torsdag 30 juni 2011

Bil-tema

Usch vad jag har skrivit mycket om psyk-grejer nu, lite paus från det.

Jag tog tag i soprums-kaoset med att säga till fastighetsskötaren. De införde ju sopsortering här nyligen, bra idé, men nu är några av behållarna helt överfulla. Kanske sorterar folk mer än förväntat. Sedan fattar jag kanske inte riktigt att folk försöker trycka ner mer skräp i redan fulla behållare. Ok om det vore ruttnande matsopor som man raskt vill bli av med, då fattar jag att omdömet kanske sviker, men rena pappersförpackningar eller mjukplast, det kan man väl spara hemma tills soporna tömts. Vilket inte ursäktar att de inte töms tillräckligt ofta. Oh well *kliver ner från predikstolen*

Tar inte riktigt vara på solskenet. Mannen funderar på att åka och titta på begagnade bilar för att ev. köpa en. Jag väntar och väntar på att han ska besluta vilka han är intresserade av, att ringa och bestämma tid. (Verkar det som om jag överlåter allt angående bilen till honom så är det helt sant, jag har inte ens körkort.) Om han ska till Lund eller Malmö vill jag ju hänga med. Jag blir jäktad av att han tar det så lugnt. Hade kunnat åka iväg någonstans själv annars. Vilket förstås är mitt val, att vänta menar jag.

Känner en kvardröjande stress och trötthet från igår. Tänker att jag kanske kan skärma av det genom att aktivera mig. Men det har inte blivit så mycket av det ännu. Nåja, dagen är inte slut!

Ointressant inlägg.

onsdag 29 juni 2011

Slutfört

Jag behövde inte vara min egen doktor för pratsamme farbror doktorn föreslog precis det jag ville: ta bort injektionen och ta en lägre dos i tablettform. Eller jag lirkade kanske samtalet lite i den riktningen, men som sagt, det var hans förslag. Nu får jag väl hoppas att det inte skiter sig. Han förvarnade om att det kunde ta ett par tre månader innan biverkningarna hade lagt sig, men nu har jag åtminstone hopp.

Var duktig hos min glade tandläkare också. Lagade två kindtänder. Bedövningen tog även på översta grenen av trigeminus-nerven (styr halva ansiktet) så ett tag där kunde jag inte blinka på höger öga. Kändes lustigt. Nu är allt som vanligt (utom plånboken som är betydligt lättare).

Utmattad. Det här var bara för mycket för en dag. Jordgubbar.

söndag 26 juni 2011

Doktorsbetyg

Har kollat upp läkaren på doktorsguiden.se och han har fått betyg lite över medel, så det känns lite lugnande. I 50-årsåldern som en själv, åtminstone ingen nybakad AT-läkare (inte för att de behöver vara dåliga alltid, ibland behövs nytänkande).

Det här krypet i kroppen stör mig verkligen mer och mer, men bara tanken på att det kanske går att få bort med en medicinändring känns ändå trösterikt.

Psykdoktorinna

De vilda blommorna jag plockade midsommarafton står fortfarande granna på vårt köksbord.

Börjar oroa mig för att träffa ytterligare en ny läkare på onsdag. De där tio minuterna känns så framkrystade, vad vill han veta, vad vill jag säga, hur kommer jag att framstå? Inte direkt läge att be om Stesolid (fast jag har så jag klarar mig så det behövs ändå inte). Vad vill jag egentligen få ut av det? Minska på Cisordinolen och se om det hjälper mot rastlösheten, nu när inte Akinetonet verkar så bra. Kanske innebär det att gå ifrån injektionerna till tabletter, vilket vore välkommet förstås. F-n, tänk om en fick vara sin egen doktor! Tror det skulle funka rätt bra många gånger.

Tar det bara väldigt lugnt, mycket soffliggande. Det känns skönt.

fredag 24 juni 2011

Upptagenhet

Disken har fortfarande inte inträffat. Nåja.

