söndag 1 augusti 2010

Med-beroende

Mer om mitt beroende:

Ja, beroende är jag. Även om vi inte aktivt gör något tillsammans utan sitter framför varsin dator i varsitt rum så blir jag lugnare bara av att veta att Mannen finns där. Tänk att vi träffades! Det var under så otroliga omständigheter. Och att jag envist höll kontakten, och att han öppnade upp sitt hem och hjärta för någon som just kommit ut från sin första långa psykvistelse och hade noll koll på allt. Nu tror vi att vi kan varandra utan och innan, och så dyker någon ny sida upp. Även om det är tryggt så tröttnar jag inte.

Han har jobbat inatt, nu väntar jag på att tiden ska gå så jag kan ringa honom när han har sovit.

Jag tror att han riktigt bokstavligen har räddat livet på mig. Varit min sista livlina. Ett förtroende som höll när allt annat fallit undan och slutet bara var en repstump bort. Ett minne som fick mig att slå 112 när tablettkartorna tömts. En anledning att att acceptera smärtsam och ofullkomlig hjälp, som ändå någonstans hjälpte. Ett tålamod som väntade in mig, väntade in en långsam vändning. Många, många, många skratt. Kärlek.

6 kommentarer:

  1. Det låter helt fantastiskt. :)

    SvaraRadera
  2. Charlyene - jag önskar att alla fick chansen, att alla som i onödan lever i tristess och konflikter, eller ofrivilligt ensamma, kunde få uppleva detta och känna sig älskade. Jag tror att det högst konkret skulle göra jorden till ett bättre ställe. All you need is love är nog inte sant, men det spelar roll.

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Oj, blev riktigt tårögd av att läsa detta. Mycket glad för din skull att du har hittat en stabil kärlek! :) Vi är få som är så lyckligt lottade, jag önskar att alla hade någon som fick dem att känna så!

    SvaraRadera
  4. vinterblomma - jag är glad att du också har någon. :) Ibland blir jag så ledsen när jag ser par som bråkar, vare sig de kastar porslin eller bara slentrianmässigt kommer med spydiga kommentarer. Som spelar mot varandra istället för att spela i samma lag. Att relationer kan vara så svårt... och jag har ju själv varit i dåliga relationer tidigare så jag vet att jag inte är perfekt. Kanske ligger det något i det där med personkemi.

    SvaraRadera
  5. Min man räddade mitt liv också, och räddar mig varje dag, jag frågar mig om det är rättvist mot honom. Att ha mig som gör honom orolig och nervös - vad ska jag hitta på nästa gång??

    SvaraRadera
  6. Miriam - jag är glad att du har din man. :)

    Jag har ställt den frågan många gånger. Mannen säger att det goda överträffar det onda, helt enkelt. Och så verkar han förstå att jag inte mår dåligt på grund av honom eller tror att det är hans fel. Det är nog viktigt.

    SvaraRadera