tisdag 31 maj 2011

Borr

Snart tandläkaren. Ser inte så bra ut, min inflammerade tand är fortfarande varig trots två utrensningar. Och kanske måste jag rotfylla tanden bredvid. Men jag känner mig duktig som åker dit trots att jag är rädd. Ibland är jag tuff mitt i svagheten.

måndag 30 maj 2011

Hypokondriker

Klart jag inte kunde vänta med att hämta paket, men jag var åtminstone intelligent nog att ta med en ryggsäck som paketet fick plats i. När jag nyss lämnat Coop ringde Mannen (som jobbar), han var i stan och skulle ta en fika, så jag vandrade ner till Espresso House istället för hem. Kanske är det lite fånigt, antar jag, men jag tar chansen att få se honom en stund när han jobbar, trots att han sedan kommer att vara hemma tre dagar på raken... Mina nyhämtade tröjor fick godkänt och nu snurrar de i maskinen.

Grannen klipper gräset och en envis fluga surrar omkring. Ibland hajar jag till över att det är så tyst i mitt huvud. Det kommer nog ta rätt lång tid innan min förhöjda beredskap går ner på noll. Tankar som "jag kanske tar en överdos nästa vecka" eller "nästa psykos kommer snart" - jag kan inte riktigt tro på att jag kommer slippa undan. Och det vet ju ingen. Men jag får försiktigt uppfostra mig själv till att inte måla fan på väggen.

(Hjälp så illa jag skriver idag, fingrar och bokstäver flyger åt alla håll, jag får dubbelchecka och trippelchecka allting. :/ )

Skördetid

Idag var det en paketavi, tröjor jag beställt från USA. Åkte tyvärr på skatt men det hade jag tagit med i beräkningen. Nu dividerar jag med mig själv huruvida jag ska gå och hämta paketet eller vänta till imorgon när Mannen kan skjutsa mig. Sååå himla stort paket borde det inte bli av en huvtröja och två tshirts. I-landsproblem så det skriker om det. ;)

Nu blommar vallmo, vresrosor, prästkragar, smörblommor, gullregn, lupiner... som om det vore midsommar. Jag har ätit svenska jordgubbar, första för säsongen. Och det är fortfarande maj.

Vissa dagar känner jag mig trött och trög. Ibland känns det lugnt och stabilt. Jag tror det är samma tillstånd som jag tolkar på olika sätt. Om jag bortser från min ödesdigra längtan efter uppåtperioder så är det här nog rätt medicinering för mig, ur ett stabilitetsperspektiv. Jag har inte gråtit sedan i vintras, och det är inte så att jag håller tillbaka. Det känns inte så lockande att skada sig heller. Kroppen känns avslappnad på något sätt, trots att jag har akatisi som får mig att ständigt vicka på ett ben. Även de dagar som är lite tristare sjunker jag inte ned till botten, jag uppskattar fortfarande kaffe och falu rutknäcke och spännande filmer (helst på en kommersiell kanal så det finns reklampauser att pusta ut i).

Måtte jag hålla mig till medicinerna nu, trots alla lockelser.

fredag 27 maj 2011

Posttraumatiskt

Jag har ett ytterst neurotiskt förhållande till post. En förhöjd vaksamhet - vad ska komma nu? En räkning eller ett vykort? Coop-reklam eller en oväntad räkning? Kallelse från vårdcentralen eller paketavi? Det kan hända så mycket, och jag får inget veta förrän framåt halv två! Tidigare kom posten vid elva, de jäklarna har lagt om rutten. Jag håller hela tiden ett öra på helspänn för att fånga upp postmopedens ljud.

Idag övergav jag planen att gå i nattlinne hela dagen, för vi har brevlådan utanför huset och en granne som ofta har dörren öppen, så det var bara att tvätta sig och klä på sig. Enbart för att kunna hämta posten. Idag bestod den bara av ett brev till Mannen med rutinmässigt provsvar som var bra. Jag andas ut. Ingen katastrof idag heller.