Midsommar. Jag känner mig lite lätt vemodig. Nu vänder det. Det har känts så underbart med sommar efter den långa, kalla vintern. Jag har gått omkring var och varannan dag och viskat till mig själv "jag överlevde". Bara tanken på att det åter ska bli vinter får mig att rysa. Men man har ju inget att säga till om...

Hackandet av tänder gör mig galen. Jag hoppas på ett sätt verkligen att det är medicinen och går att göra något åt. Är det bara en plötslig ovana vet jag inte hur tusan jag ska komma åt det, kan inte gå och koncentrera mig på att slappna av i munnen vareviga minut.

Mindre ludd i huvudet idag. Bakvänt, igår drack jag ju vin, inga mängder men ändå. Trött trött trött igår. Igår: Görakaffeätamackapåmedkläderätalunchute(gott!)köpajordgubbar - systembolagethemolastaavinjektionhandlamatplockain - pust - åkaochfixamednyabilensäckaihopframförtv:nframförtv:nframförtv:n - ätamackaätajordgubbardrickabubbel - pånågotsätthållasigvakentillmidnattsnark.
Inget extremt för en normal person men mer än ett dagsverke för mig.

torsdag 23 juni 2011

Drömjobb

Drömde. Först jobbade jag på en skoaffär och sedan på HM, men till slut fick jag komma till en blomsterbutik. Vaknade trött och glad.

Fortfarande slut. Ser på dålig tv, har ingen inspiration. Borde väl åtminstone klä på mig, kan man tycka. Inte sova mer, trots att det lockar. Och jag kunde ju diska. Suck.

onsdag 22 juni 2011

Baksida

Insåg just att jag känner mig rejält bakfull utan att ha druckit annat än kolsyrat vatten och kaffe igår. Huvudvärk, suddig känsla, trött, lätt illmående. Bakfull av för många intryck? Typiskt. Jag hoppas alltid på att vara starkare än så, men än så länge utan resultat.

Mosig

Gråmelerat utmattad. Hade det mycket trevligt i Göteborg men jag orkar som vanligt inte riktigt med (och då pratar jag inte om festande utan stillsamt umgänge med mina barn och fika med ett par vänner), gick i en bubbla sista dagen.

Har ont i käften pga att jag klapprar tänder. Kan hejda det när jag tänker på det, men när jag har uppmärksamheten på annat håll så sätter det igång igen. Vickar på benet också men det är mer lätt störande än riktigt jobbigt, det gör ju inte ont. Tror att det kan bero på Cisordinolen, åtminstone skulle det kunna vara den. Jag fick en läkartid nästa onsdag, dra på trissor. Tandläkaren på fm och psyk på em, härlig dag.

För trött. Hundra blogginlägg att läsa, tror inte det. Och kommentarer blir det inte. Förhoppningsvis kravlar jag mig ur hålet snart.

fredag 17 juni 2011

Bort

Malmö var ingen hit. Nog sagt.

Lyfter blicken mot Göteborg, reser om en timme. Mannen får vara kvar hemma. Om jag inte orkar mobilblogga så blir det tyst här i några dagar. Ha det bra alla!

torsdag 16 juni 2011

Sockersött

Fortsätter med daglig frågesport hos vetgirig.nu. Månadens ämne är "skräpmat". Hittills har jag 14 rätt av 16. Creepy. Idag listade jag ut (ingen googling!) att en viss burk innehöll sockervadd! Sockervadd på burk låter helt absurt.

Jorduttag

Har köpt ett sommarkort på Skånetrafiken (så om någon i Skåne vill träffas, säg bara till :))

Det som drar just idag, och jag vet inte om det är konstruktivt eller destruktivt, är att åka till Malmö och gå på samma ställen som jag gick på i januari. Händelsen är rätt vag i mitt minne och jag vill på något sätt fånga upp den, sätta den på den medvetna kartan.

