Jag klämde in lite socialt liv igår redan på förmiddagen. Hälsade på en kompis för att se på hennes nya lägenhet. Det spöregnade när jag åkte men klarnade upp lite så vi kunde gå ut med hundarna under uthärdliga omständigheter.
När jag kom hem däckade jag på soffan. Och sedan på kvällen somnade jag åtta, gick och lade mig mest för att jag inte stod ut med att vara vaken. Men vaken är just vad jag är nu mitt i natten, förstås (har ännu inte utvecklat någon större förmåga att skriva i sömnen - hoppas jag). Gör som man inte ska, sitter med datorn vid sängen, dricker kaffe, läser nyheter och blir än mer deppig. Kan inte människor bara vara snälla? (ja, jag är född på 60-talet, vi borde väl ha blivit snälla men se bara vilken kall värld vi har skapat...)
Nej, nu tänder jag ett doftljus och eftersom det inte är en snöbolls chans att jag ska somna om just nu så ska jag skippa nyheterna och läsa trevligare saker. Om jag kan ändra kurs på oljetankern till hjärna.
Mannen köpte en bok och jag tänkte att jag skulle hålla mig milsvitt ifrån den, men hur det nu var så läste jag två kapitel och trots att det rör upp så mycket inom mig så funderar jag på att läsa vidare. Jag vet inte till vilken nytta. Ibland är man bara fixerad vid sådant som borde få vila i frid. Man kan inte leva i det förgångna, men det händer att det förgångna inte vill släppa taget utan hänger kvar som en bulldog i ett köttben. Har lust att hämta boken trots att jag vet att det vore förbaskat dumt här och nu.
Är så där depressionsbanalt besviken på mig själv. Och känner hur beklämmande de här raderna är. Feel-bad-reading.
Jag är oxå vaken och pigg som en mört.... Vilka härliga formuleringar du har! Om det gamla som plågar en ibland...... svårt att veta vad som är bäst - att möta det eller att låta det vila i frid.....
SvaraRaderakram och god morgon
Om man har försökt att möta något i åratal och det ändå lurar i vassen så blir man rätt frustrerad...
RaderaKram och god morgon själv!
Det är lurigt det där med gamla och kanske förträngda minnen... ibland tänker jag att man hade varit gladare om man slapp komma ihåg, men det är som det är med den saken. Antingen kommer det eller så kommer det inte, eller så blir det något mellanting - och man får bara köpa lägen hur det än blir, tycker jag det verkar som.
SvaraRaderaJa man styr ju tyvärr inte helt över det själv. Jag kan tycka att det är dumt att jag blivit av med flera minnen jag skulle vilja haft kvar via ECT:n, men det jag inte vill ha vägrar att gå. Tydligen. Jag menar, sånt som hände för trettio år sedan borde man väl ha kommit över vid det här laget, det känns löjligt att bli påverkad.
RaderaJag har oxå haft envisa minnen som bitit sig fast periodvis..... det är som att de lever sitt eget liv..... :( Det är inte löjligt att bli påverkad vännen..... man bara blir det, man har inte så mycket att säga till om.....
RaderaJa, jag får försöka att inte klandra mig själv för mycket...
RaderaOM man kunde styra sina tankar :/
SvaraRaderaKram
Det skulle onekligen vara lite bekvämare. Man får väl vara lycklig att man i vaket tillstånd oftast ändå inte tänker lika snurrigt som när man drömmer!
RaderaKram!
Feel-bad-writing kan vara nödvändigt ibland. Vi läser och försöker följa med så gott det går.
SvaraRaderaKram på dig.
Jag försöker tänka att det trots allt är frivilligt att läsa... och mår jag riktigt kass så söker jag vård på ett eller annat sätt. Det här är mest gnäll.
RaderaKram!