måndag 31 december 2012

Om

Jag sov 10-11 timmar. Det jämnar ut mig, onekligen. Men det är mindre oro över utslätning idag. Jag får acceptera, vara nöjd med att självmordstankarna blir färre och färre. Ibland kommer det skarpa dippar, men de är kortvarigare än förr. Lite spänning i kroppen går jag jämt med, men oftast blir det inte äkta ångest av det.

Idag blir det trerätters och champagne och hela kitet. Även fast det bara är jag och Mannen. En viss feststämning infinner sig. Det kändes inte så igår, men idag tycker jag att det är värt att fira att ett år till har gått utan större katastrofer, åtminstone på det personliga planet. En sån här dag är det tillåtet att bara se på sin egen snäva sfär.

Äldste sonen och svärdottern har landat i Tokyo. Det tog tjugo minuter innan de blev intervjuade av japansk tv. Ska bli grymt roligt att höra om deras resa.

Spöregn ikväll, tur att man inte ska ut och skjuta raketer! Det får räcka med sentimentalt fyllesnack i soffan.

Gott (eller Godare) Nytt År alla!

söndag 30 december 2012

Tankepaus

Lite längre fram på dagen och jag är lugnare. Ska kura ner mig i sängen framför skidtävlingen på tv, och jaga bort alla onda tankar. Behöver inte träffa en människa förutom Mannen på flera dagar, skönt!

Nytt?

Ett lite obehagligt avbrott mitt i natten: ett par stod och skrek utanför mitt sovrumsfönster. Hon skulle gå till sitt ex och skaffa droger, han försökte stoppa henne, båda hade tydligen vänstrat, de var knappast nyktra. Efter en kvart började jag faktiskt tänka på att ringa polisen, men då försvann de. Vanligtvis är det lugnt i vårt bostadsområde så det kom en aning oväntat.

Nytt år på gång. Nyårskrönika? Orka. Jag har aldrig tagit särskilt hårt på nyår, det är bara en dag i almanackan. En ursäkt för att dricka ytterligare presentchampagne. Just nu har jag jullov från alkoholransoneringen, men den kommer tillbaka efter helgerna.

Jag längtar förbålt efter vassa saker, men det kommer inte att hända, jag får ge utlopp för min besvikelse på andra sätt. Älta det tills jag blir grön i ansiktet av avsmak inför min patetiska uppenbarelse. Känner mycket skuld just nu inför all oro jag har förorsakat. All brist på insikt i hur mitt idiotiska handlande påverkat andra. Samtidigt; motviljan inför att behöva anpassa mig, inför de krav som hänsyn ställer. Jag vet inte vilket handlingsutrymme jag egentligen har.

Det är svårt att förlåta sig själv, och man kanske inte alltid ska göra det heller.

En stor skock gäss flyger fram och tillbaka här utanför, undrar vad de pysslar med? och en gnäggande häst??

lördag 29 december 2012

Bottensatsen

En resignation i luften idag. Någon sorts föraning om att det kommer att bli lugnare hädanefter, att jag ska lägga mer krut på att behärska mig än att jaga regnbågar, men sorgen släpper inte sitt grepp.

Träffade folk igår också, så idag har jag låst in mig framför tv:n.

Fast Mannen finns där och får mig att känna mig omtyckt.

fredag 28 december 2012

Ljussläckare

Blogga var det ja. Ordbrist.

Julen var känslomässigt fin, lite praktiskt knepig eftersom min äldsta blev magsjuk på lördagen och jag illamående fast inte så extremt på julafton. Så firandet blev utdraget, från i lördags till igår när vi hade en extrainsatt "julafton" med Mannens söners släkt och vänner. Nyårsafton kommer att bli lugn, Mannen jobbar dagen efter.

Jag tar samtliga av mina piller. Det är väl säkrast. Känner mig avdödad, inte helt mig själv. Jag kan göra saker, skratta, gissar att jag uppfattas som relativt normal. Antar att jag är normal. Men den där gnistan som sätter fyr på själen... där är bara svarta kolbitar nu.

torsdag 20 december 2012

Koll

Känner mig fortfarande så glad. Men jag ska börja ta medicinerna igen, Mannen tjatar (snällt tjat men dock). Sover begränsat. Det är ju inte så bra i längden, jag vet. Jag vet.

Allt är klart. Jag packade precis ned julklapparna i en kartong så de är redo att tas med. Och igår köpte vi t.o.m. lite julmat åt oss själva att ha i juldagarna.

Till saken hör att ingen av oss brukar ha julen under kontroll så här tidigt. Mannen har snarast som vana att handla julklappar på julaftons morgon. ;) Jag är inte så mycket bättre jag. Så nu har vi plötsligt en "ledig dag", framför allt mentalt. Tror jag ska baka, måste bara komma ihåg att köpa saffran den här gången! Trots att det stått på inköpslistan i tre dagar har det ännu inte blivit någon.

Har fått exklusiv födelsedagschampagne av min mamma. :D Och äldsta sonen har lovat att det blir tårta. :D

Jag lever i det korta perspektivet, bara en vecka framåt, och det känns som en underbar semester.

tisdag 18 december 2012

Soppa

Eftersom jag känner mig (ganska naturligt tror jag) osäker angående allt detta diagnosticerande så har jag verklighetstestat med några personer som känner mig hyfsat väl och har någon form av kompetens inom psykologi (bl.a. min son som är psykolog och som förstås känner mig väldigt väl). Samtliga har varit skeptiska. Min son blev rätt sur över att det är illa skött.

Ja, det verkar som att jag måste ta tag i detta efter nyår.

Nåväl, idag har vi varit produktiva och betat av det sista julklappandet utan alltför stora trauman. Jag är lite mer på jorden idag, vilket kan bero på att jag petat i mig ett par Stesolid enligt överenskommelse med Syster C. Jag ringde henne för övrigt i morse och bekände resten av detaljerna angående mitt medicintrixande. Mest för att jag inte gillar att vara oärlig, inte så mycket för hennes skull för vad skulle hon göra med den informationen, hon kan ändå inte tvinga i mig något. Fast hon tyckte ändå att det var bra att jag ringde. Jag mår fortfarande skitbra, det är en sånt välkommet avbrott...

Mannen är och kollar på Hobbit. Det är inte hans grej med fantasy. Men han brukar gå på bio då och då med någon han är kontaktperson åt, som ville se den, så det är bara att bita ihop! Jag gillar tvärtom fantasy och tänker se den, fast helst på dvd tror jag, den är så lång.

Av någon anledning har jag inte så mycket aptit. Vi fikade på Espresso House och de lyckades ge både mig och Mannen fel mackor, så som kompensation fick vi varsin chokladboll. Min ligger och väntar på mig i köket men jag är inte ett dugg sugen. Kan möjligtvis tänka mig en varma koppen.

Imorgon väntar frisören, yay!

måndag 17 december 2012

Diagnosleken

Apropå diagnoser så har jag som en screening för ADHD/ADD fått svara på frågor om min tidiga barndom, samt intervjuat min mamma på telefon (hon bor långt uppåt landet) angående detsamma. Det har inte kommit fram något som tyder på annat än en normal utveckling, så det är mycket möjligt att misstankarna avskrivs och det inte blir någon stor utredning. Ska träffa Dr R två veckor efter nyår så får vi se.

Och när det gäller det här med personlighetsstörningar så är jag inte emot diagnosen om det är välgrundat och om man kommunicerar om det med mig. Har ju haft borderline-diagnos av och till men nästan alla läkare har mörkat och jag har bara fått läsa om det i journalen långt senare. Hur är det tänkt att hjälpa mig?

Äh, nu blir det dagens sista kaffe och häng i soffan med Mannen. :)

Stickspår

Journalpapperna anlände. Enligt Dr Mysko har jag inte bara ADHD/ADD och svår ångest utan personlighetsstörningar av narcissistisk, emotionellt instabil samt osjälvständig typ. Hepp, man lär sig något nytt varje dag!

Är dock mindre sänkt av läsningen än jag skulle kunnat vara. Det rinner av mig just nu.

Fick en moralpredikan av Syster C för att jag slutat med Seroquel och inte sover ordentligt. Mörkade att jag också sänkt Abilify... har lite dåligt samvete. Anstränger mig annars för att vara ärlig. Men för tillfället åker jag på en egen räls.

Frukostbröd

Inte så extremtidig morgon (kanske för att det blev lite sent ;)) Vaknade iaf före alarmet, det är alltid välkommet. Kaffe + meds, frukost lyser ännu med sin frånvaro. En gång i tiden kastade man sig ur sängen in i duschen och till frukostbordet. Det var då det.

Julkort ja, är så gammaldags att jag fortfarande skickar sådana, dock dras det ned på det från år till år så nu är det bara de närmast sörjande som får. Det blir nog Unicef-kort.

Äh, inte mycket vettigt att skriva. Bara - glad!

söndag 16 december 2012

Strömriktning

Nymålade naglar. Det har varit en behaglig dag. Flyter med floden. Jag har småpysslat med diverse. Tänk att det kan vara så enkelt att diska bara man inte sätter upp en barriär. Imorgon är det Syster C och därefter en kompisfika. Det känns väldigt trevligt. Jag tror jag sätter på mig mina rosa jeans och låtsas att det är april.

Fick iväg ett mail jag lovat någon för tre veckor sedan. Pust. Inte för att det var jätteviktigt kanske, "hej hur mår du?", men jag vill värna om mina kontakter. Lite svårt när man isolerar sig med jämna mellanrum.

Klockan tickar på. Borde krypa ner under täcket istället för att sitta på det med datorn. Jag gillar iaf mitt numera tivolidekorerade sovrum!

Väloljat

Så skönt att vara uppe på natten igen. Känna igen sig.

Jag har klippt (nej, huggit med pappersskärare, mycket ballare) och klistrat ihop Japan-kuvertet. Lokaliserat plastgemen. Letat upp en liten kartong till mammas julklapp. Har två större klappar till ungarna att slå in och sedan är det väl mer eller mindre klart på min sida av familjen. Hoppas bara att Mannens present kommer med posten snart!

Brukar av slentrian lyssna på mobilen med det medföljande headsetet (som faktiskt är rätt okej) men nu masade jag mig äääända bort till byrån och plockade fram hörlurar. Underbart! Och inga olycklig-kärleks-låtar inatt, tack.

Strömmar av svart och guld. Koboltblått. Skuggor på snö. Andas fritt. Lätta fötter i mina röda strumpor.

Ljusbehandling

Sov ett par timmar men vaknade väldigt kaffesugen (?)

Hela dagen var så skön. Fick Mannens hemlagade potatismos till middag (bara en massa smör och grädde i, hur kan det bli gott? ;)) Bestämde mig för att december får bli fuskets månad och drack rödvin också. Mannen är så gullig, så fort han fått ett glas i sig får jag höra en massa om hur underbar jag är (jo, han säger det i nyktert tillstånd också får jag väl tillägga). Precis tvärtemot de personer som blir elaka av alkohol.

Nu har jag en flerfärgad julgransbelysning på väggen i sovrummet. Rena Liseberg. :) Jag har en stark svaghet för sånt som lyser och glittrar. Den är ändå så pass ljussvag att det går att sova (eller så drar man ur kontakten, Einstein). Egentligen skulle den hamnat ute på balkongen men där ser jag den ju knappt.

Himmel, så gott det är med kaffe! Så skönt att vara vaken mitt i natten och veta att jag kan lägga mig när som helst (eller aldrig) och sova hur länge (eller kort) som helst imorgon bitti.

Music, maestro, please!

lördag 15 december 2012

Fönsteröppning

Köpt billiga hallonrosa jeans idag. Inte ett dugg passande för en medelålders tant. :) Och försökt köpa Lithionit, men enligt farmaceuten är den tillfälligt slut hos tillverkaren. Nu har jag kvar för tre veckor så det ordnar sig väl, annars blir det kanske skoj. (Och ajabaja, jag ändrar i medicinerna själv förutom detta, men det är skönt att må så här istället. Vill ha de mentala fönstren öppna i jul.)

Slaskigt ute, en styck promenad får nog räcka. Behaglig dag. Har tvättat och diskat och kollat på skidskytte, samt googlat "smaklig måltid" på japanska för en hemgjord presentpåse. Efterlängtat med energi som rinner till. Tror jag ska skicka julkort till de närmast sörjande på måndag. Har också köpt en styck fantastisk chokladask att ge bort. (Fast Mannen betalade. ;)) Äldsta sonen med fru är chocoholics.

Alla små ting som aggregerar till glädje.

Lite champagnebubblor längs ryggraden. Tack.

fredag 14 december 2012

Fallhöjd

Jag såg stjärnfall till slut. :)
Nu önskar jag mig...

torsdag 13 december 2012

Rens

Har sovrumsfönstret öppet som alltid. Huttrar lätt där jag sitter en stund vid datorn med två täcken virade runt kroppen. Det är så skönt att andas kalluft i sängen.

Känner... någon sorts flyt. Lyssnar på gammal musik och faller och stiger med tonerna.

Lite garderobsrens, inte släng men omflyttning mellan aktiv och passiv garderob. Välkommen åter till kläder jag inte kunnat ha på ett par tre år. Lite fascinerar det mig att man kan gå ner i vikt fast man inte följer någon diet eller räknar kalorier eller slutar äta. Men jag tackar och tar emot. Nu kan jag knäppa min varma gosiga "bröllopsjacka" igen.

