onsdag 31 oktober 2012

Post-it

Note to self:  Do not talk to dead people.

måndag 29 oktober 2012

Utslätning

Det blev Syster C, lite prat om hur jag känner det svårt att verkligen engagera mig i "intressen" nuförtiden, saknar passion, det blir lite långtråkigt. Vet inte hur mycket medicinerna har att göra med det hela, eller så är det bara jag.

Nåväl, jag hittade något snällt att göra för någon annan så dagen är inte helt bortkastad.

Väderlek

Tidig morgon, fast det nya 6 är det gamla 7, sådär ärketidigt är det inte. Känns som en orolig dag. Eller så kan man inte säga, det kan ju ändra sig när som helst under dagen. Ett telefonsamtal, ett trevligt mail, och vips så har man bytt stämning.

Men ändå. Jag har oftast en grundkänsla som visserligen kan brytas av för stunden, men som ligger där segt och väntar. Ibland är jag obändigt glad. Idag känns det väl mer åt det andra hållet.

Jag har vissa drag av kontrollfreak (även det inte går så långt att jag gillar att städa...) En sak jag vill är att veta vad som ska hända under dagen, åtminstone ungefärligt. Och idag har jag tid till Syster C, fast det är inte säkert att hon är tillbaka och jobbar ännu efter en planerad operation. Så jag kan bara vänta och se ifall hon ringer återbud någon gång på morgonen. Det löjliga är att jag inte känner något akut behov av att träffa henne, jag blir bara fast på att jag vill veta om jag ska ta den timmen eller ej. Jag har massor med tid idag som inte är intecknad. Jag kan ändra mig med kort varsel. Men nej, jag sitter här 7 på morgonen och vill veta.

Mystisk soluppgång med molnslöjor som ser ut som rök. Igår var det strålande. Mannen och jag åkte till en sjö, fikade vid strandkanten, Mannen fotade lite. Senare på kvällen träffade jag en vän, pratade mycket om hundar, jag kan inget om hundar, har aldrig haft en hund och förhåller mig egentligen lite avvaktande till dem. Men fick hur som helst upp en av dem i knäet och han måste ha slickat ren min hand från sjutton hudlager - väldigt söt. Jag var trött efteråt, mycket lyssnande, fast jag fuskar ibland och nickar och ler fast jag knappt hört orden.

Nej, jag ska fundera ut något litet snällt att göra idag. Bara något så jag kan känna mig en aningens aning nöjd.

lördag 27 oktober 2012

Tipset

Får avrunda kvällen med ett litet bloggtips: http://theroadtoutopia.blogspot.se/ av den sprudlande personligheten Therese Gustafsson.

Och ett musiktips: en av de vackraste rösterna någonsin...
http://www.youtube.com/watch?v=5PYt2HlBuyI
(operavarning)

Sussa gott därute!

ID-kort

Det här har jag säkert skrivit om förut... ursäkta reprisen.

Vad är min identitet? Fråga som gäckat betydligt mer intellektuellt välutrustade filosofer än mig i årtusenden. Jag känner sannerligen inte till Sanningen. Predika kan jag bara göra för mig själv. Och imorgon tänker jag kanske helt annorlunda, nyckfull människa som jag är.

Min odödliga ande levde jag med i många år. Den var rätt krävande. Som odödlig ande ska du liksom inte vara bunden till värdsliga ting. Som att springa efter bussen. Eller bli sur när du missar den ändå. Som odödlig ande ska du inte springa. Eller gå. Du ska skrida fram. Tror jag. Eftersom jag inte levde upp till kraven var det ganska lätt att dra slutsatsen att jag var en förlorad själ som bara kunde hoppas på att landa mjukt när jag störtar utför avgrunden.

Med åren har jag blivit kött och blod. Plötsligt räcker det långt med en hjärna. Jag har hållit en människohjärna i min hand. Det gör en lite ödmjuk. Eller kanske galen. Där ryms perceptioner och känslor och tankar och beteenden, Nya Testamentet och Statistisk Årsbok. Så komplex och så simpel.

Anden lever kvar, i min sjukdom. I uppåtsvängar har jag skådat in i andra dimensioner, i nedåtfallen varit jagad av mörka demoner. Så fort jag blir "normal" kommer jorden tillbaka, på gott och ont, fast mest på gott.

