onsdag 31 december 2014

Gott Nytt!

Godare Nyare År, alla!

Är inte på humör att sitta och fila på någon årskrönika, men i princip är alla år där man kan sitta på Nyårsafton och konstatera att man överlevt och att familjen överlevt ganska bra år. :)

Framtidsutsikter

Mitt i mitt gnällande så finns det mycket ljus.

Pratade med äldste sonen igår. Deras förstfödda ska anlända inom några få veckor. Tack och lov har svärdottern fått må bra och allt har gått normalt hittills. Även om sonen inte ska vara föräldraledig de första månaderna (utom då dagarna i början) så har han valt att bara jobba 75 procent för att satsa mer på familjen. Jag är glad och stolt över att han bryr sig mer om det än en ny bil. Svärdottern hade visst häromdagen kommit hem med hans favoritbok från barndomen, "Hjältar och monster på himlavalvet" om gamla grekiska myter, som jag brukade läsa högt. Nu längtar han efter att kunna läsa den för sitt eget barn. Det känns fint.

Jag lyssnar på musik jag hört tusen miljoner gånger förut, min hjärna verkar gilla det mer än nya saker.

tisdag 30 december 2014

Huvudverk

Igår promenerade jag i två timmar tillsammans med en vän och ett par jättefina vovvar. Slut efter det.

Idag började morgonen med en tripp till vampyrcentralen, och sedan hörde två vänner av sig och ville ses, men Mannen och jag skulle också ut och handla mat så det kändes komplett omöjligt. Jag har verkligen blivit sjukt klen när det gäller affärer de senaste månaderna. Bara jag kliver in på en Willys eller Coop mullrar ångesten igång. Det är inte människorna egentligen, jag blir stressad även när det är öde. Sedan sitter ångesten i under flera timmar. Jag försöker ignorera den.

Såg Herr och Fru Domherre igår. Men det är plusgrader igen.

Har egentligen inte gjort så stora framsteg sedan november. Visst var det skoj att vara hypoman några dagar men det bränner ju upp all energi, så nu känns det rätt dött i skallen igen. Döskalle.

Dödskrisen är dock avvärjd, det vågar jag säga. Gråten i halsen med ett leende på läpparna, men skymtar knappt avgrunden. Det ordnar sig nog snart.

måndag 29 december 2014

Ansiktsmask

Skulle ha ringt och pratat med Dr C idag för att följa upp medicinändringarna, men nu var det han som var sjuk. En fördel med att som jag inte träffa så mycket folk är att man sällan blir förkyld o.dyl. (nu vet jag inte om det är något sådant han lider av, men Syster M2 har lunginflammation).

Sak samma, jag är inte lysande glad men jag mår lite bättre och är inte lika rädd för att totalkrascha.

Tiden både kryper fram och skuttar iväg. Ibland känns det som om jag rör mig på ett parallellt spår. Nu pratar vi inte det berömda utanförskapet. Jag ingår i flera sammanhang. Jag får ofta bekräftelse från olika håll att mitt liv har betydelse, även om jag inte jobbar nu. Nej, det är en gammal följeslagare. Jag vet inte vad den kommer ifrån eller om det ens spelar roll. Det är inget som kan älskas bort, så ingen behöver känna sig manad. Mer känslan av att titta sig i spegeln och känna att om jag river lite med nageln så kanske ödleansiktet kommer fram, och det är inte ens något bra eller dåligt, det bara är.

-14 just nu, men det ser vindstilla ut, och vackert.

fredag 26 december 2014

Frostbett

Just nu är det -10 här, inte snö men vinterkänsla till slut. Jag har plockat fram termobyxorna, får se om jag kommer i dem. ;) Vikten har ju pendlat extremt mycket på senare år, men det ger sig. Har mild huvudvärk, gissningsvis från ökningen av Ergenylen, när jag började med den hade jag huvudvärk i månader, men annars känns det aningen bättre, inte lika mörkt men heller ingen uppvarvning.

