Jag var väldigt matt i några dagar. Måndag morgon började jag lysa upp inombords i takt med att solen kröp fram. Tisdag morgon var det Syster M2 igen. När hon frågade hur jag mådde såg jag mig själv för ett ögonblick. Rödblommig klänning, glitterscarf, höga skratt och yviga gester. Hon skrattade rätt mycket åt mig men insisterade på att få konsultera min läkare. Jag gick och tog blodprover och sen gick jag och shoppade smink för en tusenlapp. Försöker förstå att det var överdrivet men min känsla är fortfarande att jag inte ångrar det. Whatever. Lovade dock min man att hålla mig hemma resten av dagen, vi hade det jättetrevligt.
I morse ringde Syster M2, min läkare tyckte bestämt att jag måste sänka den antidepressiva medicinen, så jag får väl göra det då. Träffade en fin vän på eftermiddagen. Jag försökte vara märkvärdig och säga hur bra jag kontrollerar mig själv även om jag kanske är en liten aning uppåt. Hon sa "du är ju jättespeedad, det syntes direkt!" Är nog nyttigt med psykvänner som inte går på vad som helst. ;)
Ska tvinga mig från datorn nu och inte läsa mer om CIA-rapporten.
Och för övrigt är julen inställd. :)
Jag är också i nåt överspeedat tillstånd. Men bara på ett negativt sätt. På ett obehagligt hyperstressat sätt.
SvaraRaderaBlä.
Men den där bilden med klänning och scarves... den var fin tycker jag!
Usch, hyperstressad är inte kul. Ibland vet man ju vad det beror på, ibland är det mer oklart om det är inre eller yttre faktorer eller båda, då är det suddigare vad man ska göra. Hoppas det lugnar sig!
RaderaHar märkt att min nuvarande läkare alltid noterar i journalen vilken typ av kläder jag har vid besöken, och det kanske faktiskt ger en viss ledtråd... även om det inte direkt är så att jag tänker på det själv just då.