lördag 30 maj 2009

Tittut

Inte många kommentarer från mig på sistone. Efter ett sista ryck av självelakhet (som jag dock avvärjde, med andra ord lämnade jag ifrån mig mina insmugglade knivblad oanvända) så är jag nu ofantligt trött i huvudet. Känner mig lite låg, fast mest skör, inte drogad utan just uttröttad. Det kräver så enormt mycket energi att slåss mot vanföreställningar och dåliga vanor, nu får det vara nog, nu räcker det. Det har tystnat i huvudet, men jag är för trött för att riktigt tycka att det är skönt, bara konstaterar det.

Träffade en vikarierande läkare. Hon höjde litiumet och satte tillbaka Abilify. Åtminstone verkade hon ha bra koll på bipolär sjukdom utifrån hennes frågor och kommentarer. Jag tror själv på höjt litium, men det tar oftast några dagar-veckor innan man ser effekt. Sen har jag fått börja med Levaxin också (sköldkörtelhormon), men det var jag rätt förberedd på, att det bara var en tidsfråga.

Hade från början hoppats vara i Göteborg denna helg, lika bra att planerna sprack av andra skäl, jag hade aldrig orkat det just nu. Men om ett par tre veckor kanske... måste ha något att se fram emot.

Eftersom jag varit sjuk mer än en månad i streck så har jag nu ramlat ur samverkansprojektet mellan FK och AF och har alltså inte min arbetsträningsplats kvar. Orkar inte riktigt känna någonting. Jag har varit för upptagen med att överleva alla hot från mig själv för att dessutom se framåt (en framtid som jag inte visste säkert existerade) så jag får väl se hur allt blir när jag står stadigare på benen igen.

lördag 23 maj 2009

Ikeastol

Hempermission några timmar. Sex'n'drugs'n'rock'n'roll. Skippade dock Stesoliden och kommande natts Nitrazepam för ett par glas mousserande vin. Jag är nog störd på riktigt, jag dyrkar inte benzo. Och rocken består mest av surranden och pip från en sjuk laptop som Mannen försöker fixa, haha. Det har faktiskt varit en väldigt skön dag, mestadels iklädd morgonrock och inget mer. Har suttit i min Poängfåtölj framför tv:n och kollat på en massa episoder Mannen spelat in åt mig av Grey's Anatomy och In Treatment medan han sov efter nattjobb.

Begränsar min datortid eftersom jag känner hur jag går upp i varv bara av att tänka på alla mail som ligger där, alla bloggar som ska kollas, allt jag skulle vilja skriva om - och så alla dagstidningar på det! Ska istället tvinga mig själv att lägga mig och läsa en stund, en sån där pappersbok.

torsdag 21 maj 2009

Kvar

Har inte mycket att skriva när jag lever det lugnaste liv man kan tänka sig. Allt man behöver är en mat-och-sov-klocka, typ. Jag får fortfarande inte gå ut från avdelningen ensam, men tack och lov betraktar de Mannen som högst pålitlig så jag kan åka hem en stund med honom. Mår hyfsat, är inte alls så drogad nu, har på egen begäran också dragit ner på sömnmedicinen så jag kunde gå upp 7 imorse och dricka en kopp kaffe som en vanlig människa.

Psyko H har ställt upp, jag har fått gå två gånger i veckan istället för en, har känt ett stöd därifrån. Trådar har väckts som får mig att tänka. Som det att jag har mycket starka impulser att skära mig nu igen, tänker att det är som om allt blir fel när ärren läks och bleknar men känslan finns kvar, känslan bakom. Jag viker runt och undan, försvarar mig med att bli stenkall, eller lindar in i så många ord att det inte märks att jag egentligen inte låter mig känna. Smärtan är fortfarande en främling för mig, den står där stadigt i min väg och jag kommer inte förbi, men jag vet inte vem han är och vad jag ska göra och säga.

Ändå har jag någon sorts bra känsla. Att jag är mer ärlig än någonsin.