Regionalintresse3

Kom fram på telefon (halleluja). Den som svarade sade att de nyligen skickat ut fakturor och nu var det så många som ringde (undrar varför :/ ) så de hann inte med annat än att svara i telefon, allt annat lades åt sidan. Men hon talade med den som fått mitt fall på halsen och hon skulle återkomma när hon hunnit titta på fakturan. Så förhoppningsvis någon gång i nästa vecka. Det är ingen superpanik egentligen, sista betalningsdag är 17 juni och jag lär få rättelse innan dess. Hon jag talade med ursäktade sig så jag är mindre tjurig nu. Huvudsaken är att jag vet hur läget är och slipper gå resten av dagen och klamra mig fast vid mobilen ifall någon ringer.

Jag är rätt slö idag. Sov 11 timmar. Nu klarar jag mig utan piller igen, konstigt att det kan skifta utan uppenbar anledning. När vädret är mindre kul är jag expert på att ta det som ursäkt för att inte gå ut. Kan tänka mig att gå i nattlinne hela dagen. Har åtminstone betalat räkningarna, det kan räknas som dagens stora insats.

onsdag 25 maj 2011

Regionalintresse2

Som tidigare omtalats har jag en fejd med Region Skåne. Imorse kom jag till slut fram på telefon. Ett långt lite virrigt samtal ledde till att hon skulle skicka över ärendet till en kollega med högre behörighet att komma in i datasystemet, och som sedan skulle ringa mig under förmiddagen. Inte f-n ringde någon. Vid 15.00 lyckades jag komma fram igen, efter några försök, men hon som svarade då kunde inte se något på mitt personnummer. Hon sa att de hade haft så väldigt många telefonsamtal idag så de hade nog inte hunnit. Håhå jaja. Hör jag inget från dem imorgon skulle jag höra av mig igen. Får se hur lätt det blir. Annars bussar jag Mannen på dem, han kan vara mycket mer aggressiv än jag.

Har suttit hemma hela dagen ifall de skulle ringa, även om det är på mobilen så behövde jag ha alla papper tillgängliga. Men det vara iofs en bra ursäkt för att inte gå ut i det väldigt blåsiga vädret. ;)

tisdag 24 maj 2011

Blomsterspråk

Så här fina blommor har jag idag:

Regionalintresse

Blir lite orolig för min dr A, hon är borta i minst en månad sade sekreteraren. Jag sitter inte i sjön, så det är inget direkt problem för min del att läkarsamtalet sköts upp, jag hoppas bara att hon inte är svårt sjuk.

Då får jag antagligen vänta på min journalkopia också, hon måste ju godkänna att den lämnas ut.

Fick en inihelvetes felaktig faktura från Region Skåne. Brevet bestod av två kryptiska sidor med till stor del överlappande datum för inläggningen, dvs de försöker få betalt för samma sak två gånger, sedan en faktura på 4800 kr trots att jag redan betalat 2300 och knappast ens ska betala 2500 till utan någonstans runt 1300 om jag nu lyckats tyda de förbaskade sifferraderna. Försöker om och om igen ringa det angivna telefonnumret till "Patientservice" där tel.svararen bara säger att det är så hemskt lång kö att jag får försöka senare. Letar på nätet men hittar bara "arbete med att bilda en kundtjänstfunktion pågår". Försöker i en vild chansning logga in på Mina vårdkontakter men då hänger sig datorn. Aaarrrrgh.

Ska ge det ett par dagar, sedan skriver jag ett brev istället.

måndag 23 maj 2011

Andlöst

Landar lite lugnare idag. (Fy f-n vad jag tappar bort stavelser och ord idag, måste använda stavningskontrollen. Suck.) Såg t.o.m. till att komma iväg och ta ett cellprov, duktiga mig.