Sedan har jag äntligen kastat alla gamla rossliga orkidéer som bara såg ut som trådnystan. Det är ändå ingen höjdare att ha blommor i vardagsrumsfönstren för vi har ofta persiennerna neddragna där så det blir lite för mörkt. Och dessutom smala fönsterbrädor så inga större krukor får plats. Nu sitter husets enda tomte där (fådd). Hade en jättefin stor julstjärna i köket men Mannen fick snuva av den så den fick vandra vidare till grannen.

Tyvärr ser det för mulet ut för stjärnfalls-skådande.

Tänkte jag skulle gått och lagt mig vid 20, bara för att jag kände mig en aning sömnig då, men nu två timmar senare har jag svårt att stänga av musiken och sluta slänga ur mig WF-ord (och sluta sjunga med). Tänk om man ändå slapp sova. Fast dygnen kanske skulle bli långtråkiga? Hmm.


onsdag 12 december 2012

Reseräkning

Tvättade igår, yay! Mannen gjorde förstås halva arbetet. ;) Skönt att få soffan fläckfri igen. Hurra för avtagbara sofföverdrag som går att tvätta i 60!

Viktiga saker, haha.

Igår kändes det som influensa utan feber, idag är det en aning bättre än så länge. Har satt ut Seroquel. Tänker att jag kanske blir lite mindre dämpad då. Vill inte vara dämpad över födelsedag och jul.

Tvehågsen: tåg-bil? För- och nackdelar med båda. Dyrt med tåg, dyrt med parkering. Miljön. Med bil brukar man iaf komma fram. Min kontrollfreakssida har visst vaknat och sträckt på sig. Någonstans långt i bakhuvudet hittade jag uppgiften att jag äger tillgodokoder hos SJ,  tusen kronor, vilket inte hjälper eftersom SJ inte trafikerar sträckan upp till Gbg. Äldste sonen reser ibland, kanske han vill ha dem. Ytterligare något att komma ihåg... denna gång ska jag skriva upp det.

Dagisbarnen sjunger ljudligt utanför: "hejsan, hoppsan, fallerallera, när julen kommer ska varenda unge vara glad" Om det ändå vore så väl... Jag slänger in ett bidrag till Bris, det gör väl varken till eller ifrån. Eller kanske ändå summan är större än de enskilda delarna. En vill tro.

måndag 10 december 2012

Förkovran

Känner mig lite nöjd för att jag tittade på Nobel-föreläsningen i medicin på tv. Flöt iväg i tankarna emellanåt men hängde kvar till målsnöret. Det var intressant och Shinya Yamanaka verkade väldigt trevlig. (Kuriosa: han började sin bana som helt misslyckad kirurg. Den andra medicinpristagaren, Sir John Gurdon, blev mer eller mindre utkastad från naturkunskapen i skolan för att han var sämst av alla. Så kan det gå.)


Trött i huvudet nu så ska inte skriva mer!

Meander

Gick till Coop tidigt igår morse, innan det började snöa. Så kunde vi sitta tryggt inne i stugvärmen resten av dagen. Inte för att jag ser några katastrofer utanför mitt fönster, sååå mycket snö blev det inte. Pratade med min mamma och däruppe hade de ca en meter. Här är det väl en decimeter...

Blev en riktig slödag framför tv:n. Som sagts tidigare så passar vintersport mig, behöver inte koncentrera mig så hemskt. Var inte helt improduktiv dock, kokade god fisksoppa, samt hjälpte Mannen koppla mobilens minneskort till datorn. Klent dagsverke men en får vara glad för det lilla.

Är inne i en grubbelperiod. Mycket över hur pass medicinerna eventuellt förstör. Kan man ta så mycket piller utan att knocka intellektet? Fast kanske är jag bara trött på det här ständigt-på-gränsen-till-låg-tillståndet. Längtar efter att kroppen ska lätta och snön få skuggor i regnbågens färger.

En gammal kompis ringde. Hon ska till Guatemala och plugga. En annan åker inte till något mer exotiskt än Malmö. Jaja. Iaf, hon har lite utbildning inom psykologi och trodde inte alls på ADHD-hypotesen. Ingen av dem jag tagit upp det med som känner mig och vet något om ADHD har trott på den. Det känns rätt bra. Hjälper mig att släppa det hela lite.

Skrev i förra veckan att jag inte var shoppingsugen, och det var jag inte direkt, men det bidde sig så att jag gick på stan en kort sväng med en kompis i tisdags. När jag är ute med henne kommer jag nästan alltid hem med något, hon är hemsk på att heja på ens slösa-impulser. ;) Så när Lindex reade en festjacka med massor av små pärlor gick det som det gick. Jag är ändå nöjd, ska ha den på min födelsedag, även om det väl inte blir en fest i strikt bemärkelse (fast jo, middag med närmaste familjen kan också vara fest!) Kläder tycker jag om. Fast jag sällan är ute i formella sammanhang gillar jag att klä mig hyfsat snyggt även till vardags. Bara för att jag är en galen kärring vill jag inte förfalla helt, inga håliga t-shirts. Jo, det händer att jag traskar i pyjamas halva dagen, men inte hela dagen och inte hela tiden.

Jag bara skriver lite planlöst. Mina tankar är planlösa. Tänker på saker jag borde ta itu med. Som att byta lakan och maila någon som jag lovade att maila för två veckor sedan. Det blir inte mycket mer än gnagande dåligt samvete, actionknappen verkar ha gått och gömt sig. Jag bokade tvättstugan till imorgon men jag vet inte, vill inte. Det händer rätt ofta att jag bokar den och avbokar i sista stund. Den är för grovtvätt och det går alltid att skjuta på, ett tag åtminstone... Fast jag borde nog. Även om jag inte orkar så är det bra att känna sig lite nyttig.

En ska inte tänka så mycket på "borden". En borde inte tänka så mycket på "borden", haha. "Jag vill" ska det heta. Får tänka på det positiva: skåpet fullt med rena lakan, fläckfri soffa. Jo, det vill jag. Fast jag vet inte om jag vill det tillräckligt... äh.

Slut på svamlet.

fredag 7 december 2012

Bomull

Kom på att ladda ner FK:s nya app och där står att jag ska få pengar i december, det är ju en liten lättnad åtminstone.

Det blev tv-sport. Sedan gick vi på en promenad till Ica Maxi. Mannen har blivit jätteduktig på att ta en promenad varje dag. Med sitt taskiga hjärta behöver han vardagsträna. Idag blev det 50 minuter. Rätt trevligt att komma ut i snön, det var inte ärkekallt.

Febrilt använder jag tv:n för att tysta tankeströmmen. Zapp zapp. Skön hjärndöd.


Naturligt

Torr avskalad gren som knakar i vinden. Myror som irrar planenligt. Små nattaktiva djur som skyr ljuset.

Jag är lite trött på alla drömmar som ockuperar mitt sinne. De får mig att konstant känna känslor som jag inte kan placera. Precis utanför medvetandets gräns.

Dividerar med mig själv. Pillerlättnad eller hoppas på att tv-sporten ska göra susen?

Denna tyngd i kroppen. Öronen som glider nedåt. Den hoprullade igelkotten i magen. Ledsen över? Jaa... säg det. Antar att jag är lite påverkad av att vänta på att FK ska höra av sig. Vänta på myndigheter - nej, ingen favoritsysselsättning. Får jag ens pengar i december? Jag hanterar inte ovisshet särskilt bra. På vissa sätt är jag en planerande person (på andra impulsiv) och det går ju inte när förutsättningarna inte är kända.

Men det är annat också. En trötthet på att vara trött. Mitt huvud är fullt av betong och jag vill ta fram borren och rensa. Luft och ljus. Fast det händer förstås inget, jag fortsätter att anstränga mig för att tänka.

Har begärt ut journalen för i år. Varför jag nu ska plåga mig med det. Men återigen, ovisshet är värst.

Jag längtar efter att lyfta, känslan i kroppen när energin strömmar till och allt blir vackert. Fan också.

Hör barn i snön utanför. Det blir jag iallafall glad över.

tisdag 4 december 2012

Sammanfattande

Helgen blev så intensiv. Träffade två jättetrevliga vänner, och tillbringade all övrig tid med barnen. Det är fantastiskt hur mycket vi har att prata om. Vi bakade lussekatter, fyra personer vid en bänk, kastandes degklumpar i luften. :) Slutresultatet blev utmärkt. Så spelade vi spel. Tv:n stod på i bakgrunden under en hockeymatch, i övrigt fick dumburken vila. Chips med wasabi-creme fraiche passade riktigt bra till glöggen. Söndag åt jag och äldste sonen brunch på Hagabadet, dyrt men trevligt. Åt så mycket att jag inte behövde äta något resten av dagen...

Enda smolket i bägaren var att jag sov hemskt dåligt. Vaknade ideligen av mardrömmar med ångesten i topp. Ett tag kände jag det som om jag skulle bryta ihop ordentligt. Tack och lov klingade det av med morgonljuset. Jag tror att det helt enkelt berodde på uttröttning. Gick på överväxeln nästan hela tiden.

Igår måndag var en urjobbig dag. Idag känns det aningen bättre, även om jag fortfarande har stressvärk i benen. Man kan skymta små fläckar av blå himmel så en promenad får det allt bli.

Dr R har inte en enda tid före slutet av januari. Men Syster C sa igår att jag blivit uppsatt på väntelistan för neuropsykiatrisk utredning. Det tar ju sedan sin lilla runda tid så ingen idé att gå runt och fundera för mycket.

Undrar varför man vissa dagar skuttar in i duschen på morgonen, och andra dagar drar på det i flera timmar... idag är det den senare sortens dagar. När man väl står där i duschen så är det ju skönt. Nej, jag ska sluta slöa nu och få det gjort!

PS. Jag gick en stund i Nordstan utan att handla en enda sak! På något ytterst märkligt sätt så är jag inte så shoppinggalen just nu. Det enda som lockar är att köpa något till andra, och även det med måtta.

fredag 30 november 2012

Klappat

Diazepam i mitt blod. Resfebern tog ut sin rätt lite överdrivet mycket. Jag vet att jag har packat rubbet, jag är färdigklädd och det är två timmar kvar innan jag åker. Men mina nattliga mardrömmar om att missa tåg lägger en hinna över allt. Fast jag vet också att när jag väl sitter där på tåget blir jag glad igen. Himmel så knäpp man är.

Hade väl egentligen inte tänkt köpa julklappar annat än till ungarna, men fick syn på något till bra pris (så kan det gå när man kollar köpsajter). Vet inte om Mannen vill ha det, annars får det vandra vidare. Känns dock som att jag sätter press på honom att köpa något till mig, och det är inte alltid så lätt. Fyller ju väldigt jämnt också. Jag har den elektronik jag behöver, kläder och smycken i överflöd, böcker läser jag knappt alls. Spa känns obekvämt pga ärren. Fallskärmshoppning går bort! Någon liten lagom utflykt tillsammans är egentligen roligast. Jag får hinta om det.

Så jag längtar efter Göteborg. Hinner träffa två vänner förutom mina söner. Det är värt att eventuellt dippa efteråt av trötthet.

(fast ååh, jag drömmer om att vara uppe i det blå, ta in färger och rörelser och ljud utan det grå filtret, men det måste jag ju avstå ifrån... )

torsdag 29 november 2012

Återseende

Hur tiden flyger. Jag hoppade in på ett diskussionsforum jag först besökte för elva år sedan. Några gamlingar finns kvar. Lämnade ett litet knippe hälsningar och dök ut igen. Det är många människor jag mött på nätet de senaste femton åren som på ett eller annat sätt finns bevarade i mitt hjärta. Ibland undrar jag hur de har det. Söker sällan upp någon, det räcker att ha fått dela en bit av deras liv. Visst fyller det en annan funktion att ha irl-vänner, men jag vill ändå slå ett slag för nätbekantskaper, inte som alternativ men som komplement. Jag hade varit en sämre och olyckligare människa utan dem.

Idag är lite av en transportsträcka till imorgon. Ska åtminstone fundera ut vad jag ska packa så har jag det gjort. Och ladda resekortet. Byta handväska - tänk så mycket jox man har med sig, åtminstone jag. ;)

Trots det glada finns något lurandes i hörnen. Varje gång jag känner efter finns magspänningen och halsklumpen där. Så jag känner inte efter för ofta. Förväntar mig faktiskt att efter en stunds distraktion så ska det ha gått över. Men det gör det inte. Fast jag är ju van. Van vid att sällan vara orosfri. Jag gör inget särskilt åt det. Tar inte piller. Andas ibland, vilket inte gör någon skillnad. När det går över från att bara bo i kroppen till att svälja tankevärlden också blir det jobbigare. Grubblar gör jag av födsel och ohejdad vana. Om man ändå kunde tänka fram verkligheten.


onsdag 28 november 2012

Dödskul

Det känns som tusen år sedan jag senast satt vid datorn, fast det bara är ett dygn...

Mannen och jag åkte till Malmö igår och tittade på den egyptiska utställningen, Tutankhamuns grav. De verkliga gravföremålen får inte föras ut ur Egypten, men de hade gjort fina kopior av allt. Kul om man är historiskt intresserad eller bara vill frossa i guld. (Jag skulle vilja ha en liten vakande Anubis på min kista.)