Jag vet att det är att älta. Jag tycker att ältande kan vara rätt bra. Ingen quick-fix, men när jag grävt mig igenom jordhögen och ser ljuset på andra sidan så kan jag släppa mycket, blir inte så bitter. Jo, en grej fortsätter jag vara bitter över, och det är att jag aldrig fick någon utbildning och nu är det försent. I övrigt kan jag nu acceptera dåliga förhållanden, flyttar, tiden i sekten - t.o.m. mina halvhjärtade självmordsförsök. Känner mig inte nöjd med tillvaron men ganska tillfreds ändå.

(förlåt ev. stav- eller syftningsfel eller konstiga prepositioner, det är verkligen skitsvårt att skriva idag)

onsdag 15 juni 2011

Rosenkavaljeren

Min man gav mig två buketter rosor och två flaskor bubbel idag. Gammalt beprövat knep sedan århundraden för att vinna en kvinnas hjärta. Nu har han visserligen redan mitt i ett fast grepp, men ändå. ;)

Dessutom hittade han till sist vattenpumpen så nu porlar vår lilla balkongfontän ljuvligt, och vi ska sitta på balkongen och se avslutningen på dagen.

Käftsmäll

Drar mig undan idag. Mår inte dåligt, men har lite ont i käften efter att ha dragit ut en tand igår. Eller egentligen, jag återhämtar mig lika mycket från själva händelsen som från smärtan. Jag har ju haft rejäl tandläkarskräck och hade inte varit där på 12 år när jag började gå i höstas. Hade otur och en tand var infekterad, det gjordes flera försök att rensa ur den (tänk flaskborste i miniatyr långt upp i rotkanalerna, men bedövningen var bra). Tyvärr blev det inte bra, alltså drogs tanden ut igår. Den sitter på sidan rätt långt fram, man ser gluggen när jag skrattar, inte kul.

På plussidan är att jag inte är så rädd längre.

Nej, nog om det.

Har äntligen efter flera turer fått ordning på den felaktiga fakturan jag fick på sjukhusavgifterna (de ville ha 3400 kr för mycket!). Till slut fick jag sätta Mannen på att ringa dem för jag orkade inte med, men när jag fick övergå till att kommunicera via mail så löste det sig.

Äsch, har inget intressant att skriva om direkt, vill bara bo i min grotta ett tag.

måndag 13 juni 2011

Rörelsemoment

Äntligen har vi blivit av med åbäket i vardagsrummet, någon sorts köpmansskänk i furu som tv:n stod på. Säkert fin i rätt sammanhang men bara klumpig i vårt trånga rum (hälften av vardagsrummet är Mannens kontor, han har en egen firma också). Mannens äldre son hjälpte till att bära ut och köra iväg till stället vi får förvara den på i väntan på ev. försäljning. Där blev det att hälsa på släkt. Efter detta kände jag mig som vanligt orolig och utschasad. En obehaglig blandning av kryp i kroppen och trötthet. Mannen har halvvägs monterat den nya tv-bänken, jag står bredvid och räcker över spikar. Könsstereotypt så det förslår, men han är son till en timmerman och det är bara att konstatera att det är inte jag (min pappa var spionchef, sant).

Sus i huvudet. Det susar i säven. Märkligt, på kanten, ingen anledning. Jag är tjockt vadderad av kemikalier, men ibland petar verkligheten/overkligheten hål på bubblan. Just nu susar universum-programmen runt i skallen (jag såg på ett till, om solsystemets utveckling). All veckotidningsvacker grafik. Känslan i kroppen: jag är förbunden med allt detta storslagna. Jag är stjärnstoff. Tar jag död på något förunderligt när jag piller-anpassar mig? Vad är självbevarelsedrift och vad är feghet?  Backar ändå undan, med sorg.

lördag 11 juni 2011

Finfint

Folieklädd i ugnen och fisken blev jättefin! Fick spotta lite ben men det tar man när det är egenhändigt fiskad fisk. Har jordgubbar som väntar, men vi är så mätta så det får bli senare.

