fredag 30 november 2012

Klappat

Diazepam i mitt blod. Resfebern tog ut sin rätt lite överdrivet mycket. Jag vet att jag har packat rubbet, jag är färdigklädd och det är två timmar kvar innan jag åker. Men mina nattliga mardrömmar om att missa tåg lägger en hinna över allt. Fast jag vet också att när jag väl sitter där på tåget blir jag glad igen. Himmel så knäpp man är.

Hade väl egentligen inte tänkt köpa julklappar annat än till ungarna, men fick syn på något till bra pris (så kan det gå när man kollar köpsajter). Vet inte om Mannen vill ha det, annars får det vandra vidare. Känns dock som att jag sätter press på honom att köpa något till mig, och det är inte alltid så lätt. Fyller ju väldigt jämnt också. Jag har den elektronik jag behöver, kläder och smycken i överflöd, böcker läser jag knappt alls. Spa känns obekvämt pga ärren. Fallskärmshoppning går bort! Någon liten lagom utflykt tillsammans är egentligen roligast. Jag får hinta om det.

Så jag längtar efter Göteborg. Hinner träffa två vänner förutom mina söner. Det är värt att eventuellt dippa efteråt av trötthet.

(fast ååh, jag drömmer om att vara uppe i det blå, ta in färger och rörelser och ljud utan det grå filtret, men det måste jag ju avstå ifrån... )

torsdag 29 november 2012

Återseende

Hur tiden flyger. Jag hoppade in på ett diskussionsforum jag först besökte för elva år sedan. Några gamlingar finns kvar. Lämnade ett litet knippe hälsningar och dök ut igen. Det är många människor jag mött på nätet de senaste femton åren som på ett eller annat sätt finns bevarade i mitt hjärta. Ibland undrar jag hur de har det. Söker sällan upp någon, det räcker att ha fått dela en bit av deras liv. Visst fyller det en annan funktion att ha irl-vänner, men jag vill ändå slå ett slag för nätbekantskaper, inte som alternativ men som komplement. Jag hade varit en sämre och olyckligare människa utan dem.

Idag är lite av en transportsträcka till imorgon. Ska åtminstone fundera ut vad jag ska packa så har jag det gjort. Och ladda resekortet. Byta handväska - tänk så mycket jox man har med sig, åtminstone jag. ;)

Trots det glada finns något lurandes i hörnen. Varje gång jag känner efter finns magspänningen och halsklumpen där. Så jag känner inte efter för ofta. Förväntar mig faktiskt att efter en stunds distraktion så ska det ha gått över. Men det gör det inte. Fast jag är ju van. Van vid att sällan vara orosfri. Jag gör inget särskilt åt det. Tar inte piller. Andas ibland, vilket inte gör någon skillnad. När det går över från att bara bo i kroppen till att svälja tankevärlden också blir det jobbigare. Grubblar gör jag av födsel och ohejdad vana. Om man ändå kunde tänka fram verkligheten.


onsdag 28 november 2012

Dödskul

Det känns som tusen år sedan jag senast satt vid datorn, fast det bara är ett dygn...

Mannen och jag åkte till Malmö igår och tittade på den egyptiska utställningen, Tutankhamuns grav. De verkliga gravföremålen får inte föras ut ur Egypten, men de hade gjort fina kopior av allt. Kul om man är historiskt intresserad eller bara vill frossa i guld. (Jag skulle vilja ha en liten vakande Anubis på min kista.)

Var totalt hjärndöd efteråt, förstås, efter alla intryck. Åt en hamburgare för första gången på evigheter, den låg som en sten i magen, det får gärna dröja tre månader till nästa gång.

Jag är osedvanligt ointresserad av shopping just nu. Det är det där med julklappar förstås, men det blir bara till ungarna, och (kan jag säga eftersom de inte läser här) där har jag tänkt ta med den yngste på klädshopping och den äldste får bidrag till en schysst middag i Tokyo. Bekymmersfritt. Ser fram emot julen, vi brukar ha det så mysigt. Ser fram emot kommande helg också. Vi ska baka lussekatter och ha glöggparty med salta tillbehör efter tips från gomorron-tv.

