Dricker rosa franskt bubbelvin i dricksglas (smala med små rosa prickar, men ändå). Verkligen tröstdrickande. Det är inte ens berusningen jag är ute efter, utan känslan. Vill inte vara ifrån Mannen ända tills på tisdag. Jag klarar mig, jag kan vara ensam, jag vill bara inte, inte när det gäller Mannen. Ja, jag är beroende. Ibland tror jag att den termen enbart används som något negativt, man ska inte vara beroende av någon eller något. Men berövar det oss inte ett sammanhang? Utan beroende faller samhället samman. Jag är oerhört beroende av de som jobbar på vattenverket och min eldistributör. Nu när jag har hittat en man som uppyller mina krav, är det då inte överlevnadsmässigt riktigt att vara beroende av honom och vilja ha honom kvar? Allt annat skulle ju vara självförstörelse.
Jag känner mig inte övergiven. Det är av fri vilja jag inte är hemma. Jag saknar bara. Mycket.
Jag vill inte heller vara utan min man, det är iofs mycket sällan jag är det, som mest en arbetsdag annars bara några timmar då och då. Han är trygghet och jag vill ha honom där. Förstår att det är jobbigt att han är borta så länge. Hoppas solen ska skina på dig så länge! Kram
SvaraRaderaMiriam - kram tillbaka!
SvaraRaderaTekniskt sett så är det jag som är borta, valde själv att åka iväg så det är mitt eget fel. Och det har gått bra och varit roligt på sitt sätt, men jag känner verkligen hur mycket bättre jag mår när jag har Mannen på armslängds avstånd.
Själv har jag huvudvärk. Vad har du för väder hos dig?
SvaraRaderaLaura - ihållande regn. Förstås. ;)
SvaraRadera