Min identitet idag definierar jag utifrån mina tankar, känslor och handlingar. Jag kan inte få ihop att jag är något annat än det jag tänker, känner och gör. Det behövs liksom ingen mer förklaring. Kanske för att jag just nu nöjer mig med livet här och nu och lämnar det bortom åt sitt öde.

Jag får rätt ofta höra att jag inte får tänka "jag är bipolär" utan "jag har bipolär sjukdom" ska det heta. Aja baja, inte identifiera sig med sjukdomen. Det sägs säkerligen i högsta möjliga välmening, men det blir svårt för mig att pussla ihop ibland. För jag är sjuk i hjärnan. Jag har inte brutit benet. I hjärnan skapas mina tankar och känslor, och de påverkas oerhört starkt av min sjukdom. Jag hade inte varit samma person om jag varit det svårdefinierbara "frisk". Jag är samtidigt inte heller exakt samma personlighet som en annan människa med bipolär sjukdom. Vi pratar många variabler här. Men bipolär är en del av min identitet, en del av det som förklarar vem jag är, liksom "stolt mamma", "hängiven fru", "halvtaskig på att städa". Det är inget jag sätter upp bredvid namnskylten på dörren, men heller inget som jag vill ska glömmas bort.

Nä, nu är det väl dags att sova efter denna pretentiösa utläggning!

Snömannen

Trevlig bekantskap: på Willys finns det frusna körsbär i bärhyllan. Gjorde paj tillsammans med äpplen (och förstås en massa smör och socker ;)) Bra att mata Mannen med så blir han glad.

Småplockar hemma. Tvättar lite och så. Skymtar några Bigfoot-jägare på Discovery. Det verkar så meningslöst. De hänvisar till ett extremt suddigt kraftigt uppförstorat foto och tycker sig se bröstmuskler bland pixlarna. Men det är kanske så att vi alla behöver en dröm, ett fokus. Jag antar att livets mening är verklig även om vägen dit kan vara tämligen fantasifull. Och för all del, så länge det inte går ut över andra människors välbefinnande... det är svårt.

Kan sakna att vara fanatiker. Då visste man var man stod, även om man också visste att man var fördömd.


Hagelmorgon

Och där kom den, första morgonen med riktigt vinterkänning. Klarblå himmel, vitt på taken, fast det vita är inte fluffig snö utan vassa hagel. Känner mig riktigt sugen på att gå ut.

Tappade fullkomligt intresset för träningen. Kanske för att börja-träna-kursen blev inställd (och jag måste maila och hålla på för att få tillbaka pengarna, sånt stör mig). Jag vet naturligtvis allt det bra och viktiga med att träna, men kan inte hitta ett uns engagemang i mig. Det blir bara ytterligare ett dåligt samvete, längre kommer jag inte.

Mår inte dåligt men är inte riktigt på g. Oroar mig för allt som är och allt som skulle kunna hända. Meningslös sysselsättning.

Äsch, se framåt. Ska försöka komma iväg på Tutankhamun-utställningen nästa vecka, någon dag orkar jag säkert. Och veckan efter kommer stora sonen med fru ner en kort sväng. De har bokat bröllopsresan nu till Tokyo. Ska bli så spännande att få uppleva det via dem. Jag fyller 50 också snart, det är lite ballt faktiskt. Vem trodde att en skulle bli så gammal? Ingen stor fest, sånt ligger inte för mig, jag smiter iväg till Götet bara. Tänk om det blir 30-40 år till? Tanken hisnar.

fredag 26 oktober 2012

Vinkning

En aning bloggtorka här.

Träffade min nya läkare igår, Dr R. Han verkade inte så engagerad, men jag mådde ju (normal)bra igår så det behövdes inte ändras på någon medicin eller så. Fast jag var ändå där i 45 minuter eftersom han behövde uppdatera mina uppgifter i BipoläR-kvalitetsregistret, massa frågor. Tar med mig att han inte tyckte att jag hade någon personlighetsstörning. Fick ju höra i flera år att jag hade emotionellt instabil personlighetsstörning (borderline) fast jag aldrig helt kände igen mig i beskrivningen. Skönt att slippa en etikett man inte har någon hjälp av. Får i övrigt se hur det utvecklar sig med Dr R, han var iallafall inte direkt osympatisk.

