Namnlagen

Det är lite lustigt egentligen, jag är inte intresserad av heminredning, men när jag är lite uppåt så får jag infall att jag genast måste fixa till något hemma. Som om jag plötsligt får ögon och ser ett hörn, en hylla som omedelbart ska åtgärdas (eller som för knappt två år sedan när jag var inlagd och helt möblerade om kök, hall och vardagsrum nattetid med hjälp av Ikea-appen i mobilen...) Idag ska en vit Billy hämtas hem, minsta sorten. För några dagar sedan fick jag syn på den hängande korgen i hallen med sjalar och vantar, och retade mig enormt på att den ser så stökig ut. Trots att jag just nu är på neutralhumör stör den mig fortfarande så det blir Billy med dörren Olsbo och så Kassett-lådor på det. Att Ikea namnat sina varor länge vet jag, men när spred det sig i resten av samhället? Kläder, prylar, mycket av det man hittar i affärer har namn numera. Jag skulle vilja sitta i en namnkommitté!

Känner av efterskalvet av att ha varit inlagd, även om det bara blev en vecka denna gång. Sorgen över att åter en gång ha halkat ner så långt att det behövdes. Visserligen glad att jag fick hjälp, men osäkerheten som kramar mitt hjärta - jag kan aldrig helt lita på mig själv. Jo, jag har en personlighet och en självbevarelsedrift som till slut kickar in (hittills). Men personligheten kläs i vitt skilda dräkter som kan göra den lurig att hitta, och självbevarelsedriften är en nyckfull dam som ibland låter mig gå alldeles för långt.

Äh, lite kaffe på det här så blir det nog bra.