Det är rätt lugnt nu, inga toppar och dalar. Lite tror jag för att jag sover så gott och mycket sedan det senaste tillägget till medicinlistan. Sömn är vitlök för svängningarna. Fast spänd är jag mest hela tiden, kramp i magen, spända muskler. Försöker ta mig igenom en bok om ångest som jag lånat av Syster C, kbt-inriktad. Tycker det är svårt att tillämpa det, behöver nog en person som leder vägen i så fall. Spänningen släpper bara i uppåtperioderna, är det konstigt att man längtar efter dem ibland..?

Syster C skulle försöka få till att vi kunde träffas tillsammans med Dr R och diskutera läget. Jag hoppas att det blir av. Funderar fortfarande över alltihop. Men Syster C verkade förvånad över att jag inte skulle vara bipolär, säger att hon ser skillnader på mig i mimik, klädsel o.s.v. Nåja.

Flera grannar har små svenska eller skånska flaggor på huset, men en granne hänger ut gigantiska fotbollslagsflaggor när det är match. Ser lite kul ut. Jag roas av människor med starka intressen, leve nördarna av allsköns slag!

måndag 26 november 2012

Impulskontroll

Efter 1,5 timmar av kalaset lyckades jag hitta ett lämpligt hålrum att smita på. Mannen stannade i 7 timmar! men han är ju närmare släkt. Samt tåligare än jag. Det surrade i huvudet och kändes obehagligt i kroppen, så där "nu skriker jag vilket ögonblick som helst" men en är ju väluppfostrad så inget skrik inte. Tack och lov är värdinnan (Mannens ex) väldigt rar och tar inte illa upp när jag går. Ut i regnet och blåsten, och när jag kom hem raka vägen till sängen, halvsov framför skidskyttet. När jag blir stressad blir jag väldigt spänd i benen av alla ställen, det gjorde riktigt ont, snälla Mannen fick massera mig på kvällen.

Är fortfarande lite anspänd idag, men nu kan jag som omväxling spänna mig för att jag ska till Syster C. Hon skulle prata om soppan med Dr R, få se om hon har gjort det.

Ser ut som mera regn idag, men till nästa helg utlovas det snö på fredag och kallt och sol lördag-söndag. Visserligen kanske det betyder ishalkiga gångbanor i Göteborg men så mysigt det skulle vara ändå. Adventsstämning.


söndag 25 november 2012

Ovisshet

Har inte varit mycket att skriva om (vilket i och för sig sällan stoppar mig annars ;))

Rörde inte ens datorn igår, måste vara ett nytt rekord. Har förstås mobilen, men även den använde jag till att spela lite wf och kolla tv-programmet och inte så mycket mer.

Inte för att jag var direkt produktiv för det. Lagade inte ens mat, det blev färdig skaldjurspaj. Tittade mest på skidåkning. Tycker om det, man måste inte vara så koncentrerad som vid bollsporter. Kan försvinna bort i tio minuter och fortfarande hänga med någorlunda. Det är så enkelt. Först i mål. Även om det förstås krävs enorma ansträngningar av utövarna.

Nåväl, kvällen blev vin och romantik. Inga röda rosor men en jättefin lite annorlunda julstjärna. Det är faktiskt roligare med alkohol när man inte dricker så ofta, nu blir det lugnt fram till juleglöggen. Mannen är min bäste vän och älskare, fantastiskt när man får ha det i samma person. Jag kan inte föreställa mig livet utan honom, men verklighetens grymma ansikte är att någon av oss blir ensam en dag, så jag försöker tanka liv så mycket jag kan här och nu.

Idag är det födelsedagskalas på agendan. Jag försöker vända mina oroliga tankar mot något mer positivt, att det ska bli roligt att träffa den så att säga ingifta släkten, de är rara. Sedan får jag väl smita iväg efter en stund, det är inte längre än att jag kan gå hem. De börjar väl bli vana vid mina egenheter.