Motståndskraft

Kämpar barnsligt emot mitt sömnbehov, men förlorar. I morse var jag uppe tidigt, före 6, med ursäkten att väcka Mannen som skulle iväg. 7 timmars sömn borde ha räckt, i mitt sinne. Men när han gått kröp jag ner igen och sov 2 till. Jag behöver helt enkelt 9-10 timmar nu, vare sig jag vill eller inte. Synd, 3 timmar kändes så bra, men jag vet ju innerst inne att det är vägen till fördärvet...

Jag har små ryckande och tuggande rörelser i munnen. De verkar delvis ha ersatt benryckningarna. Medicinbiverkning (antipsykosmedicinen). Hur mycket ska jag bry mig, är frågan? Blir det värre? Är det början på TD (kronisk muskelbiverkning) eller "bara" akatisi (störande rastlöshet i kroppen). Varför funkar det inte att bara ta Akineton (motmedicin)? Skit också att min ordinarie läkare är borta, sjuk antar jag, på obestämd tid. Skit för mig men jag är förstås också orolig för henne. Tänk om hon har fått cancer? Och för min egen lilla del, vågar jag utsätta mig för en sommarvikarie, det brukar inte vara någon hit?

Tröttsamt att medicinerna inte bara kan verka i bakgrunden utan att man alltid måste mecka med dem hit och dit. Det räcker med att jag måste få injektioner varannan vecka, mer än så vill jag inte behöva umgås med vården i sommar.

Nu väntar jag på att Mannen ska komma hem med färskfiskad fisk. Jag är inte så bra på att laga fisk annat än laxfiléer, men antar att det funkar att bara rensa och slänga in i ugnen. Experimentdags!

fredag 10 juni 2011

Slöfock

Herrejävlar vad trött och slö man blir av att sova mycket. Inte oväntat. Men jag kom iväg på mammografi idag, har serverat lunch (mikrade rester) och lärt mig hur man sopsorterar vykort.

torsdag 9 juni 2011

Limegrönt

Sov tre timmar och mådde så bra när jag vaknade. Hade nästan glömt bort hur skönt det kan vara med bara lite sömn. Är klädd i limegrön linnedräkt och känner mig mycket snyggare än jag antagligen är. Skönt att knappt ha några rynkor, jag känner fortfarande igen mitt ansikte trots att jag snart är 50. Är inte gråhårig heller under min syntetiska rödfärg, trots att livet borde ha givit mig gråa hår för länge sedan. Sedan kan jag tycka att åldershysterin i vår tid är helt uppåt väggarna, någon plastikoperation blir det inte för mig även om tyngdlagen obevekligen gör sitt.

Idag är första dagen på Mannens semester. Han ska ta fyra veckor, vilket tydligen inte hänt på sådär 30 år... han är väl värd att få ta det lite lugnt ett tag. Han har ju fortsatt jobba efter att ha fyllt 65. Tänk att han är så gammal, jag tänker aldrig på honom som äldre än mig, och han är inte alls som jag tänker mig en gammal gubbe.

Skatteåterbäringen lär komma imorgon, då har jag råd med att åka till Göteborg nästa vecka, whee!

Jag är bara så nöjd idag. Tänker på att gå och sätta på en maskin tvätt och känner välbehag i kroppen, underbart med ren tvätt. Får plöja igenom skåpen och se om jag har ingredienser till bröd hemma. Energin strömmar i elektriskt blått.

Klagomuren

Vill inte sova. Gjorde i ordning lite av mitt presskaffe istället. Kanske är det bara att jag sov 12 timmar igår natt. Kanske är det bara värmen. Jag tycker mycket om sommaren men jag föredrar att sova svalt, så jag kan ha ett tjockt tungt täcke över mig. I natt blir det nog ett tomt påslakan. Måste ha något över mig, det är absolut nödvändigt. En håla att gömma mig i.