Hoppas annars att Syster C är tillbaka på måndag. Hon skulle vara borta ett tag pga en mindre operation och visste inte i förväg när hon kan börja jobba igen. Ja ja, jag klarar mig ett tag till annars, är inte direkt i behov av något just nu. Fast sånt kan ju ändras snabbt, tyvärr.

Vi intog lite friskluft nere på stranden idag, stora vågor. Skönt att andas rymd. Precis när vi skulle åka hem började det att hagla som sjutton - då var det skönt att kunna sätta sig i bilen igen. Vinterläge på.

onsdag 24 oktober 2012

Namnlagen

Det är lite lustigt egentligen, jag är inte intresserad av heminredning, men när jag är lite uppåt så får jag infall att jag genast måste fixa till något hemma. Som om jag plötsligt får ögon och ser ett hörn, en hylla som omedelbart ska åtgärdas (eller som för knappt två år sedan när jag var inlagd och helt möblerade om kök, hall och vardagsrum nattetid med hjälp av Ikea-appen i mobilen...) Idag ska en vit Billy hämtas hem, minsta sorten. För några dagar sedan fick jag syn på den hängande korgen i hallen med sjalar och vantar, och retade mig enormt på att den ser så stökig ut. Trots att jag just nu är på neutralhumör stör den mig fortfarande så det blir Billy med dörren Olsbo och så Kassett-lådor på det. Att Ikea namnat sina varor länge vet jag, men när spred det sig i resten av samhället? Kläder, prylar, mycket av det man hittar i affärer har namn numera. Jag skulle vilja sitta i en namnkommitté!

Känner av efterskalvet av att ha varit inlagd, även om det bara blev en vecka denna gång. Sorgen över att åter en gång ha halkat ner så långt att det behövdes. Visserligen glad att jag fick hjälp, men osäkerheten som kramar mitt hjärta - jag kan aldrig helt lita på mig själv. Jo, jag har en personlighet och en självbevarelsedrift som till slut kickar in (hittills). Men personligheten kläs i vitt skilda dräkter som kan göra den lurig att hitta, och självbevarelsedriften är en nyckfull dam som ibland låter mig gå alldeles för långt.

Äh, lite kaffe på det här så blir det nog bra.


måndag 22 oktober 2012

Solitär

Vissa morgnar bara väntar man på att tiden ska gå så man någorlunda väluppfostrat kan ringa/sms:a folk utan att väcka dem. Vissa dagar vill man bara ha sällskap.

Vissa dagar vill man hålla världen på avstånd. Inte depp, ilska, rädsla, bara ett stillsamt behov av att få umgås med sig själv och sina egna tankar. Idag är en sådan dag. Sade nej till en inbjudan, och faktiskt utan dåligt samvete.

Visserligen har jag ringt Mannen en gång på jobbet, bara för att höra hans röst. Men det har uppfyllt min kvot av människobehov.

Visst får det bli en egendag.

söndag 21 oktober 2012

Tidsaxel

Har plötsligen sovit åtta timmar så jag är väl på väg in i en mer normal period. Sömnen är som en termometer för mig.

Sattes på Zyprexa när jag var inlagd, har halverat dosen på eget bevåg sedan jag kom hem, och nu är jag frestad att sluta med dem helt. Jag kan helt enkelt inte ta dem utan att äta som en galning. Det handlar inte om att jag inte fattar att det inte är nyttigt att trycka i sig en hel stor chokladkaka, det är en ätinstinkt som totalt kör över allt förnuft. Det är inte bara som jag är kinkig, tre kilo på en vecka är faktiskt inte acceptabelt. Får se hur jag gör.

Har inget särskilt inplanerat idag. Tänkte titta ut och kolla vädret, och såg till min förvåning att det fortfarande är mörkt ute. Javisst ja. Det är höst också. Tidsomställning nästa helg. Så märkligt.


lördag 20 oktober 2012

Lyxliv

Jag mår alldeles utmärkt, men har inte så mycket att blogga om. Hemgjord saffransdoftande fisksoppa är bättre än sjukhusmat, har jag konstaterat. Särskilt med champagne till. Shoppingmaraton idag - Ikea med vän som älskar inredning. Men med frukostpaus och fikapaus och glasspaus är det inte så illa. :) Hon var bl.a. ute efter en speciell vas i en speciell färg, men det fanns inga kvar i hyllan. Så vi gick runt och kollade i precis varenda "rum" de inrett, och när vi nästan nått slutet av slingan så hittade vi vasen i ett hörn! Min vän som har varit med förr tog den med till fyndavdelningen, pekade på några mikroskopiska repor undertill och fick den nedsatt med 150 kr. Snyggt jobbat.

