torsdag 14 maj 2009

Hembesök

Hurra, ett tangentbord! Fast bara i några minuter, är hemma och hämtar kläder.

Kan inte tacka nog för era kommentarer, det är lätt att känna sig borta och osynlig mitt bland alla främmande människor på en sjukhusavdelning, så varje litet tecken på igenkänning och vänliga tankar värmer enormt.

Jag mår jämförelsevis bättre, men det går fortfarande upp och ner. Dels har jag emellanåt jobbiga skruvade destruktiva tankar, dels har jag haft humörsvängningar som jag inte haft på många månader. Det känns sorgligt att stabiliteten kunde smulas sönder så fort, men kanske kan jag komma tillbaka fort igen, det måste jag hoppas.

Är väldigt nöjd med spikmattan, använder den varje dag. Det gör ont de första fem minuterna men sen börjar avslappningen sätta in, ofta somnar jag till.

Något som är märkbart är att jag blivit väldigt mycket bättre på att prata med personalen om hur jag mår, säga till om det är dåligt. Det är som om det lugna året jag har haft har givit mig lite ro att lära mig tala.

Nu ska jag åka tillbaka till köttfärssoppan. Stor kram till er allihop.

2 kommentarer:

  1. Så bra att du har din spikmatta, har du den på golvet?
    Är det jobbigt att komma hem när du ska iväg så fort igen?
    Ha det så bra du kan.
    Kramar

    SvaraRadera
  2. Jag använder spikmattan ovanpå sjukhussängen, den är ju rätt hård. Det blir lagom tycker jag. Den sortens matta jag har heter Shaktimattan, jag tror det finns flera olika...

    Det är faktiskt lite jobbigt att vandra mellan två världar, men skönt samtidigt att få ha lite kontakt kvar med "verkligheten".

    Kramar!

    SvaraRadera