Har inte varit mycket att skriva om (vilket i och för sig sällan stoppar mig annars ;))
Rörde inte ens datorn igår, måste vara ett nytt rekord. Har förstås mobilen, men även den använde jag till att spela lite wf och kolla tv-programmet och inte så mycket mer.
Inte för att jag var direkt produktiv för det. Lagade inte ens mat, det blev färdig skaldjurspaj. Tittade mest på skidåkning. Tycker om det, man måste inte vara så koncentrerad som vid bollsporter. Kan försvinna bort i tio minuter och fortfarande hänga med någorlunda. Det är så enkelt. Först i mål. Även om det förstås krävs enorma ansträngningar av utövarna.
Nåväl, kvällen blev vin och romantik. Inga röda rosor men en jättefin lite annorlunda julstjärna. Det är faktiskt roligare med alkohol när man inte dricker så ofta, nu blir det lugnt fram till juleglöggen. Mannen är min bäste vän och älskare, fantastiskt när man får ha det i samma person. Jag kan inte föreställa mig livet utan honom, men verklighetens grymma ansikte är att någon av oss blir ensam en dag, så jag försöker tanka liv så mycket jag kan här och nu.
Idag är det födelsedagskalas på agendan. Jag försöker vända mina oroliga tankar mot något mer positivt, att det ska bli roligt att träffa den så att säga ingifta släkten, de är rara. Sedan får jag väl smita iväg efter en stund, det är inte längre än att jag kan gå hem. De börjar väl bli vana vid mina egenheter.
Usch, mobilen säger att jag ska ta mina mediciner nu, känner mig obekväm, behöver jag verkligen alla dessa piller? Man lägger till och lägger till och ingen vet hur det ser ut därunder. Min drastiska sida vill kasta rubbet och börja om från början. Fast när jag gjorde det för två år sedan blev det ju inte så bra. :/ Att saker ska behöva vara så krångliga. Så mycket ovisshet.
Oviss är dagen och kanske kan den bli bra :) Hoppas att du får en av de goda dagarna, kram Milla
SvaraRaderaKan säkert bli bra. :) Tack.
RaderaKram!
Fint att du har mannen! Verkligen roligt att höra att ni har det så bra!
SvaraRaderaSläktkalas är alltid..... släktkalas och det kan ju vara jobbigt som skam om man är på det humöret men oftast tycker jag för min personliga del att det brukar gå bra. Men ibland vill man bara få det överstökat. När jag är sjuk försöker jag krångla mig ur så jag slipper göra bort mig......
Vilsamma dagar behöver vi nog ibland..... skidor är inte fel som halvaktiv rekreation, fast jag tittade inte. Är inne i en period av mediaskugga när det gäller tv:n....går bra det med.
Jag har resignerat när det gäller mediciner och insett att jag förtvivlat väl behöver dem..... mitt lugn beror nog också på att jag upplever det som att jag har någorlunda RÄTT meds också..... men GUUUD vad rädd jag varit för mediciner! Hoppas du också har rätt mediciner - vad har du för känsla?
kram
Mannen och barnen är ljusen i mitt liv och jag vet om att jag är väldigt lyckligt lottad på det området. (Numera ska sägas, tidigare relationer var inte alltid så hejsan svejsan, därför uppskattar jag det jag har idag desto mer.)
RaderaJag tänker förvarna när jag kommer till kalaset att jag nog går hem efter en timme. Mer än så orkar jag faktiskt inte.
Ja, tv är inget måste. Jag är periodare.
När det gäller medicinerna vet jag inte riktigt... mest för att jag knappt vet vad som gör vad. Har dopaminantagonister och dopaminagonist, är det logiskt? Fast jag tycker jag har hjälp av Abilify när det gäller tvångstankar, och Voxran är faktiskt lite antidepressiv och har vissa trevliga biverkningar. Litiumet - är det mindre svängningar nu än förr? jag minns inte... fast jag är nog mindre extrem än ex. 2005. Gör Lamotriginet någon nytta nu i lägre dos? svårt att veta. Jag har fortfarande dippar. Men kanske är de kortare nu än förr? Jo, jag tror det. Fick ytterligare piller när jag blev inlagd, Seroquel, ännu mer neuroleptika? Fast låg dos och jag sover bra och känner mig en aning lugnare. Som du märker är jag osäker. Men jag har inga mer jobbiga biverkningar trots allt. Kanske behöver jag fem sorters psykofarmaka om dagen... Önskar det fanns ett blodprov som kunde avgöra saken!!
Långt svar. :)
Kram!
Ja det är en DJUNGEL med mediciner och vad som gör vad och vad man känner och vad man tror.....verkligen svårt att veta varken in eller ut.
SvaraRaderakram från en som också tittar på skidor idag :)
Idag får vi klara oss utan skidor. :)
RaderaSå fint att du skriver om hur bra ni har det du och din man. Oftast så är det en ständig klagan på den man bor ihop med. Synd bara att du måste ha dessa piller. Men som du skriver så är det väl svårt att veta vad man kan ta bort. Hoppas att det blev en bra födelsedag och kvällen blir skön.
SvaraRaderaDet är sorgligt när folk gnäller mycket på varandra, då måste där saknas den kärlek och respekt som jag önskar att alla fick leva i... för det är så mycket enklare och roligare när man uppskattar varandra.
RaderaKram!
Svårt med sådär många mediciner. Kan läkarna förklara hur de tänker när de slänger ihop så många? Alltså förklara hur tanken är att det ska funka. För det är ju möjligt att det hjälper dig absolut....men kan inte neuroleptika sänka kognitiva förmågor och känslor o sånt? Svårt.
SvaraRaderaFint med din man. Verkligen att uppskatta!
Läkarna vet inte heller. Egentligen. De kan ha kvalificerade gissningar och gå på erfarenhet, men teorierna kring psykisk sjukdom är ofta luddiga. Jag blir faktiskt inte känslomässigt avstängd trots all medicin, det är konstigt, men jag misstänker att vissa av dem påverkar min tankeförmåga. :(
RaderaTänk, efter 14 år så blir jag fortfarande alldeles varm när jag väcker Mannen på morgonen och han ler mot mig. ♥