Var totalt hjärndöd efteråt, förstås, efter alla intryck. Åt en hamburgare för första gången på evigheter, den låg som en sten i magen, det får gärna dröja tre månader till nästa gång.

Jag är osedvanligt ointresserad av shopping just nu. Det är det där med julklappar förstås, men det blir bara till ungarna, och (kan jag säga eftersom de inte läser här) där har jag tänkt ta med den yngste på klädshopping och den äldste får bidrag till en schysst middag i Tokyo. Bekymmersfritt. Ser fram emot julen, vi brukar ha det så mysigt. Ser fram emot kommande helg också. Vi ska baka lussekatter och ha glöggparty med salta tillbehör efter tips från gomorron-tv.

Det är rätt lugnt nu, inga toppar och dalar. Lite tror jag för att jag sover så gott och mycket sedan det senaste tillägget till medicinlistan. Sömn är vitlök för svängningarna. Fast spänd är jag mest hela tiden, kramp i magen, spända muskler. Försöker ta mig igenom en bok om ångest som jag lånat av Syster C, kbt-inriktad. Tycker det är svårt att tillämpa det, behöver nog en person som leder vägen i så fall. Spänningen släpper bara i uppåtperioderna, är det konstigt att man längtar efter dem ibland..?

Syster C skulle försöka få till att vi kunde träffas tillsammans med Dr R och diskutera läget. Jag hoppas att det blir av. Funderar fortfarande över alltihop. Men Syster C verkade förvånad över att jag inte skulle vara bipolär, säger att hon ser skillnader på mig i mimik, klädsel o.s.v. Nåja.

Flera grannar har små svenska eller skånska flaggor på huset, men en granne hänger ut gigantiska fotbollslagsflaggor när det är match. Ser lite kul ut. Jag roas av människor med starka intressen, leve nördarna av allsköns slag!

måndag 26 november 2012

Impulskontroll

Efter 1,5 timmar av kalaset lyckades jag hitta ett lämpligt hålrum att smita på. Mannen stannade i 7 timmar! men han är ju närmare släkt. Samt tåligare än jag. Det surrade i huvudet och kändes obehagligt i kroppen, så där "nu skriker jag vilket ögonblick som helst" men en är ju väluppfostrad så inget skrik inte. Tack och lov är värdinnan (Mannens ex) väldigt rar och tar inte illa upp när jag går. Ut i regnet och blåsten, och när jag kom hem raka vägen till sängen, halvsov framför skidskyttet. När jag blir stressad blir jag väldigt spänd i benen av alla ställen, det gjorde riktigt ont, snälla Mannen fick massera mig på kvällen.

Är fortfarande lite anspänd idag, men nu kan jag som omväxling spänna mig för att jag ska till Syster C. Hon skulle prata om soppan med Dr R, få se om hon har gjort det.

Ser ut som mera regn idag, men till nästa helg utlovas det snö på fredag och kallt och sol lördag-söndag. Visserligen kanske det betyder ishalkiga gångbanor i Göteborg men så mysigt det skulle vara ändå. Adventsstämning.


söndag 25 november 2012

Ovisshet

Har inte varit mycket att skriva om (vilket i och för sig sällan stoppar mig annars ;))

Rörde inte ens datorn igår, måste vara ett nytt rekord. Har förstås mobilen, men även den använde jag till att spela lite wf och kolla tv-programmet och inte så mycket mer.

Inte för att jag var direkt produktiv för det. Lagade inte ens mat, det blev färdig skaldjurspaj. Tittade mest på skidåkning. Tycker om det, man måste inte vara så koncentrerad som vid bollsporter. Kan försvinna bort i tio minuter och fortfarande hänga med någorlunda. Det är så enkelt. Först i mål. Även om det förstås krävs enorma ansträngningar av utövarna.

Nåväl, kvällen blev vin och romantik. Inga röda rosor men en jättefin lite annorlunda julstjärna. Det är faktiskt roligare med alkohol när man inte dricker så ofta, nu blir det lugnt fram till juleglöggen. Mannen är min bäste vän och älskare, fantastiskt när man får ha det i samma person. Jag kan inte föreställa mig livet utan honom, men verklighetens grymma ansikte är att någon av oss blir ensam en dag, så jag försöker tanka liv så mycket jag kan här och nu.

Idag är det födelsedagskalas på agendan. Jag försöker vända mina oroliga tankar mot något mer positivt, att det ska bli roligt att träffa den så att säga ingifta släkten, de är rara. Sedan får jag väl smita iväg efter en stund, det är inte längre än att jag kan gå hem. De börjar väl bli vana vid mina egenheter.

Usch, mobilen säger att jag ska ta mina mediciner nu, känner mig obekväm, behöver jag verkligen alla dessa piller? Man lägger till och lägger till och ingen vet hur det ser ut därunder. Min drastiska sida vill kasta rubbet och börja om från början. Fast när jag gjorde det för två år sedan blev det ju inte så bra. :/ Att saker ska behöva vara så krångliga. Så mycket ovisshet.

torsdag 22 november 2012

Slödag

På något sätt blev dagen ändå småtrevlig. Efter disken och tvätten väckte jag Mannen (det låter det, som om jag är rena hushållsslaven medan han ligger på soffan - faktum är att vi gör ungefär lika mycket här hemma). Vi fick båda idén att ta en promenad ner till centrum och titta på renoveringsarbeten de pysslar med. En anings aning sol tittade fram.

När vi kom hem konfronterade vi det faktum att vi behövde handla mat, så in i vår tålmodige gamle Volvo. Det blev lite fusk med middagen sedan, färdig fisksoppa från fiskbutiken, gott gott.

Nu har vi börjat titta på filmen Sector 9 men tyvärr är det mycket skakig handkamera vilket jag är allergisk mot, blir jättetrött i huvudet, får se om jag ens tittar klart, paus är det nu i alla fall.

Ska lägga mig ner en stund i tystnad och andas.

Spännband

Obehaglig anekdot om barn



Träffade Syster C. Hon hade hört talas om Dr Mysko sa hon, han föreföll lätt ökänd. I vilket fall så skulle hon diskutera det hela med Dr R, min nya doktor som kommer tillbaka från en lång semester idag.

Efter det var jag rätt slut och resten av eftermiddagen blev det sängen. Mannen var också slut efter att ha jobbat dygn och sedan gått på ett möte, så här snarkades till höger och vänster.

Idag är det visserligen kompakt gråmulet men en promenad står på agendan, jag är spänd, magen håller sig krampaktigt kvar i kroppen, tårna vickar rastlöst. Det är som om jag har två sorters oro, den som känns fysiskt och den som också involverar huvudet. Den fysiska finns där nästan jämt, den psykiska kommer och går. Jag befinner mig i någon sorts vakuum. Har inget större intresse för något annat än skräp-tv och drömma mig bort. Alldeles för passiv, jag vet, kan bara inte engagera mig i något projekt. Det blir lite disk och tvätt och inte så mycket annat.

Ett ytterst märkligt minne som kommer över mig emellanåt: andra klass. Vi ska se en film om farliga saker i hemmet. Det är så underligt att jag tvivlar på att det är sant. Men det är väldigt klart. Fröken sa att filmen är lite hemsk så den som vill får gå ut. Sedan handlar det om en mamma och ett litet barn. Det verkar som om mamman sover och drömmer om olyckor som händer barnet. Vassa saker. Pillerburkar. Stora kedjor kommer ner från taket och lägger sig över mamman i sängen. Blod som droppar ur en vattenkran. Jag går ut och sätter mig i grupprummet utanför. En grabb kommer också ut. Jag känner mig generad över att ha varit den första som inte pallade med. Till saken hör att vi var en "experimentklass" som de testade nya läromedel på, och detta var tidigt 70-tal så jag kan inte vara hundra procent säker på att en sån skum sak inte hände.

Nä, har inte diskat på ett par dagar så jag ska gå och se till att det blir gjort. Vi sköljer alltid av porslinet o.s.v. direkt efter att det använts så det blir inte sådär jätteäckligt även om det får stå lite, men nog är nog!

PS. Okej då vågen, du får bo kvar. Trots att du gör mig lite fixerad.

måndag 19 november 2012

Tidsförskjutning

Jag och vården är inte i fas, det är bara att konstatera. Klockan fem över ett ringde Syster C och undrade var jag var. Hade fått en tid då - fast det visste jag inte. I torsdags hade hon skrivit in i systemet att jag skulle få en sms-påminnelse, men tyvärr har jag aldrig aktiverat det där med sms-påminnelser från psyk (varför inte, jag har dem från tandläkaren?) Så den kom aldrig fram.

Ack ja. Fick tid på onsdag istället. Hon sa att hon läst och begrundat vad märkliga sjukhusläkaren skrivit, men vi ska tala om det då.

Kom iaf ut med Mannen sedan, fotopromenad vid ån. Lågt stående sol, kvarblivna gula löv på tårpilarna, vykortsvackert.

Styvfar skickade ett usb-minne med foton. Tillsammans med mer nytaget hade han scannat in en del gammalt, från när jag var barn och tonåring. På hemkomst-fotot från studenten kan jag inte klura ut vem som står bakom mig, bredvid mormor och morfar. Det var en väldigt liten tillställning så tänkbara kandidater är få. Min bror i en stor konstig hatt, typ björnskinnsmössa med blomma på? Långsökt...

Måste aktivera mig. Imorgon blir det närmsta staden och en härligt positiv människa. Jag kan lyssna på tusen roliga saker hon har gjort sedan sist utan att avundsjukans (av någon anledning gröna) ansikte dyker upp mer än flyktigt, för jag unnar henne verkligen all framgång.

Nu ska jag ta en clementin och en alkoholfri Clausthaler.

Minimalt

80,0 idag, det är ganska skrattretande. Ett ynka hekto till är allt jag begär, bara för min fåfängas skull?

Har lämnat meddelande hos Syster C:s sekreterare, nu får jag försöka släppa det.

Faktiskt sol ute. Jag har inte riktigt kommit igång med något, bara betalat räkningar, slökollat morgontv (är det bara jag som inte riktigt gillar Malou?). Jo, gjort en ordentlig virussökning av datorn, fast det involverade bara två knapptryckningar från min sida...

Undrar vad som egentligen händer i kroppen när man känner sig trött i huvudet?

söndag 18 november 2012

Tidsbestämt

Min tidsuppfattning är lite skev. Oftast brukar det vara åt hållet att jag vaknar mitt i natten och tror att det är morgon, men nu vaknar jag på morgonen och tror att det är mitt i natten. Ett ögonblick av total desorientering innan jag tryckt på mobilen och fått facit.

Tänk att kunna vänta utan att haka upp sig, att säga "det där hör till morgondagen" och låta det stanna där. Jag bekymrar mig. För stort och smått. Har inte träffat Syster C på tre veckor, jag var inlagd, hon var sjuk. Hoppas hon är frisk och hör av sig denna vecka. Jag behöver prata med någon vårdperson. Men det är bara att vänta och se, vänta och se.

Och så ett födelsedagsfirande i släkten nästa helg. Jag tänker gå, men känner redan tröttheten sjuda. Hur trevliga människorna än är. Konstigt att man kan sitta länge om man talar om saker som känns viktiga och intressanta, men socialt small talk som borde vara lättare känns så mycket tyngre.

Skrattar åt mig själv: väntar på att vågen ska visa under 80. Som om någon bryr sig hos en femtioårig kärring. Men det är mätbart. Så mycket i livet är diffusa slöjor.

lördag 17 november 2012

Tankeverksamhet

Såg en dokumentär jag spelat in. Ganska okej introduktion till ämnet. Inte en stavelse som jag inte redan kände till. Alltid märkligt när ens individuella erfarenheter är en maska i en nästan enfärgad stickning. När det enstaka blir generellt.

Svårt att helt förtränga diagnossnurret. Jag undrar att om det jag upplever då och då inte är hypomanier, vad är det? Halverat sömnbehov, eufori (inte bara glad), perceptionsförändringar, svårt att sitta still, antingen extra social eller helt självupptagen, shoppar, dricker, fixeringar vid projekt som att möblera om (det är så utpräglat, för normalt sett är jag väldigt obekymrad om inredning) eller åka någonstans. Är inte sådan jämt utan bara i korta perioder. Enligt lustiga doktorn är jag inte tillräckligt extrem, finns inte hos kronofogden, köper inte trettio plagg åt gången, förstör inte mitt sociala liv, söker inte vård för uppåtperioder. Men något är det ju, för jag känner väldigt distinkt skillnad mot mitt vanliga tillstånd. Jag kan säga precis när det börjar och när det slutar.

Äh, jag skiter egentligen i beteckningar och förkortningar. Det som bekymrar mig mer är medicineringen, tar jag helt fel piller?

En bisats, jag känner ingen utpräglad affinitet till vassa föremål just nu. Det är skönt att slippa ha det surrandes i huvudet. Fast jag har säkert sju verktyg liggandes här och var, något Mannen inte skulle uppskatta, men jag behöver dem ännu som snuttefilt.

Mannen den stackaren har vänt på dygnet. Jag har lovat väcka honom om en stund och locka ut honom på en promenad. I mörkret, blir det väl. Jag glömmer bort hur tidigt det blir mörkt. Har blivit feg med åren, rädd för att gå ute när det är svart, Rädd för att bli anfallen. Men med Mannen vågar jag.