Längtar efter en kick, inspiration, vilja. Har t.o.m. tappat farten helt när det gäller heminredningsprojektet, tv-bänken står här omonterad i väntan på att den gamla gigantiska möbeln ska förflyttas någon annanstans. Försöker ibland vara social, det kostar på. Ringde en gammal vän ikväll och gjorde upp om att eventuellt ses när jag kommer upp till Götet snart. Känner redan en tvekan. Hon är lyckad på många sätt, karriär, exotiska resor. Jag har inte mycket för mig annat än att psykfalla mig runt. Inget att prata om.

Herrejävlar vad dyster jag låter! Bara klagomål. Jag är dyster på vissa punkter, men just för stunden är jag ändå rätt tillfreds. Kaffet klarnar mitt sinne. Jag har musik. Är precis lagom berusad på bubbelvin (jag har en suverän kork så jag kan spara resten av flaskan till imorgon).

Borde måla naglarna. De små gesterna som betyder mycket.

-----

Jag har hittat en perfekt röd nyans på nagellacket. Sånt spelar roll.

onsdag 8 juni 2011

Fråga

Jag är med i månadens frågesport på http://vetgirig.expressen.se/ där man får en fråga via mail varje dag, ämnet varierar från månad till månad. T.ex. så var maj månads ämne "byggnader i London", där hade jag ca hälften rätt (att wikipedia svaret är fusk i min mening). Juni månads ämne är "skräpmat". Hittills har jag alla rätt. Skrämmande.

Skymning

En timme på balkongen, i regnet. Titta på när det ljusa mörkret sänker sig. Min nya huvtröja värmer tillräckligt. Mousserande vin, min kärlek. Lätt vind rör om träden. Ett och annat flygande kryp, någon vilse mås. Människor som hukande för regnet springer från bilen till huset. Tio-tjugo år gammal musik i lurarna, helst av det sentimentala slaget. Ett eko av känslotopparna, inte där men tillräckligt för att jag ska veta att jag inte har glömt.

Huvudämne

Tuggummiseg idag. Kom ändå ut en stund av rent nödtvång, skulle köpa ett födelsedagskort till min äldre sons flickvän.  Jag är en sån där gammal kärring som fortfarande skickar papperskort, även om jag lovar att jag ska skriva en hälsning på facebook också. Det var ett rätt fint kort i handgjort papper från Madagascar tror jag. Vi har en liten trevlig butik med fairtrade-varor.

Huvudvärk. Det är inte extremt, jag skippar nog alvedonen, bara noterar det för jag har inte så ofta huvudvärk. När jag har det är det oftast ensidigt och bakom ögat, som om det vore migrän very light. Men det är bara lätt irriterande. En får vara glad för små välsignelser. Kommer förresten på att det oftast dyker upp när jag försöker varva ner efter något ansträngande. Jag har nog inte riktigt hämtat mig från gårdagen.

Påfrestande

Rätt mör. Tittar på min feed och känner att det är många bloggar jag vill läsa men jag orkar inte just nu... I'll be back.

Igår blev en aning intensivt. En kompis ringde och ville ha sällskap på bilresan ner till Lund. Hon skulle på en rutinkontroll. På vägen hade hon en massa jobbiga saker hon ville lufta, det ena värre än det andra. Så efter lite meck (vi glömde svänga av och hamnade i Malmö...) kom vi fram till SUS som sjukhuset numera heter, hittade en parkering och tog en fika. Sedan skulle hon gå upp till mottagningen och jag väntade nere i kafeterian, det skulle ju ta max 15 min. Så jag väntade. Och väntade. Och väntade. Och blev orolig. Efter 1 tim och 20 min ringde jag, hon hade inte stängt av mobilen trots anvisningarna. Då skulle hon just få komma in. Själva besöket var klart på 5 min. Väldigt störande.

Jag var dessutom jäktad, hade en tandläkartid att passa. Kom dit precis i tid. Gräv gräv gräv i käften. Usch. Jag tuggade i mig två Stesolid på vägen och var rätt trött på kvällen, allt sammantaget. Sov i 12 timmar.