Mannen har varit ett sånt superplusextrabra stöd, fixar allt det praktiska, fixar allt det känslomässiga. Jag skulle vilja klona honom och dela ut till behövande. ;)

Ledsen att jag inte läser några bloggar just nu, har så kort tid vid datorn, saknar er alla så här kommer nog att läsas ikapp så gott jag kan när jag väl är hemma igen.

måndag 18 maj 2009

Drogdimma

Jo, jag är ganska sederad av sprutorna ändå. Men jag står på benen. Igår var jag hemma med Mannen en stund och planterade balkongblommor.
Ska fortsätta med Cisordinol i tablettform så får vi se om det funkar på labbråttan. Kvar här blir jag nog ett par dagar till. Dr B går på semester och man vet aldrig hur andra läkare tänker.
Blir berörd av människoöden här. De som inte har någon nära som bryr sig, som har varit utanför i åratal (unga och gamla). Man vill ta alla i famn, om det nu hjälpte... Men ett mänskligare samhälle...

fredag 15 maj 2009

Nålmål

Tack underbara ni. Gårdagen och morgonen var kort sagt mardrömmar. Fick till slut erbjudandet att testa en injektion Cisordinol med förbehållet att jag antagligen mest skulle sova i 3 dagar, zombiemedicin alltså. Vilket lät bra tyckte jag.
Men faktiskt är jag inte trött alls, skallen håller sig lugn och humöret är lagom upp. Skumt. Men det är bara att vara glad så länge det varar.

Avigsida

Nattkryp längs ryggraden. Magkramp över hunden jag var tvungen att överge i drömmen. Jag både vill och inte vill hem. Har många obra tankar. Är ledsen och trött att åter må så här. Blir det alltid mitt liv, bara en transportsträcka mellan eländesstationerna?
jag har massor att vara lycklig över i mitt liv, varför kan min hjärna inte fatta det?
Choklad och stesolid får trösta för stunden, dämpad är bättre än vissa andra alternativ. Jag kämpar på.

torsdag 14 maj 2009

Hembesök

Hurra, ett tangentbord! Fast bara i några minuter, är hemma och hämtar kläder.

Kan inte tacka nog för era kommentarer, det är lätt att känna sig borta och osynlig mitt bland alla främmande människor på en sjukhusavdelning, så varje litet tecken på igenkänning och vänliga tankar värmer enormt.

Jag mår jämförelsevis bättre, men det går fortfarande upp och ner. Dels har jag emellanåt jobbiga skruvade destruktiva tankar, dels har jag haft humörsvängningar som jag inte haft på många månader. Det känns sorgligt att stabiliteten kunde smulas sönder så fort, men kanske kan jag komma tillbaka fort igen, det måste jag hoppas.

Är väldigt nöjd med spikmattan, använder den varje dag. Det gör ont de första fem minuterna men sen börjar avslappningen sätta in, ofta somnar jag till.

Något som är märkbart är att jag blivit väldigt mycket bättre på att prata med personalen om hur jag mår, säga till om det är dåligt. Det är som om det lugna året jag har haft har givit mig lite ro att lära mig tala.

Nu ska jag åka tillbaka till köttfärssoppan. Stor kram till er allihop.

tisdag 12 maj 2009

Väntetid

Just nu tycker jag att jag mår bättre, men till skillnad från min tolkning "så bra, då åker jag hem nu" så pratar min kontaktperson om att kanske ta permission nästa helg... Men jag ska väl vara glad att inte bli utkastad.
Min favoritnörd har suttit nattvak, han kan oändligt många anekdoter och lustiga fakta om film och historia. Fick till slut säga ifrån att jag nog borde sova lite också...

måndag 11 maj 2009

Blogglad

Tack snälla allihopa för kommentarerna. Orkar inte skriva så mycket på mobilen, saknar datorn!! Men är så skönt att ni finns där.

lördag 9 maj 2009

Bortlängtan

Solsken övergående i snålblåst och spridda skurar, humörmässigt alltså. Personalen är rätt bestämd med att jag ska sova inatt. Jag har vansinnigt tråkigt, får inte lämna avdelningen ens med personal. Vill åka till närmsta stad och shoppa skor, som om det skulle hända...

