Activia

Just när jag trodde det var slut med åska satte den igång igen, höll på i flera timmar. Så jag har inte vågat mig ut ännu, men behöver mjölk och bröd så jag ska göra ett ryck.

Har dammat av det värsta, dammsugit, torkat golv, bytt lakan, tvättat, städat badrummet ordentligt (skrubbat väggarna i duschen och torkat alla rör och lister). Och sett på friidrott och kollat bloggar parallellt. Has hell frozen over?

Kortrapport

På väg. Sitter på bussen med regnet slående mot rutorna. Jag har Mannens fina regnjacka med mig, utifall att.

Större delen av inlägget försvann. Började skriva om och det försvann igen. Men nu tror jag att jag upptäckte det, oavsikltig tryckning på ctrl+e Nytt tangentbord.

Framme om en timme. Är glad att jag bokade ett singelsäte i bussen och slipper sitta tryckt mot någon annan. Äter laktritsnappar, dricker ramlösa och mår bra.

Dagsverke

Besöket på muséet blev en hit. Jag kom lagom till visningen av två utställningar, vi var bara fyra resp. två personer plus en fin guide, så det kändes väldigt personligt.

Andra rum
Passion

Sedan bestämde jag mig för en helt bantningsfri dag och åt prinsessbakelse på ett fik som det ett tag gick utför med men nu verkar ha hämtat sig igen med lite nytänkande.

Så dök Mannen och hans brukare upp. Det var gubevars stadsfestival, komplett med langoskärror, Barbados reducerat till murriga basgångar som vibrerade i barstolarna hundratals meter bort. Och så då spyorna utanför Knutpunkten. Jag är inte så förtjust i stadsfestivaler... Men ok, fick i mig ett par glas vin och en planka (åratal sen sist) så kvällen var inte helt förstörd.

Nu sitter jag iallafall hemma i värmen och tittar ut på regnet, sämre kan man ha det!

Upptagenhet

Disken har fortfarande inte inträffat. Nåja.

Midsommar. Jag känner mig lite lätt vemodig. Nu vänder det. Det har känts så underbart med sommar efter den långa, kalla vintern. Jag har gått omkring var och varannan dag och viskat till mig själv "jag överlevde". Bara tanken på att det åter ska bli vinter får mig att rysa. Men man har ju inget att säga till om...

Hackandet av tänder gör mig galen. Jag hoppas på ett sätt verkligen att det är medicinen och går att göra något åt. Är det bara en plötslig ovana vet jag inte hur tusan jag ska komma åt det, kan inte gå och koncentrera mig på att slappna av i munnen vareviga minut.

Mindre ludd i huvudet idag. Bakvänt, igår drack jag ju vin, inga mängder men ändå. Trött trött trött igår. Igår: Görakaffeätamackapåmedkläderätalunchute(gott!)köpajordgubbar - systembolagethemolastaavinjektionhandlamatplockain - pust - åkaochfixamednyabilensäckaihopframförtv:nframförtv:nframförtv:n - ätamackaätajordgubbardrickabubbel - pånågotsätthållasigvakentillmidnattsnark.
Inget extremt för en normal person men mer än ett dagsverke för mig.

Regionalintresse2

Som tidigare omtalats har jag en fejd med Region Skåne. Imorse kom jag till slut fram på telefon. Ett långt lite virrigt samtal ledde till att hon skulle skicka över ärendet till en kollega med högre behörighet att komma in i datasystemet, och som sedan skulle ringa mig under förmiddagen. Inte f-n ringde någon. Vid 15.00 lyckades jag komma fram igen, efter några försök, men hon som svarade då kunde inte se något på mitt personnummer. Hon sa att de hade haft så väldigt många telefonsamtal idag så de hade nog inte hunnit. Håhå jaja. Hör jag inget från dem imorgon skulle jag höra av mig igen. Får se hur lätt det blir. Annars bussar jag Mannen på dem, han kan vara mycket mer aggressiv än jag.

Har suttit hemma hela dagen ifall de skulle ringa, även om det är på mobilen så behövde jag ha alla papper tillgängliga. Men det vara iofs en bra ursäkt för att inte gå ut i det väldigt blåsiga vädret. ;)

Städhjälp

Kände mig konstigt darrig imorse. Skyllde förstås på alkoholen igår, fast jag kände mig inte så värst bakfull, var uppe mitt i natten och drack en massa vatten, det brukar ta hand om det mesta. Men en stund efter att jag tagit medicinerna så kändes det normalt igen. Hade glömt dem igår visade det sig. Trots dosett och mobillarm lyckas jag förtränga dem ibland.