Kanske tar jag en promenad på parkvägen längs ån ner till centrum. De galna reorna har väl börjat, inte för att jag egentligen behöver något. Skulle mer vara trevligt att sitta en stund på ett fik, bland folk men utan att behöva prata med någon.

onsdag 24 december 2014

Ojul

Mannen har åkt iväg till sitt julfirande och jag är så nöjd över att jag valde att stanna hemma även om jag var hemskt välkommen. Gårdagen var jättefin, jag behöver ingen mer helg. Har stoppat in lite handdukar i tvättmaskinen och betalat räkningarna, som jag plötsligt insåg att jag borde ha kommit ihåg att betala lite tidigare med alla helgdagar, men det är gjort iallafall. Finns ingen lust att laga mat, jag känner mig trots allt fortfarande trött och seg och lite låg, men so what, jag har färdigmat i frysen. Hoppar Kalle, sätter på någon skräpserie istället. Känner mig fri. Jag är inte anti-jul, har haft flera trevliga jular i mitt liv, men det är bara inte läge just nu, och det är underbart att faktiskt kunna helt enkelt hoppa över det i år utan att (vad jag vet) trampa någon på tårna.

GOD JUL ALLA, OCH BLIR JULEN INTE KUL SÅ MINNS ATT DET ÄR ETT HELT ÅR TILLS NÄSTA!

tisdag 23 december 2014

Mjukt

Sov tre timmar igår sen eftermiddag, inte så mycket att göra åt, jag var helt slut, men dygnsrytmen blev förstås lite tokig, somnade inte förrän ett. Det positiva var att jag hann se på filmen Lars and the real girl på tvåan, feel good med en twist, rekommenderas. Gick ändå upp när alarmet gick igång 8 imorse, bäst att försöka hålla sina tider.

Har återupptäckt jordnötssmöret, yay! Eftersom mina söner är elakt nötallergiska har jag inte haft det i huset på nästan 30 år, men häromdagen insåg jag att de faktiskt inte bor här nu. Finns ekologiskt som inte innehåller tillsatt socker och jox utan bara malda jordnötter och lite lite havssalt, hur gott som helst (fast konsistensen är väldigt märklig för den som är ovan, ett varningens ord).

Nu ringde det precis på dörren, blomsterbud från mina grabbar! :D Jag fyller år idag, fast det var inget jag direkt väntade mig. Jättefina mörkrosa rosor och ljusrosa germini, plus en liten ask praliner. Gullungarna. ♥

Kan väl inte påstå att jag mår fantastiskt idag, men det känns ändå lite bättre, främst att ha en plan när det gäller medicinerna, och att jag vågade ringa och be om hjälp innan allt hade gått åt skogen.

Ska se om jag kan få tag på sönerna nu.

måndag 22 december 2014

Justerad

Promenaden i regnet gjorde absolut ingen skillnad.

Men pratade med min läkare på telefon, jag får höja Voxran (antidepressiv) igen men också höja Ergenylen (stabiliserande, främst mot manier/hypomanier) så får vi se om de kan balansera ut varandra. Ska ta ett blodprov om en vecka plus prata med min läkare igen då.

Och så ska jag gnaga i mig mina behovsmediciner vid behov. Läkarna får alltid tjata om det, jag är kanske en aning konstig på den fronten...

Har griljerat en julskinka, yay! (förlåt alla veganer)

Nu vill jag sova och koppla bort världen.

Inkompetens

Varje sekund som jag inte fokuserar på något svämmar jag över av ångest. Trött trött hungrig hungrig ångest ångest. Tog faktiskt 10 mg stesolid men det känns inte alls. Ångestens kompisar skräckbilderna hälsar på.

Mest hatar jag osäkerheten, att det troligtvis bara är en liten ointressant dipp, men så kan det ju plötsligt öppnas upp ett hål till underjorden också, och jag vet inte.

Det känns genant. Jag borde verkligen veta hur jag ska hantera dessa situationer. Jag borde vara proffs på att vara psykfall. På ytan skrattar och pratar jag, och jag tapetserar nätet med goda råd åt andra människor, men därunder känner jag mig helt förvirrad.

