Har plötsligen sovit åtta timmar så jag är väl på väg in i en mer normal period. Sömnen är som en termometer för mig.
Sattes på Zyprexa när jag var inlagd, har halverat dosen på eget bevåg sedan jag kom hem, och nu är jag frestad att sluta med dem helt. Jag kan helt enkelt inte ta dem utan att äta som en galning. Det handlar inte om att jag inte fattar att det inte är nyttigt att trycka i sig en hel stor chokladkaka, det är en ätinstinkt som totalt kör över allt förnuft. Det är inte bara som jag är kinkig, tre kilo på en vecka är faktiskt inte acceptabelt. Får se hur jag gör.
Har inget särskilt inplanerat idag. Tänkte titta ut och kolla vädret, och såg till min förvåning att det fortfarande är mörkt ute. Javisst ja. Det är höst också. Tidsomställning nästa helg. Så märkligt.
Tråkigt att höra att Zyprexans biverkningar har slagit klorna i dig. Om du bestämmer dig för att sluta helt så hoppas jag att det går bra och att du inte återgår till att må dåligt. Jag vill ju att du skall må bra! Men jag fattar hur asjobbigt det är med biverkningarna. Hade det varit jag hade jag slutat med dem och hoppats på det bästa. Men det är ju bara jag, ju...
SvaraRaderaKram!
Lustigt att det kan slå så hårt trots att en är förberedd, det är ju inte första gången jag tar Zyprexa. Nu var det väl ändå inte meningen att jag skulle stå på den permanent, jag har ju också annan neuroleptika, men sjukhusläkaren ville inte in och pilla i medicineringen utan tyckte det var bättre att öppenvårdsläkaren tog det. Och honom ska jag träffa på torsdag. Så på ett eller annat sätt ordnar det sig.
RaderaKram!
+3 kg är ju verkligen inget roligt men så är det ju det där med att välja mellan pest och kolera vad gäller medicin. Svårt. Håller tummarna för att din egen minskning av medicinen inte slår tillbaka negativit på måendet. Kram
SvaraRaderaHar inga psykoskänningar längre och idag känner jag mig inte lika hypoman (de två saker som Zyprexan ska hjälpa emot) så jag tror den har spelat ut sin roll för den här gången. Det som är bra med neuroleptika är att det verkar ganska fort, kan kännas skillnad på bara ett par dagar, så om det kniper kan jag sätta in den igen. Man blir lite av sin egen doktor med åren...
RaderaKram!
Det är surt med viktuppgången..... hur man än vänder sig så MÅSTE man ju äta medicinen...... och i ditt fall ibland...... så man får bara tugga i sig viktuppgången liksom. Supersurt!
SvaraRaderaGott att du är hemma välbehållen igen!
kram
Ja, den medicinen ÄR ju effektiv för att döda hjärnspöken... Men det känns surt för innan jag fick den (och ett par andra tjockmediciner) var jag aldrig fet. Fast huvudsaken är att jag mår bra nu.
RaderaKram!
Usch och fy för en sån okontrollerad matinstinkt.
SvaraRaderaHoppas du får landa utan krasch ett tag!
Det känns verkligen som att bli övertagen av en ond mat-ande. Skum upplevelse. Jag har inte direkt någon ätstörning i vanliga fall.
RaderaFör stunden känns det annars riktigt harmoniskt.
Så skönt att du är hemma igen. Sjukhus är ingen höjdare. Skitmedicin på det sättet att man blir så hungrig. Hoppas du får ha det bra framöver nu...
SvaraRaderaTack för din kommentar förresten. Kramar!
Nej, sjukhus är inte direkt underhållande. Men det hjälpte åtminstone den här gången.
RaderaKram!
Varför ska bra mediciner ha en massa/mest biverkningar? Heja oss.
SvaraRaderaDet är väldigt irriterande. Nu darrar händerna av litiumet också, min namnteckning ser ut som en sjuårings...
RaderaMen heja oss!
Jag hoppas verkligen att du kommer att kunna sluta med den medicinen. Ett helvete med alla biverkningar. Men ibland så har man ju inget val. Ha nu en skön Söndagskväll.
SvaraRaderaJag lever åtminstone, det får väl vara värt en eller annan biverkning. Men man vill ju hålla det till ett minimum...
RaderaTack, hade en skön kväll. Hoppas din måndag blir bra.