Inspektion

Har ingen riktig ro i kroppen, men inte tillräckligt med oro för att börja famla efter pillerburken. Ska gå ner till centrum snart så jag får en timmes promenad, det kanske blidkar mina nervändar och muskelfibrer. Och så såg jag att det är längdåkning på tv sen, mitt vinternöje.

Igår var bra, mycket tid med Mannen, jag tycker om att gå till Coop med honom, hälsa på en hund, sitta i soffan, kura under sängtäcket. Bara vara. Jag hoppas vi får 14 år till, men varje dag räknas.

Önskar mig inspiration i julklapp. Att vara mer spännande. Fast kanske ospännande är min lott i livet. Jag mäter mig med andras mått. Ser inte min individualitet. Kanske behöver jag bara byta glasögon?

fredag 16 november 2012

Tuggummi

Frisören idag, trevligt att bli lite uppfräschad. Har man kort hår syns det så snabbt när det börjar växa ut.

Jag sover mycket. Det känns som att halvt om halvt ha gått i ide. Mat och sömn. Förlorar i wf. Oinspirerad.

Men nu har jag bestämt att det blir Göteborg vid första advent. Mycket av min kärlek vilar där.

onsdag 14 november 2012

Slöfock

Blev visst lite tyst här. Jag har tillbringat stora delar av de senaste dagarna med att sova och slötitta på skräp-tv. Knappt rört datorn. Idag skulle jag betala en räkning och så sitter jag här till slut. Rätt oengagerad dock. Mår inte dåligt men allt tankearbete tar emot. Anstränger mig verkligen när jag spelar wf, känner hur kugghjulen i hjärnan gnisslar och kärvar.

Jag tror min sjukersättning ska omprövas alldeles snart. Har inte fått något brev ännu men det stod december på det ursprungliga beslutet. Usch, jag är allergisk mot myndighetspersoner (i sin yrkesutövning ska tilläggas; privat kan de säkert vara hur trevliga som helst). Inte för att jag varit särskilt illa utsatt, utan för att själva situationen där de sitter med all makt på hand är väldigt obehaglig. Jag är inte så förtjust i läkarbesök heller av samma anledning. Fem myror är fler än fyra elefanter, men en myra mot en elefant står sig slätt.

Om en beställd medicin är klar idag kommer jag iallafall ut på långpromenad i regnet, väntar på sms. De hjälpte mig på Apoteket (stort A, äras den som äras bör) att få tag på läkaren eftersom det blivit fel på receptet. Snällt, jag hade nog inte lyckats själv.

10.40 och jag är redan sömnig igen, trots elva timmar i natt. Vad är detta?

lördag 10 november 2012

Servettjakt

Jag var naturligtvis tvungen att checka av den senaste utvecklingen med en närstående som är psykolog, och (till min förvåning faktiskt) så avfärdade han inte alls idén. Där ser man.

Har inte kunnat sova mer än 3-4 timmar per natt hela veckan. Huvudet känns som en dykarhjälm, både tungt och genomskinligt. Trodde det skulle gå bättre i egen säng, men icke.

Nåja, mår bra iaf och är väldigt lättad över att den här sjukhusepisoden blev kort. Trots att jag bara legat still eller suttit still och ätit en massa (det var ovanligt stora matportioner tycker jag) så har jag inte gått upp i vikt. Viktigt. ;)

Blir en sväng på köptemplet idag tillsammans med "kidsen" innan de kör vidare. Jag har inget omedelbart köpbehov men Fantastisk eller Fenomen brukar ju slinka med från Ikea... När man varit mer eller mindre inspärrad i en vecka är ett myllrande shoppingcenter en härlig tanke. ;)

fredag 9 november 2012

Småmystiskt

Jag backar inte på vad jag skrev igår, men idag var herr doktorn en helt annan historia. Riktigt civiliserad. Vi pratade i 45 minuter. Han förklarade äntligen hur han tänkte, att det kan vara adhd/add plus kraftig ångestproblematik som spökar snarare än bipolär (han tycker inte att jag är tillräckligt hejdlös). Jag står vid sidolinjen och tittar på än så länge, inte övertygad om någonting, han skulle rekommendera öppenvården att göra en neuropsykiatrisk utredning. En riktig utredning, det skulle jag verkligen välkomna, jag har inte blivit organiserat utredd en enda gång på 13 år. Kön är väl årslång minst så det kommer inte att hända något den närmaste tiden, och det återstår att se vad min öppenvårdsläkare säger. Men lite spännande är det.

Vansinnigt trött i huvudet är jag dock. Men här måste städas och fixas lite, äldsta sonen med nyblivna frun kommer förbi, så roligt!

Uj så skönt det är att vara hemma igen. :)

torsdag 8 november 2012

IQ?

"Spännande" möte med dr Knäppgök. Först ville han tala med Mannen i enrum. Efter vad Mannen berättade efteråt handlade det mest om huruvida jag verkligen är bipolär, och dr Knäppgök insisterade på att hela tiden styra konversationen för att få de svar han ville ha. Sedan fick jag komma in, redovisa min lista på 20 personliga egenskaper, höra att jag inte är bipolär och är för intelligent för att behöva psykvård. Lite djupsinnigheter om IQ och EQ och Maslow och som jag tolkade det behöver jag terapi (Har bara gått tio år i psykodynamisk terapi innan). Mannen sade också att han sagt att jag behövde en terapeut som var smartare än jag.

Förutom att totalt veta bäst så var han åtminstone inte uttalat oförskämd idag. Bra att ha Mannen med.

Jag ville skriva ut mig på studs, men han insisterade på att jag bara tar permission och kommer tillbaka imorgon för ytterligare ett samtal. Suck.

Nattlampa

<p>Vaken efter tre timmar, precis som igår. Jag lider inte, så tyck inte synd om mig. Saknar datorn bara, är så pilligt att knappa på mobilen. Har ätit lite överbliven Matadormix och letat upp ett bra wf-ord. Lite kaffe på det hade suttit fint men det får jag se mig om i stjärnorna efter.</p>

Laddar inför (det förmodade) mötet med dr Knäppskalle.

tisdag 6 november 2012

Upplysning

Det är hästlängder ljusare här idag. Någon spärr har släppt och jag känner mig levande igen. Helst skulle jag åka hem genast, det är så långtråkigt här... Men jag står ut.

måndag 5 november 2012

Stolpskott

Läkarsamtal. Hoho. Han påpekade att han både var psykiatriker, psykoterapeut samt allmänläkare och därför visste allt. Försökte ge mig dåligt samvete för dödstankarna (som om jag inte hade det redan) och gav mig i uppgift att till nästa gång skriva ner 20 egenskaper hos mig själv, för han "vet precis vem jag är men det vet jag inte själv" . Ja, och så försökte han pracka på mig ECT men då satte jag ner foten.

I dagrummet efteråt rådde det lynchstämning bland patienterna. Läkaren hade sagt konstiga saker till alla. Bl.a. fick en tjej inte gå hem och hämta rena kläder med motiveringen "du är på sjukhus, du ska ha sjukhuskläder" .

Vi får se hur detta utvecklas... Jag är av med skuggan åtminstone.

Skugga

Sovit rätt dåligt. Har ett bihang (dvs 24-timmars bevakning) men vi får väl se om det blir något läkarsamtal idag. De här tydligen bara hyrläkare som kommer och går, så personalen själva visste inte vem det blir idag. Håhå jaja. Här svårt att bry mig. Det enda jag verkligen bryr mig om är att morgonkaffet tog slut innan jag hann få något, så nu får jag vänta en timme till frukost. Ju större problem en har, desto futtigare saker tar en in.

fredag 2 november 2012

Fredagsmys

Fredagskväll i timmerkojan... eh... psykavdelningen. Blev inlagd igår. Inlagd sill. Eller rödbetor. Nej, jag mår inte så bra. Nej, jag orkar inte skriva mer än så.

torsdag 1 november 2012

onsdag 31 oktober 2012

Post-it

Note to self:  Do not talk to dead people.

måndag 29 oktober 2012

Utslätning

Det blev Syster C, lite prat om hur jag känner det svårt att verkligen engagera mig i "intressen" nuförtiden, saknar passion, det blir lite långtråkigt. Vet inte hur mycket medicinerna har att göra med det hela, eller så är det bara jag.

Nåväl, jag hittade något snällt att göra för någon annan så dagen är inte helt bortkastad.

Väderlek

Tidig morgon, fast det nya 6 är det gamla 7, sådär ärketidigt är det inte. Känns som en orolig dag. Eller så kan man inte säga, det kan ju ändra sig när som helst under dagen. Ett telefonsamtal, ett trevligt mail, och vips så har man bytt stämning.

Men ändå. Jag har oftast en grundkänsla som visserligen kan brytas av för stunden, men som ligger där segt och väntar. Ibland är jag obändigt glad. Idag känns det väl mer åt det andra hållet.

Jag har vissa drag av kontrollfreak (även det inte går så långt att jag gillar att städa...) En sak jag vill är att veta vad som ska hända under dagen, åtminstone ungefärligt. Och idag har jag tid till Syster C, fast det är inte säkert att hon är tillbaka och jobbar ännu efter en planerad operation. Så jag kan bara vänta och se ifall hon ringer återbud någon gång på morgonen. Det löjliga är att jag inte känner något akut behov av att träffa henne, jag blir bara fast på att jag vill veta om jag ska ta den timmen eller ej. Jag har massor med tid idag som inte är intecknad. Jag kan ändra mig med kort varsel. Men nej, jag sitter här 7 på morgonen och vill veta.

Mystisk soluppgång med molnslöjor som ser ut som rök. Igår var det strålande. Mannen och jag åkte till en sjö, fikade vid strandkanten, Mannen fotade lite. Senare på kvällen träffade jag en vän, pratade mycket om hundar, jag kan inget om hundar, har aldrig haft en hund och förhåller mig egentligen lite avvaktande till dem. Men fick hur som helst upp en av dem i knäet och han måste ha slickat ren min hand från sjutton hudlager - väldigt söt. Jag var trött efteråt, mycket lyssnande, fast jag fuskar ibland och nickar och ler fast jag knappt hört orden.

Nej, jag ska fundera ut något litet snällt att göra idag. Bara något så jag kan känna mig en aningens aning nöjd.

lördag 27 oktober 2012

Tipset

Får avrunda kvällen med ett litet bloggtips: http://theroadtoutopia.blogspot.se/ av den sprudlande personligheten Therese Gustafsson.

Och ett musiktips: en av de vackraste rösterna någonsin...
http://www.youtube.com/watch?v=5PYt2HlBuyI
(operavarning)

Sussa gott därute!

ID-kort

Det här har jag säkert skrivit om förut... ursäkta reprisen.

Vad är min identitet? Fråga som gäckat betydligt mer intellektuellt välutrustade filosofer än mig i årtusenden. Jag känner sannerligen inte till Sanningen. Predika kan jag bara göra för mig själv. Och imorgon tänker jag kanske helt annorlunda, nyckfull människa som jag är.

Min odödliga ande levde jag med i många år. Den var rätt krävande. Som odödlig ande ska du liksom inte vara bunden till värdsliga ting. Som att springa efter bussen. Eller bli sur när du missar den ändå. Som odödlig ande ska du inte springa. Eller gå. Du ska skrida fram. Tror jag. Eftersom jag inte levde upp till kraven var det ganska lätt att dra slutsatsen att jag var en förlorad själ som bara kunde hoppas på att landa mjukt när jag störtar utför avgrunden.

Med åren har jag blivit kött och blod. Plötsligt räcker det långt med en hjärna. Jag har hållit en människohjärna i min hand. Det gör en lite ödmjuk. Eller kanske galen. Där ryms perceptioner och känslor och tankar och beteenden, Nya Testamentet och Statistisk Årsbok. Så komplex och så simpel.

Anden lever kvar, i min sjukdom. I uppåtsvängar har jag skådat in i andra dimensioner, i nedåtfallen varit jagad av mörka demoner. Så fort jag blir "normal" kommer jorden tillbaka, på gott och ont, fast mest på gott.

Min identitet idag definierar jag utifrån mina tankar, känslor och handlingar. Jag kan inte få ihop att jag är något annat än det jag tänker, känner och gör. Det behövs liksom ingen mer förklaring. Kanske för att jag just nu nöjer mig med livet här och nu och lämnar det bortom åt sitt öde.

Jag får rätt ofta höra att jag inte får tänka "jag är bipolär" utan "jag har bipolär sjukdom" ska det heta. Aja baja, inte identifiera sig med sjukdomen. Det sägs säkerligen i högsta möjliga välmening, men det blir svårt för mig att pussla ihop ibland. För jag är sjuk i hjärnan. Jag har inte brutit benet. I hjärnan skapas mina tankar och känslor, och de påverkas oerhört starkt av min sjukdom. Jag hade inte varit samma person om jag varit det svårdefinierbara "frisk". Jag är samtidigt inte heller exakt samma personlighet som en annan människa med bipolär sjukdom. Vi pratar många variabler här. Men bipolär är en del av min identitet, en del av det som förklarar vem jag är, liksom "stolt mamma", "hängiven fru", "halvtaskig på att städa". Det är inget jag sätter upp bredvid namnskylten på dörren, men heller inget som jag vill ska glömmas bort.