Själv köpte jag inte ens servetter, men hittade två billiga skärp på Gina Tricot. Jag har alltid sett den som en tonårsbutik och trodde inte att en fet medelålders tant kunde hitta något där, men jag hade fel.

Shoppade mycket igår också, nätshopping, är lite (mycket) hejdlös just nu men nu får det vara nog! Låser kassakistan för den här månaden. Blev iaf impad när jag vid 23-tiden mailade en fråga till en nätbutik och fick svar 03.32. Jakob är nu min idol.

Ny läkare på torsdag. Det känns alltid konstigt att ha sådana besök inplanerade när man tycker att man mår bra, men det kan ju svänga snabbt tyvärr...

torsdag 18 oktober 2012

Hemvändare

Nu är jag utskriven. :) Mår strålande. Fast om (ehrm, när) jag dimper ner har jag en läkartid om en vecka.

Vi for till köptemplet på vägen hem från sjukhuset. För en gångs skull handlade Mannen mer kläder än jag. ;)

Har just pratat med mina barn på telefon ♥ De är så smarta och snälla. Något har gått rätt.

onsdag 17 oktober 2012

Nollshopping

Hmm, det är något med "ta det lugnt" som jag inte fattar ibland. Sov sådär fyra timmar, sedan satt jag vid datorn. Mannen gick tidigt till jobbet och jag tog bussen till köptemplet. Måste varit där en bra bit över två timmar. Men faktiskt så köpte jag inget annat än en chokladbit. Det fanns - tro det eller ej - en sorts tanke med besöket. Jag gillar ju att nätshoppa (också) och har bl.a. fastnat lite för Provrummet.se , har handlat en hel del på deras rea. Nu har jag sett vissa saker där som jag gärna skulle vilja ha men de är till ordinarie pris... så planen var att gå runt i alla de vanliga affärerna (HM, Lindex, KappAhl, Indiska, Zizzi, Joy och några fler) Där skulle jag upptäcka att det fanns saker jag ville ha istället som var mycket billigare. Dock funkade inte planen, för när jag faktiskt hittade något så kostade det ändå minst 600-700. Nä, man får väl betala räkningarna först. ;)

Jag är iaf glad idag. :)

tisdag 16 oktober 2012

Hemvist

Mycket bättre idag. Nästan så jag flyger uppåt. Är hemma på permission tills på torsdag e.m. Jag hoppas det braiga håller i sig. Måste bara se till att sova ordentligt. Vill ju hellre sitta vid datorn halva natten. Men nu ska här marscheras ut i köket och inmundigas sömnpiller, och hoppas på att det går lättare i ens egen sköna säng.

Jag är dålig på att läsa bloggar men det ber jag inte om ursäkt för, jag har behövt ha en period av kala väggar och brist på stimuli. Har inte pratat ett enda ord med någon medpatient. Lite olikt mig. Men jag har behövt den här stunden av total monotoni.

(Tyvärr behöver jag ta Zyprexa igen så jag vågar knappt ställa mig på vågen...)

söndag 14 oktober 2012

Stillsammare

Mår lite bättre idag tycker jag. Mindre snurr i skallen. Beroende på vad fru doktor säger kanske jag får åka till min hemstad imorgon för samtalet jag har inbokat med Syster C. Skulle gärna träffa henne för sedan ska hon vara borta ett ospecifierat antal veckor för hon ska göra en operation. Jaja,vi får se.

torsdag 11 oktober 2012

Säkerhetslösning

Inlagd på psyk i Hbg. Bara utifall att.

