söndag 8 augusti 2010

Därefter

Stesolidluddig och relativt utsövd så har det värsta gått över nu (även om jag kommer på mig själv ibland med att räkna på datum och gårdagens inlägg postades 23.23 vilket inte är så kul när 23 är en symbolisk siffra, och idag är det 08-08 vilket dessutom är en symbolisk dag och imorgon 10-08-09 ur vilket det går att få nior som har det ultimata i räkningspotential, och nej, det är inte meningen att ni ska förstå detta, bara få en bild av hur krångligt jag kan tänka. Det är ingen större fara för jag är väl medveten om det och kan just nu slå bort det.)

Men det är otäckt när man ramlar ner i svarta hål. Jag tror det här är det jag tycker värst om, när fantasi och verklighet blandas. Trots att det jag gjorde var en viktig del av en utbildning och personerna hade själva valt att donera sina kroppar så känner jag mig skyldig. Tror att jag helt enkelt inte vill vara en människa som är kapabel till en sådan sak, vad annat är jag då kapabel till?

Kanske tillåter jag mig ett par Stesolid till idag, släcka den här elden innan den sprider sig.

6 kommentarer:

  1. Jag tror att vi alla är kapabla till att göra vadsomhelst, och det är bara vi själva som kan välja vad vi ska eller inte ska göra. Och jag tror att du själv kan avgöra var gränsen går för dig.

    Och ang. siffersymbolik - jag har liknande upplevelser då och då, vissa siffror är väldigt signifikanta. Jag har hört att det inte är alldeles ovanligt, jag undrar varför det är så? Vad är det som är så magiskt med siffror?

    Jag hoppas att du kan få slippa det svarta hålet, det är riktigt otäckt, och även om jag inte vet exakt hur du upplever det (en kan aldrig exakt förstå hur en annan människa upplever saker och ting) så vet jag hur fruktansvärt jag mår i mina svarta hål när fantasi och verklighet blandas till en enda röra.

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Charlyene - knepig fråga. Det jag medvetet tror mig själv om att kunna göra är ju friserat jämfört med verkligheten. Flera gånger har jag gjort saker jag inte trodde att jag skulle. Så helt och hållet litar jag inte på att jag vet var gränsen går.

    Spännande med siffror, de har ju använts som magiska symboler sedan urminnes tider. Någon sorts ordning ur kaos?

    Det blir inte så illa, bara en kvälls påfrestning och nu kan jag ta det riktigt lugnt några dagar, då släpper det nog.

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Jag hoppas att jag inte är kapabel att göra vad som helst, i alla fall inte mot vem som helst utan i så fall mot mig själv. Men det är inte heller rättvist. Varför skulle jag dra nitlotten varje gång?

    SvaraRadera
  4. Sänder en tanke. Det du skriver griper tag.

    SvaraRadera
  5. Tack för din fina kommentar hos mig:)

    SvaraRadera