Inget förstamaj-tåg (om det ens finns sådana i denna moderat-håla), stack bara ut näsan som hastigast för att handla. Iskall vind. Hejdå värmen. Man blir bortskämd snabbt.

Dagarna flyter ihop. Jag sover mycket. Tänk att man stora delar av livet vaknat av en väckarklocka. Det är en lättnad att slippa att hastigt ryckas upp. Att sova natt efter natt efter natt känns fortfarande ovant. Men kanske behövs det för att städa upp lite på bombnedslaget till hjärnkontor.

Harkrankar

Regnar. Någonting känns hotfullt med ljuset, klart och dunkelt samtidigt. Såg jag det på bio skulle jag veta att nu händer något snart.

Antagligen är det bara mina fjärilar i magen (vadå fjärilar - myror kanske, getingar, harkrankar...) Har ingen aning om vad jag är rädd för idag. Händer inget särskilt. Tandläkaren klarade jag av i måndags, liksom veckans dos av socialt umgänge. Får spruta och läkarsamtal imorgon men sånt är jag ju van vid (och van vid och van vid). Kanske är det bara ångest för ångestens egen skull.

Det börjar dra i mig att åka iväg. Göteborg... Vet inte alls om jag egentligen skulle orka, det blir så intensivt, men vill träffa mina barn. Lite normalitet.

Gick upp ännu mer i vikt när jag var inlagd (noll aktivitet, en massa tröstätande), så jag känner pressen att försöka gå ner samtidigt som jag får ångest av att tänka för mycket på mat. Jag vill att mat ska vara kul och inte ytterligare ett område av pekpinnar. Men jag lär bli tvungen att ändra mig.

Ring

Intet är som väntans tider... Om fem minuter ska jag åter försöka ringa någon som jag antar är sekreterare på psyk. Skulle på återbesök till dr A igår, men när jag kom dit fick jag höra att hon var sjuk, och den här sekreteraren var ledig, antagligen därför ingen hade ringt. Så nu vill jag ju ha en ny tid, plus att jag snart måste ha recept på Cisordinol-injektionerna. Störande att man ska behöva fixa själv med sånt.

Äh, jag är fullt medveten om att det är småpotatis. Jag har åtminstone en läkare, det är inte alla förunnat.

Regn, men det var fint i måndags. Då firade vi bröllopsdag. :) Åkte ut till ett naturområde, klättrade uppför en brant (utan stig, man fick navigera mellan stockar och stenar) vackert bredvid en stor forsande bäck. På toppen en gammal (sådär 300 år) ridväg, utsikt långt ut över en stor sjö. Vatten och kexchoklad. Lugn.

Snigelfartränder

Dagen svalnar mot kvällen, eller den var rätt sval redan, sval, blåsig och regnig. Jag har inte tagit mig ut och tror jag hoppar över det faktiskt. Det är lite trist, jag hade kunnat tänka mig att gå på stan, men eftersom jag ansvarsfullt (har väl sett på Lyxfällan... ;)) bestämt mig för att inte shoppa så mycket mer resten av månaden så faller den planen. Bara en nyttig promenad intresserar mig inte.

Känner en viss förundran, förutom rastlösheten och de gamla trötta självskadetankarna mår jag rätt bra när jag är så här sysslolös. En viss balans som rubbas så lätt när det blir mer action. Tror jag avstår från en familjemedlems födelsedagskalas på söndag, inte för att jag ogillar någon utan bara för att det blir lite för mycket liv och rörelse, och i en annan stad dessutom så jag kan inte gå hem.

Någon sorts press känner jag att rättfärdiga mig, att jag inte flänger runt och gör tusen saker som alla andra, att jag inte är aktiv och ansvarsfull. Men vad finns det att säga annat än att nej, jag klarade inte av det, inte i längden. Så är det.

Planeringstankar

Det kom sådär en halv decimeter snö idag = snökaos i Skåne. Fick vänta på en buss i en halvtimme. Kallt.

Pysslar med julklappar. I år skriver jag rim eller åtminstone en liten kommentar på alla. Förra året kom jag mig aldrig för, men det är ju rätt roligt.

Nu har jag hämtat mig från förra helgen och ser fram emot denna. Teater och kanske fotoutställning och julkalas med ungarna och bo på fint hotell. Lyxliv!

Sedan hinner jag förhoppningsvis andas lite innan stor julafton med släkt på Mannens barns sida. Jag känner mig manad att gå, en gäst pratar bara tyska och engelska, så jag får vara med och underhålla. Känner mig frestad att Stesolida innan, vi får väl se.