Imse

Spindlar


Jag har ingen extrem spindelfobi, tycker bara de är lite obehagliga. Men de senaste dagarna har jag hela tiden fått för mig att jag sett spindlar i utkanten av synfältet fast det inte fanns någon där. Vi har massor av spindlar inomhus här på hösten så det är ju inte helt osannolikt att se en, men det har som sagt bara varit falskt alarm. Tills nu. Ett stort fett äckligt jäkla kryp singlade just ner på en tråd rakt framför mitt ansikte där jag sitter vid datorn precis bredvid min säng. Ihhhhh! Nu sitter den högst upp på gardinen. Jag vågar inte röra den. Usch så löjlig man är.

onsdag 10 oktober 2012

Förledd

Läser och läser, trots att jag inte orkar, trots att huvudet snurrar och ögonen svider. Platser, namn, händelser, minnen väcks återigen. Vad det nu ska vara bra för. Men det är oemotståndligt. En del av min historia, min kultur under ett antal år. Att höra det av en annan röst än ens egen. Inte första gången jag delar och delas, förstås, men denna bok är så pass strukturerad och utspelar sig i min del av världen. Jag har gått på gatorna, talat med personer. Det blir konkret.

Jag har mycket ångest. Tog just lugnande. Och datum dyker upp med röda siffror i mitt huvud. Men jag kan inte släppa.

Improvisationsförmåga

Lite småtokigt blev det i natt, men jag väckte Mannen vid 6 och fick en varm trygg famn att somna om i. Andra väckningen blev lite lindrigare än den första. Väntar nu på fastighetsskötaren, spolknappen till vår toastol är trasig och ersätts för tillfället av en tillböjd stålgalge. :)

Det utlovas mestadels uppehåll idag så det är väl läge för en promenad.

Haha, nu börjar det just att spöregna...


Nattligt

Jag klämde in lite socialt liv igår redan på förmiddagen. Hälsade på en kompis för att se på hennes nya lägenhet. Det spöregnade när jag åkte men klarnade upp lite så vi kunde gå ut med hundarna under uthärdliga omständigheter.

När jag kom hem däckade jag på soffan. Och sedan på kvällen somnade jag åtta, gick och lade mig mest för att jag inte stod ut med att vara vaken. Men vaken är just vad jag är nu mitt i natten, förstås (har ännu inte utvecklat någon större förmåga att skriva i sömnen - hoppas jag). Gör som man inte ska, sitter med datorn vid sängen, dricker kaffe, läser nyheter och blir än mer deppig. Kan inte människor bara vara snälla? (ja, jag är född på 60-talet, vi borde väl ha blivit snälla men se bara vilken kall värld vi har skapat...)

Nej, nu tänder jag ett doftljus och eftersom det inte är en snöbolls chans att jag ska somna om just nu så ska jag skippa nyheterna och läsa trevligare saker. Om jag kan ändra kurs på oljetankern till hjärna.

Mannen köpte en bok och jag tänkte att jag skulle hålla mig milsvitt ifrån den, men hur det nu var så läste jag två kapitel och trots att det rör upp så mycket inom mig så funderar jag på att läsa vidare. Jag vet inte till vilken nytta. Ibland är man bara fixerad vid sådant som borde få vila i frid. Man kan inte leva i det förgångna, men det händer att det förgångna inte vill släppa taget utan hänger kvar som en bulldog i ett köttben. Har lust att hämta boken trots att jag vet att det vore förbaskat dumt här och nu.

Är så där depressionsbanalt besviken på mig själv. Och känner hur beklämmande de här raderna är. Feel-bad-reading.


tisdag 9 oktober 2012

Kolasegt

Lustigt, jag sover som om jag tog sömnpiller fast jag inte gör det just nu. Det är väl bra antar jag, men jag känner mig tung i huvudet när jag vaknar. Går och segar hela förmiddagen om jag inte absolut måste ut och göra något. Nu borde jag duscha så jag kan gå till Coop och köpa kaffe. Hur svårt kan det vara?

Har skuldkänslor för att jag tar upp vårdresurser och inte alltid orkar vara så kul som familjemedlem. Mycket "borde" och "skulle". Hittar ingen ro i att vara mig själv, jämför mig alltid. Utom när jag är hypoman, då är jag finfin och har superbra idéer. Några dagar då och då, sedan är det tvivelsdunklet som råder.

Kämpade hela gårdagen och denna morgon med att inte falla dit i gamla ovanor. Undrar vad jag egentligen kämpar för. För att inte oroa andra, kort sagt. Den känslan, att min kropp ägs av andra människor, är svår att stå ut med.