Fick iallafall efter lite telefonerande ut min journal för det senaste året. Fy f-n vad dålig jag blev i vintras. Det känns lite konstigt att någon har skrivit ner alla detaljer, att det finns bevarat. Samtidigt är jag tacksam att det finns där för mig att läsa när jag behöver påminnas om hur viktigt det är att följa sina behandlingsanvisningar.

Idag vill jag inte se en människa, utom Mannen men han jobbar sista arbetspasset före semestern.

måndag 6 juni 2011

Blomtröst

Idag är jag mest trött, lite nedåt. Men vi köpte blommor igår. Vi har som en loftgång utanför ytterdörren med plats för några krukor. Hade redan en låda penséer som fortfarande blommar om än på sista versen. Nu blev det en kruka med en marguerit på stam, lobelia och million bells, samt min favorit, en blå hortensia. Sedan köpte vi ett miniträd med gulgröna blad och ett par pelargoner till balkongen. Det har varit slött i år med balkongliv, men idag får vi allt göra i ordning, tvätta av möblerna, ta fram fontänen.

Fem var för tidigt att gå upp. Jag ska kanske försöka en vända till i sängen.

lördag 4 juni 2011

Efterord

Ångest (vilket kan betyda ungefär vad som helst). Värdelöshetskänslor. Tryckande fetvadd mot pannan och myrstigar inuti kraniet. Jag hatar att behöva stå ut.

Anti

Jag är inte på humör för strålande sol. Klockan är snart två och jag har inte hunnit ut ännu. Vet inte riktigt vad jag ska ut och göra. Bara gå omkring i naturen? Äsch. Affärerna stänger snart och jag ska ändå inte handla något. Titta på öltälten de ställt upp på stortorget, någon sorts krogrunda. Sextio spänn för en öl, nej tack.

Nu får jag skärpa mig. Ett fik och en islatte ska jag väl klara av. Jag har åtminstone duschat och klätt på mig.

Och invigt vårt ommöblerade soprum där man nu kan sopsortera, bra! Önskar bara vi hade bättre plats i köket för behållare att sortera i, ser inte så snyggt ut med kassar överallt.

Mannen jobbar, han ska ringa om de går ner på stan. Så får jag anstränga mig att vara lite social iaf.

torsdag 2 juni 2011

Sammankopplat

Lättare idag. Messade en kompis men fick inget svar. Visade sig till slut att hennes mobil är dum i huvudet och inte alltid skickar iväg sms:en. Vi försöker på nytt imorgon, kanske solen är mer trofast då än den varit idag.

Åkte ut med Mannen som fotograferade ett hus. Han samlar på vykort och plåtar husen som de ser ut idag. Det var jag som lyckades identifiera dagens hus, trots ombyggnad. Det är fascinerande vad som bedömts som värdigt ett vykortskap. Sjukhuset (jag antar att det är meningen att man ska kryssa för ett fönster och skriva "här ligger jag med mitt brutna ben"). Hus från miljonprogrammet, skinande nya då. "Parkeringen vid Farsta Centrum"

Och här skulle jag ha skrivit något om vilka spår vi lämnar efter oss, och frågetecknet kring om allt vi skapar nu kommer att förgås i cyberrymden, eller tvärtom förevigas. Men jag har inga djupare tankar kvar idag.

onsdag 1 juni 2011

Halvbra

Idag är känslan rostig bil med repor i lacken. Tänker att jag är inkompetent. Har aldrig varit riktigt kompetent. Halkar in på saker på ett bananskal, och ut lika fort igen. Jobb, studier. Har inte ens en vettig hobby, eller husdjur.

Okej, vissa saker har hållit. Barnen (fast dem släpper man ju aldrig helt). Kärleken sedan -98. Det kan väl ses som en framgång, men prestationsångesten är också värst här. Hur kan man någonsin älska tillräckligt mycket?