Nä, nu är det väl dags att sova efter denna pretentiösa utläggning!

Snömannen

Trevlig bekantskap: på Willys finns det frusna körsbär i bärhyllan. Gjorde paj tillsammans med äpplen (och förstås en massa smör och socker ;)) Bra att mata Mannen med så blir han glad.

Småplockar hemma. Tvättar lite och så. Skymtar några Bigfoot-jägare på Discovery. Det verkar så meningslöst. De hänvisar till ett extremt suddigt kraftigt uppförstorat foto och tycker sig se bröstmuskler bland pixlarna. Men det är kanske så att vi alla behöver en dröm, ett fokus. Jag antar att livets mening är verklig även om vägen dit kan vara tämligen fantasifull. Och för all del, så länge det inte går ut över andra människors välbefinnande... det är svårt.

Kan sakna att vara fanatiker. Då visste man var man stod, även om man också visste att man var fördömd.


Hagelmorgon

Och där kom den, första morgonen med riktigt vinterkänning. Klarblå himmel, vitt på taken, fast det vita är inte fluffig snö utan vassa hagel. Känner mig riktigt sugen på att gå ut.

Tappade fullkomligt intresset för träningen. Kanske för att börja-träna-kursen blev inställd (och jag måste maila och hålla på för att få tillbaka pengarna, sånt stör mig). Jag vet naturligtvis allt det bra och viktiga med att träna, men kan inte hitta ett uns engagemang i mig. Det blir bara ytterligare ett dåligt samvete, längre kommer jag inte.

Mår inte dåligt men är inte riktigt på g. Oroar mig för allt som är och allt som skulle kunna hända. Meningslös sysselsättning.

Äsch, se framåt. Ska försöka komma iväg på Tutankhamun-utställningen nästa vecka, någon dag orkar jag säkert. Och veckan efter kommer stora sonen med fru ner en kort sväng. De har bokat bröllopsresan nu till Tokyo. Ska bli så spännande att få uppleva det via dem. Jag fyller 50 också snart, det är lite ballt faktiskt. Vem trodde att en skulle bli så gammal? Ingen stor fest, sånt ligger inte för mig, jag smiter iväg till Götet bara. Tänk om det blir 30-40 år till? Tanken hisnar.

fredag 26 oktober 2012

Vinkning

En aning bloggtorka här.

Träffade min nya läkare igår, Dr R. Han verkade inte så engagerad, men jag mådde ju (normal)bra igår så det behövdes inte ändras på någon medicin eller så. Fast jag var ändå där i 45 minuter eftersom han behövde uppdatera mina uppgifter i BipoläR-kvalitetsregistret, massa frågor. Tar med mig att han inte tyckte att jag hade någon personlighetsstörning. Fick ju höra i flera år att jag hade emotionellt instabil personlighetsstörning (borderline) fast jag aldrig helt kände igen mig i beskrivningen. Skönt att slippa en etikett man inte har någon hjälp av. Får i övrigt se hur det utvecklar sig med Dr R, han var iallafall inte direkt osympatisk.

Hoppas annars att Syster C är tillbaka på måndag. Hon skulle vara borta ett tag pga en mindre operation och visste inte i förväg när hon kan börja jobba igen. Ja ja, jag klarar mig ett tag till annars, är inte direkt i behov av något just nu. Fast sånt kan ju ändras snabbt, tyvärr.

Vi intog lite friskluft nere på stranden idag, stora vågor. Skönt att andas rymd. Precis när vi skulle åka hem började det att hagla som sjutton - då var det skönt att kunna sätta sig i bilen igen. Vinterläge på.

onsdag 24 oktober 2012

Namnlagen

Det är lite lustigt egentligen, jag är inte intresserad av heminredning, men när jag är lite uppåt så får jag infall att jag genast måste fixa till något hemma. Som om jag plötsligt får ögon och ser ett hörn, en hylla som omedelbart ska åtgärdas (eller som för knappt två år sedan när jag var inlagd och helt möblerade om kök, hall och vardagsrum nattetid med hjälp av Ikea-appen i mobilen...) Idag ska en vit Billy hämtas hem, minsta sorten. För några dagar sedan fick jag syn på den hängande korgen i hallen med sjalar och vantar, och retade mig enormt på att den ser så stökig ut. Trots att jag just nu är på neutralhumör stör den mig fortfarande så det blir Billy med dörren Olsbo och så Kassett-lådor på det. Att Ikea namnat sina varor länge vet jag, men när spred det sig i resten av samhället? Kläder, prylar, mycket av det man hittar i affärer har namn numera. Jag skulle vilja sitta i en namnkommitté!

Känner av efterskalvet av att ha varit inlagd, även om det bara blev en vecka denna gång. Sorgen över att åter en gång ha halkat ner så långt att det behövdes. Visserligen glad att jag fick hjälp, men osäkerheten som kramar mitt hjärta - jag kan aldrig helt lita på mig själv. Jo, jag har en personlighet och en självbevarelsedrift som till slut kickar in (hittills). Men personligheten kläs i vitt skilda dräkter som kan göra den lurig att hitta, och självbevarelsedriften är en nyckfull dam som ibland låter mig gå alldeles för långt.

Äh, lite kaffe på det här så blir det nog bra.


måndag 22 oktober 2012

Solitär

Vissa morgnar bara väntar man på att tiden ska gå så man någorlunda väluppfostrat kan ringa/sms:a folk utan att väcka dem. Vissa dagar vill man bara ha sällskap.

Vissa dagar vill man hålla världen på avstånd. Inte depp, ilska, rädsla, bara ett stillsamt behov av att få umgås med sig själv och sina egna tankar. Idag är en sådan dag. Sade nej till en inbjudan, och faktiskt utan dåligt samvete.

Visserligen har jag ringt Mannen en gång på jobbet, bara för att höra hans röst. Men det har uppfyllt min kvot av människobehov.

Visst får det bli en egendag.

söndag 21 oktober 2012

Tidsaxel

Har plötsligen sovit åtta timmar så jag är väl på väg in i en mer normal period. Sömnen är som en termometer för mig.

Sattes på Zyprexa när jag var inlagd, har halverat dosen på eget bevåg sedan jag kom hem, och nu är jag frestad att sluta med dem helt. Jag kan helt enkelt inte ta dem utan att äta som en galning. Det handlar inte om att jag inte fattar att det inte är nyttigt att trycka i sig en hel stor chokladkaka, det är en ätinstinkt som totalt kör över allt förnuft. Det är inte bara som jag är kinkig, tre kilo på en vecka är faktiskt inte acceptabelt. Får se hur jag gör.

Har inget särskilt inplanerat idag. Tänkte titta ut och kolla vädret, och såg till min förvåning att det fortfarande är mörkt ute. Javisst ja. Det är höst också. Tidsomställning nästa helg. Så märkligt.


lördag 20 oktober 2012

Lyxliv

Jag mår alldeles utmärkt, men har inte så mycket att blogga om. Hemgjord saffransdoftande fisksoppa är bättre än sjukhusmat, har jag konstaterat. Särskilt med champagne till. Shoppingmaraton idag - Ikea med vän som älskar inredning. Men med frukostpaus och fikapaus och glasspaus är det inte så illa. :) Hon var bl.a. ute efter en speciell vas i en speciell färg, men det fanns inga kvar i hyllan. Så vi gick runt och kollade i precis varenda "rum" de inrett, och när vi nästan nått slutet av slingan så hittade vi vasen i ett hörn! Min vän som har varit med förr tog den med till fyndavdelningen, pekade på några mikroskopiska repor undertill och fick den nedsatt med 150 kr. Snyggt jobbat.

Själv köpte jag inte ens servetter, men hittade två billiga skärp på Gina Tricot. Jag har alltid sett den som en tonårsbutik och trodde inte att en fet medelålders tant kunde hitta något där, men jag hade fel.

Shoppade mycket igår också, nätshopping, är lite (mycket) hejdlös just nu men nu får det vara nog! Låser kassakistan för den här månaden. Blev iaf impad när jag vid 23-tiden mailade en fråga till en nätbutik och fick svar 03.32. Jakob är nu min idol.

Ny läkare på torsdag. Det känns alltid konstigt att ha sådana besök inplanerade när man tycker att man mår bra, men det kan ju svänga snabbt tyvärr...

torsdag 18 oktober 2012

Hemvändare

Nu är jag utskriven. :) Mår strålande. Fast om (ehrm, när) jag dimper ner har jag en läkartid om en vecka.

Vi for till köptemplet på vägen hem från sjukhuset. För en gångs skull handlade Mannen mer kläder än jag. ;)

Har just pratat med mina barn på telefon ♥ De är så smarta och snälla. Något har gått rätt.

onsdag 17 oktober 2012

Nollshopping

Hmm, det är något med "ta det lugnt" som jag inte fattar ibland. Sov sådär fyra timmar, sedan satt jag vid datorn. Mannen gick tidigt till jobbet och jag tog bussen till köptemplet. Måste varit där en bra bit över två timmar. Men faktiskt så köpte jag inget annat än en chokladbit. Det fanns - tro det eller ej - en sorts tanke med besöket. Jag gillar ju att nätshoppa (också) och har bl.a. fastnat lite för Provrummet.se , har handlat en hel del på deras rea. Nu har jag sett vissa saker där som jag gärna skulle vilja ha men de är till ordinarie pris... så planen var att gå runt i alla de vanliga affärerna (HM, Lindex, KappAhl, Indiska, Zizzi, Joy och några fler) Där skulle jag upptäcka att det fanns saker jag ville ha istället som var mycket billigare. Dock funkade inte planen, för när jag faktiskt hittade något så kostade det ändå minst 600-700. Nä, man får väl betala räkningarna först. ;)

Jag är iaf glad idag. :)

tisdag 16 oktober 2012

Hemvist

Mycket bättre idag. Nästan så jag flyger uppåt. Är hemma på permission tills på torsdag e.m. Jag hoppas det braiga håller i sig. Måste bara se till att sova ordentligt. Vill ju hellre sitta vid datorn halva natten. Men nu ska här marscheras ut i köket och inmundigas sömnpiller, och hoppas på att det går lättare i ens egen sköna säng.

Jag är dålig på att läsa bloggar men det ber jag inte om ursäkt för, jag har behövt ha en period av kala väggar och brist på stimuli. Har inte pratat ett enda ord med någon medpatient. Lite olikt mig. Men jag har behövt den här stunden av total monotoni.

(Tyvärr behöver jag ta Zyprexa igen så jag vågar knappt ställa mig på vågen...)

söndag 14 oktober 2012

Stillsammare

Mår lite bättre idag tycker jag. Mindre snurr i skallen. Beroende på vad fru doktor säger kanske jag får åka till min hemstad imorgon för samtalet jag har inbokat med Syster C. Skulle gärna träffa henne för sedan ska hon vara borta ett ospecifierat antal veckor för hon ska göra en operation. Jaja,vi får se.

torsdag 11 oktober 2012

Säkerhetslösning

Inlagd på psyk i Hbg. Bara utifall att.

Imse

Spindlar


Jag har ingen extrem spindelfobi, tycker bara de är lite obehagliga. Men de senaste dagarna har jag hela tiden fått för mig att jag sett spindlar i utkanten av synfältet fast det inte fanns någon där. Vi har massor av spindlar inomhus här på hösten så det är ju inte helt osannolikt att se en, men det har som sagt bara varit falskt alarm. Tills nu. Ett stort fett äckligt jäkla kryp singlade just ner på en tråd rakt framför mitt ansikte där jag sitter vid datorn precis bredvid min säng. Ihhhhh! Nu sitter den högst upp på gardinen. Jag vågar inte röra den. Usch så löjlig man är.

onsdag 10 oktober 2012

Förledd

Läser och läser, trots att jag inte orkar, trots att huvudet snurrar och ögonen svider. Platser, namn, händelser, minnen väcks återigen. Vad det nu ska vara bra för. Men det är oemotståndligt. En del av min historia, min kultur under ett antal år. Att höra det av en annan röst än ens egen. Inte första gången jag delar och delas, förstås, men denna bok är så pass strukturerad och utspelar sig i min del av världen. Jag har gått på gatorna, talat med personer. Det blir konkret.

Jag har mycket ångest. Tog just lugnande. Och datum dyker upp med röda siffror i mitt huvud. Men jag kan inte släppa.

Improvisationsförmåga

Lite småtokigt blev det i natt, men jag väckte Mannen vid 6 och fick en varm trygg famn att somna om i. Andra väckningen blev lite lindrigare än den första. Väntar nu på fastighetsskötaren, spolknappen till vår toastol är trasig och ersätts för tillfället av en tillböjd stålgalge. :)

Det utlovas mestadels uppehåll idag så det är väl läge för en promenad.

Haha, nu börjar det just att spöregna...


Nattligt

Jag klämde in lite socialt liv igår redan på förmiddagen. Hälsade på en kompis för att se på hennes nya lägenhet. Det spöregnade när jag åkte men klarnade upp lite så vi kunde gå ut med hundarna under uthärdliga omständigheter.

När jag kom hem däckade jag på soffan. Och sedan på kvällen somnade jag åtta, gick och lade mig mest för att jag inte stod ut med att vara vaken. Men vaken är just vad jag är nu mitt i natten, förstås (har ännu inte utvecklat någon större förmåga att skriva i sömnen - hoppas jag). Gör som man inte ska, sitter med datorn vid sängen, dricker kaffe, läser nyheter och blir än mer deppig. Kan inte människor bara vara snälla? (ja, jag är född på 60-talet, vi borde väl ha blivit snälla men se bara vilken kall värld vi har skapat...)

