Rätt mör. Tittar på min feed och känner att det är många bloggar jag vill läsa men jag orkar inte just nu... I'll be back.
Igår blev en aning intensivt. En kompis ringde och ville ha sällskap på bilresan ner till Lund. Hon skulle på en rutinkontroll. På vägen hade hon en massa jobbiga saker hon ville lufta, det ena värre än det andra. Så efter lite meck (vi glömde svänga av och hamnade i Malmö...) kom vi fram till SUS som sjukhuset numera heter, hittade en parkering och tog en fika. Sedan skulle hon gå upp till mottagningen och jag väntade nere i kafeterian, det skulle ju ta max 15 min. Så jag väntade. Och väntade. Och väntade. Och blev orolig. Efter 1 tim och 20 min ringde jag, hon hade inte stängt av mobilen trots anvisningarna. Då skulle hon just få komma in. Själva besöket var klart på 5 min. Väldigt störande.
Jag var dessutom jäktad, hade en tandläkartid att passa. Kom dit precis i tid. Gräv gräv gräv i käften. Usch. Jag tuggade i mig två Stesolid på vägen och var rätt trött på kvällen, allt sammantaget. Sov i 12 timmar.
Fick iallafall efter lite telefonerande ut min journal för det senaste året. Fy f-n vad dålig jag blev i vintras. Det känns lite konstigt att någon har skrivit ner alla detaljer, att det finns bevarat. Samtidigt är jag tacksam att det finns där för mig att läsa när jag behöver påminnas om hur viktigt det är att följa sina behandlingsanvisningar.
Idag vill jag inte se en människa, utom Mannen men han jobbar sista arbetspasset före semestern.
Jag ska också begära ut mina journaler snart. Har inte gjort det på ett par år, så jag antar att det kommer att bli en hel del tung läsning. Men, precis som du skriver, är det bra påminnelse.
SvaraRaderaHoppas att du får vila ut ordentligt!
Kram!
Charlyene - det är bra också att läsa vad som följer med en i journalen - på ett ställe hade de skrivit att jag har diabetes(??) men som tur var fortplantades det inte vidare.
SvaraRaderaInsåg just att jag nog får masa mig ner på stan idag ändå, skaffa födelsedagskort (jag är så gammal att jag fortfarande sänder papperskort) till min blivande svärdotter. Den uppoffringen gör jag gärna, gillar henne stenhårt.
Tack och kram!
Vilken resa du har gjort - inte undra på att du är mör.
SvaraRaderaJag har inte begärt ut mina journaler, jag vet inte varför, tänker att jag bara är till besvär och det orkar jag inte. Jobbar som läkarsekreterare och håller på med journaler hela dagarna och skickar begärda journaler överallt. Och det är jobbigt.....:) Kram
Miriam - det var en ny synvinkel, jag har inte tänkt på stackars översvämmade läkarsekreterare! Fast å andra sidan är det väl bra att ni får pappersarbete så ni har ett jobb. ;)
SvaraRaderaJag tror faktiskt att alla sekreterare jag har haft med att göra inom psykvården har varit snälla och hjälpsamma. Min begäran om journalkopia lämnade jag in redan i början av maj, men samtidigt blev min läkare sjuk så den blev liggande i en korg. Men när jag ringde igår letade hon upp den och fixade att en annan läkare skrev under, och så kopierade hon åt mig så jag kunde hämta det samma dag. Det tycker jag är bra service!
Kram!