Jag har fått tio röda rosor av Mannen. :)

Känns som om jag vandrar på vår-is. Hur länge ska det hålla? Jag som är så dålig på att hålla andan.

söndag 22 maj 2011

Myra

Känner mig lite vinglig, mentalt alltså. Först sov jag oroligt. Sedan tittade jag på Discovery channel. Universum med Morgan Freeman som presentatör. Något om gud och skapelsen och vetenskapen. Ganska tungt vinklat, men det var ju ett amerikanskt program. I början någonstans visades en myrfarm och man talade om att människorna kanske är som myror, omedvetna om att vi bor i en artificiell värld. Det kom farligt nära den ena av mina större "andliga visioner" som jag hade för sådär 14 år sedan, obehandlad, fast då såg jag myrorna i flera dimensioner. Lite senare i programmet talades om parallella universa, den andra av mina "visioner" från ännu längre tillbaka, när det kommer så där med grafik går det djupare. När jag blivit psykotisk har jag upplevt att varelser från en annan dimension försöker styra mig. Nu känner jag mig både utspejsad och otrygg. Löjligt, bara ett j-a tv-program. Önskar Mannen var hemma.

fredag 20 maj 2011

Laster

Köpte jordgubbar (inte de svenska, de kostade 25 kr mer och det kändes lite för mycket). Köpte mörk choklad också. Och rädisor (de var billiga). Sedan gick jag till systembolaget och införskaffade bubbelvin, kunde inte låta bli nu när jag hade jordgubbar, trots att det bara var en vecka sen sist. Det är inte så ofta jag dricker när jag är ensam hemma, men idag känns det perfekt.

Lite lustigt är det, men jag känner verkligen hur medicinerna bromsar mig från att flyga för högt, det kommer liksom små ansatser, sedan slår det stopp och jag sover istället.

Känner mig i vilket fall ganska nöjd idag. Har kommit ut och tagit en promenad. Läste nyligen någonstans i en blogg kanske, minns ej var, ett gott råd: gå någonstans när du behöver det, men ta en omväg så får du en längre promenad när du ändå håller på. Det praktiserade jag idag och jag tror det passar mig ypperligt. Fin gångväg längs ån men med sikte på Ica Supermarket. Har lite svårt att bara gå för gåendets skull, måste ha ett mål.

Men när det blir mer sommar ska jag gå till havet, det tar ca 3 timmar t.o.r.


Lite lössläppthet ligger där under ytan och bubblar. Nätshopping, wheee... Knäppa tröjor från cafe press (fast jag tyckte de var gulliga och passade min nuvarande sinnesstämning, men är man egentligen riktigt riktig om man outar sig själv som bipolär för världen?) Dessutom köpte jag dem innan jag öppnade bubbelvinet. ;)

torsdag 19 maj 2011

Vinnare

Blommande syren, hästkastanj, rhododendron, näsduksträd. Jag är försommarberusad idag. Tänk att det inte är kallt. Eller snö. Eller äckelgeggamoja på trottoaren. Tänk att vi överlevde, trots att vintern gjorde sitt bästa för att dränka oss i snödrivor och driva oss till mörkervansinne (vissa av oss till bokstavligt vansinne).

Kom igen myggor och getingar, solsting och solbränna, göra bort sig i kortärmat och kvävas av grillos. Vad som helst utom kylan.

Gäspning

Inte så mycket att säga. Vardagstjafs. Fixat håret. Hängt med Mannen när han skulle på jobb i Hässleholm, så nu har jag sett den lilla relativt charmlösa staden. Skulle ha haft läkarsamtal i tisdags men det blev inställt, har inte hört något ännu om när det blir istället.

Sover hipp som happ. Igår 10 timmar på natten, en timme på för- och en på eftermiddagen, sedan 9 timmar inatt, och jag sitter här och gäspar. Vill kura ner mig under täcket en stund till.

söndag 15 maj 2011

Uppochner

Fann mig plötsligen tittandes på Melodifestivalen, något jag inte gjort på många herrans år. Lustiga låtar, ingen jag gillade så där jättemycket. Nä, det ska bli roligare med VM-final idag.

Känner mig konstig. Vill bara sova på dagen, inte på ett "jag vill slippa ångesten"-vis, utan "åh så mysigt att krypa ner under täcket". Det gör väl inget om det inte sabbade nattsömnen, jag är rädd för att trassla till det, vända på dygnet, tappa regelbundenheten (börja sitta uppe och vänta på soluppgången). Det brukar inte bli bra. I natt sov jag ändå nio timmar med pillerassistans så jag borde kunna hålla mig vaken idag.