Usch, mobilen säger att jag ska ta mina mediciner nu, känner mig obekväm, behöver jag verkligen alla dessa piller? Man lägger till och lägger till och ingen vet hur det ser ut därunder. Min drastiska sida vill kasta rubbet och börja om från början. Fast när jag gjorde det för två år sedan blev det ju inte så bra. :/ Att saker ska behöva vara så krångliga. Så mycket ovisshet.

torsdag 22 november 2012

Slödag

På något sätt blev dagen ändå småtrevlig. Efter disken och tvätten väckte jag Mannen (det låter det, som om jag är rena hushållsslaven medan han ligger på soffan - faktum är att vi gör ungefär lika mycket här hemma). Vi fick båda idén att ta en promenad ner till centrum och titta på renoveringsarbeten de pysslar med. En anings aning sol tittade fram.

När vi kom hem konfronterade vi det faktum att vi behövde handla mat, så in i vår tålmodige gamle Volvo. Det blev lite fusk med middagen sedan, färdig fisksoppa från fiskbutiken, gott gott.

Nu har vi börjat titta på filmen Sector 9 men tyvärr är det mycket skakig handkamera vilket jag är allergisk mot, blir jättetrött i huvudet, får se om jag ens tittar klart, paus är det nu i alla fall.

Ska lägga mig ner en stund i tystnad och andas.

Spännband

Obehaglig anekdot om barn



Träffade Syster C. Hon hade hört talas om Dr Mysko sa hon, han föreföll lätt ökänd. I vilket fall så skulle hon diskutera det hela med Dr R, min nya doktor som kommer tillbaka från en lång semester idag.

Efter det var jag rätt slut och resten av eftermiddagen blev det sängen. Mannen var också slut efter att ha jobbat dygn och sedan gått på ett möte, så här snarkades till höger och vänster.

Idag är det visserligen kompakt gråmulet men en promenad står på agendan, jag är spänd, magen håller sig krampaktigt kvar i kroppen, tårna vickar rastlöst. Det är som om jag har två sorters oro, den som känns fysiskt och den som också involverar huvudet. Den fysiska finns där nästan jämt, den psykiska kommer och går. Jag befinner mig i någon sorts vakuum. Har inget större intresse för något annat än skräp-tv och drömma mig bort. Alldeles för passiv, jag vet, kan bara inte engagera mig i något projekt. Det blir lite disk och tvätt och inte så mycket annat.

Ett ytterst märkligt minne som kommer över mig emellanåt: andra klass. Vi ska se en film om farliga saker i hemmet. Det är så underligt att jag tvivlar på att det är sant. Men det är väldigt klart. Fröken sa att filmen är lite hemsk så den som vill får gå ut. Sedan handlar det om en mamma och ett litet barn. Det verkar som om mamman sover och drömmer om olyckor som händer barnet. Vassa saker. Pillerburkar. Stora kedjor kommer ner från taket och lägger sig över mamman i sängen. Blod som droppar ur en vattenkran. Jag går ut och sätter mig i grupprummet utanför. En grabb kommer också ut. Jag känner mig generad över att ha varit den första som inte pallade med. Till saken hör att vi var en "experimentklass" som de testade nya läromedel på, och detta var tidigt 70-tal så jag kan inte vara hundra procent säker på att en sån skum sak inte hände.

Nä, har inte diskat på ett par dagar så jag ska gå och se till att det blir gjort. Vi sköljer alltid av porslinet o.s.v. direkt efter att det använts så det blir inte sådär jätteäckligt även om det får stå lite, men nog är nog!

PS. Okej då vågen, du får bo kvar. Trots att du gör mig lite fixerad.

måndag 19 november 2012

Tidsförskjutning

Jag och vården är inte i fas, det är bara att konstatera. Klockan fem över ett ringde Syster C och undrade var jag var. Hade fått en tid då - fast det visste jag inte. I torsdags hade hon skrivit in i systemet att jag skulle få en sms-påminnelse, men tyvärr har jag aldrig aktiverat det där med sms-påminnelser från psyk (varför inte, jag har dem från tandläkaren?) Så den kom aldrig fram.

Ack ja. Fick tid på onsdag istället. Hon sa att hon läst och begrundat vad märkliga sjukhusläkaren skrivit, men vi ska tala om det då.

Kom iaf ut med Mannen sedan, fotopromenad vid ån. Lågt stående sol, kvarblivna gula löv på tårpilarna, vykortsvackert.

