fredag 29 juni 2012

Rättelse

Usch, plötslig insikt att mitt förra inlägg skulle kunna tolkas som ett allmänt fördömande av personer som väljer att skriva av sig om tråkiga saker i sin blogg. Ack nej, ack nej, det var enbart mig själv jag var trött på att höra.

För övrigt alltför trött idag för några fler utläggningar.

tisdag 26 juni 2012

Sjukligt

Nej, nu ska jag försöka sluta gnälla så förbaskat om det jobbiga i att ha bipolär sjukdom. Det är mycket som suger, men så är det väl med kroniska sjukdomar i allmänhet. Den som har diabetes (denna eviga jämförelse) kan inte peta i sig en vanlig hederlig Gott&Blandat utan att tänka. Har man njursvikt blir det dialys, säkert jättekul och går inte att fuska med. Mannen får springa och ta Waranprov titt som tätt. Det är skit att vara sjuk men sånt är livet. Suck it up.

(Självklart kommer jag tillbaka till gnällandet igen rätt vad det är... någon Buddha är jag inte och då och då rinner det över...)

Ospännande

Emellanåt känner jag mig så icke-road av att umgås med folk. T.o.m. en simpel sak som att läsa bloggar eller fb tar emot. Nåja.

Både rastlös och dämpad idag. Alla människor är väl sådana ibland men jag måste dessutom tänka "är det någon svängning på gång?" Väldigt tröttsamt. Vara sin egen barnvakt. Ofta är det ju ingenting men om det är något så är det bäst att kväva det i sin lindo. Hela våren har jag blivit drillad i tidiga varningstecken och vikten av att höra av mig om det är något, fast jag vet inte riktigt var jag ska lägga ribban. Jag är inte den som gillar att söka vård i onödan.

Har inlett dagen med att stöka lite hemma så jag ska känna mig nöjd med åtminstone något. Nu är jag väldigt trött. Kanske begrava mig i något riktigt hjärndött på tv. Nätshoppa ;) - ack nej, begränsad ekonomi just nu. Sova - låter bäst.

måndag 25 juni 2012

Ersättningsprocess

Hos Syster I fick jag höra att det bestämts att jag skulle få en ny kontaktperson när hon slutar. Tyvärr visade det sig vara en terapeut som jag hört om från två vänner och det de har sagt inger mig inte så värst mycket förtroende. Jag vet att det alltid finns två sidor av saken, och att mina vänner inte är perfekta, men nej, det låter avskräckande. Så jag sa som det var till Syster I, utan att gå in på detaljer, och hon var tack och lov helt med på noterna, menade att relationen måste börja från scratch och det blir ju svårt om jag redan har gjort mig en bild. Syster I skulle se till att jag får någon annan. Och så får Mannen följa med dit nästa gång, det ska bli roligt, han kom själv med förslaget.

Jag tog fram dammsugaren! Och satte igång den! Jag hatar dammsugning (ljudet!!) Att torka golven är däremot småtrevligt.

Normalkurvstagning

Duschad, påklädd, hår fixat. Lakan bytta, tvättmaskinstrumman snurrar. Bönsallad till brunch. Guuud så normalt det låter. Man skulle kunna tro att jag tar fram dammsugaren härnäst, men nån jävla måtta får det vara. Eller, kanske blir det i eftermiddag när jag har varit hos Syster I. Det är många timmar kvar på dygnet.

Uttråkning utan uthållighet att åtgärda saken, nej det tycker jag inte om.

Jag har oändligt stora bekymmer med hur jag ska klä mig när jag går till Syster I, om nu spöregnet har satt igång då, enligt SMHI nej, enligt yr.no ja. Är det inte underbart att bara ha i-landsproblem?

Måsteorienterad

Rastlöshet som klänger och klättrar uppför ryggraden. Uttråkad. Ofokuserad. Tänker "jag ska göra det och det" och sedan tänker jag "äh". Dags för lite beteendeaktivering a.k.a. tvångsarbete. Tvätta lite, byta lakan, städa? Gör mig inte gladare men en aning dygdigare.

