Ibland när jag av nödtvång drar mig undan kontakt blir jag nästan manisk i att spotta ur mig foruminlägg och bloggkommentarer here, there and everywhere. Mitt kommunikationsberoende blir glasklart. När jag inte klarar av att möta folk öga mot öga, eller långa telefonsamtal, eller personliga mail, då vänder jag mig dit jag kan bli ignorerad, där ingen absolut måste bekräfta mig, där jag bara är en av alla knepiga personer i mängden.
Såg lite på TV2 om några engelsmän som begav sig till ett benediktinerkloster i sex veckor, där drar man sig undan världen i konstant samvaro med dussintals personer, dygnet runt. Det fascinerar mig lite. Att människor kan skydda min ensamhet, att jag kamouflerar min isolering genom att sträcka ut alla tentakler.
Egentligen har jag dåligt samvete när jag inte vill vara med. Någon kan bli ledsen. Numera säger jag ofta nej ändå, men lite av skuldkänslan finns där ändå. Det är fult att inte vilja vara med och leka.
Så tänker jag, just som du, så fantastiskt att känna igen sig så i någon annans tankar som jag gör i dina.
SvaraRaderaJag har tänkt på dig ofta och har tänkt skriva ett långt mejl, dock har jag inte orkat. När jag orkar skriva så har jag massor att berätta. Så plötsligt händer det; då kommer ett mejl från mig.;o)
Hoppas du har det bra, kära vän.
Tusen kramar
Tack för din kommentar, kära S.
SvaraRaderaHoppas du sover gott + kram!
Bloggullet, kära du - så roligt att du tittar in. Jag vet att du mejlar när du orkar och känner för det, och även om det går ett tag mellan gångerna så är det alltid lika välkommet!
SvaraRaderaSköt om dig!
Kram!
Anonym - jag har sovit gott och hoppas du får göra detsamma, när du nu sover. ;)
SvaraRaderaKram!
Nu har jag bokat tid på Blodcentralen för koll! (De har kvar alla uppgifter, men man måste gå dit personligen pga leg.krav)
SvaraRaderaKan du maila mig på vanliga adressen, när du har tid?
verif. = backtri
Jag läser alltså aldrig min gmail.
SvaraRaderaDet ska bli!
SvaraRaderaOj, känner igen det där.. Jag har varit så grymt osocial det senaste året (i verkliga livet) att vissa har slutat ringa mig eller räkna med mig öht.. Några har tagit illa upp och trott att det är något personligt. Och när jag förklarar att det inte har med dom att göra utan (bland annat) min bipolaritet, så får jag alltid det dräpande svaret "Jaha, du är en sån som försöker gömma dig bakom din diagnos, du?" Det känns så tråkigt. Försöker ju egentligen bara förklara att det inte är något personligt. =/
SvaraRaderaJag tror att det kan vara svårt för många att förstå när man inte pallar med att ha roligt. "Jag har det trist och jobbigt, jag vill inte släppa loss med kompisarna" - det går liksom inte ihop. Och har man inte varit där själv så är det nog svårt att fatta att någon kan bli däckad i två dagar av en enkel fika, att man vill men inte kan. Ibland önskar man att man kunde bjuda in folk i sitt huvud så de själva fick se.
SvaraRaderaJo jag vet också att man ska trappa ner väldigt långsamt men jag visste inte riktigt HUR långsamt. Jag försökte vara beredd på att jag skulle må dåligt men den ångesten som följde var lite värre än vad jag ahde förberett mig på =)
SvaraRaderaJag brukar också få sånt där dåligt samvete ibland, fast man egentligen inte borde ha det. Det är inte alltid dom vill leka med mig heller så varför måste jag alltid säga JA??? =)
Kramkram
Min psykiatriker sa någon om att börja med en liten dos samtidigt som jag avslutar med Optipar. Funderar på om jag skall börja med en fjärdedel med Sertralinet i några dagar för att sedan ta bort Optipar och öka Sertralin.
SvaraRaderakänns igen. spottar ju ur mig inlägg fast jag inte klarar av umgänge och stimulans. kröp till korset och blev sjukskriven i torsdags.
SvaraRaderanu ska jag vila eftersom hela kroppen slutade fungera. Men vad gör jag. Aktiverar hjärnan mer än innan genom att besserwissra hit och dit.
Fick nog lite panik över att inte vara till nytta. Yrkesmässigt som socialt.
Ger mig nog lite datorförbud ett tag. Mer frisk luft och skogspromenader. Iaf nu i början. Innan hjärnan smälter.
paperclip - jag borde nog följa ditt exempel. Idag åker jag hem till slut, det kommer nog kännas lugnare i invand miljö.
SvaraRaderaHoppas du mår bättre snart.
Ylva - ja du får ju höra med din doktor (fast hon verkade inget vidare). Men ta det lugnt, små steg är mitt råd.
SvaraRaderaHar du sett det här?
SvaraRaderahttp://www.gp.se/nyheter/sverige/1.418619-sju-timmar-magisk-grans-for-somn