Styvfar skickade ett usb-minne med foton. Tillsammans med mer nytaget hade han scannat in en del gammalt, från när jag var barn och tonåring. På hemkomst-fotot från studenten kan jag inte klura ut vem som står bakom mig, bredvid mormor och morfar. Det var en väldigt liten tillställning så tänkbara kandidater är få. Min bror i en stor konstig hatt, typ björnskinnsmössa med blomma på? Långsökt...

Måste aktivera mig. Imorgon blir det närmsta staden och en härligt positiv människa. Jag kan lyssna på tusen roliga saker hon har gjort sedan sist utan att avundsjukans (av någon anledning gröna) ansikte dyker upp mer än flyktigt, för jag unnar henne verkligen all framgång.

Nu ska jag ta en clementin och en alkoholfri Clausthaler.

Minimalt

80,0 idag, det är ganska skrattretande. Ett ynka hekto till är allt jag begär, bara för min fåfängas skull?

Har lämnat meddelande hos Syster C:s sekreterare, nu får jag försöka släppa det.

Faktiskt sol ute. Jag har inte riktigt kommit igång med något, bara betalat räkningar, slökollat morgontv (är det bara jag som inte riktigt gillar Malou?). Jo, gjort en ordentlig virussökning av datorn, fast det involverade bara två knapptryckningar från min sida...

Undrar vad som egentligen händer i kroppen när man känner sig trött i huvudet?

söndag 18 november 2012

Tidsbestämt

Min tidsuppfattning är lite skev. Oftast brukar det vara åt hållet att jag vaknar mitt i natten och tror att det är morgon, men nu vaknar jag på morgonen och tror att det är mitt i natten. Ett ögonblick av total desorientering innan jag tryckt på mobilen och fått facit.

Tänk att kunna vänta utan att haka upp sig, att säga "det där hör till morgondagen" och låta det stanna där. Jag bekymrar mig. För stort och smått. Har inte träffat Syster C på tre veckor, jag var inlagd, hon var sjuk. Hoppas hon är frisk och hör av sig denna vecka. Jag behöver prata med någon vårdperson. Men det är bara att vänta och se, vänta och se.

Och så ett födelsedagsfirande i släkten nästa helg. Jag tänker gå, men känner redan tröttheten sjuda. Hur trevliga människorna än är. Konstigt att man kan sitta länge om man talar om saker som känns viktiga och intressanta, men socialt small talk som borde vara lättare känns så mycket tyngre.

Skrattar åt mig själv: väntar på att vågen ska visa under 80. Som om någon bryr sig hos en femtioårig kärring. Men det är mätbart. Så mycket i livet är diffusa slöjor.

lördag 17 november 2012

Tankeverksamhet

Såg en dokumentär jag spelat in. Ganska okej introduktion till ämnet. Inte en stavelse som jag inte redan kände till. Alltid märkligt när ens individuella erfarenheter är en maska i en nästan enfärgad stickning. När det enstaka blir generellt.

Svårt att helt förtränga diagnossnurret. Jag undrar att om det jag upplever då och då inte är hypomanier, vad är det? Halverat sömnbehov, eufori (inte bara glad), perceptionsförändringar, svårt att sitta still, antingen extra social eller helt självupptagen, shoppar, dricker, fixeringar vid projekt som att möblera om (det är så utpräglat, för normalt sett är jag väldigt obekymrad om inredning) eller åka någonstans. Är inte sådan jämt utan bara i korta perioder. Enligt lustiga doktorn är jag inte tillräckligt extrem, finns inte hos kronofogden, köper inte trettio plagg åt gången, förstör inte mitt sociala liv, söker inte vård för uppåtperioder. Men något är det ju, för jag känner väldigt distinkt skillnad mot mitt vanliga tillstånd. Jag kan säga precis när det börjar och när det slutar.

Äh, jag skiter egentligen i beteckningar och förkortningar. Det som bekymrar mig mer är medicineringen, tar jag helt fel piller?

En bisats, jag känner ingen utpräglad affinitet till vassa föremål just nu. Det är skönt att slippa ha det surrandes i huvudet. Fast jag har säkert sju verktyg liggandes här och var, något Mannen inte skulle uppskatta, men jag behöver dem ännu som snuttefilt.

