Känner så gott som ingenting konstigt. Neuroleptika är en västanfläkt att sätta ut jämfört med t.ex. SSRI.
Bra onsdag. Sov på förmiddagen, Malmö därefter. Gick och gick och gick. Klappade enorma träd i Kungsparken. Till slottet med en dygdig tanke om att vara kulturell, men väl där tänkte jag icke-korrekt "jag skiter i Sydafrika" och gick frivolt och fikade istället.
Vad gör man nu när man mår bra? Intellektuellt är jag inte så nöjd med mitt liv, men känslomässigt är det en jävla räkmacka jag glider runt på. Det är inte bara oftast frånvaro av elände, det är närvaro av lycka. Det finns förstås fortfarande sånt som skymmer solen, framför allt avsaknaden av tankemässigt fokus. De små liven leker kurragömma med mig, tanken här, tanken borta, tanken här, tanken borta. Att skriva ett sånt här litet banalt inlägg tar en halvtimme t.ex, jag måste läsa om och om igen vad jag skrivit. Att maskera det tar mycket kraft. Allt utom att leva i min kokong tar mycket kraft. Kanske det blir bättre när jag nu slutar med neuroleptika, en förhoppning åtminstone att mer dopamin ska göra susen. Kanske får jag nöja mig med min roll som lycklig idiot. Bra så.
Tror du att det är sjukdomen eller medicinerna som har dragit ned dig intellektuellt? För jag kan känna att hela den här bergochdal-bane prylen gör mig mer och mer ofokuserad för varje år som går.
SvaraRaderaMen jag hoppas att det blir bättre för dig med färre piller. Neuroleptika är ju inte direkt främjande för hjärnaktiviteten, så det är väl inte så konstigt om den är boven.
Kram!
Att det skulle hjälpa med färre piller är mer en lös förhoppning än något jag verkligen tror på. Det har funnits perioder de senaste åren då jag inte tagit någon medicin alls, eller bara någon enstaka som ej var neuroleptika, och jag var inte direkt bättre då på denna front... Nej, det verkar som om något blev klart sämre runt 2003-2004 så det kanske är sjukdomen i sig själv.
SvaraRaderaJag kan tänka, jag uppfattar inte mig själv som ointelligent, men det saknas fokus och uthållighet.
Hursomhelst, det är väl alltid bra att sluta med mediciner man inte behöver.
Kram!
Åh, visst är de där stunderna av känslomässig lycka så underbart sköna. Man får se till lägga märke till, samt att njuta av de stunderna, men det verkar du vara en hejare på.
SvaraRaderaKram på dig!
Kram på dig My!
SvaraRadera