Ska duscha, har inte tvättat håret på fyra dagar... Sedan får jag väl ta en promenad, det är ju schablonlösningen på allt verkar det som.

fredag 19 december 2014

Saxat

Det var dags att fixa håret igår, jag var inte så jätteinspirerad att dra hemifrån men skulle åka med en vän så det var bara att bita ihop. Resultatet blev bra dock. Jag bara sätter mig ner och ger min frisör fria tyglar, det blir allt bättre för varje gång. Min frisör har blivit utvald till att tävla i "Årets Frisör" i vår, jättekul. :)

Var ett jobbigt ögonblick då jag kände mig helt matt och färdig och bara ville hem, men jag satt där med färg i håret så det var bara att se glad ut.

Idag behövde vi dra till köptemplet för lite dyrkan/konsulterande av vår mobilleverantör. De senaste veckorna har både min och Mannens mobil uppträtt skumt. När folk har ringt har de bara kommit till svararen. En stund senare har de ibland kommit fram. Sms har tagit timmar på sig. Ibland har vi inte kunnat ringa själva. Telefonsupporten kunde inte lösa mysteriet så nu har vi fått nya sim-kort, som fortfarande inte verkar ha aktiverats eftersom det gamla ännu fungerar, så om detta kommer att lösa problemet återstår att se. Dessutom inhandlades en julklapp till ett barnbarn. Sista stoppet före Home Sweet Home var Coop för lite middagsmat, och då var paniken verkligen nära.

Känner mig nog tillbaka där jag var för ett par veckor sedan när allt var för mycket. Blir kanske tvungen att isolera mig lite igen. Tur att julen är inställd.

onsdag 17 december 2014

Fullmatad

Mannen drog trots allt ut mig på lunch på vår "stamkrog" vid havet. Jätteportion skaldjurslasagne, nu rullar vi fram. Sedan skulle Mannen på ett ärende på sitt håll och jag skulle till Ica för att hämta ett brev och köpa citroner. Tydligen lurade ångestspöket där bakom en hylla, så som det ofta har varit de senaste månaderna när jag varit i affärer - utom under uppåtperioden nyss då, då gick det utmärkt att hänga i fem timmar på ett köpcentrum. Alltid lika skumt det där. Nåja, jag tvingade mig själv att stanna kvar på stan en halvtimme tills Mannen var klar. Nu har jag krupit ner i sängen och vet inte riktigt vad jag ska göra med mig själv, är så trött, kanske sova lite helt enkelt.

Inspirationsfritt

Sirapsseg morgon, drömmarna fick mig på kroken igen och igen, det krävdes tre alarm och diverse snoozande innan jag stod på benen, trots nära nio timmars sömn. Planen var att gå till det sista schemalagda mötet med Syster M2, men som så många planer fick den skrinläggas, de ringde från mottagningen och hon har fått en kraftig lunginflammation, stackarn. Men hon skulle skicka en ny tid när hon blivit frisk, och det finns folk på mottagningen om det krisar.

Ja, så fick jag istället assistera Mannen med att köpa en konsertbiljett åt en av grabbarna som inte har möjlighet att sitta vid datorn själv på jobbet. Stackars Mannen, jag står lutad över hans axel och hetsar "där till vänster, nej scrolla ner, klicka där, klicka ok, var har du lösenordet?" o.s.v. o.s.v. Biljett blev det dock.

Nu har jag krupit ur byxorna och in i en mjuk bekvämlighetskjol. Det känns oerhört frestande att återvända till sängen...

Jag har en stockholmare som ringer fel till mig då och då. Han låter alltid lika förvånad (och eventuellt inte helt nykter, fast hövlig.) Det är ändå lite mer ovanligt numera när folk har nummer inprogrammerade i mobilen. I flera år fick vi felsamtal på hemtelefonen, oftast äldre damer, eftersom numret tidigare gått till det lokala apoteket, men det verkar ha ebbat ut.

Brrr, nej verkligen inte lust med något idag.

måndag 15 december 2014

Kärringben

Aj aj aj, ont i kroppen när jag sänker Voxran, hade förträngt det. Var tvungen att googla och det var tydligen många med mig som får det. Men det går över om några dagar så jag gnäller bara.

Nyvaken vid 12. Håller väl på att sova ikapp efter en vecka med ganska mycket mindre sömn. Finns en vag plan om att vi ska åka och köpa en matberedare, jag impulsköpte ju dyra hudkrämer till mig själv så min man ska också få en julklapp. Vi har lagt ner julklappsköpandet inom släkten i år utom till småbarnen, så vi kan slösa på oss själva. ;)

Den klassiska segheten och tröttheten efter en krasch, men inte så mycket förtvivlan. Ögonblick av skräckbilderna, sitter inte i så länge dock. Jag tror att det underlättar att jag inte behöver fira jul, behöver inte prestera något alls.