Nej, nu tänder jag ett doftljus och eftersom det inte är en snöbolls chans att jag ska somna om just nu så ska jag skippa nyheterna och läsa trevligare saker. Om jag kan ändra kurs på oljetankern till hjärna.

Mannen köpte en bok och jag tänkte att jag skulle hålla mig milsvitt ifrån den, men hur det nu var så läste jag två kapitel och trots att det rör upp så mycket inom mig så funderar jag på att läsa vidare. Jag vet inte till vilken nytta. Ibland är man bara fixerad vid sådant som borde få vila i frid. Man kan inte leva i det förgångna, men det händer att det förgångna inte vill släppa taget utan hänger kvar som en bulldog i ett köttben. Har lust att hämta boken trots att jag vet att det vore förbaskat dumt här och nu.

Är så där depressionsbanalt besviken på mig själv. Och känner hur beklämmande de här raderna är. Feel-bad-reading.


tisdag 9 oktober 2012

Kolasegt

Lustigt, jag sover som om jag tog sömnpiller fast jag inte gör det just nu. Det är väl bra antar jag, men jag känner mig tung i huvudet när jag vaknar. Går och segar hela förmiddagen om jag inte absolut måste ut och göra något. Nu borde jag duscha så jag kan gå till Coop och köpa kaffe. Hur svårt kan det vara?

Har skuldkänslor för att jag tar upp vårdresurser och inte alltid orkar vara så kul som familjemedlem. Mycket "borde" och "skulle". Hittar ingen ro i att vara mig själv, jämför mig alltid. Utom när jag är hypoman, då är jag finfin och har superbra idéer. Några dagar då och då, sedan är det tvivelsdunklet som råder.

Kämpade hela gårdagen och denna morgon med att inte falla dit i gamla ovanor. Undrar vad jag egentligen kämpar för. För att inte oroa andra, kort sagt. Den känslan, att min kropp ägs av andra människor, är svår att stå ut med.

Nej nu får jag fan duscha. Mannen kommer hem från jobbet när som helst. Kan ju hinna borsta tänderna åtminstone före dess så han slipper sunkiga pussar.

måndag 8 oktober 2012

Dag

Nu har jag snart kommit igenom dagen. Mannen skjutsade mig till sjukhuset på morgonen när han ändå skulle iväg. Jag brukar gå till provtagningscentralen där, de är oftast bra på att sticka. Idag kändes det inte alls.

Men väl ensam hemma slog ångesten till, och jag gick helt sonika och lade mig och sov ett par timmar för att komma undan världen.

Efter lite kvarbliven kycklingpaj till lunch gick jag till Syster C på psyk. Hon är väldigt gullig och anstränger sig för att förstå, det är inte illa. Imorgon är det visst behandlingskonferens och hon skulle kolla om de bestämt en läkare åt mig än, samt ta upp det jag berättat om jobbiga minnen och flashbacks och se om de har något att erbjuda. Jag förväntar mig inte så mycket men det är skönt att ha en kontakt som försöker ordna saker. Lite bättre kändes det efteråt.

När jag kom hem hade jag fått en kallelse i posten till en läkare, den 5:e november. Återstår att se om det är honom jag ska ha mer stadigvarande. Jag tror mig ha träffat honom akut för några år sedan, men intrycket är alltför suddigt för att jag ska veta vad jag har att vänta. Han pratar åtminstone svenska, det kan man inte ta för givet numera (jag har inga problem med utländsktalande läkare inom andra specialiteter, men inom psyk går det bara inte om man inte kan kommunicera ingående med tal. T.o.m. danska kan vara knivigt.)

Åkte en sväng till Ikea däremellan. Det kändes för hotfullt att vara hemma. Köpte skolådan, det blev bra.

Typiskt att Mannen jobbar ikväll (jo han är pensionär men han hoppar in på timmar). Det hade varit skönt med sällskap... Skuggorna kryper inpå mig.

söndag 7 oktober 2012

Litiumjon

Folket var här i nästan tre timmar och jag lyckades vara social hela tiden. Hittade ett reservbatteri någonstans i benmärgen. Det var trevligt, de är gulliga människor. Så fort de hade gått vid halv sex slängde jag mig omkull och vilade-sov. Vaknade av medicinlarmet. Behövde ta litiumet i tid för jag ska ta blodprov imorgon bitti (och då ska det helst ha gått så nära tolv timmar som möjligt sedan senaste dosen).

Blodprov, ja. Och psyk efter lunch. Hurra en sån dag. Måste hitta på något annat distraherande som håller mig hemifrån. Obra tankar knaprar på mig. Hårt.

Fotnot

Sovit elva timmar (utan kemiskt understöd) och känner mig lätt desorienterad. Tror jag hoppar över bloggrundan idag, det får inte plats fler människor i mitt huvud än jag själv. Man blir självisk när man är deprimerad.

Fick iaf ett ryck och städade undan sommarskorna i hallen. Jag har rätt många skor och dåligt med utrymme, så det blev bara några som fick bo ordentligt i skokartonger i garderoben, resten hamnade i en stor plastpåse bakom en dörr. Usch, jag skulle kunna vara organiserad om jag bara vore lite mer tålmodig. Och mer villig att kasta saker. ;) Men vill inte bli av med något även om jag bara använder det en gång i kvartalet. Pack rat.  Har sett en förvaringslåda på Ikea som skulle kunna ersätta plastpåsen, kanske återvänder jag dit någon dag. Det är ändå bra att ha planer, om än ack så banala, det är banal nivå jag fungerar på just nu så det räknas.

Sitter och stirrar ut i rymden, men det får jag ägna mig åt sedan, nu ska bullarna sättas igång.

lördag 6 oktober 2012

Umgängesrätt

Håller mig flytande med sex, droger och rock'n'roll. Samt Ikea och matlagning. ;)

Imorgon blir det en familjemiddag. Jag var inte riktigt förberedd mentalt. Mannens vuxna söner, deras mamma och ev. en flickvän. De är snälla människor som jag känner väl, ändå känns det tufft. Kanske framför allt för att om vi är hemma här kan jag inte springa ifrån ifall jag får ett psykbryt. Är jag hemma hos någon annan brukar jag ursäkta mig och gå.

Men det var ju bra att jag gjorde en kycklingpaj iallafall, gör en till ikväll så är maten fixad.

Ingen behöver se att min själ förstelnad stirrar på en förrådsdörr.

Loop

Irriterande när gammal skit får påverka en. Såg på tv igår, trodde det bara skulle bli intressant men nu känner jag mig hudlös. Vill inte hålla på och älta det förflutna men min hjärna övermannar mig. Bilder som nästan är flashbacks, dammlukt, texturen på en heltäckningsmatta, knarret i en trappa, galler, ansiktslösa uniformer, snön i mina tygskor. Skulden över att klaga när andra haft det så mycket värre. En tysk julkaka fyra trappor upp i hotellet och Hotel California på repeat ("you can check out any time you like, but you can never leave") Stegen bort, ett kort telefonsamtal och stegen tillbaka. Alltid balansera på svart eller vitt. Alltid ha fel, alltid alltid ha fel.

Måste hålla mig sysselsatt. Kanske göra en kycklingpaj innan purjolöken vissnat helt. Kanske köptemplet, billiga galgar på Ikea och jag såg att de har ett sexpack rätt snygga glas för 19 kr. Helt enkelt ursäkter för att dränka mig själv i intryck och slippa tänka.

Jag är så trött.

fredag 5 oktober 2012

Osäkerhetsfaktor

Igår gick jag ut en sväng med Mannen. Tyvärr blev ångesten bara värre efterhand, men jag gjorde åtminstone något som inte var destruktivt under tiden vi var ute. Gott så.

Hemma blev det till slut Stesolid efter att jag dragit på det, känns alltid som ett nederlag när jag använder dem trots att det ibland faktiskt är ett konstruktivt alternativ. Men jag är känslig för att betraktas som någon som tror att man kan ta piller mot allt. Ett spöke i min hjärna, ingen har sagt så till mig, men jag tar åt mig sånt jag läser och hör om andra.

Mannen skulle iväg på en föreläsning men jag pallade inte med något socialt utan stannade hemma och hyrde en film, Martha Marcy May Marlene. Jag tyckte om den, den var poetisk på något sätt trots obehaglig story.

Idag var jag uppe tidigt för att vara körsällskap åt en kompis som skulle till en by en bit bort. Jag hade ingen som helst lust att åka men tänkte att det säkert är nyttigt. Aktivera sig ska man göra. Mår inte bättre nu men inte sämre heller, så...

En del av det som är jobbigt är helt enkelt förväntansångest. Jag är rädd för att det ska fortsätta nedåt, får flashbacks från inläggningar och besvärliga situationer. Det gäller att klänga fast vid nuet med kameleontfötter.

torsdag 4 oktober 2012

Museiföremål

Väntar utan särskilt stort intresse på att Syster C ska ringa och kolla läget. Vet inte när det blir, vi sa ingen tid. Väntar utan särskilt stort intresse på att dagen ska gå. Sov tio timmar utan piller, skulle säkert sovit längre om det inte vore för alarmet. Känner mig som en maläten gnu, uppstoppad på 1800-talet.

Mina stela ben vill ut och gå. Mitt huvud vill återgå till sängen. Om jag duschar kanske konflikten löser sig i schamposkummet?

Litet glädjeämne var att jag hittat billiga strumpbyxor på hm.com som faktiskt passar och inte hasar ner till knäna, och nu finns de inne att köpa igen. Det är ungefär den nivån på glädjeämnen som jag orkar med. Egentligen borde jag vara glad över att leva, kärlek, naturen, fred och frihet, men nä, det är ord jag inte fixar att ta i min mun just nu.

onsdag 3 oktober 2012

Dykarskor

Bröllopet var helt underbart, både högtidligt och avslappnat samtidigt. Så många fina människor i en och samma lokal. God mat, god tårta och tio sorters småkakor, tårframkallande och skämtsamma tal, musik, eldshow. Det lottades fram att bröllopsresan ska gå till Japan. :) Mitt sällskap åkte till hotellet framåt midnatt, då dansen skulle sättas igång. Var mer än slut då.

Har ramlat ner. Förstås. Vad jag längtar efter glöden jag hade för en vecka sedan. Nu är blytyngderna på.

torsdag 27 september 2012

Avbockat

Det är skönt när inspirationen rinner till när man behöver den! Är klar med några skrivna rader till brudparet som jag trodde att jag skulle sitta med i panik på lördag morgon.

Stuntkvinna

Första tanken när jag vaknade: säkerhetsnålar! Sedan: betala räkningarna! vilket jag gjort nu, skönt att veta att det är överstökat. Ett lurigt företag hade plötsligt satt sista betalningsdatum till den 24:e - hur lätt är inte det att missa när alla andra har den 28-30:e. Nej, det tycker jag var fult.

Så skönt att vara uppe vid 6-snåret. Tog ingen Zyprexa igår för jag hade ju lugnat ner mig lite men känner nu energin välla tillbaka. Fast får väl hoppas att det bara blir lagom.

En vän bjöd hem mig igår för att se på Bonde söker fru, men vi satt och snackade så jag har ingen aning om hur det gick för bönderna. Kan inte säga att jag lider så värst mycket för det. Hon har två härliga vovvar så lite hundkärlek blev det också.

Känner för att baka men jag har bara 50 g smör kvar. Eller så får jag hålla mig i skinnet några timmar och göra matbröd när Mannen vaknat och jag kan köra köksmaskinen. Säkert det vettigaste, men trist att vänta. Hmm. Överhuvudtaget känner jag mig otålig. Min kropp är redo att göra ett jättehopp mellan höghusen. Jag har liksom inga rutiner för energidagarna. Vanliga dagar går sin gilla gång, lågdagarna går knappt alls, men nu har jag svårt att kanalisera kraften. Önskar jag skrev en bok, det hade ju varit perfekt, fullt ös på tangentbordet. Men det är inte aktuellt.

Trots lätt irritation är jag glad, hur man nu kan vara det samtidigt. Noterar den vackra blå Windows-listen och en skogsgrön kulspetspenna vid tangentbordet, vilket förstås får mig att associera till Homeland när Carrie blir manisk och skriker efter en grön penna (Mannen lovade mig att han alltid skulle ha en redo, haha! fast jag blir ju inte ärkemanisk tack och lov). Jag tycker om när jag känner färgerna i ryggraden. Skulle vilja se på konst idag!

En sak i taget, en sak i taget. Först mer kaffe. Kolla recept. Slänga in en klänning i tvättmaskinen framåt 8. Ta medicinerna. Prata med Syster C när hon ringer någon gång på morgonen. Sedan bestämma hur dagen ska se ut (fast den kommer nog att innehålla säkerhetsnålar ;))

onsdag 26 september 2012

Säkerhetstänkande

Jag har mest velat omkring idag. Tänkte åka till köpcentrumet men ändrade mig till att vänta på att Mannen skulle komma hem från en fisketur, och när han väl anlände så var han trött, blöt och kall, hade dessutom fått byta däck på bilen, punktering. Så då ville jag pyssla om honom lite. Och ja, sedan har dagen gått. Mannen satte en instruktionsbok om bildbehandlingsprogrammet Lightroom i mina händer, men jag har svårt att finna ro till att ta in.