Nej nu får jag fan duscha. Mannen kommer hem från jobbet när som helst. Kan ju hinna borsta tänderna åtminstone före dess så han slipper sunkiga pussar.

måndag 8 oktober 2012

Dag

Nu har jag snart kommit igenom dagen. Mannen skjutsade mig till sjukhuset på morgonen när han ändå skulle iväg. Jag brukar gå till provtagningscentralen där, de är oftast bra på att sticka. Idag kändes det inte alls.

Men väl ensam hemma slog ångesten till, och jag gick helt sonika och lade mig och sov ett par timmar för att komma undan världen.

Efter lite kvarbliven kycklingpaj till lunch gick jag till Syster C på psyk. Hon är väldigt gullig och anstränger sig för att förstå, det är inte illa. Imorgon är det visst behandlingskonferens och hon skulle kolla om de bestämt en läkare åt mig än, samt ta upp det jag berättat om jobbiga minnen och flashbacks och se om de har något att erbjuda. Jag förväntar mig inte så mycket men det är skönt att ha en kontakt som försöker ordna saker. Lite bättre kändes det efteråt.

När jag kom hem hade jag fått en kallelse i posten till en läkare, den 5:e november. Återstår att se om det är honom jag ska ha mer stadigvarande. Jag tror mig ha träffat honom akut för några år sedan, men intrycket är alltför suddigt för att jag ska veta vad jag har att vänta. Han pratar åtminstone svenska, det kan man inte ta för givet numera (jag har inga problem med utländsktalande läkare inom andra specialiteter, men inom psyk går det bara inte om man inte kan kommunicera ingående med tal. T.o.m. danska kan vara knivigt.)

Åkte en sväng till Ikea däremellan. Det kändes för hotfullt att vara hemma. Köpte skolådan, det blev bra.

Typiskt att Mannen jobbar ikväll (jo han är pensionär men han hoppar in på timmar). Det hade varit skönt med sällskap... Skuggorna kryper inpå mig.

söndag 7 oktober 2012

Litiumjon

Folket var här i nästan tre timmar och jag lyckades vara social hela tiden. Hittade ett reservbatteri någonstans i benmärgen. Det var trevligt, de är gulliga människor. Så fort de hade gått vid halv sex slängde jag mig omkull och vilade-sov. Vaknade av medicinlarmet. Behövde ta litiumet i tid för jag ska ta blodprov imorgon bitti (och då ska det helst ha gått så nära tolv timmar som möjligt sedan senaste dosen).

Blodprov, ja. Och psyk efter lunch. Hurra en sån dag. Måste hitta på något annat distraherande som håller mig hemifrån. Obra tankar knaprar på mig. Hårt.

Fotnot

Sovit elva timmar (utan kemiskt understöd) och känner mig lätt desorienterad. Tror jag hoppar över bloggrundan idag, det får inte plats fler människor i mitt huvud än jag själv. Man blir självisk när man är deprimerad.

Fick iaf ett ryck och städade undan sommarskorna i hallen. Jag har rätt många skor och dåligt med utrymme, så det blev bara några som fick bo ordentligt i skokartonger i garderoben, resten hamnade i en stor plastpåse bakom en dörr. Usch, jag skulle kunna vara organiserad om jag bara vore lite mer tålmodig. Och mer villig att kasta saker. ;) Men vill inte bli av med något även om jag bara använder det en gång i kvartalet. Pack rat.  Har sett en förvaringslåda på Ikea som skulle kunna ersätta plastpåsen, kanske återvänder jag dit någon dag. Det är ändå bra att ha planer, om än ack så banala, det är banal nivå jag fungerar på just nu så det räknas.

Sitter och stirrar ut i rymden, men det får jag ägna mig åt sedan, nu ska bullarna sättas igång.

lördag 6 oktober 2012

Umgängesrätt

Håller mig flytande med sex, droger och rock'n'roll. Samt Ikea och matlagning. ;)

Imorgon blir det en familjemiddag. Jag var inte riktigt förberedd mentalt. Mannens vuxna söner, deras mamma och ev. en flickvän. De är snälla människor som jag känner väl, ändå känns det tufft. Kanske framför allt för att om vi är hemma här kan jag inte springa ifrån ifall jag får ett psykbryt. Är jag hemma hos någon annan brukar jag ursäkta mig och gå.