Mannen den stackaren har vänt på dygnet. Jag har lovat väcka honom om en stund och locka ut honom på en promenad. I mörkret, blir det väl. Jag glömmer bort hur tidigt det blir mörkt. Har blivit feg med åren, rädd för att gå ute när det är svart, Rädd för att bli anfallen. Men med Mannen vågar jag.

Inspektion

Har ingen riktig ro i kroppen, men inte tillräckligt med oro för att börja famla efter pillerburken. Ska gå ner till centrum snart så jag får en timmes promenad, det kanske blidkar mina nervändar och muskelfibrer. Och så såg jag att det är längdåkning på tv sen, mitt vinternöje.

Igår var bra, mycket tid med Mannen, jag tycker om att gå till Coop med honom, hälsa på en hund, sitta i soffan, kura under sängtäcket. Bara vara. Jag hoppas vi får 14 år till, men varje dag räknas.

Önskar mig inspiration i julklapp. Att vara mer spännande. Fast kanske ospännande är min lott i livet. Jag mäter mig med andras mått. Ser inte min individualitet. Kanske behöver jag bara byta glasögon?

fredag 16 november 2012

Tuggummi

Frisören idag, trevligt att bli lite uppfräschad. Har man kort hår syns det så snabbt när det börjar växa ut.

Jag sover mycket. Det känns som att halvt om halvt ha gått i ide. Mat och sömn. Förlorar i wf. Oinspirerad.

Men nu har jag bestämt att det blir Göteborg vid första advent. Mycket av min kärlek vilar där.

onsdag 14 november 2012

Slöfock

Blev visst lite tyst här. Jag har tillbringat stora delar av de senaste dagarna med att sova och slötitta på skräp-tv. Knappt rört datorn. Idag skulle jag betala en räkning och så sitter jag här till slut. Rätt oengagerad dock. Mår inte dåligt men allt tankearbete tar emot. Anstränger mig verkligen när jag spelar wf, känner hur kugghjulen i hjärnan gnisslar och kärvar.

Jag tror min sjukersättning ska omprövas alldeles snart. Har inte fått något brev ännu men det stod december på det ursprungliga beslutet. Usch, jag är allergisk mot myndighetspersoner (i sin yrkesutövning ska tilläggas; privat kan de säkert vara hur trevliga som helst). Inte för att jag varit särskilt illa utsatt, utan för att själva situationen där de sitter med all makt på hand är väldigt obehaglig. Jag är inte så förtjust i läkarbesök heller av samma anledning. Fem myror är fler än fyra elefanter, men en myra mot en elefant står sig slätt.

Om en beställd medicin är klar idag kommer jag iallafall ut på långpromenad i regnet, väntar på sms. De hjälpte mig på Apoteket (stort A, äras den som äras bör) att få tag på läkaren eftersom det blivit fel på receptet. Snällt, jag hade nog inte lyckats själv.

10.40 och jag är redan sömnig igen, trots elva timmar i natt. Vad är detta?

lördag 10 november 2012

Servettjakt

Jag var naturligtvis tvungen att checka av den senaste utvecklingen med en närstående som är psykolog, och (till min förvåning faktiskt) så avfärdade han inte alls idén. Där ser man.

Har inte kunnat sova mer än 3-4 timmar per natt hela veckan. Huvudet känns som en dykarhjälm, både tungt och genomskinligt. Trodde det skulle gå bättre i egen säng, men icke.

Nåja, mår bra iaf och är väldigt lättad över att den här sjukhusepisoden blev kort. Trots att jag bara legat still eller suttit still och ätit en massa (det var ovanligt stora matportioner tycker jag) så har jag inte gått upp i vikt. Viktigt. ;)