En vän ringde och nu är klockan plötsligt 13. Kanske dags att hoppa i kläderna...

söndag 14 december 2014

Avslaget

Ja det har väl varit full fart till och med igår. Hängde med en kompis till köptemplet igår, vi var väl där i sådär fem timmar, fast då satt vi och fikade och snackade en stor del av tiden. Mannen hade snott mina kreditkort innan jag åkte, hihi. Just när jag skulle hoppa av hemma kom Mannen utkörande med bilen för han skulle handla mat, så jag bara bytte bil och drog en repa till Willys. Lyckades till och med sitta uppe och titta på film till ett på natten.

Men nu har rekylen kommit, sovit, tung som bly, det kryper intensivt i mig fast det tror jag mycket är medicinförändringen, gör ont i benen. Får inte bli bitter, det är ju priset jag betalar.

torsdag 11 december 2014

Hemmadag

Jag har varit ordningssam idag på så sätt att jag hållit mig hemma och inte gjort av med några pengar. Lite långtråkigt även om jag hunnit med att skriva rätt mycket på nätet och läsa ännu mer, och så fixa en aning med Mannens dator. Inte riktigt det där nedkopplingsprojektet antar jag men jag är alldeles för rastlös för att inte hålla mig igång med något. Har mat i ugnen, får väl gå och göra svampsåsen.

onsdag 10 december 2014

Ögonblicksbild

Jag var väldigt matt i några dagar. Måndag morgon började jag lysa upp inombords i takt med att solen kröp fram. Tisdag morgon var det Syster M2 igen. När hon frågade hur jag mådde såg jag mig själv för ett ögonblick. Rödblommig klänning, glitterscarf, höga skratt och yviga gester. Hon skrattade rätt mycket åt mig men insisterade på att få konsultera min läkare. Jag gick och tog blodprover och sen gick jag och shoppade smink för en tusenlapp. Försöker förstå att det var överdrivet men min känsla är fortfarande att jag inte ångrar det. Whatever. Lovade dock min man att hålla mig hemma resten av dagen, vi hade det jättetrevligt.

I morse ringde Syster M2, min läkare tyckte bestämt att jag måste sänka den antidepressiva medicinen, så jag får väl göra det då. Träffade en fin vän på eftermiddagen. Jag försökte vara märkvärdig och säga hur bra jag kontrollerar mig själv även om jag kanske är en liten aning uppåt. Hon sa "du är ju jättespeedad, det syntes direkt!" Är nog nyttigt med psykvänner som inte går på vad som helst. ;)

Ska tvinga mig från datorn nu och inte läsa mer om CIA-rapporten.

Och för övrigt är julen inställd. :)

torsdag 4 december 2014

Nedkopplad

Som ni ser har jag inte bloggat på ett tag, inte läst så mycket bloggar heller, för jag har gjort flera andra saker på nätet och IRL som tagit mycket tid och uppmärksamhet. Och nu blir det en ännu längre paus. Pratade med Syster M2 igår, och det är tydligt att jag inte riktigt återhämtat mig från senaste Göteborgsresan för nästan en månad sedan, men jag har ändå tuffat på och engagerat mig i ditten och datten. Ni vet den där känslan man kan ha i huvudet när man kommer hem från en kväll på en livad restaurang - så känner jag hela tiden nu. Språket krånglar mycket och minnet är sisådär. Som en trevlig present från min bipolära sjukdom har jag redan lite kognitiva problem även mellan skoven, så min tröskel är lägre än för en "normal" person.

Nu ska datorn bara användas minimalt, till nyttiga saker. Lite, lite tv-tittande. Och inget socialt umgänge IRL. Till och med promenaderna ska anpassas så det inte blir för mycket intryck.

Mest får man skratta, hur tusan är man skapt om man lyckas bli utbränd som sjukpensionär? ;)

Kommer fortfarande kolla min mail om det är något viktigt.

Som Arnold sa, I'll be back!