Hade tur och fick tid i tvättstugan denna morgon. Det är väldigt långa pass hos oss, 7-14 och 14-22, så man hinner få mycket gjort. Nu får täcken och kuddar en ordentlig genomkörare. Även om det är lite obehagligt att tänka på loppor så är jag lättad. Hann bli så orolig att det var en reaktion på lamotriginet, inte för att det direkt liknade hur en sån reaktion kan se ut men ändå. Vill absolut inte vara utan lamotriginet, det håller mig uppe ur depressionen bättre än något annat.
Finner mig själv styra stegen mot ett forum jag en gång bodde på, ett forum för självskadande personer. Där finns några oldies kvar, en del av dem som slutat skada sig blir kvar. De flesta går vidare. Nu är forumet så stort men jag minns i början, gemenskapen, man grät och skrattade med varandra. Till skillnad från en del andra forum så fanns det gamla tanter och gubbar som jag. Finns ska jag säga. Personer som kämpade hårt för att dölja sin ovana. Några yrkeskategorier jag kommer ihåg: sjuksköterska, tandläkare, psykoterapeut, nästan färdig läkare, veterinär, lärare, speciallärare, jurist, polis, ekonomichef på större företag, doktor i matematik, kemist, designer - jag minns inte alla.
Varför ens gå tillbaka? Är stegen tunga eller lätta? Avgrunden som lockar, eller lockar ljuset mer? Inget svetsar samman folk som motgångar, är det så? Jag lärde mig mycket om livet, inte tillräckligt mycket, många frågetecken följer mig. Jag skriver inget, läser bara, men varför? Är det något med att så fort jag slutar skada mig under en viss tid så börjar jag tro att det är över? Ett slag mot mig själv, mot den jag var, "hördu din idiot, det var väl bara att lägga av, jävla drama queen". Varför är det så svårt att hitta balansen mellan att uppfostra sig själv och bekräfta sig själv? Varför så lätt att landa i självförakt?
Därför att livet lärt en förakt.
SvaraRadera(ordverifikation i blått: citying)
Finns ju i otaliga former ... det vet både du och jag.
SvaraRaderai grönt: infidn
redamint i rött
SvaraRaderagratedsm i roșu
SvaraRadera"exhno", culoarea este verde
SvaraRaderaraghlypo ...
SvaraRaderaSant.
SvaraRadera(Och vad är färgernas funktion? Antagligen bara en uttråkad programmerare...)
Förstår din tanke. Har funderat på det själv. Jag har en vis vän som jag kan fråga. Hon brukar alltid komma med så bra svar. ^^
SvaraRaderaHoppas att det löser sig nu när du tvättar allt! Obehagligt med det där!
symoure i rött ... antagligen för att säkra att det är ett MÄNSKLIGT öga som läser (apropå att det finns färgblindhet, t ex.)
SvaraRaderaDå får vi alltså anta att en spambot inte klarar färg. Jag har ingen aning. Men räcker det inte med kontrast mot bakgrunden som du ju har även med färgad text? Hmmm. Funkar verkar det ju göra i vilket fall, jag har inte fått några spamkommentarer.
SvaraRaderaKommer ihåg när vi hadde tvättstuga och hur bra det var, allt tvättat på en gång och så rent och fint det var.
SvaraRaderaTänkte på det här forumet du skriver om, har du tänkt gå med igen? Tror att det ibland man vara en trigger - iallfall för mig, lite så "om andra gör det så kan jag också". Knepigt tycker jag. Hoppas du kan stå emot det destruktiga i såfall. Hoppas du får en fin tisdag -här hos oss ösregnar det och väldigt otrevligt ute.
Miriam - jag har aldrig helt lämnat forumet, har en sorts blogg där fast jag väldigt sällan uppdaterar den numera. Det känns inte så farligt destruktivt, en stor andel av diskussionerna handlar om relationer, plugg, jobb, allt möjligt, snarare än självskadandet. Mest går jag nog dit för att kolla upp gamla bekanta. Det farliga i det är snarare att jag blir påmind om mig själv för några år sedan, det drar upp känslor av förtvivlan och att vara förvirrad och suicidal. Det är svårt att stå ut med att ha mått så dåligt, skulle helst vilja förtränga det. Samtidigt, om jag stänger det ute så blir jag så chockad när jag återigen mår dåligt.
SvaraRaderaJaja, jag får ta det lite lugnt helt enkelt. Nu ska jag till tvättstugan, här duggregnar det bara som tur är!
Kram!
Gillar din kommentar från
SvaraRadera17 augusti 2010 11:41
mardial i rött :))
Jag tror faktiskt att det ligger i människan att vilja må lite dåligt. Inte jättedåligt, men lite sådär. Varför skulle annars så många läsa böcker av Berny Pålsson eller varför inte C. Bukowski? Eller alla andra författare som skriver om lidande? Jag tror att avgrunden lockar. Vi vill bara inte falla för djupt.
SvaraRaderaKram!
Anonym - leve färgseendet!
SvaraRaderaCharlyene - du har nog helt rätt. Annars skulle alla bara titta på Vänner.
SvaraRaderaKram!
Försök strunta i forumet om du orkar..det kan ju trigga, som nån sa.
SvaraRaderaKRAM
Hej LaLuna - jag ser det som att jag kan inte undvika allt som triggar, utan behöver träna mig på att hantera det som triggar istället. Men det är för att jag har en hyfsat stabil grund nu, så även om jag kan bli känslomässigt påverkad så rasar jag inte ihop av minsta lilla.
SvaraRaderaKram tillbaka!