Har bara tagit två Zyprexa men äter redan mer. Huva.

Ska jag gå ut i spöregnet? Det enda jag behöver är säkerhetsnålar, och det är inget jag behöver på studs utan mer bra att ha, hittar bara två jättesmå och en stor i huset. Nog måste vi ha fler, hur kan man vara nästan renons på säkerhetsnålar? Just nu känns det väldigt viktigt, fast samtidigt vet jag att det där är en lurig känsla som antagligen bara är en idiotisk fix idé, det kan garanterat vänta tills imorgon. Jag vet för övrigt inte var man köper säkerhetsnålar. Åhléns? de har tyger. Ica Maxi låter väl troligt. Tankarna går i myrstigar, myllrar och fastnar ändå i samma spår. Säkerhetsnålar, på liv och död!

Det är rätt skrattretande hur en blir, så jag skrattar.


tisdag 25 september 2012

Hurtbulle

Jag gick till jympan och stannade hela passet! Det enda jag direkt fuskade med var just armhävningarna. Jag använder ju knappt alls överkroppen till annat än att knappa på datorn... Men 2x7 klarade jag iaf. Trött men inte totalt utmattad, och stolt över att jag tog steget. Gillade mestadels passet, inte så mycket krångliga danssteg (manlig ledare) utan mer ös. Och min kritikdjävul på vänster axel kunde motvilligt konstatera att nej, jag var faktiskt varken äldst, fetast eller osmidigast. Min snälla enhörning på höger axel säger att än sen, det hade inte gjort något om det varit så, jag är inte där för att bli bedömd. Men kritikern är lite svår att få att hålla käften, gör tvångsmässigt jämförelser. Nåja, huvudsaken är att det inte får stoppa mig.

Rörelsetankar

Gick ner till stan och handlade ett gratulationskort, så fick jag min entimmespromenad. Hittade ett handgjort från Madagaskar i en fair trade-butik. Har också grävt i Mannens dator och lokaliserat ett romantiskt foto på det blivande brudparet, något ska göras med det.

Vad mer? Har druckit kaffe. Och druckit kaffe. Ätit apelsinchoklad. Och köpt en underhållande prickig klänning. Jag har ju ingenting att ta på mig *fniss*

Laddar mentalt för att gå och jympa ikväll, första gången på drygt ett år tror jag. Försöker röra mig ifrån det prestationsinriktade och kravet att "vara nyttig" till att känna vilja. Kanske orkar jag två armhävningar och de andra orkar tjugo, men två är ju bättre än noll. Försöker komma ihåg att det kan vara kul, för det kan det. Måste inte köra så jag får blodsmak i munnen det första jag gör. Det är till och med tillåtet att lämna passet mitt i om det inte funkar, knappt någon kommer ens märka det. Just det hoppas jag komma till så småningom: jag ska inte träna för att "man måste", utan för att jag vill, och efter mina egna förutsättningar.

Just idag passar det nog bra att ha något att kanalisera överskottsenergin på.

Fast om jag av någon anledning fegar ur och inte går ikväll så ska jag inte slå på mig själv, det lovar jag mig. Bara göra en haveriutredning och försöka igen. Men just nu känns det positivt.

Hoppas Mannen vill äta snart för jag vill ha något att pyssla med i köket. ;)

Medseglare

Världen existerar fortfarande! (är det jubel eller ett skri av förtvivlan?) Jag har sovit djupt i närmare sju timmar, men så fort jag slår upp ögonen så känner jag små elektriskt blå strömmar av eufori. Och har nått en punkt där jag tröttnat på att ifrågasätta, attackera, generas av, rättfärdiga, beskydda mitt sinnestillstånd. Nu får det fan bara vara. Jag ska ta mina piller som sagts men annars flyter jag med.

Kaffe och äppelkaka till frukost, bara för att jag kan.

måndag 24 september 2012

Viewpoint

För roligt säger Mannen och Syster C. Hmpf. Min frustration över att frontalloben vet att de har rätt, men känslan vill inte. Inte bromsa. Syster C läste högt ur min journal från förra oktober, hur jag minskat på en medicin, blivit hypoman i en vecka och sedan inlagd djupt nedstämd med psykotiska symptom. Bara en käck liten påminnelse om hur det kan gå. Så oändligt avlägset det känns, hur skulle något någonsin kunna kännas dåligt igen?

Men känslan ska köras över. Laddar inför att ta en Zyprexa, neddämpande. Det känns skrattretande, fast det mesta vill jag skratta åt just nu.

Bakpulver

Finns det undantag från regeln att om smeten är god så bli kakan god? Om inte, så väntar något smarrigt på mig i ugnen, äppelkaka med mandelmassa och kanel. Tänkte starkt på att baka igår kväll, men då hade jag redan tagit en sömntablett för ett bra tag sedan så jag insåg faktiskt att det skulle vara dumt att vara uppe och vimsa omkring då. Men nu när jag vaknade fem full av energi fanns liksom inget annat att göra. ;)

Har tack och lov ett par saker inplanerade idag som väl ska motverka rastlösheten lite, först frisören, måste ju bli bröllopsfin, och sedan Syster C. Är det bara en vecka sedan jag satt där som ett sönderfallande vrak och hon fick mata mig med medicin? Allt är så konstigt ibland.

Drog nästan Mannen upp från soffan och till stora köpcentrumet (stereotypt manligt så är det inte hans favoritsysselsättning) tills jag insåg att självklart kan man köpa slipsar på nätet, så det är avklarat! Han drog en lättnadens suck.

Rastlös dag igår, fast det finns en poäng med det när man väl lyckas kanalisera det i handling, fick virusskyddet uppdaterat och installerat på alla datorerna. I tid innan det gamla gick ut. Har peppar peppar inte haft problem på många år, men det är klart, jag kanske inte surfar på så många skumma sidor, jag som är så skötsam. ;)

Nä, ska väl gå och plocka ur kakan ur ugnen. Finns planer på att baka focaccia också senare, när Mannen är vaken och jag kan köra den bullrande köksmaskinen. Skulle egentligen vilja baka mer men det ska ätas upp också, ibland är det synd att man inte har barn hemma...

söndag 23 september 2012

Intressefråga

Kämpade emot sömntabletten till midnatt, men nu har jag iaf sovit gott och vaknat på utmärkt humör. Läser med spänning väderprognosen för bröllopet men den ändras varje dag så det kan ju bli hur som helst, ska ladda med paraply. Nu har jag ett stort problem, vilken slips ska min man ha? ;)

Jag skulle behöva en hobby tror jag, fast jag vet inte hur man skaffar en. Jag är inte särskilt hantverksintresserad (även om jag virkat några grytlappar i mina dagar). Hade ett sorts intresse för några år sedan som uppslukade mig av personliga skäl, men det vill jag inte ta i med tång. Läsa böcker går till stor del bort, tyvärr. Känner motstånd mot att måla igen. Bla bla bla. Måste öppna upp mer.


lördag 22 september 2012

Intetsägande

Efter att ha varit vaken sedan tre var jag så rastlös att det gick lätt att gå promenaden. Det fick bli till Ica Maxi, så kom Mannen efter sedan med bilen för vi skulle storhandla.

Jag är fortfarande rastlös på det där lite knepiga sättet där man inte är särskilt kreativ och påhittig utan bara nipprig. Mannen slumrar på soffan och kan inte underhålla mig. Helst skulle jag gå och lägga mig också, inte för att jag är så trött, bara för att det verkar enklast, men före 20 är väl lite att ta i.

Kanske slänger jag i en tvättmaskin och lägger mig sedan bara i mitt mysiga sovrum och lyssnar på musik...

Tokdoktorer

Tidig kväll, tidig morgon. För en gångs skull tittade jag på sen-natt/tidig-morgon-tv och hittade senare halvan av en ganska skruvad film, Running with scissors. Psykdoktorer på film är alltid fullständigt absurda. Det är liksom okej, rent av förväntat. Undrar hur det skulle tas om man porträtterade samtliga kardiologer på samma sätt? Inget försvar för gubben i filmen, som skulle vara verklighetsbaserad, han var säkert en riktig katastrof. Jag menar mer generellt.

Sak samma. Idag känns det hyfsat bra. Ska bara komma på någon "ursäkt" för att gå ut och gå i regnet, haha.

Stackars Mannen trodde att det var idag vi skulle iväg på bröllop och förstod inte varför jag inte var hispig, men jag har en hel vecka kvar på mig att oroa mig. :)

fredag 21 september 2012

Rimstuga

När det gäller promenader så har jag svårt att bara "gå ut och gå" trots att jag vet att det är viktigt att jag kommer ut. Jag vill gå någonstans för att göra någonting. Så ibland får jag verkligen konstruera anledningar. Idag mätte jag upp hur lång tid det tar att gå från min frisör i centrum till sjukhuset, vilket innebar 25 minuter till stan, 15 minuter till hospitalet samt 35 minuter hem. Voilà, över en timmes raskt gående bara så där.

(Bakgrunden? Tog en frisörtid på måndag och vill se att jag hinner till Syster C efteråt.)

Tack och lov slipper jag hålla tal på bröllopet, de har rationaliserat bort nästan allt sånt, det sabbar ju middagen om precis alla ska hålla låda. Däremot ska jag skriva ihop något, de ska ha en minnestavla. Svårt att skriva saker på beställning. En gång i tiden var jag en jäkel på julklappsrim (fick ihop ett på tio rader om ett presentkort). Nu har ålder och mediciner snott min hjärna. Fast kanske kan jag spinna på min metafor om ett förhållande som en lagsport... får testa.

Har bakat en smulpaj, men jag åt så mycket av degen att jag inte orkar äta den nu. ;) Men Mannen säger säkert inte nej.

Jag känner mig faktiskt lättad över att Abilify verkar igen, att hjärnskräpet har dammsugits upp för stunden. Konstigt det där att när jag mår riktigt dåligt vill jag inte ta medicin, men det är väl någon sorts paranoia som sätter in. (Nu lär det förstås inte dröja länge innan jag tröttnar på att må normalt och vill snurra iväg uppåt igen genom att skippa mediciner, jag vet inte hur jag någonsin ska komma ifrån det, för jag klarar inte att vara till hundra procent förnuftig. Nåja, jag får ju betala för det också.)

Lite kaffe kan jag iaf få ner.

torsdag 20 september 2012

Hamsterhjul

Som så ofta efter en liten nedstigning i källarvåningen så känner jag mig lite vimmelkantig, mycket bättre men ostadig på benen.

Nu ska jag iaf göra ett seriöst försök att börja träna. Jag skiter i (den stora över-) vikten ett tag, jag vill framför allt ha lite flås och kunna göra fler än två armhävningar. Det blir antagligen obekvämt i början, jag är en riktig soffpotatis, men jag måste ju starta på något sätt. När jag googlar får jag fram att det är högst individuellt hur lång tid det tar för en person att få in en ny vana, men sådär 2 månader var ett genomsnitt i en studie. Så en får bita i fram till adventsstaken kommer fram. Och går det inte ska jag inte hacka alltför mycket på mig själv, det är svårt att riktigt komma in i träningen när man aldrig varit det minsta sportig, jag har försökt ett antal gånger. Men nu känner jag mig ändå på något sätt sugen. Jag skulle vilja vara en människa som tränar, inte som en galning, men regelbundet. Den identiteten skull sitta fint. (Ett plus är att jag redan har träningskläder i XL ;))

Träffade ett rovdjur idag. Katt i kanten av gångvägen, invid högt gräs vid bäcken. Öronen på helspänn, den reagerade inte ens på mig när jag stod två meter bort. Med ett kraftfullt språng högg den en liten gnagare. Spatserade iväg med stolta steg. Det finns natur på liv och död i vår närhet.

Jag känner mig lite som ett rovdjur, instängd i en bur av snällhet. För det är nog det ord folk oftast använder för att beskriva mig: snäll. Och jag tar tacksamt emot (förstås), men disharmonin infinner sig i mitt inre, för allt det mörka finns också och skriker på uppmärksamhet. Så blir jag elak, men mest mot mig själv, för det räknas inte. Jag är så rädd för att inte vara snäll. Inte bara för att folk kanske inte skulle tycka om mig, men för att det är fel och fult och själviskt. Samtidigt som samhället kan säga tvärtom, ta för dig, skit i andra, viktigast av allt att vara en unik individ. Alla blandade budskap. Snällhet är svårt. Omtänksamhet och feghet, ibland beror det bara på perspektivet vilket som är vilket.

