Igår gick jag ut en sväng med Mannen. Tyvärr blev ångesten bara värre efterhand, men jag gjorde åtminstone något som inte var destruktivt under tiden vi var ute. Gott så.
Hemma blev det till slut Stesolid efter att jag dragit på det, känns alltid som ett nederlag när jag använder dem trots att det ibland faktiskt är ett konstruktivt alternativ. Men jag är känslig för att betraktas som någon som tror att man kan ta piller mot allt. Ett spöke i min hjärna, ingen har sagt så till mig, men jag tar åt mig sånt jag läser och hör om andra.
Mannen skulle iväg på en föreläsning men jag pallade inte med något socialt utan stannade hemma och hyrde en film, Martha Marcy May Marlene. Jag tyckte om den, den var poetisk på något sätt trots obehaglig story.
Idag var jag uppe tidigt för att vara körsällskap åt en kompis som skulle till en by en bit bort. Jag hade ingen som helst lust att åka men tänkte att det säkert är nyttigt. Aktivera sig ska man göra. Mår inte bättre nu men inte sämre heller, så...
En del av det som är jobbigt är helt enkelt förväntansångest. Jag är rädd för att det ska fortsätta nedåt, får flashbacks från inläggningar och besvärliga situationer. Det gäller att klänga fast vid nuet med kameleontfötter.
Ja den där förväntansångesten känns igen. Kniiip!! Som Susanne Lanefelt skulle ha sagt. Kameleontfötter ska ju vara riktigt bra på dé ;)
SvaraRaderaKram & kniiip.
Hahaha, det var tider det! ;)
RaderaKram!
Jag tänker oxå sådär att jag gör saker för att de säkert är nyttiga och får en att må bättre även om det känns motigt...... om jag orkar vill säga. Det gäller ju att ORKA oxå så - sådär BARA är det ju inte.
SvaraRaderakram
Jo precis - gäller att hitta balansen mellan att aktivera sig och att pressa sig...
RaderaKram!
Oavsett vad den där förväntansångesten handlar om så är just den typen av ångest nästan den värsta. Den är ju så onödig...
SvaraRaderaEtt ex. Jag ska till ögonläkare på måndag eftersom jag har "nåt" i ena ögat. Läste i kallelsen att jag ska vara där 30 min innan för "förberedelser". DÄR smyger sig förv.ångesten in. "Vilka förberedelser"? "Kommer det göra ont"? Osv osv.... Helt i onödan. Jag får ju inget svar förrän på måndag i alla fall...
Och om något visst har hänt en gång så tror man att samma sak garanterat ska hända nästa gång fast det kanske inte gör det - ögonkliniken kanske har fått nya smidigare rutiner. Dumma hjärna som ska ta ut det värsta i förskott.
RaderaHoppas det går bra för dig hos läkaren!
tack för filmtipset!
SvaraRaderase det inte som ett nederlag. du har fått dem utskrivna för att du är i behov av dem.
<3<3<3
kameleontfötter hejar jag på!
blir ibland rädd jag med för att det som var då ska bli nu. men det är aldrig något som säger att nästa gång kommer bli likadan som en tidigare gång. förstår din rädsla, jag gör det verkligen.
kramar <3
De stackars kameleontfötterna jobbar övertid idag, men än har de inte tappat greppet.
SvaraRaderaEgentligen - så vet jag att det är okej för mig att använda lugnande ibland, jag gör det ansvarsfullt och det fyller en funktion. Synd att man har ett sånt lättväckt skuldmedvetande.
Och visst, förutsättningar ändras hela tiden, även om det kan se ut som om historien upprepar sig så gör den aldrig det.
Kram!