Javisst ja, höll glatt på att förtränga att jag ska till tandläkaren på tisdag. Inget mer tandhygienistpillande, nu är det the real deal, har en inflammation runt en tandrot. Vågar inte ens tänka mig vilka fasor som väntar. 

Himlafenomen

Jag har sett en vädersol! :D En starkt lysande fläck i alla regnbågens färger, en bit bredvid solen. Det är roligt att kunna bocka av den från naturfenomen man vill uppleva.

En stillsam dag, och plötsligt känner jag ja, så skönt, jag behöver det här idag. Ringde litiumsköterskan och frågade efter senaste värdena, litiumet ligger bergfast på 0,6 och sköldkörteln mår bättre. Sedan har jag bara puttrat runt. Tvättar lite. Följde med Mannen och köpte en Dymoapparat (en sån där man skriver på självhäftande band med). Det är något med kontorsartiklar som lockar mig, ser alltid saker jag skulle vilja ha utan att ha någon som helst användning för dem. Jag behöver ett kontor. ;)

Feststämning

Bestämde mig imorse för att inte städa, även fast jag tänkte igår att jag borde. Ska bara tvätta några skjortor. Och laga mat, siktar in mig på en smärre festmåltid ikväll. Jag har klätt upp mig i svart festblåsa och pärlhalsband, sminkat mig och haft en rödpigments-inpackning i håret. Allt matchar min sinnesstämning. Det är bara för Mannen och mig.

Stackars Mannen ska på bio i jobbet imorgon, brukaren vill se Saw i 3D, med sittplats på 3:e raden. Verkligen inget för mig.

Tänk att regnet på fönsterblecket kan låta så tryggt. Man har hört det tusen gånger förr. Varaktighet, förutsägbarhet. Att trots att vi försöker så kommer vi inte helt undan naturen.

Långtidsåtagande

Blir ingen tandhygienist imorgon för hon är sjuk, får vänta en månad. Det är lika bra, jag känner att jag behöver smyga in detta i mitt liv. Jag är iallafall fast besluten att gå dit. Ska bara droga ner mig först. Sökte dr B och han ringde upp strax efter 12 - trots att han precis skulle iväg på semester efter lunch enligt sekreteraren - och jag fick utan krångel recept på Stesolid när jag berättade om min nya karriär som skräckslagen men dock beslutsam tandpatient. Skönt att känna sig betrodd. Ibland misstror jag mig själv... men faktum är att jag kan hantera benso, tar det verkligen bara emellanåt vid behov.

Nu ska jag iallafall sikta in mig på att sköta tänderna, ja borstat har jag förstås gjort förut men nu har vi elektrisk tandborste som enligt tandhygienisten är mycket mer effektiv, och jag ska gå loss med tandtråd och mellanrumsborste, inte slarva! Det sägs att det tar sex veckor att skapa en ny vana. Vi får väl se.

Tänk, igår var det klarblå himmel och jag promenerade ner till havet. Idag har jag varit ute två gånger i regnrusket - blodprov och skicka födelsedagskort - och inte blev det roligare andra gången. Precis som majoriteten svenskar excellerar jag i att klaga på vädret.

Jag har varit trött och matt sedan jag kom hem från Göteborg. Inte ledsen, bara utsugen på kraft. Sover mycket, kroppen är tung, vill mest äta mini-Toblerone på soffan. Men det får vara ok i några dagar. Nästa vecka är det fullt pådrag igen.

Mörkertid

Sovpaus, dvs paus från sovandet. Ett vagt drömobehag växlar över till en känsla av värme och ljus. Ljuset blir desto tydligare i kontrast mot mörkret. yr.no lovar minusgrader lördag morgon. Bara att konstatera att det blev aldrig något bad i år (hoppar i en isvak gör jag icke!) Jag äter Falu rutknäcke.

Jag vänjer mig vid att vara pseudo-dyslektiker, checkar utan att tänka på det efter överhoppade ord och bakvända vokaler. Man får betala för att slippa depressionen, och det är ju rena reapriset.

Mitt i natten/tidig morgon. Det går en slinga där från då- tilll nutid. Fjärilarna i maggropen och den märkliga svävande känslan i huvudet. Känner mig sällan så levande, så mig själv som då. Ensam. Spindeltrådarna till de sovande. Kärleken som sprids som ett duggregn.

Är det värt det? Konstig fråga, som om det fanns ett val. Det handlar snarare om tacksamhet. Jag får oförtjänt något vackert i utbyte för de blod, svett och tårar som livet mestadels är.

Kroppsnära

Dagsläge på viktfronten (se Kylskåpet, Kylskåpet2) :
Sedan jag slutade med Risperdal i juli har jag gått ner 4 kg utan att aktivt banta. Skönt, det är så jag vill ha det. Jag har ätit godis och tårta men inte så mycket och ofta. Sötsuget är betydligt mindre och nöjer sig med frukt. De 81 kg jag har nu kan jag leva med, går jag ner ytterligare så är det mest en bonus, det är inget jag tänker ligga sömnlös över.

Regn. Ska nog ta en promenad ändå i regnjacka. Gillar dock inte så mycket att promenera utan mål, så jag får konstruera ett sådant. Ner till stan är inte så stor vits med, slutar bara med att jag köper något jag inte behöver. Orkar jag satsa på stranden? Fram och tillbaka är det tre timmar totalt. Jag är inte så vältränad. Men det är en rätt trevlig sträcka att gå, mycket av vägen går genom skogen. Har gått den förr men då har jag oftast varit hypoman... Men men, då är det väl dags att visa att man kan vara energisk även när man är normal. :)

Vinnarskalle

Trots att jag sovit 10 timmar vaknar jag med en koltrastsång i mitt hjärta. Solen som lyser ute känns självklar, men börjar det regna så gråter jag inte med himlen, det är en sorts gradvis tillvänjning inför hösten. Sommaren har laddat mig, givit mig en buffert. Kom igen nu gula löv, jag ska nog ta er!

Jag har inte en enda plan för idag, men en promenad måste det bli, jag är en riktig soffpotatis. Inte parkera mig vid datorn, då kommer jag bara klottra ner internet. Får se hur det går med den föresatsen. ;)

De allsmäktige som styr vår stad har bestämt att vi behöver lite mer monument, och ska placera ut ljuspelare längs en infart till centrum. Folk är mycket mer exalterade över att vi äntligen ska få en H&M-butik. Men när de grävde upp en av de centralaste gatorna hittade de bara någon decimeter ner en massa skelett. Den marken tillhörde kyrkogården på 1500-1600 talen. Så nu är det en arkeologisk utgrävningssajt. Vi var där med resten av stan och tittade, och mycket riktigt fiskade de upp ett antal ben. Undrar vad dessa namnlösa döda skulle ha tyckt om att bli ett folknöje. Det kanske inte är ett så tokigt öde ändå. Skull celebrity.

Omskakad

Det åskar så att huset bokstavligen skakar. Och nu kommer ösregnet. Vi som nyss pratade om att äta middag på balkongen, tur att vi aldrig hann ut!

Jag är lite ohälsosamt förtjust i naturkrafter så länge jag sitter tryggt och varmt inne i min lägenhet. Skulle väl vara mindre roligt om åskan faktiskt slog ner. Men det är lätt att glorifiera storm och snöfall ur ett estetiskt perspektiv, inte tänka på de stackars skogsägare som får allt förstört eller dem som sitter fast på X2000 mitt i ingenstans. Och det är bara "snälla" effekter i vårt land. Naturen skördar många liv.

Skulle nog kunna bli en sån där gräslig tornadojägare som man ser på Discovery.

Nedskalad

Jag ska minska på Cisordinolen, en kvarts tablett i taget, och se hur det går. Dr B lät kanske inte fullkomligt övertygad om att jag klarar mig helt utan men jag får iallafall försöka. Time will tell.

Det regnar och jag vet inte riktigt om jag vill gå ut idag, eller om det räcker med att stå en stund på balkongen...

Boom

Åska :D

Synvinkel

Kom i samspråk med en man vid busshållplatsen som berättade att där han kom ifrån i Irak är det 45 grader just nu. Bara för att sätta hettan i perspektiv. :)

Trots att jag går i kortärmat nu kommer ärrnojan i vågor. Men jag märker någon sorts kvalitetsförskjutning i tankarna. Kortfattat: "varför gjorde jag så?" istället för "varför gör jag så?". Det är lite spännande. Egentligen är det inte så länge sedan jag skadade mig senast, ändå identifierar jag mig mer med de blekta ärren än de röda, fast ännu inte helt med den oskadade huden. Inte där, men en bra bit på väg.

Nu vet jag också att den största anledningen till att jag kan sätta mycket av självskadetankarna åt sidan är att mitt mående är så pass stabilt just nu. Inga duktiga knep och trix, bara tillräckligt med ro.

Sedan, om man ska vara riktigt rå, så har jag de facto vanställt mig själv. Disfigurement. Jag har fortfarande svårt att konfrontera att jag har den (missriktade) kraften inom mig.

Ännu en bra dag, jag staplar dem på hög.