Det kittlar i kroppen. Som en ballong som vill lyfta men förankras vid marken av kemiska tyngder. Vänjer man sig?

fredag 13 maj 2011

5-2

Heja Sverige! Ishockey-VM alltså. För att vara en någotsånär tjejig tjej har jag rätt manliga nöjen ibland. Kan svinga en sejdel och vråla "MÅÅÅÅL". Och inte har jag PMS heller. Vad det nu betyder (utom att jag är jäkligt glad att slippa).

Idag har jag diskat, lyssnat på Bridge over troubled water och Jesus to a child och gråtit. Jag är en sucker för sentimentalt tjafs. Tvättat har jag också gjort, annars inte ett skapandes grand. Dagen har bara gått. Inte ens ute har jag varit. Slött. Men skönt. Jag sov natten som var också, med lite kemisk hjälp men ändå, doktor A har tjatat och tjatat om sömnen. Nu ska här bli ordning och reda. Promenad imorgon. Inte äta nonsens.

Fast först en kväll med rosa bubbelvin och grönmögelost. Något hälsofreak blir jag knappast. Tänk om jag dör imorgon knall och fall och aldrig druckit champagne.

torsdag 12 maj 2011

Anledning

Med Stesolid och Nitrazepam sov jag faktiskt hela natten. Nu tusan ska det bli ordning.

Fick någon sorts märklig kramp? i svalget igår kväll. Bara på höger sida. Det gjorde jätteont att svälja men kändes inte som förkylningshalsont. Lite kvar idag men det är bättre. Genast börjar jag fundera över skumma läkemedelsbiverkningar. Det är min förklaring på allt som händer i kroppen numera. Snacka om att man är vårdskadad.

Planerar med mina söner att åka upp och hälsa på min mamma och hennes man i sommar. Det känns skönt att ha kommit över tröskeln där det känns bekvämt att umgås med henne, även om vi aldrig lär bli bästa kompisar. Lite nytta har man ändå av all terapi. Kanske bör tilläggas att hon aldrig behandlat mig direkt illa, bara med viss distans och svårt med situationer där jag har haft det jobbigt, hon är nog rädd för starka känslor. Men hon har öppnat upp lite nu, och det har nog jag också gjort. Livet är för kort.

onsdag 11 maj 2011

Artrikedom

Uppe och tittar på soluppgången. Mitt sömnmönster är helt åt skogen sedan några dagar. Sover oroligt, vaknar flera timmar mitt i natten. Somnar om framåt 8 och sover till 10-11. Sover igen sent på eftermiddagen. Klart man inte sover på natten då, ens med sömnmedicinen som jag plockade fram igen. Jag måste tvinga mig till att vara vaken på dagen. Usch, jag hatar att vara trött.

Igår blev det utflykt, Fredriksdal. Det är en trädgårdsanläggning i Helsingborg, park, botanisk trädgård, hästar och kossor och grisar, gamla hus. Det var roligt att gå i trädgårdsdelen där alla vilda växter i Skåne fanns samlade. Jag kände igen många. När jag var i yngre tonåren var jag blomnörd, andra ungar lekte disco och jag sprang runt på ängar och skogsbackar med en flora i högsta hugg. Underlig redan då. ;)

Vi fikade och tittade på roliga grisar och lamm, och sedan var jag så översvämmad av intryck så jag trodde huvudet skulle sprängas. Somnade när vi kom hem. Men trevligt var det.

Tänker. Jag har inte fått någon siffra efter min diagnos (det finns olika typer beroende på vilka symtom man har). Jag har aldrig egentligen diskuterat det med läkarna. Är det ens viktigt? Men jag får frågan någon gång ibland och då undrar jag. Tycker inte jag är klockrent någonting så kanske stämmer det bäst med det jag sett på något intyg: ospecifik bipolär. Om jag kommer ihåg det ska jag fråga dr A. Och begära ut journalen, det är väl ett år sedan sist. Det skulle jag kunna gå och göra idag, så har jag ett annat uppdrag utom att diska och tvätta. ;)

måndag 9 maj 2011

Talangjakt

Idag känns det som om våren tagit slut och försommaren tagit över. Nåja, i några dagar iallafall. Jag har luktat på nyutslagna syrener och ätit kulglass.