Men det var ju bra att jag gjorde en kycklingpaj iallafall, gör en till ikväll så är maten fixad.

Ingen behöver se att min själ förstelnad stirrar på en förrådsdörr.

Loop

Irriterande när gammal skit får påverka en. Såg på tv igår, trodde det bara skulle bli intressant men nu känner jag mig hudlös. Vill inte hålla på och älta det förflutna men min hjärna övermannar mig. Bilder som nästan är flashbacks, dammlukt, texturen på en heltäckningsmatta, knarret i en trappa, galler, ansiktslösa uniformer, snön i mina tygskor. Skulden över att klaga när andra haft det så mycket värre. En tysk julkaka fyra trappor upp i hotellet och Hotel California på repeat ("you can check out any time you like, but you can never leave") Stegen bort, ett kort telefonsamtal och stegen tillbaka. Alltid balansera på svart eller vitt. Alltid ha fel, alltid alltid ha fel.

Måste hålla mig sysselsatt. Kanske göra en kycklingpaj innan purjolöken vissnat helt. Kanske köptemplet, billiga galgar på Ikea och jag såg att de har ett sexpack rätt snygga glas för 19 kr. Helt enkelt ursäkter för att dränka mig själv i intryck och slippa tänka.

Jag är så trött.

fredag 5 oktober 2012

Osäkerhetsfaktor

Igår gick jag ut en sväng med Mannen. Tyvärr blev ångesten bara värre efterhand, men jag gjorde åtminstone något som inte var destruktivt under tiden vi var ute. Gott så.

Hemma blev det till slut Stesolid efter att jag dragit på det, känns alltid som ett nederlag när jag använder dem trots att det ibland faktiskt är ett konstruktivt alternativ. Men jag är känslig för att betraktas som någon som tror att man kan ta piller mot allt. Ett spöke i min hjärna, ingen har sagt så till mig, men jag tar åt mig sånt jag läser och hör om andra.

Mannen skulle iväg på en föreläsning men jag pallade inte med något socialt utan stannade hemma och hyrde en film, Martha Marcy May Marlene. Jag tyckte om den, den var poetisk på något sätt trots obehaglig story.

Idag var jag uppe tidigt för att vara körsällskap åt en kompis som skulle till en by en bit bort. Jag hade ingen som helst lust att åka men tänkte att det säkert är nyttigt. Aktivera sig ska man göra. Mår inte bättre nu men inte sämre heller, så...

En del av det som är jobbigt är helt enkelt förväntansångest. Jag är rädd för att det ska fortsätta nedåt, får flashbacks från inläggningar och besvärliga situationer. Det gäller att klänga fast vid nuet med kameleontfötter.

torsdag 4 oktober 2012

Museiföremål

Väntar utan särskilt stort intresse på att Syster C ska ringa och kolla läget. Vet inte när det blir, vi sa ingen tid. Väntar utan särskilt stort intresse på att dagen ska gå. Sov tio timmar utan piller, skulle säkert sovit längre om det inte vore för alarmet. Känner mig som en maläten gnu, uppstoppad på 1800-talet.

Mina stela ben vill ut och gå. Mitt huvud vill återgå till sängen. Om jag duschar kanske konflikten löser sig i schamposkummet?

Litet glädjeämne var att jag hittat billiga strumpbyxor på hm.com som faktiskt passar och inte hasar ner till knäna, och nu finns de inne att köpa igen. Det är ungefär den nivån på glädjeämnen som jag orkar med. Egentligen borde jag vara glad över att leva, kärlek, naturen, fred och frihet, men nä, det är ord jag inte fixar att ta i min mun just nu.

onsdag 3 oktober 2012

Dykarskor

Bröllopet var helt underbart, både högtidligt och avslappnat samtidigt. Så många fina människor i en och samma lokal. God mat, god tårta och tio sorters småkakor, tårframkallande och skämtsamma tal, musik, eldshow. Det lottades fram att bröllopsresan ska gå till Japan. :) Mitt sällskap åkte till hotellet framåt midnatt, då dansen skulle sättas igång. Var mer än slut då.

Har ramlat ner. Förstås. Vad jag längtar efter glöden jag hade för en vecka sedan. Nu är blytyngderna på.