Blir en sväng på köptemplet idag tillsammans med "kidsen" innan de kör vidare. Jag har inget omedelbart köpbehov men Fantastisk eller Fenomen brukar ju slinka med från Ikea... När man varit mer eller mindre inspärrad i en vecka är ett myllrande shoppingcenter en härlig tanke. ;)

fredag 9 november 2012

Småmystiskt

Jag backar inte på vad jag skrev igår, men idag var herr doktorn en helt annan historia. Riktigt civiliserad. Vi pratade i 45 minuter. Han förklarade äntligen hur han tänkte, att det kan vara adhd/add plus kraftig ångestproblematik som spökar snarare än bipolär (han tycker inte att jag är tillräckligt hejdlös). Jag står vid sidolinjen och tittar på än så länge, inte övertygad om någonting, han skulle rekommendera öppenvården att göra en neuropsykiatrisk utredning. En riktig utredning, det skulle jag verkligen välkomna, jag har inte blivit organiserat utredd en enda gång på 13 år. Kön är väl årslång minst så det kommer inte att hända något den närmaste tiden, och det återstår att se vad min öppenvårdsläkare säger. Men lite spännande är det.

Vansinnigt trött i huvudet är jag dock. Men här måste städas och fixas lite, äldsta sonen med nyblivna frun kommer förbi, så roligt!

Uj så skönt det är att vara hemma igen. :)

torsdag 8 november 2012

IQ?

"Spännande" möte med dr Knäppgök. Först ville han tala med Mannen i enrum. Efter vad Mannen berättade efteråt handlade det mest om huruvida jag verkligen är bipolär, och dr Knäppgök insisterade på att hela tiden styra konversationen för att få de svar han ville ha. Sedan fick jag komma in, redovisa min lista på 20 personliga egenskaper, höra att jag inte är bipolär och är för intelligent för att behöva psykvård. Lite djupsinnigheter om IQ och EQ och Maslow och som jag tolkade det behöver jag terapi (Har bara gått tio år i psykodynamisk terapi innan). Mannen sade också att han sagt att jag behövde en terapeut som var smartare än jag.

Förutom att totalt veta bäst så var han åtminstone inte uttalat oförskämd idag. Bra att ha Mannen med.

Jag ville skriva ut mig på studs, men han insisterade på att jag bara tar permission och kommer tillbaka imorgon för ytterligare ett samtal. Suck.

Nattlampa

<p>Vaken efter tre timmar, precis som igår. Jag lider inte, så tyck inte synd om mig. Saknar datorn bara, är så pilligt att knappa på mobilen. Har ätit lite överbliven Matadormix och letat upp ett bra wf-ord. Lite kaffe på det hade suttit fint men det får jag se mig om i stjärnorna efter.</p>

Laddar inför (det förmodade) mötet med dr Knäppskalle.

tisdag 6 november 2012

Upplysning

Det är hästlängder ljusare här idag. Någon spärr har släppt och jag känner mig levande igen. Helst skulle jag åka hem genast, det är så långtråkigt här... Men jag står ut.

måndag 5 november 2012

Stolpskott

Läkarsamtal. Hoho. Han påpekade att han både var psykiatriker, psykoterapeut samt allmänläkare och därför visste allt. Försökte ge mig dåligt samvete för dödstankarna (som om jag inte hade det redan) och gav mig i uppgift att till nästa gång skriva ner 20 egenskaper hos mig själv, för han "vet precis vem jag är men det vet jag inte själv" . Ja, och så försökte han pracka på mig ECT men då satte jag ner foten.

I dagrummet efteråt rådde det lynchstämning bland patienterna. Läkaren hade sagt konstiga saker till alla. Bl.a. fick en tjej inte gå hem och hämta rena kläder med motiveringen "du är på sjukhus, du ska ha sjukhuskläder" .

Vi får se hur detta utvecklas... Jag är av med skuggan åtminstone.

Skugga

Sovit rätt dåligt. Har ett bihang (dvs 24-timmars bevakning) men vi får väl se om det blir något läkarsamtal idag. De här tydligen bara hyrläkare som kommer och går, så personalen själva visste inte vem det blir idag. Håhå jaja. Här svårt att bry mig. Det enda jag verkligen bryr mig om är att morgonkaffet tog slut innan jag hann få något, så nu får jag vänta en timme till frukost. Ju större problem en har, desto futtigare saker tar en in.

fredag 2 november 2012

Fredagsmys

Fredagskväll i timmerkojan... eh... psykavdelningen. Blev inlagd igår. Inlagd sill. Eller rödbetor. Nej, jag mår inte så bra. Nej, jag orkar inte skriva mer än så.

torsdag 1 november 2012

Värmeljus

♥ alla