Alternativet är en handfull ångestdämpande och sova bort dagen, men så patetisk vill jag inte vara.

Marsch pannkaka!

fredag 22 juni 2012

Hjärnspöke

Lite midsommarstiltje här. Det ska ändå regna hela dagen hos oss så jag har alibi för att bara hänga hemma i soffan med Mannen. Ingen av oss är någon riktig festprisse (oftast, får man väl tillägga).

Konstaterar att jag blivit viktnojig. Ett kg upp och det känns som ett misslyckande. Men herretantgud hur löjlig får man bli. Jag är ingen boxare som ska vägas in. På min redan yppiga kropp är det ingen människa som kan särskilja det där kilot. Någonstans handlar det mer om kontroll än vikt. Att hejda sig, styra sig, forma sig. Vara dygdig. För det är ju alla andra som äger min kropp, man får inte missköta andras egendom.

Nej, fullt så dyster är jag inte, bara en parentes som skaver. I stort sett är det okej. Jag tröttar ut mig själv litegrann, maratonrunda i köptemplet i onsdags, träffade en vän igår. Ska bli skönt att inte göra något mer avancerat idag än att sätta på sig en sommarklänning och koka potatis.

Glad midsommar alla!

tisdag 19 juni 2012

Definitionsfråga

Efter att ha identifierat krypet i kroppen som utsättningsfenomen blev det lugnt i mitt universum igen. Tänk vad en beteckning kan betyda. När jag tror mig veta vad som pågår bryr jag mig inte särskilt, det är ju temporärt.

För övrigt kan noteras att det är trevligt att ligga i neutralläge igen.

Reseförbud

Brorsan ringde och jag fick höra hela historien om deras tripp till Chicago. Jag lyssnar gärna till sånt, men blir faktiskt inte lockad, inte längre. Börjar kanske bli medveten på riktigt om min brist på tålighet, visst skulle jag ha roligt, ett tag, men att bryta ihop i USA - nej tack! Räcker med att ha suttit med en unge med allergichock på ett sjukhus med kackerlackor, och det var ändå ett "bra" sjukhus. Mina två USA-resor gick väl okej till slut, men jag blev ganska utflippad på den första och låg på den andra, trots att jag tålde mer på den tiden. Jag ångrar det inte men gör inte om det. (Tekniskt sett ska jag väl inte längre vara berättigad till visum dit ändå ;))

Annars känns det som om jag är inne på min andra dag nu, för jag sov en stund på eftermiddagen. Frisören på förmiddagen, blonderingsprocessen fortskrider och jag är nöjd. Så bra det är med hår, man kan ändra hit och dit och det bara växer ut nytt (perceptiv iakttagelse va?)

Funderar på att höra av mig till en vän, men någon del av min hjärna skriker "för helvete, du måste vara ensam ett tag nu!!" Sedan har jag plötsligt sett ett mönster, att det oftast (med ett undantag) är jag som tar kontakt med folk. De verkar inte vilja undvika mig, för när jag väl hör av mig vill de gärna ta en fika och kan sitta och snacka länge. Det är väl bara någon roll jag ovetandes tagit på mig.

Mannen besöker en grav och jag ska hänga tvätt. Livet.

måndag 18 juni 2012

Förlorande

Fick tyvärr höra idag av Syster I att hon ska sluta i höst. Rätt trist eftersom jag tycker kontakten med henne har givit en del insikter och stabilitet. Får se om jag får någon ny, hon skulle rekommendera det, men jag tar det som det kommer.

En dusch och sedan gå och lägga sig. Det är ju det där med att man ska sova ibland - eller helst ordentligt. Känner hur nattsuddandet lockar och drar... Får fokusera på att jag ska till frisören imorgon, det piggar alltid upp. Och betala räkningar, tjoho. ;)

Kroppen känns lite tung och seg, jag har ätit rätt mycket idag. Imorgon får jag försöka känna efter bättre och inte bara trycka i mig en portion. Inte för att jag har ätit direkt dåligt, varmrökt lax och jordgubbar med glass. Det var gott och jag är inte ledsen för det, utan det är mer en observation. Drömmer trots allt om att gå ner lite mer, även om jag aldrig tänker vrålbanta.