En gång när jag var inlagd sa läkaren att jag hade stor integritet. Det kan jag fortfarande undra över vad det betyder.


onsdag 19 september 2012

Riktning

Idag klickade det till. Relativt glad och lugn framåt dagen. Allt hjärnskräp var borta. Åkte med en vän till köpcentret och orkade med det. Köpte påfågelsfjäderörhängen på Indiska att ha på bröllopet. Det gäller att synas. ;)

Kvällen har bjudit på te och några avsnitt av Homeland, betalat räkningar har jag nyss gjort också. Lite har det börjat krypa i mig igen så jag får väl göra som jag är tillsagd och bedöva mig en aning så jag sover ordentligt. Men i det stora hela ett rejält fall framåt.

tisdag 18 september 2012

Maps

Sur ångest och snurr. Mannen har tyvärr fullt upp på jobbet och ingen tid att prata. Vill inte belasta någon annan. Jag vet inte vad som är värst, om jag sitter härinne och snöar in, eller går ut och kanske gör någon av de korkade saker som förespeglar mig. Så jag googlar fik i Borås. Ja, något ska man göra. Planerar resan, den verkliga lilla resan som ska göras, inte mina fantasiresor. Datum, klockslag, kartor. Planerar åt andra också, vare sig de vill eller inte. Finns det p-plats? (inte vår bil) Går det bussar? (vi tar antagligen taxi till stationen) Får alla plats? (ja, nu får de det efter att jag ändrat på hotellbokningen). Kör över knäpptankarna med milt överdriven konkretism.

Synd att jag inte orkar vara social. Jag vill bara bli hållen under armarna och det är inte samma sak.

Men om en dag eller två borde saker vara tillbaka till någon sorts normal, när medicinerna satt sig igen. Bara sitt still i båten.

Bortlängtan

Jag är lite matt och luddig i huvudet, och det mal och mal att jag borde bara åka iväg någonstans, men det skulle vara en dum idé.

Mannen jobbar så jag får roa mig själv idag. Han har fått massor av extra arbetspass sedan han pensionerade sig. Jag får väl gå ut i regnet och känna på världen.

måndag 17 september 2012

Serveringspersonal

Fortsättningen...

Var inte sådär vidare värst munter när jag gick till psyk, men jag berättade omgående för Syster C hur det låg till. Att jag fick sån panik av tanken på tabletter att jag hade svårt att återgå till rutinerna, trots att jag inte mår bra, ser skuggor och bilder. Hon erbjöd sig att antingen åka med mig hem och se till att jag fick i mig dem, eller hämta en morgondos på avdelningen så jag kunde ta den där och då. Handfast dam. Det blev det sistnämnda. Hur barnsligt det än låter så var det lättare när någon serverade mig dem. Jag blundade och svalde. Fick två stesolid också, så jag lugnade ner mig lite. Mannen skjutsade hem mig sedan. Nu har jag sovit i hans knä en stund. Ska laga mat. Vanlighet.

BMS

En jäkla massa ointressant skit om mediciner


Jag har en ask av varje aktuell medicin i ett köksskåp och resten av samlingen i sovrummet. För knappt två veckor sedan transfererade jag en ny ask Abilify från sov till kök, jag minns för det var den sista jag hade och noterade att jag behövde nytt recept.

Använder dosett, som jag laddar söndag kväll eller måndag morgon, beroende på lathetsnivån kvällstid. Och jaha, idag när jag öppnar skåpet så står den där, en helt oöppnad ask Abilify. Jag har gått utan hela förra veckan. Inte avsiktligt. Och jag brukar oftast inte slarva. Men tydligen har jag gjort det nu. De tabletterna är så yttepyttesmå att de faktiskt är lätta att glömma bort när man ser tabletthögen i handen.

*så tänds lågenergilampan*
Rent teoretiskt skulle det faktum att jag tvärt tagit bort en hög dos av en medicin som ska dämpa humörsvängningar och stävja hjärnskräp (typ vanföreställningar) kanske kunna bidra till att jag just nu har humörsvängningar och hjärnskräp. Rent teoretiskt alltså. Eller så är det bara ett mindre gudomligt sammanträffande.

Och så kommer vi till slutklämmen: men då är det väl bara att börja ta sin lilla medicin då? Be mig inte att förklara, men jag är skräckslagen. Tyst och stillsamt skräckslagen. Om jag börjar ta piller, vilka kommer jag att ta och hur många, jag vet inte, jag har tappat kontrollen. Jag får "tankespår" i hjärnan om att det är meningen att jag inte ska ha denna medicin, och inga andra mediciner heller. Känner mig fruktansvärt barnslig som inte kan hantera en sån enkel grej.

Ska till Syster C idag. Det bär mig emot något ofantligt men jag ska försöka bekänna färg. Om det nu gör någon skillnad.

söndag 16 september 2012

Blandfärs

Bloggis torkis tror jag.

Vad har jag haft för mig då? Minns knappt så det är väl inte så mycket. I torsdags åkte jag till en annan stad och träffade en kär vän. Fick kycklinggryta och hallonsmoothie, och blev plåtad eftersom hon tränar sig på fotografering, fast minneskortet blev fullt ganska omgående så det blev ingen mer omfattande session. Jag hade roligt, men var tvungen att åka hem tidigt eftersom jag blev för trött.

Har varit en aning stirrig på kvällarna och därför tagit sömnmediciner, därpå sovit 10-12 timmar och jag känner mig lite desorienterad.

Min ena son hade svensexa igår, enligt fb tydligen lyckad, ska ringa honom ikväll och höra mer. Ska ringa andra sonen också. Behöver känna lite familjeband tror jag (det gör jag annars också, men vissa dagar slår det en mer än andra).

(Något är uppfuckat. Känner skuggan bakom ryggen av och till, och nästan varje gång jag tittar på klockan på mobilen så är det symmetrier, 10:10 eller 13:31 eller liknande, vilket gör mig obehaglig till mods.)

tisdag 11 september 2012

Tår

Dr C bad så väldigt mycket om ursäkt för det uteblivna telefonsamtalet, verkligen väldigt mycket, han visste inte själv exakt varför han missade det men det var rörigt den dagen.

Det viktigaste dagens samtal gav var dock något helt annat: Dr C slutar den sista september. :((( Jävla system med hyrläkare. Jag är verkligen ledsen för han har ställt upp otroligt mycket och dessutom haft givande idéer om behandlingen. Återstår att se vad jag får för läkare nu, men han skulle åtminstone försöka ordna med chefen så jag får någon läkarkontakt om en månad.

Han har alltid något uppmuntrande att säga. Att han tror att prognosen ändå är god bara vi får bukt med svängandet, att även det kognitiva skulle förbättras bara det blir längre perioder av lugn. Hoppas.

Nu är jag lite trött och som sagt, ledsen, men annars känner jag mig rätt neutral idag. Funderar på vilka skor jag ska ha på bröllopet. Fåfängan får nog stryka på foten och det blir något mer bekvämt, det är många timmar. Och vem tusan tittar på ens fötter i en stor folksamling?

måndag 10 september 2012

Ordlista

Det förlamar nästan som influensa, men det är nog som Syster C sa all spänning som går ur kroppen. Bara att gå dit känns som det var ett dagsverke. Hon är rar, lite sjuksköterskehurtig ibland men verkar ärligt vilja förstå. Att Dr C aldrig ringde i torsdags verkade uppröra henne mer än det gjorde mig, haha. Vilket som, jag har tid hos honom imorgon så mysteriet kommer väl få sin förklaring.

Jag vinner och vinner i WF. Alla slumpmässiga ord är mina vänner. Orden som ska finsnickras ihop till meningar verkar fly.

Lite trist att Mannen jobbar idag. Inte för att jag normalt har det svårt att vara ensam en stund, men precis nu skulle det sitta fint med just det sällskapet som är så bekvämt att det låter mig vila, fast tillsammans. Tur att det ofta går att ringa honom på jobbet. Han har perioder då han inte är fullt upptagen utan bara måste finnas till hands, och då går det att tala med honom. Märkligt... efter 14 år är det alltid något som måste sägas...

söndag 9 september 2012

Torktumlarludd

Har fortfarande seg kola i ryggraden, men det har flutit på bättre idag. Två maskiner tvätt, promenad en timme, göra äppel-hallon-paj. Blev trött, trött, men det är ändå åt rätt håll. Pratade just en halvtimme på mobilen med yngste sonen, det är det enda sociala jag har gjort idag och det var lagom.

Skulle vilja efterlysa mig själv men jag vet inte riktigt signalementet.

Inandning

Lite ljus sipprar in idag. Svårt att tro att det ska funka, men den antidepressiva gör nog sitt jobb, det har tidigare tagit 5-7 dagar till vändningen och idag är dag 6. Inte för att jag mår bra, men det mest destruktiva har lättat. Jag skall nog leva tills nästa tvättstugetid. ;)

Trots att jag varit fruktansvärt, in i märgen trött har jag tvingat mig att göra saker. Gå upp, duscha, klä på mig. Följde med en vän till frisören i en annan by och sedan åt vi lunch ute, en dag. Har diskat oftare än vanligt, tvättat. Igår gick jag och handlade mat och lagade ordentlig middag, trots att kroppen skrek. Och det är nu jag ska vara stolt, men ärligt talat så känns det mer som om jag plågade mig i onödan. Blev ju bara ännu mer trött efteråt, och mer ångest. Samtidigt som jag kan köpa det där med beteendeaktivering vid depression så - äh.

Man ska lära sig att uthärda ångest, men idag vill jag slippa att uthärda någonting alls. Vill ha semester från all skit. Synd att man inte kan resa ifrån sig själv. Idag ska jag iallafall bara göra saker som inte känns stressande.

torsdag 6 september 2012

Ljudlöst

Dr C ringde aldrig som utlovats. Jaja, kan finnas tusen skäl. Tror inte han hade haft så mycket matnyttigt att säga ändå, det är håll i hatten och vänta några dagar som gäller. Håller på att sätta in Voxran igen och det kan ta någon vecka att få effekt.

Jag bara halvsköter mig men bättre än inget. (Tack till alla er WF-spelare därute)

onsdag 5 september 2012

Mandelmasseinsats

Självmordstankar



Tydligen blev det alternativ två.

Jag har så svårt med det stora just nu. Tänka på familjen och sånt. Det förlamar mig och mörklägger mörkret ännu mer.

Så jag tänker smått. Tänker på träningskursen på Friskis som börjar i oktober. Beställer en vinterkappa som kommer om två veckor. Är väldigt onödigt om jag inte finns här då, så där blir det ytterligare en anledning att stanna som är greppbar. Imorgon ringer Dr C, då vill man ju inte svara "hej, jag är död!" ;) Och jag har ännu inte hunnit se mer än ett avsnitt av Homeland. Jag måste baka mer snart, hälften av mandelmassan är kvar från bullbaket och den blir stenhård när väl förpackningen öppnats (det kan vara värt lite helveteseld och tortyrpina för att rädda 100 g mandelmassa från en långsam men säker hädanfärd). (varför markerar rättstavningskontrollen helveteseld men inte tortyrpina?)

Gick och lade mig för över en timme sedan men tankarna bara snurrar. Tog en varma koppen nyss, kanske ska jag spä på med lite extra kemikalier.

Kollar väderprognosen för imorgon. Sätter imorgon på min tidslinje.

Temporärt

Om jag inte skriver på några dagar och inte kommenterar hos er så har inget mer sinistert hänt än att jag tappat orken att kommunicera.

Alternativt kanske jag spammar internet med en konstant ström av jämmer och elände, man vet aldrig.

(Har faktiskt kommit så långt att jag bakat de där bullarna idag. Kanel och mandelmassa i. Det känns... inte alls.)

tisdag 4 september 2012

Kraftlöst

Vi hade något sorts lustigt partiellt strömavbrott under förmiddagen. Vissa lampor och apparater funkade, andra inte. Min bärbara har ett heldött batteri och går på nätsladden så den fick en tidig siesta. Det visade sig vara någon sorts huvudsäkring som gått och det är nu fixat, så vi kan återgå till vår moderna livsstil och värma mjölken i mikron. ;)

Åskmolnet jagar mig, jag är spänd och väntar på urladdning. Men det här måste jag bara vänta ut. Tänkte baka de där bullarna men det är så fullt i frysen, vet inte var jag skulle göra av dem. Har åtminstone tvättstugan om två timmar. Jag orkar inte men ska göra det ändå. Spela normal spela normal spela normal.

måndag 3 september 2012

Utstående

Omnämner självmord


Jaha, så dagen då... psyk vid ett. Var sådär överärlig som jag kan vara och berättade att jag köpt en kniv som jag förvarar bredvid elsladden. Men jag är inte akut suicidal, det är mer gammal ovana, tankarna smyger sig på, försåtligt, men jag försöker tänka att det vänder om några dagar. Syster C gick och rådfrågade Dr C och jag ska sätta in Voxran igen, sedan har jag tid hos honom nästa tisdag. 9-11 kl. 10 Tycker jag inte om. Men det är inte sådär betongfast siffernojja, jag kommer över det.

Sade till Syster C att jag skulle åka hem och baka bullar, men när jag kom ut därifrån kändes det oöverstigligt att bege sig hem, så jag tog bussen till Ikea istället. Ingen shoppingorgie, bara billiga påslakan som jag kom dit för, och en väska som kunde vikas ihop i ett litet fodral. Gratis kaffe i restaurangen.

Min hjärna är stekt. Tror inte det blir några bullar idag, alldeles för många moment. Mumsar på lakritsnappar och lugnande. Ska - kanske inte sova, men vila en stund.

Fan, förutom frukost har jag enbart ätit skräp idag. Risifrutti, cheesecake, godis. Kaffe. Snabbt in. Måste få i mig något grönt ikväll. Jag har romansallad och tomater. Lite rödlök? Och vinegrätt. Nu blir jag sugen.

-------------
Tillägg:
Om jag mår riktigt j-a superdåligt och det blir farligt så kontaktar jag psykakuten, jag lovar.