Flyter snabbt upp mot ytan, och nu är jag rädd att det ska bli lite för mycket av det goda. Har bara sovit tre timmar. Det är mycket roligare att ligga och lyssna på musik, random på mobilen, tänk vad som dyker upp.
Osökt undrar jag om jag är den enda i världen som aldrig varit riktigt olyckligt kär eller blivit dumpad? Inte ens i tonåren? Därmed inte sagt att alla förhållanden varit perfekta, väldigt långt därifrån, och jag har inte varit i mer än en handfull, men det är jag som har gjort slut eller så har det runnit ut i sanden. Det där med att tråna efter någon man inte kan få, det vet jag egentligen inte hur det är. Så hälften av den samlade populärmusiken går mig förbi. ;)
Det ska du vara tacksam för... att du sluppit tråna. Det gör riktigt, riktigt ont
SvaraRaderaSå mycket har jag förstått...
Raderasom hulda säger, var tacksam för det hehe fast jag tänkte mer på populärmusiken :S
SvaraRaderaoch du ett till hehe angående komplimangen från psykolgen hehe =D=D
kramar
En får tänka på sånt som att förlora en katt...
RaderaDet känns lustigt att bli förklarad som riktigt sjuk av en psykolog, han borde ju ha sett en del. Men jag har blivit kallad "konstigt fall" av flera läkare så jag är väl underlig. ;) Tur att jag inte är jobbig då.
Kram!
Hej i sommaren! Ännu en grej vi är lika i..... att inte ha blivit dumpad av någon pojkvän och att ha sluppit lida kärlekskval...... fast det kan ju vara jobbigt att vara den som gör slut också, men det är nog enklare ändå när jag tänker på saken...... man sitter liksom inte fast i några försmådda förhoppningar.... eller så gör man det eftersom man gör slut..... ja jag vet inte.
SvaraRaderaSkumt med psykologen - huh man skulle ju känna sig som JÄTTESJUK om man fick höra något sådant! Det är ju liksom svårt att värdera sin sjukdom och andras sjukdom på en allvarlighetsskala..... men det är klart att självmordsförsök per definition är allvarligt. Varför tycker de att du är ett "konstigt fall"? Vet du det?
kram
Ja det finns väl fram- och baksidor på allt... jag tror ändå jag föredrar känslan av att kontrollera skeendet, så det finns väl lite osäkerhet från min sida där.
RaderaDet där med konstigt fall... jag hade ju ingen kontakt med psykvården innan 36, och hade många knepiga dissociationsattacker på den tiden, tappade kontakten med omgivningen nästan helt, kunde inte röra mig eller tala. Så började jag skada mig fast jag inte var tonåring. Depressionsmediciner bet inte, men jag blev ibland bättre av neuroleptika. Jag gick envist i terapi men det hjälpte inte så mycket. Sedan kunde jag plötsligt verka bättre (hallå hypomani!) Bara för att krascha igen. Jag blev inte fullt ut manisk och på den tiden tänkte man väl inte så mycket på bipolär sjukdom om man inte blev det. Så jag fick lite olika mer eller mindre vaga diagnoser, beroende på vilken läkare jag träffade för dagen. Var jag inte snurrig innan så blev jag det då!
Kram!
Ja jag har nog inte heller blivit dumpad och gråtit av hjärtesorg av den anledningen. Däremot gjorde jag slut med den man jag nu lever med en gång och det var hjärtslitande.....men vi hittade ju tillbaka till varandra.
SvaraRaderaSå fint att ni fann varandra igen, jag hoppas att det går bättre denna gång.
RaderaKram!
Åh. Kärleken den kärleken. Jodå. Såatte...;)
SvaraRaderaKomplicerar saker utan tvivel.
Radera