Se där, nu sitter jag och förhalar sänggåendet, haha. Bort från datorn, bums!

Kärleksokval

Flyter snabbt upp mot ytan, och nu är jag rädd att det ska bli lite för mycket av det goda. Har bara sovit tre timmar. Det är mycket roligare att ligga och lyssna på musik, random på mobilen, tänk vad som dyker upp.

Osökt undrar jag om jag är den enda i världen som aldrig varit riktigt olyckligt kär eller blivit dumpad? Inte ens i tonåren? Därmed inte sagt att alla förhållanden varit perfekta, väldigt långt därifrån, och jag har inte varit i mer än en handfull, men det är jag som har gjort slut eller så har det runnit ut i sanden. Det där med att tråna efter någon man inte kan få, det vet jag egentligen inte hur det är. Så hälften av den samlade populärmusiken går mig förbi. ;)

söndag 17 juni 2012

Åsikt

Min dåvarande psykolog sa en gång "du är ovanligt lätt att ha att göra med tanke på hur sjuk du är". Man får väl ta det som en komplimang, haha.

Småsteg

Igår kände jag en liten vindpust i rätt riktning och idag seglar jag definitivt åt ett mer harmoniskt håll. Känner på andra sensationer i kroppen att det nog är den antidepressiva som kickar in. Jag är inte där än, men bara att se att det kanske blir ett slut på det här gör mig lugnare.

Mannen avstyrde en utflykt till närmsta stad alt. köptemplet. Lika bra. Jag ska inte utsätta mig för alltför många intryck tills jag står på stadigare ben. I onsdags eller torsdags träffade jag en kompis i dryga två timmar (90 procent av tiden för att lyssna på hennes problem) och det nära nog knäckte mig. Jag vet vet vet att jag inte ska göra något sådant när jag är skör, men vi hade inte setts på ett par månader och hon hörde av sig flera gånger och ville ses och jag kan inte med att säga nej...

Känns ändå som om jag vill göra något av dagen. Jag vet vad som skaver mest, det är att jag har ett sommarkort till kollektivtrafiken och längtar efter att ge mig ut och åka, även om jag inte har något specifikt ärende. Moderna i Malmö kanske har någon kul utställning? Bara åka och åka. Men som sagt, det får bli en annan dag, när orken är mer stabil. Behöver egentligen sova en liten stund nu.

Önskar att jag vore mer kreativ så jag kunde omfamna någon skapande hobby. Brukade ju måla men det var då det. Kan inte hitta drivet. Jag skulle känna mig mer rättfärdigad om jag gjorde något konkret av tiden än att bara flumma runt och läsa DN:s rubriker.

fredag 15 juni 2012

Gäsp

Trött, så trött. Jag tänkte att det var sömnmedicinerna och stesoliden och tog bort dem igår, men är precis lika trött för det. Så det är väl depressionen. Yay. Försöker ändå göra saker. Klä på mig. Äta. Gå ut, fast jag orkade bara till Coop där jag köpte ett halvt kilo körsbär. Tvätta två maskiner. Spela lite WF. Hela tiden kämpar jag mot sömnen, och slocknade ett par gånger på soffan.

Tur att det är fotboll ikväll, sport gör mig behagligt hjärndöd. Jag behöver mota bort obra tankar.

Nåja, det går över. Allt går över.

onsdag 13 juni 2012

Ostkaksdieten

Usch, har fallit ur vanan att kommentera andras bloggar, trots att jag emellanåt läser. Osynlighetskänsla, smyger omkring som ett spöke i lakan, varför lakan egentligen? Det lär komma åter...

