for the people, gammal musik för en gammal (men glad) dam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar