lördag 14 augusti 2010

Omskakad

Det åskar så att huset bokstavligen skakar. Och nu kommer ösregnet. Vi som nyss pratade om att äta middag på balkongen, tur att vi aldrig hann ut!

Jag är lite ohälsosamt förtjust i naturkrafter så länge jag sitter tryggt och varmt inne i min lägenhet. Skulle väl vara mindre roligt om åskan faktiskt slog ner. Men det är lätt att glorifiera storm och snöfall ur ett estetiskt perspektiv, inte tänka på de stackars skogsägare som får allt förstört eller dem som sitter fast på X2000 mitt i ingenstans. Och det är bara "snälla" effekter i vårt land. Naturen skördar många liv.

Skulle nog kunna bli en sån där gräslig tornadojägare som man ser på Discovery.

6 kommentarer:

  1. Åh jag älskar åska..helst ska det dundra som fan, då njuter jag.

    kram

    SvaraRadera
  2. Härligt! Jag älskar också åska. Väderrapporten säger att det kanske kommer hit om ett par dagar, jag håller tummarna.

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Visst känns det lite befriande med åska - det tar den kvava tunga luften och förvandlar den med buller och bång till lättandad njutning.

    Kram på er!

    SvaraRadera
  4. Jag tänkte faktiskt idag på att jag är en dramatisk typ som gärna älskar oväder av alla slag så länge jag kan stå inne och titta ut. De som varit drabbade av oväder håller nog inte med om att det är lika tjusigt.

    SvaraRadera
  5. Förstår vad du menar. Jag är uppväxt på landet i ett stort hus (som alltid varit åskans älskling, åskledaren har räddat många liv.. ) och har fått lära mig en väldig respekt för åska. Samtidigt har jag aldrig kunnat låta bli att beundra den, blixten, knallen, mullrandet.. det är så mäktigt. Den får riktigt gamla myter att vakna till nytt liv och en själv att känna sig så liten i jämförelse till naturen (något som inte händer speciellt ofta annars) Kram /vinterblomma

    SvaraRadera
  6. vinterblomma - ja visst är det en känsla av att gå upp i något oändligt mycket större...

    Kram!

    SvaraRadera