Har höjt den antidepressiva, bara tillfälligt, tills jag är ur svackan. Får inte leka fågel säger Dr C. Och så en förmaning om att ta mer Stesolid, Syster I säger det också, är det inte lustigt, hur många puttas i den riktningen? Men det är väl sant att det är bättre än att jag skadar mig och blir suicidal och allmänt går ner mig än mer. Sover halva dygnet också och det är lika bra.

Tänkte ursäkta mig för att jag skriver så mycket om sjukdomen, men jag drar tillbaka min ursäkt, det är så mitt liv ser ut.

Vågen är min vän just nu. Tänka sig. Ner en aning trots att gårdagens diet bestod av ost och en massa salta kex, och senare ostkaka med jordgubbar, socker och vispgrädde. Och förstås kaffe. ;) Jag stressar inte, men ett kg minus till så går jag från fet till överviktig, och det känns symboliskt skönt. Får väl köpa mer ostkaka, hihi.

Få inte spader nu Jeanette ;) men jag köpte en skinnväska för ett så nära fyrsiffrigt belopp som man kan komma. Visste vad jag längtade efter, något halvstort och slätt, utan blixtlås och tofsar och bling, och där var den. Mjuk och väldoftande och rätt. Kanske tråkig i andras ögon, inte uggleliknande eller blommig, men jag vet att jag kommer att använda den. Vem f-n köper skinnväskor när man är "sjukpensionär"? Jag, uppenbarligen. Jag är en obotlig shopoholic. Skulle knappast köpt den idag, när allt verkar onödigt, men i Göteborg var jag expansiv, generös mot allt och alla, oövervinnerlig. Vidräkningens dag kommer men jag överlever.

Och om jag överlever tills på tisdag så ska jag till frisören och ljusa upp mitt hår lite mer, på vägen till blondin. Det är ändå ett bra tecken när jag planerar saker, sätter dit en framtid som ska levas.

Fy vad jag vinglar.

Mannen kommer snart hem tror jag. Längtar efter sällskap och en kram.

tisdag 12 juni 2012

Blå

Den traditionella efter-trevligheter-kraschen har infunnit sig. Nåja, jag har tid hos Dr C idag, fast jag tror inte så mycket på medicinändringar, det är nog mest att vänta ut skiten.

tisdag 5 juni 2012

Resfeber

Har gått upp tre timmar innan tåget går för att packa. Har dessutom gjort en packlista igår så jag vet vad som ska med. Det lär ta max en kvart att plocka ihop det. Mitt inre kontrollfreak kan lura så djupt under ytan att det inte syns för ett otränat öga, men ibland bryter det sig ut i ett moln av köttslamsor som ett alien-monster (nej, jag har inte sett Prometheus än men liknelsen är alltför användbar om än utsliten, va f-n, filmen kom 1979) - och detta "ibland" är alltför ofta vid en resa.

  • Jag tror att jag ska glömma packa något (obs! jag reser till Sveriges andra stad, om jag glömmer tandborsten så kan det tänkas att det går att köpa en ny...)
  •  Kanske glömma medicinerna (okej, det är mindre bra, men 2,5 dagar utan skulle jag överleva)
  • Mobilladdaren! *skräck* (fast Kjell&Co finns förstås...)
  • Mobilen! *ännu större skräck* (men jag klarade mig utan i min ungdom, right?)
  • Den jättestora kassen med presenter, en ansamling fotbollstillbehör - jag glömmer den hemma, jag glömmer den i bilen, jag tappar bort den på tåget, jag glömmer den när jag går av tåget (skulle vara trist men inte jordens undergång, vi har alla överlevt hittills utan matchtröjor)
  • Glömmer biljetterna är en klassiker, men nu reser jag så att jag bara köper biljetten precis innan jag går på tåget, så istället blir rädslan att glömma köpa biljett (inte så bra, det blir dyrt och man blir avslängd, nej det får jag faktiskt sköta, sätter ett alarm i mobilen)
  • MISSA TÅGET! (det är ju en hel timme tills nästa...)