Åh, vad jag önskar att jag vore speciell, talangfull, värd att beundras. Men jag önskar det tydligen inte tillräckligt för att gå ut och göra något beundransvärt. Hmm. Jag gjorde en liten insats för 10-15 år sedan, men det är över och glömt (åtminstone försöker jag glömma). Nu sitter jag bara här som en icke-vis buddha och mediterar över tomheten. Nej, jag känner mig egentligen inte tom inuti, mer tom utanför. Svävar i rymden.

Skit också, på sista tiden har den här beiga tillvaron börjat störa mig mer och mer, men jag orkar inte göra något åt det.

Det är åtminstone försommar.

lördag 7 maj 2011

Aktiveringskod

Efter att ha gnällt elsewhere om att jag har lite tråkigt så tog jag tag i saken och tog en fika på stan med en kompis (stor grej va?) Tyvärr måste jag erkänna att jag är mer nöjd med att ha tagit mig ut ur huset än själva fikandet i sig.

Skulle behöva göra något spännande. Något som inte involverar stökiga miljöer eller större grader av socialt umgänge - eller höga höjder! (någon kommer alltid och föreslår fallskärmshopp).

Det är så vridet - jag mår bra när jag tar det extremt lugnt. Fast jag blir uttråkad. Men när jag gör saker som piggar upp mig så mår jag sämre. Tappar balansen. Så då känner jag att det trots allt är bättre att leva i slow motion. Men då blir jag uttråkad, och vill sluta med medicinerna för att få lite action. Och det slutar ju verkligen inte väl.

Hur skaffar man sig egentligen ett intresse? Jag har inget sånt där genomgående intresse, det har alltid kommit och gått, spontant eller pga omgivningen. När man är uppe i varv får man åtminstone plötsligt för sig att läsa allt om tekannor, det blir inget produktivt av det men man är åtminstone intresserad i ett par tre dagar (tills nästa grej). Nu när jag är "i balans" så har jag svårt att hitta glöden.

Grävde i en låda efter sekatören, hittade verktygsknivarna. Kan inte säga annat än att för ett ögonblick hade jag ett användningsområde klart, men jag sansade mig. Åt en påse lakritsnappar istället som tröst.

tisdag 3 maj 2011

Han

Är så tacksam över att ha Mannen i mitt liv. <3 Tänk vad han har fått tåla, köra mig till akuten med blödande armar, ringa efter ambulanser och poliser, gå till jobbet och inte veta om jag lever när han kommer hem.

Men vi har haft mycket fint tillsammans också. Resor till nära och kära. Blommor och champagne. Promenader vid havet. Ett underbart bröllop. Klarat av dålig ekonomi och sjukdom. Zappat tillsammans i soffan. Sovrummet. Den första koppen kaffe på morgonen. Bara känslan av att finnas för varandra.

Må jag aldrig glömma att berätta för honom vad han betyder.

måndag 2 maj 2011

Under

Svävar omkring i en undervattensfarkost. Tittar lite på korallrev och fiskar men pansarglaset emellan oss är tjockt. Det gör inget. Utan tid, utan uppdrag, allt jag kan göra är att vara. Evighet.

söndag 1 maj 2011

Städhjälp

Kände mig konstigt darrig imorse. Skyllde förstås på alkoholen igår, fast jag kände mig inte så värst bakfull, var uppe mitt i natten och drack en massa vatten, det brukar ta hand om det mesta. Men en stund efter att jag tagit medicinerna så kändes det normalt igen. Hade glömt dem igår visade det sig. Trots dosett och mobillarm lyckas jag förtränga dem ibland.

Inget förstamaj-tåg (om det ens finns sådana i denna moderat-håla), stack bara ut näsan som hastigast för att handla. Iskall vind. Hejdå värmen. Man blir bortskämd snabbt.

Dagarna flyter ihop. Jag sover mycket. Tänk att man stora delar av livet vaknat av en väckarklocka. Det är en lättnad att slippa att hastigt ryckas upp. Att sova natt efter natt efter natt känns fortfarande ovant. Men kanske behövs det för att städa upp lite på bombnedslaget till hjärnkontor.