Kvalifikationer

Jag äter saltlakrits kl 4 på morgonen, alltså varde bevisat att nitrazepam inte är sömnpillret för mig. Skit samma. Stackarn som vaktar mig i natt har egentligen examen i filmvetenskap, nu får han sitta och stirra på sovande galningar.
Känns som jag behöver tillägga att jag inte gjort något farligt, det är bara tankeverksamheten som har skumma saker för sig. Väntar mest på att det ska gå över av sig själv.

fredag 8 maj 2009

Arrrgghhh

Man får ta vara på glädjeämnena i livet, och nu när jag har personlig assistent igen känner jag mig lyckligt lottad över att det åtminstone bara är tillfälligt. Upprepar mantrat att det nog blir bättre tills på måndag. Tråkig blogg det här, jag är mest frustrerad och vill kasta saker, men plastmuggar ger inte rätt känsla.

onsdag 6 maj 2009

Psykkarriär

Institutions-tröttheten börjar sätta in. De hopfösta främlingarna som ofta in i det sista försöker upprätthålla en privat sfär, även när den bara är en centimetertjock bubbla runt ansiktet. Maj 2009. Det är 10-årsjubileum för mig som psykfall. Man borde få guldkort med rabatt på patientavgiften, några extra tior stesolid och specialdesignad sjukhusskjorta. Jag har iaf kjol idag trots håriga ben. Lite djärv får man vara. Psykchic.

tisdag 5 maj 2009

Hjärndysfunktion

Lite stök och bråk a la lördagskväll i min skalle idag. Helt vansinnigt med tanke på alla piller jag matas med, men är man på dårhuset är lite vansinne ganska rimligt. Jag går in i stesolid-dimman som gör att jag åtminstone inte bryr mig om monsterbilder och dödsdatum. Blir nog bättre om ett par dagar när medsen hunnit verka.

måndag 4 maj 2009

Meny

Har träffat min läkare nu. Mår halvbra men inte helt stabilt så jag blir kvar här någon-några dagar till. Man får iaf sån där mat som man aldrig lagar själv, som fisk med mandel och kåldolmar, lite kul på ett sätt även om man längtar efter en wok...

söndag 3 maj 2009

Uppåttrend

Nu slipper jag vaket, yes! Får väl vara kvar någon dag till, min vanliga dr har semester men kommer tillbaka imorgon. Lättare att snacka med honom om fortsättningen. Det jag längtar mest efter just nu är en långpromenad.

lördag 2 maj 2009

Väderomslag

Vill bara kort säga att jag plötsligt mår enormt mycket bättre, om det nu är medicinökningen eller något annat. Fortsättning följer...

Stannfågel

Tung dag med galna(?) tankar som kämpar med en blandning av list och brutal styrka för att ta kommandot. Jag är rädd och ledsen. Fick ändå en livbåt igår, en skötare som talade med mig i timmar, som vågade lyssna på även det jobbiga. Jag lovade henne att inte sticka från avdelningen utan ta emot hjälpen. Även om rött vak inte motsvarar en dag på Liseberg så är det vad jag behöver just nu.

fredag 1 maj 2009

Kvarsittning

Jag berättade för sjuksköterska P hur jag vacklar mellan att stanna och att skriva ut mig. Han frågade om jag på allvar trodde att någon läkare skulle skriva ut mig. Så det alternativet kunde jag släppa. Lär väl bli här ett tag då. Hurra.

Snigelsnabb

Tiden är blixtsnabb och långsam som stelnande oljefärg. Man vänjer sig vid att duscha inför öppen dörr, i princip är det ju som en vanlig simhall. Mina tankar är prydligt tvådelade, ängeln på ena axeln och djävulen på den andra. Men jag är oföranderligt artig mot personalen. Sjukligt harmlös.

Tuggummi

Midnatt råder och det är faktiskt rätt tyst i huset. Jag slocknade påklädd 20.30 och när jag vaknade framåt 24 var snabbt extravaket där med 2 propavan. Allt jag får är trospiller (TRött Och Seg). Men de vill ju att jag ska sova... Inte mobilblogga... Kram alla!