Väl framme:

  • Glömmer köpa tvålen till mamma, chokladen till någon som fyller år (det är det post-it-widgeten i mobilen är till för - och det finns tvål även i Norrland)
  •  Glömmer dra kortet i spårvagnen (varför skulle jag plötsligt missa det?)
  •  Missar tåget hem (vilket är extra skrattretande då jag inte har bestämt när jag ska åka, inte har någon tid hemma att passa och tågen går en gång i timmen)
 Det är minsann ingen semester att resa bort!

Tack och lov brukar de värsta nojorna blekna bort så fort jag sitter på tåget.

Vi ska gå på Konstmuseet idag tror jag och bio och gå ut och äta ett helt gäng på onsdag, och framför allt så får jag umgås med mina älskade ungar.

Har plockat fram ryggsäcken, nu ska jag gå och fylla den.

måndag 4 juni 2012

Stega

För några år sedan fick Mannen en stegräknare i julklapp av arbetsgivaren. Inte riktigt hans grej, kanske. Men plötsligt grävdes den fram ur hallbyråns skrymslen och jag testade den, har aldrig använt någon förut. En kortare promenad och en halv dags vanligt vankande här hemma = 4000 steg, hade jag inte trott. Är inte frälst, men ska prova någon dag när jag tar en längre promenad för att få en uppfattning.

Ja, ungefär så spännande är mitt liv just nu. Och käftis i eftermiddag... Men imorgon är det Göteborg, woohoo!!

Bloggar jag inte på ett tag så har jag inte fallit nedför jordens kant, jag gör bara annat.

fredag 1 juni 2012

Braigt

Fy så konstig gårdagen blev. Visste inte vad som var upp eller ner till slut. Ena stunden nära nog skräck, nästa stund tittar jag glatt på söta djur på tv, sedan efter någon timme är det mardröm igen. En krona trillade ner dock. När jag har en extra känslig dag är kroppen uppe i stressläge. Alla känslor, även jätteglada, triggar stressen, kroppen bubblar över och det kommer ut som ångest. Jag har fortfarande känningar av krypet i armar och ben och kramp i magen, trots att jag gjorde en kemisk omstart och har sovit hela natten, men jag ska ut och gå om en stund (i regnet?)

Bra saker i mitt liv:
  • mina barn alltid, och att det just nu går bra för dem i livet
  • Mannen. No comments.
  • fina människor jag får kalla vänner, av och på nätet
  • har numera rätt bra kontakt med min mamma
  • klarar ekonomin tack vare Mannen som är enormt generös
  • får bo i ett lugnt område i en mindre stad (har bott i storstadsgetto så jag är tacksam)
  • förutom småkrämpor är jag fysiskt frisk
  • medicineringen är väl inte perfekt ännu, men den är bättre än den varit tidigare år
  • jag tål medicinerna utan alltför jobbiga biverkningar
  • har en läkare som ställer upp (vad jag sett hittills)
  • en samtalskontakt som jag tror faktiskt har hjälpt mig att bli mer allmänt skötsam (oftast ;))
  • promenerar så gott som varje dag
  • håller mig till alkoholregeln
  • går ner i vikt så sakteliga, lyckas jag minska tre kg till går jag från bmi fet till bmi överviktig, vilket jag vet inte säger så mycket men symboliskt skulle det kännas bra
  • har förmågan kvar att njuta av saker som musik och konst
  • har möjlighet att leva mitt liv i slow motion, en stor del av tiden (kan ju alltid hända oförutsedda saker) (och ibland är det ju jag själv som jagar upp mig)
  • kan äta en god middag utan dåligt samvete
  • smart phones är ju bara så kul (tänk om man hade haft det som tonåring!)
  • kanske svårt att tro när man läser bloggen men jag tar mig själv på mindre allvar nu och det är skönt
  • bloggen (i dess olika skepnader över tid, började 2003)
  • jag har överlevt ännu en vinter och det är flera månader kvar av sommaren
  • jag kan hitta på ännu fler saker men slutar här :)